Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

torsdag 30 maj 2013

Bapplarna har blivit styvföräldrar

Bappel och Bapplan, har tagit till sig Trollet som om vore
 hon deras egen avkomma.
Dagen hon gjorde sitt intåg, var de lite avvaktande och
sura på henne. De försökte t o m tugga på den stackaren. 
Men redan andra dagen började de sköta om henne, och nu
är hon deras lilla bebis. 

Trollet och Bapplan



Särskilt Bapplan tar modersrollen på allvar.


Vissa är nöjda med tillvaron!


Helen FHHK


tisdag 28 maj 2013

Katt vs dator!

Vad är det som är så lockande med datorer när man är katt?
Katternas ursprung kan väl inte ha innehållit dylika manicker? 
Redan som små ungar, är de tokiga i att beträda tangentbordet. 
Är det så att nutidens katter härstammar från en vida mer 
elektronisk värld än vår? En värld "out there"?! 



Trollet är inget undantag. Så fort jag sätter mig i soffan
med datorn, står hon bland tangenterna. Hon kan skriva
MYCKET långa meddelanden. På facebook, i dokument,
och i mail. Faktum är att hon även hanterar min mobiltelefon
på ett sätt som imponerar. Jag visste inte att man kunde 
trycka fram så många funktioner, på så kort tid! 

 Även Bapplan är fascinerad av datorer. 

Elof föredrar att ligga bakom datorn. 

Ja, vad är hemligheten? Någon som har ett svar?


Helen FHHK





måndag 27 maj 2013

Flytt och sånt

Idag flyttade lilla Rusty, numera Junior. 
Men först blev han kastrerad, vaccinerad, och id-märkt. 
Lillen tyckte att han blev mycket orättvist behandlad, men snäll
och vänlig som han är, förlät han oss fort. 
Han är verkligen en underbar individ! 

Hungrig Junior. 

Idag flyttar även Rubina. Hon blev tingad för nästan en månad sedan, 
och har sett fram emot att få flytta till sitt nya hem.
Många tror kanske inte på att det finns människor som kan "prata"
med katter, men vi har en tjej som kommer och "pratar" med de
vi har inne. 
Senast hon var och hälsade på, kom plötsligt lilla Hilda fram och
 ville bli klappad av mig. Hon brukar alltid fräsa, och gå sin väg, 
när man kommer uppför trappan. Sen dess har hon varit
klappbar! 
Hade varit trevligt att lära sig hur man gör. Det hade kanske
underlättat arbetet med de skygga katterna. 
Jag tycker att det är mycket intressant, och det är alltid 
intressant att få ta del av vad katterna förmedlat.

Rubina!

 Den här killen heter Zackarias, och han börjar nu bli
mera tillgänglig.
Igår fick jag klappa honom, och han njöt av det. Zack är
en jättefin kille, och han skulle trivas med att bo någonstans där
han får gå ut.


Bullen, som jag är alldeles för fäst vid, vill bo med en katt i
hans egen ålder. Han är en riktig buse, och har alltid
något hyss på gång.
De flesta dagar, är det Bullen överallt !

Bappel och Bullen jagar nattfjärilar.


Helen FHHK



torsdag 23 maj 2013

Positivt i tillvaron!

Om nu Gunilla kan sluta att skymma sikten, ska jag försöka 
få till ett inlägg idag. Hon gillar verkligen den lilla pilen! 

Gunilla myser.

Roliga händelser den här veckan:

Galatea har fått nytt hem, hos en riktig kattälskare. Hon har
anpassat sig väl, och en bild husse  tagit, visade att
hon verkligen trivs i sitt nya hem!
Det är så roligt och glädjande när det går så bra. Ett riktigt
lyft i tillvaron.

Vi fick in en ny liten kille, Rusty, i söndags.  Vi trodde att han var 3-4 månader
gammal, men tänderna avslöjade att han snarare är 6-7
månader. Han är född ute, men tam och tillgiven.
Det bästa är att han redan är tingad!
Han fick besök idag, och tycke uppstod genast. Galateas husse
hade rekommenderat en vän att adoptera en katt från oss, och
det är vi mycket glada åt.
Rusty kommer att kampera ihop med en 16-årig kattherre.

 En hungrig Rusty, som i framtiden kommer att heta Junior.

Det är så roligt att träffa så otroligt kattvänliga människor,
som Galateas och Rustys hussar. De hade dessutom handlat med
sig en massa mat och sand till katterna. Det var rena julafton
för oss idag!

Häromdagen fick vi en transportbur full med Pussi-påsar till
de små, och dessa uppskattar Rusty till fullo! Så även de andra
katterna.

Vi har även fått första laddningen mat från Morrhoppan i
Eslöv, 2 säckar Royal kattungemat, och en del blötmat.

Samt att tunnan på Konsum i Höör, fylls på hela tiden.

Tack till alla er som tänker på katterna! 

Vi uppskattar mat- och sandbidragen mycket, då katterna sätter
i sig mängder varje dag.
De unga katterna som växer, och de vuxna, hm,
 som också växer....  på bredden.
Och detta ätande ger ju bidrag i andra änden.....



 Och här är dagens Bappel.
Underbar bild, som Elna tog igår.

Och en på Trollet, som växer så det knakar!


Helen FHHK 



söndag 19 maj 2013

Lite av varje!

Igår var det åter dags att stå på loppis. 
Även om det inte inbringade någon förmögenhet, hade vi mycket
trevligt, jag, Elna, och Martina. 
Solen stekte, och vi såg, efter dagens slut, ut som kokta kräftor, 
alla tre. Förhoppningsvis utmynnar det i en vacker solbränna, eller
inte.... 

Elna hade kameran med, och Martina och jag passade på att visa
upp de fina armband Martina gjort. 
Modevisning på hög nivå! 

Fler loppisar väntar inom en snar framtid! 

Lilla Trollet växer så det knakar. Inte konstigt, med tanke på vilka 
mängder med välling hon sätter i sig. 
I natt har hon druckit drygt två flaskor, med ofta återkommande
mellanrum, och natten har inte varit särskilt rofylld för
varken Bapplarna eller mig. 
Dessemellan har hon försökt snutta på mina händer.... 
Men, bara den lilla är nöjd! 

 En suddig bus-maja. Hon är något större nu. Det är ju 
flera dagar sedan jag tog den här bilden.... 

I fredags flyttade Sirap. Han blev hämtad direkt efter kastreringen,
och fick vakna upp i sitt nya hem. 

Sirap. Här agerar han loppis-katt i Sätofta. 

Vi har en ny hemsida på gång. Förhoppningsvis ska den snart vara
klar, men Lucie och jag sätter Graham på svåra prov.
Han såg lite knäckt ut igår över alla ide'er. 
Jag har inte en aning om vad man kan, och inte kan, 
göra på en hemsida, och en del av mina förslag är säkert
helt ogenomförbara. 
Nå, jag är säker på att Graham kommer att åstadkomma
en toppensida! 

Alla burkar, kassar, och andra trånga utrymmen, måste
testas av Bappel. 
Här provsitter han min burk för virkade kattleksaker! 


Helen FHHK

tisdag 14 maj 2013

Att ta bilder......

Igår tömde Elna tunnan på Konsum i Höör. Den var full, vilket
vi är mycket tacksamma över!
Lotten  att ta bilder på maten, föll på mig. Som synes var det 
inte helt enkelt.

Det är många som vill vara med på bild. 

Kanske läcker burkarna? Bullen och Mario skymmer sikten.

 Men så här är väl helt ok?

Och dessa lysande ögon....

Bättre än så här blev det inte. Men ibland får man nöja sig. 

Som sagt, lätt är det inte när statisterna motarbetar en.

Trollets favoritplats. 


Helen FHHK 


söndag 12 maj 2013

Nattsömnen är rubbad.

Det där med att ha smått i huset är visserligen mycket charmigt, 
och trevligt, och sött, men, mitt liv är lite inbäddat i bomull just nu.
Min omgivning betraktar mig antagligen som en sengångare, och
det är inte utan anledning....
Men, jag vill inte klaga. Det är få förunnat att uppleva det fantastiska med
en liten bappel-unge. Och jag tycker att det är en stor ära, att betraktas 
som mamma av den lilla.
Trollet har i natt dragit i sig två helrör välling, med intervaller på ca en timme.
Plus lite till nu på förmiddagen.

Trollet och Bappel. Han ser som sin uppgift att leka med och tvätta henne.

Hur det kan finnas så mycket vilja i en så liten varelse, är en gåta. 
Hon är en riktig liten kravmaskin, och vem kan motstå henne? 

Alla bilder blir suddiga på den här tjejen. Hon är alltid på väg
någonstans.

Lek med liten katt. 

Bapplarna, som först var sura och avundsjuka på Trollet, har nu 
tagit henne till sig, och ser som sin uppgift att sköta om henne,
 och roa henne. 

Tänk vad en liten kan fylla ens liv! 


Helen 
FHHK



fredag 10 maj 2013

Trollet.

Jaha, så fort man blir hittad, sätts man i arbete. 

Jag heter Trollet, och jag hittades i ett stall igår. 
Jag har ingen mamma. 
Mitt nya hem, är en kylväska, som min nya "mamma" har 
bäddat i. Den är nu min fasta punkt i tillvaron. Varmt och
skönt är det i den. 

Idag har jag arbetat hårt hela dagen.
Är jag inte för liten för det?
Jag har varit med "mamma" på "jobb" hela dagen! Och även 
åkt bil jättemycket. Det tycker jag inte om. Då vill jag inte sitta
i väskan, utan klättrar upp på "mammas" arm. Jag kan styra bilen
alldeles själv! 

Här är jag och handlar mat i Foderbutiken i Höör. 
Härlig blötmat, jag fick välja själv vilka sorter jag ville ha!

Här är jag igen! Vilka jättetandborstar de säljer i den affären! 
Små! Pfft! Och då är jag inte liten, ska ni veta! 

Jag var på ett ställe där jag var tvungen att ligga alldeles
tyst i väskan. "Mamma" sa att jag egentligen inte fick följa med 
in dit. 
Undrar vad som hade hänt om jag blev upptäckt? Jag var
jättetyst, för säkerhets skull.

Jag vill hälsa till Elin och Åsa som räddade mig! Om jag har
tur, får jag kanske flytta hem till dom när jag har vuxit lite. 


Hejdå från Trollet !




torsdag 9 maj 2013

Sirap på loppis.

Så var det åter dags för loppis. Elna, Sofie, och jag har tillbringat dagen 
på loppis i Sätofta. Det var mycket trevligt, men ganska lite folk. 
Vi fick inte sålt några mängder, men vi träffade en del trevliga
 människor.
Lilla Sirap, som var med oss som maskot, uppförde sig exemplariskt.
Jag är imponerad av den katten. Han låg så fint i knäet, och försökte
 inte ens att ta sig därifrån. För den som någon gång blir Siraps
livskamrat, kommer han att bli en superkompis! 
Han förgyller verkligen min vardag! 


En något suddig Sirap. Men det syns väl vilken stjärna han är?! 

Sofie serverade Elna och mig våfflor, riktigt delikata sådana, och 
Sirap fick grädde, vilket han uppskattade till fullo. 

Allt som allt var dagen angenäm! 


Helen FHHK 

 


onsdag 8 maj 2013

Sorgligt .

Igår, måndag, var en lite tragisk dag på kliniken. Tre ledsna 
ungdomar från Svalöv, kom in med en katthona som var nästan
död. Hon hade blivit påkörd av en smitare, och blivit liggande på
vägen. Ingen vet hur länge. Folk passerade den stackars katten,
men struntade i dess plågor. 
Tur var att rätt personer, med empati i kroppen, kom förbi, och 
kunde ta hand om den lilla damen.
Lucie vätskade upp henne, och efter en stund piggnade hon till, 
och började äta. 
Men lyckan varade inte länge. Senare på kvällen dog den underbara 
varelsen. 
Det var en katt som berörde många av oss som träffade henne, och 
hennes öde är bara så grymt. Men tyvärr inte alltför ovanligt. 
Att köra på en katt, verkar i mångas ögon inte vara värre än att 
backa över en pappmugg. Man rycker på axlarna och kör vidare. 
Säkert är det samma människor, som på sensommaren, kör rakt in i en fågelflock utan att lätta på gasen.
Det finns inga ursäkter i världen, som kan motivera ett sådant beteende. 

Idag, tisdag, kom ytterligare en påkörd katthona in. Hon var dräktig, 
och hade börjat kasta sina foster, som var döda. 
En akut kastrering var nödvändig. Det var inte en helt enkel operation,
men den lyckades, och vi hoppas att den här lilla sötnosen ska klara
sig. 
Uppdatering följer. 


Nu till något roligare! Det händer inte bara sorgliga saker.
Lilla Preston, som kom för ungefär en månad sedan, syns nu
betydligt mer här hemma. Han är väldigt duktig på att hjälpa
till vid spisen, och kan även avgöra om maten smakar ok efter 
tillagning. Det är ju himla praktiskt, för då vet vi om vi vågar 
äta av den själva. Dvs om det blir något kvar.... 

Det här är en gammal bild på Preston. Ny följer när den lille mannen
åter fastnar på bild. Han är lite större, och lite mer ungkatt nu. 

Och på tal om att laga mat; Bapplan är en hejare på att koka potatis! 
Hon passade grytan i minst en kvart. Ingen risk för att potatisen
förkokte sig! 


Helen FHHK



söndag 5 maj 2013

Loppis igen.

Igår stod jag och Martina på loppis i Höör. Fantastiskt mycket folk!
Vi hade jättetrevligt, och alla som handlade av oss, 
var så vänliga och snälla.
Vi kommer att försöka stå på så många loppisar som möjligt i vår
och sommar. De små hemlösa kostar föreningen mycket pengar, förutom alla timmar vi lägger ner på dem, och vi måste försöka dra in resurser
överallt där det går. 
Som tur är, har vi massor av loppisprylar, plus att vi tillverkar 
kattleksaker, smycken, och lite andra saker. 

Även katthemmen kommer att kosta mycket att få i ordning. Det
känns som om de är en långdragen historia, men så småningom
kommer de att stå färdiga. 
Vi gör det mesta arbetet själva, så därför tar det extra tid. 

Ricky 8 år.

Vi har fortfarande alldeles för många katter inne som söker hem. 
Det tycks stå nästan helt stilla nu. Jag antar att många går och
väntar på kattungar. 
Personligen vill jag helst inte ha in några små i år. I min fantasivärld, 
föds det inga, så att alla de unga och vuxna katterna kan få hem. 
Hade drömmen blivit sann, hade vi haft färre unga katter att placera 
om nästa år. 
Tyvärr vet jag att det redan fötts ungar, och det gör mig riktigt 
ledsen. Så många av dessa kommer att bli hemlösa i höst eller 
vinter. 
Med den dåliga statusen katter har, saknar många helt respekten
för deras liv.

Den här lilla var en oönskad varelse i sin ägares ögon.
Hon kastades ut i skogen tillsammans med sitt syskon. 
Hennes bror dog bara efter några timmar sen de kommit in.
Den här lilla dog efter en vecka i sviterna efter den behandling
hon fått utstå. 

Jag hoppas att folk snart inser att, en katt skaffar man för att ta hand 
om den hela dess liv. Inte bara medan den är liten och söt. 
Jag är helt oförstående till att många fortfarande tror att katten
överlever, om den inte får mat och husrum. 
Den gör inte det! 
År tvåtusentretton har många ännu inte förstått detta. Hur dum 
kan en människa bli?!!! 

Inte heller överlever kattungar när de kastas ut längs vägar.
Liten dog också en kort tid efter det att hon kommit in, 
av sina skador. Hon var mycket undernärd, och redde inte ut
det hon blivit utsatt för.

Låt oss slippa sådana här kattöden i år!!!

Helen FHHK



torsdag 2 maj 2013

Ett erkännande.


Innan matte skvallrar för alla, har Bapplan och jag, Bappel, ett
tillkännagivande att göra. 

Vi är jätterädda för dammsugaren! 
Det räcker faktiskt att någon tar i dammsugarsladden, så känns
det läskigt. 
Som en hungrig tyrannosaurus, jagar den oss katter, och jag är
helt säker på att den har slukat en och annan. 
Jag och Bapplan har minsann sett Jurassic Park. Alla filmerna! 

Vi brukar söka vår tillflykt i vardagsrummet, och därinne kryper
vi under soffan. Dörrarna är stängda, men man vet aldrig....

Så här avslappnad är jag bara när det inte städas! 

Det värsta är att det finns en velociraptor på övervåningen. 
Den är lika läskig! Den slukar visserligen mest möss, men det
vrålande gapet är nog så skrämmande! 
Den rör sig snabbare, och det finns ingenstans att gömma sig. 
Vi brukar rusa nedför trappan då, och kräva insläpp i vårt rum.

Vårt eget rum är en härlig röra, med många gömställen. Där
får inte Tyrre tag i oss! 
 Fast matte brukar säga att hon ska röja där. 
Vi förstår inte varför. 
Bara hon inte röjer i garnlådan! Jag behöver en mjuk sovplats! 

Japp, garnlådan är bäst ! 


I'll be back!

Bappel

 


onsdag 1 maj 2013

Att lägga bandage

Gangstern Tilly har gått med brutet framben länge. Han har levt ute, 
och har troligen råkat ut för någon otäck olycka i sitt liv.
 Frambenet är av, samt fattas sporren på det benet. Om jag får gissa,
 har han fastnat med benet på något sätt, slitit sönder det,
 och dragit av sporren samtidigt. 
Hur det än har gått till, har det säkert varit mycket smärtsamt.
Tilly verkar dock obekymrad om sitt handikapp, och är en 
riktig Al Capone. 
Enda gången han får ont och haltar lite, är när han hoppar 
ner från höga höjder. Han har inga problem att ta sig upp
på de mest konstiga ställen. Inte heller har han problem med 
att klösa på sin pappersklösbräda, som han älskar. Det är
kattmynta i den, och när han har rivit färdigt, rullar han sig
gärna på den. 


 

Det första stödbandaget Lucie satte på Tilly. Det lät han inte sitta 
kvar ens så länge, att han var riktigt vaken.


 Det senaste snitsiga bandaget. Flera timmar höll Lucie och jag 
på med det. Första gången lyckades han kränga av det, trots 
den fina lilla tröjan. Han var inte ens vaken ordentligt. 
Andra gången fick han av det halvvägs, också i halvvaket tillstånd,
 och vi var tvungna att ta av honom det.

Den här lille gynnaren har MYCKET bestämda åsikter. Ingen talar
om för honom vad han ska göra. Vill han smita ut i väntrummet,
talar han nogsamt om att han låter sig bäras tillbaka under
protest. Har han bestämt sig för att radera filer i datorn,
finns det inget som säger att någon har rätt att avbryta honom.
Uppenbarligen gillar han när tangentbordet skriker honom
i öronen. 

Hur han fick av detta, är en gåta! 

Den dagen Tilly ska ha ett nytt hem, lär det få bli hos en 
mycket kattvan person. Någon som lär sig att leva helt efter hans
villkor. HAN kommer inte att leva efter några andra lagar, 
än dem han själv skapar.
Behöver jag säga att jag och Lucie älskar honom?!
Utom när han kränger av sig bandaget....
Men skam den som ger sig. Imorgon försöker vi igen! 


Helen FHHK