Ny bloggsida

 Här är länken till min nya bloggsida!

https://kattstuganihoor.blogspot.com/

Galenskap

Rosamundas tragiska död.

 Lucie påstår till kronofogden, att hon försökt få mig att lämna över inloggningsuppgifterna till min blogg till henne. Nå, det är en ren lögn. Ingen har bett mig om något sådant. 

För övrigt är bloggen min privata, och har alltid varit så. Sen att jag en gång i tiden lät föreningens namn och kontonr stå på bannern, var enbart för att få in pengar till katterna i FHHK. Detta är sådant hon aldrig varit intresserad av. Hon har inte ens läst bloggen, om jag inte påpekat att jag skrivit en. 

Det finns mycket min före detta arbetsgivare inte brytt sig om genom åren. Jag kommer att skriva om detta på bloggen. Det finns mycket material....

Jag börjar med en händelse förra sommaren, som stör mig jävligt mycket.

Jag och Elna stod på loppis nere på Björks, ni vet fiskaffären nere vid Ringsjön. För att få in pengar till FHHK. Ja, det har blivit många loppisar genom åren, i syfte att alstra inkomster till föreningen. Men enligt vad Kristin har sagt till en av de före detta volontärerna på katthemmet, bryr sig inte Lucie om sådana skitsummor som kommer in via loppisar. Inte heller de pengar som öppet hus har dragit in. Enligt K har Lucie bättre sätt att dra in pengar på, och mer lönsamma. 

Nåja, när loppisen är slut, och vi packat bilen , ringer min son mig. Rosamunda, en knappt ettårig honkatt i stugan, har plötsligt fallit ihop och kan inte resa sig. Hon ligger på golvet och gnyr. Lucie var hemma hos oss den dagen, hon och en till håller på att sätta upp några sektioner på rastgården, precis utanför stugan. Hon har varit in och tittat på Rosamunda, och konstaterat att hoppet är ute för henne. 

Jag, som vet att det kommer att dröja innan jag hinner hem, tänker att det är ju lugnt, Lucie kommer att avliva henne. Det tar ju bara tio minuter att köra ner till kliniken, hämta avlivningsvätska, och vara tillbaka på vår gårdsplan. 

Där trodde jag helt fel. Istället skickar hon min man....

Han som inte vet var de olika preparaten står, som inte vet vad det är han ska hämta, han som tar tid på sig att komma ifrån gårdsplanen då han går dåligt. Men det bekymrar inte Lucie. Hon tycker uppenbarligen att det är viktigare att bygga staket, och snacka skit om sitt ex med sin medhjälpare. Och jodå, sonen hörde allt som sas. 

När jag kommer hem, ca en och en halv timme efter budet om Rosamunda, är katten fortfarande inte avlivad, mannen har inte hunnit hem med avlivnigsvätska, den stackars katten ligger kvar på golvet och gnyr. Efter en stund kommer mannen med grejorna, och det slutar med att jag själv får avliva henne. Inget intresse från Lucie alls kan uppdagas. 

Så i nästan två timmar ligger det en döende katt i stugan, några få meter från en veterinär, som på tio minuter hade kunnat hämta avlivningsvätska på sin klinik och få slut på lidandet. Och det stör mig än idag!

Och denna människa vill stjäla mina katter, och sätta ner dem på ett redan överfullt katthem, som ligger på hennes gårdsplan. En person, som vid dagen då vår ovänskap startade, inte hade satt sin fot på katthemmet på 8 dagar. Trots att det satt sjuka katter där nere! Och ja, jag hade full koll på det. 

Jag har mängder med kunskap om hur hon underlåtit att avliva djur i tid. Det har verkligen varit många stackars djur som inte har fått avsluta sin tid på jorden på ett snällt sätt, där Lucie varit ansvarig för dem. Det kommer mer i MIN blogg i framtiden. 

Helen Westergren, Kattsugan i Höör

Är veterinären djurvän?

 Lucie sitter i Skånska Dagbladet och ondgör sig över att katterna i stugan är sjuka. Hon måste ju vara den enda i världen som håller på med hemlösa katter, som inte vet att katter med dåligt immunförsvar, lätt drar på sig infektioner, och då särskilt olika former av snuva. Hon ska dessutom föreställa veterinär. Människor, och djur, med dåligt immunförsvar, eller underliggande sjukdomar, drar också lätt på sig infektioner. Men det kanske är ett okänt fenomen för henne?

Hon påstår att eftersom hon är veterinär, kan hon bota dem. Tja, hon har haft tid på sig att "bota" mina katter, men detta har hon gravt misslyckats med. Hon har aldrig lyckats bota någon  kronisk katt, det man får göra, är att hela tiden boosta immunförsvaret på dessa katter, och behandla de sjukor de drar på sig emellanåt med lämplig antibiotika. Och ja, mina katter går till veterinär när det behövs. Jag går dock  inte till Lucie längre. Det finns fler veterinärer, som nu med facit i hand, är betydligt mycket kunnigare än vad hon ter sig vara. 

Lucie påstår också att det är för många katter i stugan. Till kronofogden har hon skrivit att varje katt endast har en kvadratmeter till sitt förfogande. Jag vet inte hur det står till med hennes matematik, men jag får inte 17 katter, varav fem är ungar, till 36. Dessutom har hon inte satt sin fot i stugan på över ett år. Hon har noll koll på mina katter, men när det passar henne att skriva lögner, är hon väldigt snar till det. 

Sen kanske hon ska låta bli att fylla på sitt katthem med mina katter i nuläget, när hon har länsstyrelsen på sig. Och kanske ska hon bota de katter hon har på sitt katthem, som är kroniska, innan hon börjar klaga över mina katter. För på katthemmet florerar det virus och bakterier, samt en väldigt aggressiv form av ringorm (om man nu kan kalla ringorm aggressiv). Men faktum är att vissa katter har blivit mer eller mindre nakna av den ringorm som finns på katthemmet. 

Och detta vill hon utsätta mina katter för. Jag bara undrar, vilken veterinär vill, medvetet, utsätta katter med dåligt immunförsvar för detta? Vad lärde hon sig en gång, för många år sedan, på sin veterinärutbildning?

Inga Mattsson har erbjudit sig att lösa ut mina katter, som Lucie ser som ett kapital, se tidigare blogg, med 27000 kr. Men eftersom Lucie enbart är ute efter att hämnas på mig (min uppsägning i december 2022 är en nagel i ögat på henne), hittar hon på olika "ursäkter" för att inte godta det budet. Jag vet inte, men kanske behöver inte FHHK 27000 kr, trots att hon påstår att att hennes förening är skyldig hennes egen klinik 200 000 kr. 

Istället ska hon då flytta ner mina katter, ja, de är faktiskt mina, oavsett vad hon lyckades lura i kronofogden, till ett katthem, där de genast kommer att dra på sig sjukdomar som florerar där. Veterinär, var det ja....

Mina katter har, som jag tidigare skrivit, tillsyn i stort sett dygnet runt. Jag och min familj tillbringar nästan hela vår vakna tid ihop med våra djur, och jag sover i stugan hos de katterna som är där, varje natt. Resten av familjen sover i huset med hundar och katter. 

Katterna på katthemmet har folk hos sig på morgonen några timmar, och några timmar på kvällen. Resten av tiden är de ensamma, utan uppsikt på om något skulle hända dem. Och ja, jag vet detta, därför att jag i många år i FHHK (jag var med och grundade den föreningen), var frustrerad över att de flesta volontärer inte ville stanna där så lång tid, med några få undantag. De osäkra katterna blir inte tamare när folk inte bryr sig om att socialisera dom. Det är en viktig bit av volontärsarbetet. 

Om någon undrar varför jag inte varit på katthemmet själv, så är förklaringen att jag har tagit hand om de kattungar som lämnades till mig i mängd, hemma hos mig, först i villavagnen, och de senaste åren i stugan. 

Men nu vill alltså Lucie beröva mig katter, stugan som är katternas hem, samt den rastgård som de trivs så bra i. För att sätta dem på ett katthem, där de kommer att bli sjuka och ledsna över att förlora sin välkända, trygga, tillvaro. 

Vilken veterinär, och vilken kattförening, bär sig åt så mot värnlösa djur?! Ja, inte den som tänker på djuren bästa i alla fall. 

Jag har ännu inte fått igång någon ny blogg, och jag kan inte ändra bannern på den här bloggen, då varken jag, eller sakkunniga personer, lyckas hitta den funktionen. Det får bli att jag fortsätter att skriva på min gamla (denna) bloggen tills vidare. Lucie försöker få det till att det är hennes förenings blogg, det skrev hon till kronofogden. Dessutom påstod hon att hon försökt få mig att lämna ut lösenord på den, vilket också är rent ljug från hennes sida. Detta har inte gjorts, hon har överhuvudtaget inte kontaktat mig. 

Däremot kontaktade hon min advokat, och ville kräva ut Honeys döda kropp. Men Honey hade vi redan begravt. Jag anser att djur ska vila i frid på den plats där de bott, och har känt sig hemma. Honey har bott hos mig de senaste 5 åren, varför ska hon då begravas någon annanstans? Jag tycker att det är en något makaber, och udda begäran av Lucie faktiskt. Och någon gravöppning blir det inte tal om. 

Helen, Kattstugan i Höör

Min nya bloggsida, som jag äntligen lyckades göra;

https://kattstuganihoor.blogspot.com/

Lika inför lagen?

 Jag ger seriöst upp om Sverige som rättssamhälle. Vi fick enbart yttra oss en gång till Kronofogden. Lucie två gånger.

I Lucies andra yttrande, förekommer det en massa påhopp på mig som person, och det är grova anklagelser en del av det. Hon har skickat en hel hög med papper, som jag tydligen inte har rätt att svara på enligt kronofogden. I deras egna regler ska varje part få svara tre gånger. Så varför bryter man mot dessa regler nu? 

Det är så mycket lögner och förtal av min person, att det faktiskt inte borde få stå oemotsagt. 

Men nu har fogden fattat beslut, och enligt det beslutet ska då Lucie ha katterna och gallersektionerna. Och jag har då inte ens att yttra mig, och plocka ner hennes lögner. 

Vad är det för samhälle vi lever i?! Är det för att hon har titeln veterinär, och jag är bara en vanlig människa, utan några fina tillägg till mitt namn? Fungerar det verkligen så simpelt?!

Hon, som inte någonsin intresserat sig för mina katter, inte har haft det minsta intresse av att ens hälsa på dem i stugan. Hon ser inte ens skillnad på dem! Det är bilder hon skickat med i sin bilaga, där hon inte ens har skrivit rätt namn på katterna. 

Hur kan detta vinna ett mål? Och varför valde kronofogden att avsluta ärendet efter hennes inlaga?

Jag känner mig kränkt. Både av rättssamhället, som jag nu tappat allt förtroende för. Men även av Lucie, som jag dels har jobbat för i många år, och sett till att hennes veterinärklinik fungerat. Samt jobbat som ett svin i den kattförening som hon och jag startade en gång i tiden. Den förening som nu inte längre sysslar med djurskydd, om man ska se till den stress de tänker utsätta mina katter för. 

Och vad är det för mening med att stifta en lag om att registrera katter i jordbruksverket, när registreringen ändå inte spelar någon roll i ägartvist om katterna?!

Och vad var det som fogden tyckte bevisade att det var FHHKs katter? Det fick jag aldrig reda på. 

De har lämnats till mig, jag har skött, matat, och vårdat dem i hela deras liv. Det finns inga överlåtelsehandlingar mellan mig och föreningen på dem. De har aldrig bott på katthemmet, utan alltid hos mig. Jag sover med dem på natten, varje natt utan undantag. 

På katthemmet kommer de att få ligga ensamma 19-20 timmar per dygn. Inte ligga i sängen, inte ha tillsyn som de har här hemma. 

För övrigt kommer jag att byta till en ny blogg. Jag kan inte ändra layouten på den, trots att jag har haft kunniga människor som försökt. På den nya bloggen kommer jag att publicera Lucies smutskastning av mig, och besvara den, så som kronofogden inte tyckte att jag var värd. 

En annan sak som alla givarna till Föreningen för Höörs Hemlösa Katter ska veta, i de papper Lucie skickat till fogden, skriver hon att flytten av katter, sektioner, och om hon vinner i nästa mål hon tänker starta, även stugan, är  det FHHK som ska betala. Det är alla ni som skänker pengar till den föreningen, som betalar det hela. Pengarna går inte till deras föreningskatter, utan till Lucies fortsatta hämnd mot mig.  

FHHKs styrelse, består numera av Kristin Börstad, sekreterare, Cecilia Engdahl kassör, och då Lucie Havelka, ordförande. Enbart som en upplysning, då Lucie påstår att det är hela styrelsen som står bakom hela vendettan mot mig. 

Helen Westergren, Kattstugan i Höör

(Som kanske snart inte ens består av en stuga, med tanke på hur rättssamhället fungerar.)

Hot om kronofogden

 Som jag anade, eller faktiskt visste, kunde Lucie Havelka och Kristin Börstad, inte ge sig i frågan om att sno åt sig de katter jag haft ansvar för sedan de var kattungar, och även stugan.

Folket som är kvar i Föreningen för Höörs Hemlösa Katter måste verkligen ha för lite att göra. Och en stor ovilja att hjälpa de katter som befinner sig ute i nöd. Jag ser dagligen föreningar som får stora ärenden på halsen, med massor av avlivningshotade och övergivna katter. Varför inte hjälpa dessa istället? FHHK tycker inte att de har plats eller råd att ta in fler katter, men de jag har hand om har de tydligen massor av plats och pengar till.

Min man var och pratade med Lucie, på hennes gårdsplan. Hennes argument för att de tvunget skulle ta mina katter, var att de är ett kapital. Trots att hon vet att de är sjukliga och aldrig går att placera ut, är de alltså ett KAPITAL för henne. Det är också ett märkligt sätt att resonera om katter, när man påstår sig driva ett djurskyddscenter. Alla som håller på med hemlösa katter, vet att varenda katt är en minuspost, och då snarare ett riskkapital, om man nu ska använda den termen. Särskilt de som behöver extra omsorger. Om nu föreningen ska drivas som ett företag, eller vad det nu är tänkt, så finns det inget företag som medvetet tar på sig defekta "varor", som de bara får slänga . Och som dessutom kostar en massa i utgifter i åratal. 

Ja, det stör mig som fan att hon betraktar katterna jag har hand om som ett kapital. De är levande, kännande individer för mig, med stora behov av omsorg och kärlek. De vill sova i min säng på natten. Ja, för en del år sedan bestämde jag mig för att sova med dem, först i villavagnen, som vi hade dem boende i då, sedan i stugan. De har tillsyn, sällskap, och underhållning dygnet runt, och de trivs bra med det livet. De har sin rastgård att gå ut i, springa och leka i, rusa ut och in genom det öppna fönstret. De har allt de behöver och mer därtill.

Men vid samtalet igår mellan Lucie och min man, framkom det att de anmält mig till kronofogden, och de ska nu bestämma vad som ska ske med katterna, och med stugan. Om de ska få stanna här, och respekteras för de individer de är, eller vara på katthemmet, och betraktas som ett kapital. 

Det är det de menar med det mail de skickat ut till de f d faddrarna på de katter som jag, än så länge, har hand om. 

Och här är brevet:

Att försöka ge sken av att man tänker på katterna, rimmar verkligen illa när man betänker vad de håller på med. Lucie gjorde dessutom klart att hon hade alla i föreningen med sig i detta tilltag. Tja, fadderansvarig verkar ju gå all in, Kristin  vet jag att hon gör det, de övriga har jag ingen uppfattning om deras åsikt i frågan. Men säger ordförande det, torde det ju vara sant....

Men jag tycker att det är ytterst ledsamt, att den kattförening jag var med och startade för tolv år sedan, och som jag lagt ner all min vakna tid på, har förvandlats till det den är idag. Jag har ingen lust att svärta ner denna förening, men jag känner att det gör det väldigt bra själva,

Jag har aldrig varit med i någon kattförening tidigare, som inte är tacksamma över att någon tar hand om, och betalar allt, för de sjuka katter, som enbart kostar en massa, inte ens när man lämnar föreningen, och går in i en annan. Och ja, jag har varit med i KKS, och de var inte varken hämndgiriga eller hatiska när jag lämnade dom för att starta FHHK. Inte krävde de att få de skruttiga katter jag hade kvar heller. 

Simon, som är blind, och gärna kissar på olämpliga platser, betraktas alltså som ett kapital av ordförande i FHHK.

Sindre, med hälsoproblem, och neurotisk i nya situationer, är då även han bara att räknas som ett kapital. Inte som den individ han är.

Sen kan jag tycka att det är väldigt underligt av Lucie att ta upp min uppsägning från kliniken i det samtal mannen och hon hade. Och börja klaga över det. Har jag inte rätt att säga upp mig från mitt jobb?! Är det inte en mänsklig rättighet att göra det, utan att bli utsatt för repressalier från arbetsgivaren? Är det så för alla som avslutar sin anställning på eget bevåg? 

Nåja, till Lucies uppfattning om stugan. Hon tycker att den är lösöre. Det framkom också vid detta samtal.  Den står på en gjuten grund, golvet och golvvärmen ligger direkt på cementplattan. Stugan sitter fast i grunden. Då kan ju lika gärna vårt boningshus, loge, och garage, betraktas som lösöre. Enligt henne är det bara att köra in balkar under stugan, och lyfta upp den på en kranbil. Stugan är 4 meter bred, och knappt tio meter lång. Samt ca 4 meter hög. 

Jag tvivlar inte på att de flesta hus går att flytta på, om man totalt skiter i kostnaden, samt att en tillräckligt stor kranbil ska kunna ta sig fram till byggnaden. Och en isolerad stuga som placeras på hennes gård, höjer ju naturligtvis värdet på hennes fastighet. Kan man sedan låta kattföreningen samla ihop pengar till detta, har man ju ordnat det bra för sig. 

Men vill folk verkligen skänka pengar till ett sådant projekt? 

Och om jag nu ska vara sådan, restaureringen av katthemmet, som föreningen bekostat, har också det höjt taxeringsvärdet på hennes fastighet. Men nu är jag inte missunnsam av naturen, och jag tycker fortfarande att det var helt ok att FHHK gjorde denna investering. Det har ju gagnat katterna, och även föreningen. Jag hoppas verkligen att de som driver FHHK numera, tänker om, och börjar driva den i den gamla andan, eller en förbättrad, ny anda. Kattföreningar behövs, och katterna behöver folk som tar hand om dem. Ju fler, desto bättre.

Vi hyr bara vår gård, så vi behöver inte tänka på vad som höjer värdet på den. Ägaren till gården bryr sig inte heller om denna petitess, då han överlever med, eller utan, stugan. 

Men för katterna som bor i den, betyder den mycket, Den är deras trygghet, men som väl är förstår de inte hotet som hänger över dem. 

Jag får ingen rätsida på bannern på bloggen, men i vilket fall som, är den helt inaktuell för min del, och för den nya förening jag och några till har startat. Ni hittar oss på Facebook, under Kattstugan i Höör. 

https://www.facebook.com/profile.php?id=100094307918169

Helen, Kattstugan i Höör

Om du vill bidra till vår verksamhet, är vårt swishnummer 0733449483 (Vi använder mitt privata swishnr, då vi ännu inte har registrerat föreningen på skatteverket. Dock är alla protokoll i ordning.)

Ekonomin när det gäller stugan.

 Jag ska tjata lite till om det brev jag fick från Lucie Havelka och Kristin Börstad häromveckan.

Det blir ju så när man tänker på saker, och analyserar dem. Jag förstår till fullo om folk inte orkar läsa mer om det hela. 

De båda resonerar kring allt som är inköpt i föreningen genom åren, som om jag inte varit ett dugg delaktig när det gäller att få in de pengar som spenderats. 

Jag är inte den som gärna briljerar över mina egna insatser, men för att förklara det ekonomiska, är jag tvungen att göra det.

Exvis när det gäller de 100 000 kr som byggsatsen till stugan kostade, var det pengar vi fick tack vare att jag tog in nio kattungar, som jag egentligen inte hade plats till. Damen som lämnade in dem, skänkte då de hundratusen som gjorde att vi kunde köpa själva stugan. Givetvis var det ingen av de två som bråkar om stugan nu, som ville hjälpa till och ta in någon unge i sitt hem.  På den tiden bodde ungarna i villavagnen, som jag använde då. 

Sen fick vi 50 000 kr av Inga. Dels för att vi skulle kunna röja färdigt det som behövdes för att marken där stugan skulle stå, del som hjälp till stugbygget. Jag behöver väl knappast nämna att ingen av de två hjälpte oss med att ta ner gamla hundgårdar, sten, och annat, det gjorde vi själva. Och det är inte det att vi är rädda för att hugga i med det jobbet, det gjorde vi gärna, men det irriterar mig omåttligt att Lucie och Kristin nu behandlar mig, och i förlängningen oss, som skit. Att sedan Lucie försöker lura i folk att hon ligger ute med 200 000 kr på stugan, är bara bullshit. Jag vet att stugan är betald, och skuldfri. De insamlingar vi la ut om den, gav mer än väl kostnaden för byggnationen. 

Det är ingen av de två som stått på loppisar ute i bygden. Även om det inte ger några större summor, är det ändå reklam för föreningens verksamhet, som  ofta renderar givare i förlängningen, adoptioner av katter, mm. Öppet hus är det oftast jag som tagit initiativet till, sen har många av volontärerna  hjälpt till med att göra det till en lyckad, och inkomstbringande, tillställning. Min loppisinsats på öppet hus, är väl det som dragit in minst på dessa. 

De virkade myntaleksakerna, som jag suttit och gjort på kvällarna, efter jobb, och skötsel av katter och andra djur, har också gett ett bra tillskott i kassan. Samt har jag virkat en del sjalar och grytlappar, som vi sedan sålt till katternas överlevnad. 

Gudarna ska veta att jag egentligen skulle behövt de pengarna själv i vår usla privatekonomi, då jag på kliniken var timanställd i tio år, med en riktigt dålig lön. Men för min del har det varit viktigare att katterna fått sitt. Och jag tyckte om mitt jobb, så jag bortsåg från lönens storlek. 

När jag la ut om husvagnsbranden här hemma, där alla mina loppissaker brann upp, var folk väldigt snälla och generösa, och vi fick in 22000 kr drygt. Efter min ena blogg, var det en snäll man som satte in 10000 kr på föreningens konto. På öppet hus i april fick vi in 16000 drygt, sen dubblade Inga summan, och vi kom upp i 32000 kr. 

Man kan visst säga att FHHK har betalt stugan, men kanske ska man då också minnas vem som drog in pengarna till den. Att slita häcken av sig i tolv år i en förening, lägga alla vakna timmar på katternas väl och ve, är nu i efterhand ingenting värt i Lucies och Kristins ögon, 

Och  nu sitter Lucie och skriver  på messenger till en del av de som kommenterar på min sida på Facebook, att hon och Kristin haft problem med mig sen jag sa upp mig från kliniken. Vilket jag har massor av meddelanden mellan mig och dessa två, som säger motsatsen. Men det bekräftar i alla fall att det är min uppsägning som inte föll i god jord, precis som jag misstänkt. 

För min del känns det som det måste göra att gå ur en religiös sekt, både med uppsägning, och utträdet ur föreningen. Man ska klämmas åt, kosta vad det kosta vill för de som är kvar i sekten. Faktum är att det känns som om de försöker sko sig på allt det arbete jag lagt ner på FHHK, Samt att det är ren hämndgirighet över att jag inte är kvar och ser till att det kommer in pengar till deras sekt. 

Att det sedan också drabbar ett gäng katter, och att riskera livet på dessa, är väl för de två ett billigt pris att betala, för att sätta åt mig på. 

Simon, som är blind, och dessutom kissar inne vid minsta förändring, vill Kristin och Lucie sätta ner på ett katthem, som innebär livsfara för honom. Dessutom går han på tillskott varje dag för att hans urinvägar ska hålla sig friska. De kommer att bli dåliga igen av stressen dt är för honom att flyttas på.

Jag publicerar deras brev igen, för de som inte läste det i förra bloggen. 

Numera är tydligen FHHK en myndighet, då de t o m skrivit ut mitt personnr i rubriken. Jag har beskurit bilden så att detta inte syns. 

Men, de får väl dra det i rätten, om de så gärna vill lägga föreningens insamlade medel till detta. Trots att föreningen är skyldig Lucies veterinärklinik sexsiffriga belopp redan. 

Jag vet inte hur de ens orkar lägga så mycket energi på att bråka som de gör, men troligen har de för lite att göra i sitt vardagsliv. 

Själv har jag egentligen varken tid eller ork till sådant här, men jag får väl försvara mig så gott det går mot dessa två intrighungriga kvinnor. 

Vår nya förening, som  jag och andra som blivit illa behandlade av framförallt Kristin Börstad, har bildat, heter Kattstugan i Höör, och vi finns på Facebook.  Om någon som är utbildad jurist vill titta på ärendet, går det bra att skriva på vår messenger. 

Obs att ovanstående banner, och de uppgifter som står där, inte gäller längre.

Helen, Kattstugan i Höör

Ännu mera bråk och stök

 Jag är riktigt trött på Lucie Havelka och Kristin Börstad nu. De går verkligen in hårt för att försöka knäcka mig. De har haft ett s k styrelsemöte, de två. Ordförande, (tillika min f d arbetsgivare), respektive sekreterare i Föreningen för Höörs Hemlösa Katter.  Följande brev har skickats till mig rekommenderat, som om det vore något märkvärdigt. 

Styrelsen består av Lucie Havelka, ordförande, och Kristin Börstad, sekreterare, och Cecilia Engdahl, kassör. 

Jag vet inte om de inbillar sig att de är någon sorts myndighet, eller rättsinstans, men man kan ju starkt misstänka det. 

Jag skiter personligen i de materiella ting de anser sig ha rätt till. Fällor... Tja, för tolv år sedan hade jag satt min privata fälla på kliniken. Lucie lånade ut den till någon, och kom inte ihåg till vem, och den syntes aldrig mera till. Loppisbord, dem kan de gärna få hämta, jag kan köpa nya. Rastgårdssektioner, de är skänkta av Inga Mattsson, och hennes villkor när hon betalade för dem, var att de skulle användas på den plats där de står nu. Stugan, tja, om de nu ska slåss om katterna, kan de lika gärna få slåss om stugan också. Den är platsbyggd, förankrad i en cementplatta, och byggd på ett sådant sätt, att den måste plockas ner i atomer om den ska flyttas. Men det kanske de anser sig ha råd till, trots den stora skuld deras förening står i till Lucie Havelkas veterinärklinik, samt till henne privat.

Däremot att de ska försöka lägga beslag på katterna som bor i stugan, där går min gräns. Att en veterinär (Lucie), samt en person som gång på gång upprepar att hon bara vill alla katters väl (Kristin Börstad), vill flytta ner katter som är mycket infektionskänsliga, till ett katthem som vimlar av, för de katterna, okända virus och bakterier, är i mina ögon snudd på djurplågeri. När man då också betänker att Simon är blind, och katthemmet består av många höjder, bjälkar, och främmande katter, undrar man hur de som benämner sig som kattvänner tänker. Dessutom kan det ibland gå 14-16 timmar mellan de pass som volontärerna tar. 

Övriga exempel: Honey är extremt känslig för förändringar, och får lätt luftvägsinfektioner. Hon flyttades från katthemmet just pga att hon ständigt var sjuk därnere, och dessutom led av att inte ha mänskligt sällskap i den omfattning hon har behov av. Fabian blev jättesjuk när han var på katthemmet, och höll på att dö pga bristande tillsyn. Scarlett har kronisk snuva sen hon var kattunge. Florian är mycket känslig i sina luftvägar, och har svårt för förändringar. Sindre fick panik den gången vi försökte placera ut honom i ett hem. Han har dessutom gått två fipbehandlingar, hans mamma och bror dog i fip, hans syster av hjärnblödning. Jag kan rabbla upp varenda katts hälsoproblem, och de har alla behov av mycket tillsyn. Inte att få sk tillsyn några enstaka timmar om dagen....

Jag tycker också att det är makabert att de vill ha döda katter till katthemmet....

Vill de kräva något som helst från oss, får de gå den rättsliga vägen i fortsättningen. Personligen tycker jag att de borde ägna sig åt de katter de har ansvar för redan, och även kanske ta in katter som lider ute på gatan, och inte flytta på katter som redan mår bra i den miljö de befinner sig i. De intresserade sig överhuvudtaget inte för dem när jag ville ha hjälp med dem i vintras och våras, när många av dem var sjuka, men jag antar att deras aversion mot mig personligen, går före katternas nuvarande välbefinnande. 

Om vi nu ska gå in på mina personliga problem, så är jag sjukskriven pga utmattning. Samt att jag fick psykiska problem efter husvagnsbranden här hemma. Både Lucie och  Kristin vet hur dåligt jag mådde, och mår av detta, men kanske ser de sin chans att bryta ner mig ännu mer efter det som hände. Nåväl, de ska inte lyckas med detta, hellre dör jag, än att lämna en enda stackars katt i deras våld. 

Men det var ju väldigt gulligt av dem att jag får behålla mina egna katter, samt de ute på gården som ändå inte går att fånga in....

Helen , Kattstugan i Höör

(Obs att uppgifterna i loggan ovan, inte stämmer längre.)

Ni hittar oss på facebook, adress Kattstugan i Höör

Maken till bråk och stök!

 Jag hade gärna velat skriva något positivt idag. Men det är svårt, då jag har en före detta arbetsgivare, tillika ordförande i Föreningen för Höörs Hemlösa Katter , som bakom ryggen på mig, sitter och skriver diverse otrevliga saker om mig till mina vänner, folk i andra föreningar, ja, t o m till min man.

Så, alla ni som inte visste det innan, kan jag nu tala om för er att jag är lögnaktig, opålitlig, och manipulativ, enligt henne. Bara så ni vet. Samt att jag ställt till kaos, och lett ett myteri (hennes ord) i föreningen.

Hon har även anklagat mig och en vän, tillika aktiv i föreningen, eller f d är vi båda numera, för förskingring. Hon har även gjort en , något rörig, polisanmälan. Denna anmälan har refererats i Skånska Dagbladet. 

Det vi har gjort, är att vi stått på loppis, och eftersom jag inte har egen swish, har vi använt min väns. Det hela rör sig om småsummor som kommit in på swish, det mesta har varit kontant. Det som kommit in på swish, har jag sedan fått ut i kontanter. 

Allt vi har fått in, har gått till att köpa mat, medicin, och annat nödvändigt, till de katter jag har ansvar för. På 7 loppistillfällen har det kommit in ca 8300 kr. Kvittona på det jag köpt till katterna, ligger på ca 14600 kr. Allt är redovisat. 

Vi har även upplyst sekreteraren i föreningen om arrangemanget, och hon erbjöd mig vid ett tillfälle att låna hennes swishnr, 

Anledningen till arrangemanget är, att jag inte kan vara säker på att fakturorna som skickas till föreningen blir betalda. Det är ett lite udda upplägg i föreningen, då jag som kassör, aldrig någonsin haft tillgång till bankkontona, utan det har helt hängt på ordföranden. Men det är så vi valt att ha det. Jag inser så här i efterhand, att det inte varit något särskilt genomtänkt upplägg. 

I vilket fall har det hänt vid flera tillfällen att jag stått på Dogman, och när de ska skriva faktura, har det funnits obetalda fakturor sedan en tid tillbaka, någon  gång så många som 4 st. 

Därför bestämde jag mig för att jag betalar allt kontant i fortsättningen. Jag vet inte vari det skulle kunna vara fel. Men det har då blivit ett herrans liv från ordförande, som genom åren aldrig brytt sig om vad vi fått in på loppis då vi  stått på dylika. Men nu, när jag gick ur föreningen, börjar hon bråka om loppispengarna. Och har fått sekreteraren med sig i någon sorts vendetta mot mig och mina vänner. De ville arrangera ett styrelsemöte, där de båda skulle gadda sig ihopa mot mig. Första punkten var "val av ordförande och sekreterare", inga punkter framför denna, såsom är brukligt. Sedan följde tre punkter, vilka alla var riktade åt att skada mig. En mycket märklig dagordning, och direkt obehaglig. Det känns som om den är skriven i affekt. 

Nåja, jag har lämnat ett papper på mitt utträde, både ur styrelsen, och ur föreningen. 

Detta har inte tagits bra av de återstående två i styrelsen. 

Nu kräver de något upplägg på stugan, som jag faktiskt inte har en aning om, samt på de katter, de aldrig intresserat sig för att hjälpa mig med, som jag har ansvar för. 

Stugan är platsbyggd, förankrad i marken, med vatten och avlopp inkopplat, och även el. Den kommer också i fortsättningen att användas till det den var avsedd för, vi kommer inte att hyra ut den till turister eller något liknande. 

Dock har jag erbjudit dem att hämta stugan, så att jag blir av med den biten av deras anklagelser. Detta blir väldigt dyrt och kostsamt, men vill de lägga föreningens icke-kapital på det, är det fritt fram för min del. Jag ville att vi skulle sätta en färdig bod när det begav sig, men blev övertalad att det var bättre att bygga. Det kan jag ju ångra nu, när det blev så viktigt plötsligt med vem stugan egentligen tillhör.  Hela byggnationen har gjorts av en generös man, som inte tog en krona i betalning för arbetet. 

Jag jämställer med katthemmet, på Lucies gård. Hela renoveringen av den byggnaden stod föreningen för. Så även de förändringar som gjorts genom åren. Här har vi då ett skrivet kontrakt på att föreningen inte betalar hyra på tio år. För min del har jag tyckt att det var ok. Och även om föreningen skulle lagt ner efter några år, eller katterna behövts flyttas någon annanstans, hade jag  väl inte bråkat om det. Och då var det betydligt dyrare att renovera den byggnaden, än vad det har varit att bygga stugan. 

Det enda jag önskar mig nu, är att vi som gick ur föreningen i all turbulens, ska få ägna oss åt det vi är bra på, dvs ta hand om hemlösa katter, i lugn och ro, och slippa fler ogrundade polisanmälningar från ordförande i Föreningen för Höörs Hemlösa Katter. Det gynnar inte katterna, och det gynnar inte den förening hon är ordförande för. 

Det hela verkar vara en hämndaktion, som legat och grott sedan jag sa upp mig från veterinärkliniken i december 2022. Sådant hat som utstrålar från min f d arbetsgivare, tror jag aldrig att jag upplevt från någon enda människa tidigare. Jag hoppas att jag ska vara bättre på att sålla nya vänner i framtiden. 

Vår nya organisation heter Kattstugan i Höör, och ni hittar oss på facebook. 

Jag ska försöka ändra bannern på bloggen, den dag jag hittar rätt inställning för detta, och också ändra swish- och banknr. För inget av det är aktuellt längre.

Helen, Kattstugan i Höör

Slutet på ett engagemang

 Jag har bestämt mig för att gå ur föreningen, och enbart ägna mig åt att ta hand om de katter jag har ansvar för.  Det innebär givetvis att jag själv måste stå för alla kostnader, och att det blir tufft, är jag fullt på det klara med. 

Jag kommer inte att ta in några nya katter alls framledes, utan min framtidsplan är att inte placera ut fler katter, de 10-17 år de lever, får de stanna där de är.  

Själv blir jag inte yngre, det är dags att tänka på hur gammal jag är om samma antal år....

Dessutom är det mycket turbulent i föreningen just nu, och jag orkar inte längre ta emot en massa skit från resten av styrelsen. Jag tänker inte gå in på detaljer, men jag har fått nog. Det blir lugnare för mig att driva min andel vidare på mitt sätt, i lugn och ro. 

Som tur är har jag bra hjälp av vänner som ställer upp i ur och skur. 

Nåväl, det känns bra att ta det här steget, och jag är helt säker på att det ska fungera mycket bra. 

Mestadels kommer jag att stå på loppisar för att få in pengar, hittills har det, under en prövoperiod, gått bättre än förväntat. 

Jag kommer att ha en egen facebooksida, som de som vill, gärna får följa. Länk kommer snarast.  Det kommer att bli en del försäljning, och annat, för att få in pengar till katterna. Bl a kommer jag att fortsätta att virka myntaleksaker, grytlappar, sjalar, mm. Samt att vi har en del annat till försäljning. 

Swish lånar jag tills vidare av en vän, då jag inte har en egen.  Bankkonto får jag ta tag i så småningom. 

Allt får byggas upp efterhand.  

Helen , Kattstugan i Höör

Pengar, pengar.....

Pengar  har ingen betydelse, säger de som har så det räcker, och kanske blir över. 

Men för oss som inte har dem i tillräcklig omfattning, är pengar en stor del av tillvaron. 

Många föreningar ligger back med sina fakturor, för mat, sand, veterinärvård, och allt annat som de hemlösa katterna behöver. Det är ett jättestort problem för oss att hela tiden jaga resurser för att kunna ta hand om katterna på bästa sätt. 

Faktiskt ett så stort problem att det inte går att ta in katter i den omfattningen som skulle behövas, om ens alls några. 

Vi är inte mer benägna att ruinera oss, än vad andra människor är i sitt privata liv. Lån är inte att tänka på, dels på grund av att vi inte får några, dels på att vi då blir uppbundna till att betala av dessa lån. 

I ett samhälle som gjort att snart ingen har råd med extra utgifter, undertecknad klarar knappt av min och familjens överlevnad, blir det extra tufft för hjälporganisationer. 

Vi får inga bidrag från varken stat eller kommun, då dessa tydligen anser att kattföreningar saknar betydelse i samhället. Det är alltför många som tror att vi har det.....

Faktum är att vi vet snart inte hur vi ska lösa den ekonomiska situationen, än mindre hur vi ska lösa våra skulder. Vi kan inte ta in nya katter i nuläget, då de vi har inne redan kostar mycket hela tiden. 

Många går inte att adoptera ut, då de kräver vård som ingen annan än vi är beredda att ge dem. Naturligtvis, alla är väl rädda för vad de numera hutlösa veterinärerna ska ta betalt. Det finns en aning billigare veterinärkliniker, men även dessa har höjt sina avgifter, medan folks löner inte har höjts alls. Jag förstår fullt ut att folk drar sig för att gå till veterinär med sina djur, samtidigt som djuren måste dit, när de blir sjuka. En del har höga moraliska tankar om detta, och kommer med uttryck som att, det måste man ha i beräkningen när man skaffar djur, och man ska se till att ha råd med den biten. 

Men sanningen är den, att med alla prisökningar i hela samhället som blivit senaste tiden, äts även den buffert upp, som man hade avsatt till veterinärvård, Ingen kan trolla fram något man inte har. 

De ungar vi fick in i höstas, är klena i sin hälsa, inte så att de lider själva av det, men det gör att vi har utgifter när de drabbas av infektioner. Detta är inget vi kan pådyvla någon annan, de här katterna får vi behålla så länge de har glädje av att befinna sig på denna sidan livet. Detta gäller även de vuxna katterna i samma situation. 

Vi tar gärna hand om dem, men oron för ekonomin tär hela tiden. Vi jagar inkomster överallt där vi kan, men det känns som om det aldrig räcker till. Det är alldeles för stora summor vi ligger ute med. 

Och hur vi än vrider och vänder på det, har vi rumpan bak....

Helen FHHK

Det finns folk till allt....

 

Vi fick ett meddelande från en kvinna på föreningens messenger. En riktig energitjuv, som tror att hon ska tala om för oss hur vi ska sköta vår förening. Därav denna text,

Det är ingen måtta på vad skit man ska ta emot från vissa människor. 

Det är väldigt snällt att skänka pengar, och vi är tacksamma för allt vi får, men att börja kräva att vi i föreningen ska ha möten om varenda donation, tacka personligen, dra fram kvitton,  lyda order, mm, det är verkligen dålig respekt för vårt arbete. Att sedan anklaga oss för att ljuga om att pengarna kommit in på kontot (hm, vad skulle vi tjäna på det, och vad skulle vi tjäna på om de inte gjort det), måste ju bara vara för att försöka ställa oss i dålig dager. 

Ibland tror jag att folk inbillar sig att vi har en jätteorganisation, med anställd sekreterare, kassör, och övrig administrativ personal. 

När vi i själva verket bara är några få personer som vill lägga all vår tid på katterna. För de tar tid, och ork. Vi behöver inte pådyvlas extrajobb av folk som mest verkar vilja göra sig märkvärdiga. När inga svar duger dessutom, utan det ska ältas i det oändliga. 

Om man inte litar på en förening, och vi som sliter häcken av oss, skänker man väl inte pengar dit till att börja med? Ja, vi känner oss kränkta av sådana personer, som anklagar oss för att vara lögnare. Som ifrågasätter allt. Sådana människor har verkligen inget hum överhuvudtaget om vad vi lägger 100 procent av vår fritid på. 

Vi samlar inte på frimärken, eller andra döda ting. Det är levande djur, och de kräver allt vi har att ge dom. 

Vi har inte tid och tålamod till folk som uppenbarligen bara vill ställa till bråk. 

Allt vi får in går till katterna, vi åker inte till Bahamas eller andra destinationer för insamlade medel. Vi plockar inte ut några löner. Katterna behöver vartenda öre vi kan få in till dom.

Men, vi slickar inte folk i röven för att de ska vilja skänka pengar till oss. 

Tack och lov är det bara enstaka människor som bär sig åt så här, och dom kan vi vara förutan. 

Tack till alla er som inte misstror oss, och som bidrar till katternas överlevnad. 💓

Helen FHHK

Simon

 Simon kom in som liten kattunge i slutet på augusti 2021. Han var då snuvig, och skygg. Behandling sattes in på både honom och hans bror, Dennis, men det tog tid att få dem friska. Jag ska inte lägga så mycket vikt vid att berätta hans historia, den går att läsa i stora drag på vår hemsida, https://fhhk.se/simon230821/ .

Simon är en mycket speciell katt. När han var ungkatt fick han fip, och det började i hans ögon, vilket är ganska ovanligt. Vi fick punktera hans ena öga, då det blivit en böld i det, och det gick inte att rädda. Det andra ögat blev också angripet, men inte lika illa, och det ögat har han kvar. 

Vi började hans fipbehandling så fort vi förstod vad det var han drabbats av, men han svarade dåligt på den den första tiden. Han ville inte äta heller, och var omöjlig att tvångsmata. Vi försökte verkligen. Simon blev bara allt sämre, så vi bestämde oss för att avliva honom. Men vi väntade några timmar, då han inte verkade ha ont, och lida av sitt tillstånd. 

När vi så skulle avliva honom, vi hade sprutan redo, hade hans öron blivit varmare än de varit tidigare. Så vi sköt upp avlivningen ännu en gång. Men han var bokstavligen 5 cm från döden den dagen.

Vi vakade över honom dag och natt, och sakta, sakta, såg vi förbättringar. Dom var inte stora, men det syntes att han verkligen ville leva. Han började också äta igen, och det med besked. I samband med hela denna processen, med medicineringar i det oändliga, blev Simon tam , och väldigt tillgiven. 

Simon blev så småningom helt frisk, och är idag en stor kraftfull hankatt. Dock är han blind, men det verkar inte besvära honom alls. Folk som träffar honom märker inte ens att han inte ser något. Han rör sig obehindrat bland de andra katterna, hoppar upp i möbler, tar sig ut i rastgården, och beter sig nästan som vilken katt som helst. Han leker t o m med bollar och andra leksaker. Det vi får tänka på är att inte möblera om, och ändra för mycket i hans omgivning. 

Simons enda nackdel är att han kan kissa lite varhelst han tycker, men det kan ju bero på den sena kastreringen. Det händer inte ofta numera, och det är lättstädat där han bor, så det är inget som stör någon. Troligen kan han aldrig flytta hemifrån, men för min del gör det inget. Han är så kelig och gosig, och vi älskar honom för den han är, och uppskattar de egenskaper han besitter. 

Att han var en hårsmån från döden, är svårt att förstå idag. 

Man kommer väldigt nära en katt som man kämpat så hårt för att få frisk, med de upp- och nergångar det är, med all förtvivlan, och tvivel på att man gör rätt. Det var kämpigt, och man blir helt utmattad av alla känslor som uppfyller en i sådana här situationer. Jag tror faktiskt att den som led minst av alltihop var Simon.

Kontentan av det hela, är att man inte ska ge upp för tidigt när det gäller sjuka katter. Om de inte lider av sin situation så klart. Det ska ju inte bli djurplågeri, bara för att man så gärna vill att de ska leva. 

Vi har haft flera "hopplösa" fall i höst och vinter. Några har vi fått ge upp med, men vi har också flera som har överlevt mot alla odds. 

I all sorg och bedrövelse över de som inte klarade sig, får vi glädjas åt de som vi faktiskt räddat, och som idag, just nu, är friska och pigga. De är underverk, och en seger för livet. 

Helen FHHK

Paus

I år hoppas jag verkligen att alla har kastrerat sina katter. Överskottet av hemlösa katter är alltför stort som det är.

Själv befinner jag mig vid ett avgörande vägskäl. Jag har bestämt mig för att inte ta in några katter, varken ungar eller vuxna, i år. Jag orkar helt enkelt inte.

Jag är sjukskriven, och maken är utsliten av gamla skador och allvarligt fel på hjärtat. Vi orkar inte fortsätta som vi har gjort tidigare. Tack och lov har vi en son som hjälper oss med mycket, och som är helt enastående när det gäller att hantera djur. Men en dag vill han troligen leva ett eget liv....

Häromdagen fick jag ett regelrätt sammanbrott. Det är inte roligt att ständigt omge sig med sjuka, skruttiga katter. De ungar vi fick in i höstas, som var både andra och tredje kullen deras mammor födde förra året, är så klart betydligt svagare än de ungar vi får in på våren. Honorna var också mer utslitna, och tog lång tid på sig för att återhämta sig. 

Jag vet inte varför folk tror att katterna ska klara dessa påfrestningar. 

I vilket fall som, har detta tagit den sista energin i anspråk, och även om katterna fortfarande behöver vård, är det detta jag tänker ägna mig åt. Den fantastiska "Någon Annan" får ta hand om årets hemlösa ungar. 

Pausar vi inte den biten nu, kommer ingen av oss att orka fortsätta att ta hand om hemlösa katter någonsin mer. 

Vi har dessutom fler katter än någonsin som aldrig kommer att kunna adopteras ut. De kommer från ställen där katterna är inavlade, dålig överlevnad, och som bär på underliggande sjukdomar, som folk borde testa de katter som ska "gå i avel" för. 

Jag är ganska härdad när det gäller att gå vidare efter att djur dör, det är ett måste när man håller på med dessa skruttiga stackare, men även jag har nu nått min gräns. Det räcker nu, Jag orkar inte med mer sorg och elände. Den ständiga oron som gnager för de katter som kommer från rena skitställen, där man inte bryr sig i sina katter alls. Där inavel och ärfltiga sjukdomar frodas, där man matar katterna med skräpmat, om det ens kan kallas mat. I den mån man ens matar katterna. 

Jag läste några skrämmande kommentarer häromdagen, under en artikel om snatteriet av kattmat, som har ökat i takt med matpriserna, där folk skrev att "katter klarar sig själv på det de fångar och äter". De behöver minsann inte att man matar dom. 

Vi skriver 2023, och folk har fortfarande inte fattat att man måste mata sina djur! Är det någon som resonerar så om sina hundar? Eller om sina andra husdjur?! Ja, några få gör det, och det räknas som djurplågeri, även i dessa personers ögon, men med katter verkar lite av varje slinka igenom. 

Och därav sitter kattföreningar med alltför många sjuka katter, som kostar mycket i specialmat, veterinärvård, och känslomässiga stormar. 

Det blir dessutom allt svårare att få in tillräckligt med pengar till verksamheten. Allt har blivit dyrare, mat, veterinärvård, el och värme, samt allt annat som krävs i vardagen för katterna. Sandkostnaden ska jag inte klaga på, då vi fått ett rikigt bra avtal på denna, men den kostar ändå varje månad givetvis. 

Jag förstår verkligen att folk inte har råd längre att bidra till välgörenhet. Vår egen ekonomi är långt ifrån lysande. Själv får jag lite panik varje gång jag är och handlar av priserna på mat, och någon gång har jag nästan flytt ut från mataffären. Jo, det är faktiskt sant. 

Vi är evigt tacksamma mot alla de människor som ändå bidrar till katterna, med små och större belopp. Ni är guld värda, och mer uppskattade än vad jag kan förklara i text.

Helen, FHHK