Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

onsdag 9 november 2016

Saker man läser.....

När jag inte har någon inspiration att skriva, ägnar jag 
en del av min tid åt att sitta och slöläsa det andra skriver. 
Det skrivs mycket bra, idiotiskt, och elakt om kattfolk,
och föreningar. Ja, om katter, överhuvudtaget.

Rudi, som skulle skjutas.

På ett ställe läste jag en kommentar, under en delning av bloggen, 
att vår förening drivs av en maktgalen kvinna.
Jag vet inte, men om man är "maktgalen" , kanske inte en kattförening
är det man ska hålla på med.

Jag vet inte på vilket sätt man har "makt" ....

Men kanske denna person tycker att man har det, när man lägger 
ner all sin tid på att försöka rädda sjuka, undernärda, och på
annat sätt illa åtgångna katter, till livet . 
När man inte har ett liv utöver detta .
När man inte kan prioritera något annat i sitt liv.
När man dessutom måste ägna all den tiden man inte har, till att
försöka dra in pengar, så att man kan betala för allt det kostar med
dessa små missgynnade individer.
Eller ingår det i "maktens" nöje, att avliva en katt, som det inte går 
att rädda till livet?

 Vitnos, som är på väg att bli tam. 

I ett annat inlägg, som inte handlade om vår förening, läste jag
att det är idiotiskt att lämna över en massa katter, från ett 
kattsamlande misärhem, till "halvgalna kattanter", istället för
 att avliva dom. 
Tja, vi är väl halvgalna då.....

Lilleman.

Sen har vi de som tyckte att det var rätt, att som i gamla tider, 
dränka alla kattungar som var oönskade.
Eller skjuta dom.

I min barndom var det så. På gården där jag tillbringade en del
av somrarna som barn, dränktes det kattungar, både stora och små, 
i bäcken bakom huset.
Vilket jag fattat när jag blev äldre.
En vidrig hantering av djur.

En sommar när vi var hos farsan på landet, ja, jag är uppvuxen 
i utkanten av Malmö, hade han dit en man som sköt katterna. 
Det var "bara" det, att de glömde att tala om för barnen, att 
katterna är döda, även om de hoppar runt med huvudet avskjutet.
Behöver jag berätta om mardrömmarna efter den upplevelsen?

 Vackra Disa, frånflyttad av sin husse.

Det står även mycket om bortsprungna katter på facebook.
I allt det hemska med de försvunna katterna, tycker jag personligen
att det är värst med de kattungar som förirrat sig iväg.
Jag har aldrig förstått varför man släpper ut en kattunge, att 
klara sig ute själv.
För inte släpper man ut sin hundvalp, fölunge, marsvinsunge,
eller kaninunge, i den stora världen, och tror att den ska 
överleva, och klara av alla faror?!
När man ser hur mycket dumma saker kattungarna gör när de
är inne i tryggheten, fattar man väl att de gör samma saker
ute, med de risker det medför?!

 Lillebil, dumpad på en parkering i Hässleholm.

Eller när folk precis har flyttat in i en ny bostad, och genast
 släpper ut katten. Och den försvinner....
Hur ska den veta var den bor?
En katt kan bli sur över att man möblerar om hemmet,
hur sur blir den då inte av att flytta?

Kim, vars mamma bodde med sina ungar på en campingplats.

Det bästa på facebook, är, utan konkurrens, när det dyker upp bilder
på våra bortadopterade katter i deras nya hem.
Att se dom mysa i soffor och sängar, eller i någons knä, att få läsa
om hur uppskattade de är, får en att orka fortsätta.

Som t ex Opal, som myser med de äldre på Björken. 


Eller Klara, som njuter av livet som TNR-M-katt.


Helen FHHK





4 kommentarer:

Anonym sa...

håller med i allt

Janne

Anders Westergren sa...

Jag håller med Janne

Bra blogg.

Anonym sa...

Maktgalen? Den var rolig. Undrar hur de som skriver själva hade klarat av att fatta beslut som ofta måste vara mycket svåra. Ni gör ett otroligt arbete med katternas väl i fokus hela tiden. Ni ska vara så stolta över er själva! Varje dag, varje minut.
Vänliga hälsningar
Vera Schön

Anonym sa...

Jo, det där med att ta makten i en kattförening. Känner ingen i FHHK, men däremot har jag och 2 kompisar drabbats av maktbegäret i 2 kattföreningar och ett "nätverk" i Malmö. Allt började med att lite mer pengar än förväntat plötsligt kom in till föreningen. Då lades det mer energi på "makten", än på katternas väl. Kan man inte ta makten över något annat kan man ju alltid lyckas i en kattförening. Vi 3 kommer aldrig mer att samarbeta eller bli medlemmar i någon kattförening.
Vi kan inte tänka oss att skänka pengar, däremot kan vi betala mot fakturor. FHHK:s blogg läser jag ganska ofta och ni förefaller arbeta på ett mycket sympatiskt sätt. Jag vet också hur situationen på landsbygden ser ut. Fick för en stund sedan veta att ägaren till Mögle gård vid Sösdala kastat ut mammans innekatt till ett liv i svält och kyla. De polska arbetarna ger den mat under arbetsdagarna, men lördag-söndag får den vara utan. Gårdsägarens hustru är EU-juriskt. Får man göra så?