Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

lördag 9 december 2017

Med vilken rätt?

När jag sitter bland kattungarna och myser med de små
underbaringarna, undrar jag med vilken rätt folk sitter 
och producerar katter varje år, ut i hemlöshet, död, och svält.

Hur kan man bära sig åt så med så fantastiska varelser?!

Titta på Maskros! Så liten, full med fluglarver när hon kom in. 
Nu en vacker, söt, tillgiven, liten dam, så full av personlighet,
att man undrar hur den kan få plats i hennes lilla kropp!

Kiwi, så modig, och så enastående söt och stark.

Sockertopp, det allra ljuvligaste man kan tänka sig! 

Det enda dessa småttingar vill, är att bli älskade. De sover i sängen
på natten, ska pussas varje gång när jag rör på mig,
vara med, och nära, varje stund vi vistas i deras närhet.
De kan hjälpa till att mocka lådorna, hälla upp mat, sopa,
tvätta golvet, torka upp olyckor.
Det finns ingen hejd på deras kreativitet. 

De är alla ratade, oönskade, bortstötta. 

Timothy, som har fått ett eget hem där han är älskad.

Rosa, sopexperten!

Det är ett sjukt samhälle, där så många människor verkar ha ett så
rymligt samvete när det gäller djur.
Och, tycker jag, särskilt katter. Det överges djur av alla de 
slag, men när det kommer till katter, verkar det ha gått totalt 
överstyr, 
Vi märker ingen avmattning på problemet. snarare tvärtom.
Vi har fått in 80 ungar i år, och ändå sagt nej till många. 
Plats, tid, och ork, räcker inte till.
Jag tror att det är viktigt att alla som känner folk som 
producerar kattungar, håller föreläsningar för vederbörande
om olämpligheten i att spä på problemet. 
Det kan vara obehagligt, ja, men man får ta sig det omaket.
Det är inte acceptabelt att folk ska vara så okunniga, så
nonchalanta, och så okänsliga för lidandet som pågår runt
oss. 
De får banne mig skärpa sig, och se världen utanför, omfattningen
av detta djurplågeri, som de är med och skapar! 

 Långtifrån alla ungar har turen att bli hittade, och få 
komma in i värmen.

Som en avslutning inför julen, denna glädjens högtid (som jag 
försöker undvika), upprepar jag en dikt som jag skrev förra året.


Nu är det jul igen, och jultomten myser.
Ute sitter den lilla katten och fryser.
Inne står julgranen i all sin glans.
Katten hittar inte värme någonstans.

Delikatesser serveras i mängd på fat.
Misse letar förtvivlat efter mat.
Rå och kall nalkas natten.
Ingen tänker på frusna katten.

När solen åter lyser över gran och tall.
Då ligger Kisse ensam, stel och kall. 


Helen FHHK



Inga kommentarer: