Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.

måndag 6 mars 2017

Katter!

Vi har inte längre intagningsstopp. 
Väldigt många katter har flyttat till egna hem senaste tiden,
och vi har nu plats att ta in några.

Totalt intagningsstopp är helt omöjligt att ha. Zally är
en av de katter vi ändå tagit in under den här perioden.
Hon vill gärna ha ett eget hem.

Vi kommer dock att vara restriktiva i hur många katter vi tar
in. 
Ofta blir det så på våren, att det kommer in väldigt många
 vuxna katter, fler än vi egentligen har plats till.
Detta innebär att vi sedan har problem med att få plats med
de kattungar som väller in på sommaren.
Ex.vis fick vi in 40 ungar, plus deras mammor, första veckan
på industrisemestern förra året.
Sen droppade det in flera ungar i veckan, resten av sommaren.
Totalt 87 ungar fick vi in 2016. Plus mammor, plus alla övriga
vuxna katter och ungkatter. 

Tosca och Mazarin, två av de ungar som kom in förra året. 
Då de inte vill bli riktigt tama, är de fortfarande kvar. 

Jag hoppas verkligen att fler katter blir kastrerade i vår, så att
vi inte ska få in lika många ungar i sommar.

Dagny, en försiktig tjej.

Vi kommer att, i största möjliga mån, försöka koncentrera oss
på att ta in de hemlösa katter som finns i Höörs kommun.
Jag har ingen uppfattning om hur många de är, eller var de finns.

Nyinkommen Tuss. Nerklippt idag.

Vi är en liten förening. Vi har inte plats, eller resurser att ta hand
om hur många katter som helst.

Även om det finns precis hur många hemlösa katter som helst....


Helen FHHK









fredag 24 februari 2017

Honey kapar datorn!

Äntligen fick jag datorn för mig själv igen!
Den är välbevakad, och svår att komma åt.

Fast jag vet inte om jag orkar skriva. Man blir så sömnig av allt
det vita som trillat ner från himlen!

Just nu har jag semester.
Den där veterinären är ju sjukskriven, och det händer inget
särskilt.
Jag vill ju ha patienter att sköta om.
Och snälla människor, som kommer för att träffa mig!

Åh, det känns som en evighet sen jag fick pyssla om någon!



Jag älskar att få påsar med spännande saker i !

Lådor med presenter!

Vem är bättre lämpad att ta hand om presenter än jag?!

 För att inte tala om bokföring!

Jag måste säga att de människorna som jobbar på den här
kliniken, faktiskt har insett att de inte klarar sig utan mig.
De står alldeles handfallna utan mina insatser!

Den där gamla Oscar, han gör minsann inte mycket nytta!
Äter, och ska springa genom dörrar, dagarna i ända.
När han inte sover.
Men han är en en fin vän, och kanske hade det varit lite tråkigt
utan hans sällskap.


Men åh, nu längtar jag till våren. Mina små tassar blir så kalla
i allt det där vita!

Jag vill ha grönt, mjukt, gräs under mina känsliga trampdynor.


Honey FHHK













söndag 5 februari 2017

Vad katterna behöver.

Inga av de katter vi har inne, är akuta på något sätt.
De är inne i tryggheten, och har allt de behöver.
Dock är det nödvändigt att finna hem till dem, då det sitter
katter ute, som verkligen behöver komma in.

 Tussen har befunnit sig i trygghet i stödhem i snart 7 år.

Vi har ett begränsat antal katter vi kan ta in.
Naturligtvis skulle vi vilja ta in alla nödställda katter som
knackar på dörren, men man ska ha plats, råd, tid, och ork
att ta hand om dem också.

Vi har inte en sedelpress som spottar ut ekonomiska resurser.
Vi har inte plats till hur många katter som helst.
Vi har inte obegränsat med tid. De flesta av oss har jobb att
sköta, utöver katterna.
Vi har inte mer energi än andra människor. Vi vill också vila
ibland. Ha ett liv som inte enbart inbegriper att ta hand
om katter.

 Pauli har varit i föreningen sedan 2012.

Samtidigt som vi slåss mot det stora kattöverskottet, måste
varje utadopterad katt hamna på rätt ställe.
Vi adopterar inte ut dem till första bästa som hör av sig.
Sen händer det så klart ibland att det ändå inte stämmer i det
nya hemmet. Vi gör missbedömningar, och så även de som
adopterar katten.
Ingen av oss är ju mer än människor.

I dessa fall tar vi alltid tillbaka katten.

Långrandigman är en katt som troligen aldrig hittar
ett eget hem. Vem vill ha en katt som fräser när man
närmar sig, kan riva till en när han blir klappad, om
man inte är uppmärksam, och som överhuvudtaget är svår
i all hantering?
Fast han är tam.....

Och här kommer vi till det ämnet jag hade tänkt skriva om
från början, men ibland byter tangenterna inriktning av sig
själv.....

Det går åt mycket av allt möjligt till de hemlösa katterna.

En stor del i kattskötseln består i att tvätta filtar, handdukar,
mattor, mm. 
El och tvättmedel är därmed en stor utgift.

Städning, städning, och åter städning, gör att det går åt 
rengöringsmedel i mängd.
I detta ingår även hushållspapper i mängd.

 Filtar och handdukar är en bristvara. Ofta ligger det en hel
hög som ska tvättas, och skåpen gapar tomma.
Om någon har några att avvara, tar vi gärna emot!

Mat är något som vi aldrig kan få för mycket av. Katterna
äter mycket. Många av dom är lite yngre, och växer
fortfarande.

Kattsand går det åt mycket. Den kostar oss ca 4000 kr i månaden.

Pengar går det åt i mängd. I höst och vinter har vi kastrerat
väldigt många ungkatter. Ja, även en del vuxna.
Flera katter har fått dra ut tänder, några har haft skador som
behövt medicinsk omvårdnad.

Räkningarna på Lloyds apotek är skyhöga.
Mediciner, avmaskningsmedel, medel mot öronskabb
och annan ohyra, är en stor utgiftspost.

Vaccinationer är inte heller gratis.

Oscar, som blir 18 år i vår, får tillskott för sina stela leder.
Förutom att vi passar upp honom, som om vore han
en kunglighet.

Om det inte vore för alla er som hjälper oss med mat, pengar,
och allt annat som behövs för att driva föreningen, hade vi inte
kunnat fortsätta att ta hand om katterna.
Inte heller hade det fungerat utan alla ni som adopterar katter
av oss.
Ni är alla delaktiga i katternas väl och ve!
Tack för ert stöd! 


Helen FHHK



lördag 28 januari 2017

Det där med kastrering....

Ibland blir en "vanlig" kastrering, inte så vanlig.
Förra fredagen kastrerade vi Mazarin och Daphne. Båda
bjöd oss på överraskningar, om än inte positiva sådana. 
Dock fullt lösliga.

Mazarin, som inte vill bli tam och hanterbar.

När vi sövde Mazarin, som är en av ungarna vi fick in i somras,
visade det sig att bara ena testikeln låg på rätt plats. 
På en tam hane kan man ju kolla det innan kastreringen, 
men den här lilla mannen har varit högst omöjlig att alls 
komma åt att känna på.
Tur var att vi hade gott om tid, då det blev en bukoperation.

De här testiklarna i buken, är inte alltid så lätta att hitta. 
Ofta är de dessutom väldigt mycket mindre än de som ligger
i påsen.
Den här låg så klart lite knepigt till, samt att Mazarin har gott
hull. Så det tog en stund att hitta den. 

 Något groggy Mazarin, på kvällen efter kastreringen.

Men, testikeln blev funnen, och utopererad.


Nästa katt till kastrering, var Daphne, och inte heller hon
bjöd på en helt vanlig kastrering.


 Nyvaken Daphne.

Daphne är en äldre hona, enligt uppgift ca 11 år. 
Hon visade sig vara dräktig, i ett mycket tidigt skede, och 
dessutom hade hon cystor på båda äggstockarna.
Ganska stora cystor. 

Vid förfrågan vad som händer om cystorna spricker i buken, 
fick jag svar från två representanter av den kvinnliga delen
av mänskligheten, som båda hade erfarenhet av detta.
Det gör tydligen omåttligt ont, och man blir handlingsförlamad
av smärtan. 

 Dora.

Med tanke på att det inte är jätteovanligt att honkatter har
cystor på äggstockarna, undrar jag hur många av de som föder
ute, som råkar ut för att cystor spricker i buken på dem.

De flesta okastrerade honor vi får in, är runt året, en och 
annan något år äldre, väldigt få gamla....
Väldigt sällan de som är mellan dessa i ålder. 

Jag vill inte tänka på vart de tar vägen.


Helen FHHK







söndag 8 januari 2017

Är det värt det?

I natt när jag satt hos katterna, kände jag 
missmodet komma över mig.
Katterna är underbara, söta, ljuvliga.
Men de är så många.

Vi får förfrågningar hela tiden, om vi kan ta in den ena
katten efter den andra.
Jag vet att de fryser ute nu, de som ingen bryr sig om.
Men hur ska vi kunna, orka, ha plats, med alla de
som ingenstans har att ta vägen?

Dixie.

Det känns som om för varje katt vi tar in, produceras det 
flerfalt.
Vi lever i upplysningens tid, och folk blir bara dummare.
Eller oemottagliga för den information som sprids.
Ingenting tycks gälla en själv. Allt fler är helt befriade från
självkritik, de gör aldrig fel, bara alla andra.
Jag tror inte ens att de kan stava till ordet ansvar.

Peppar.

När missmodet kommer över mig, undrar jag över varför jag ska
ta hand om det som andra ställer till med.

Folk borde ta hand om sina djur själv.

Inte jag, inte någon av alla de andra som lägger all sin lediga
tid på katterna. För att inte tala om alla sina pengar.

 Igor och Solöga.

Men, katterna kan inte rå för det. De valde inte att bli 
födda, ratade, utslängda.
De valde inte att vara oönskade.
När jag ser hur de njuter av att vara inne, deras tacksamhet 
som lyser i deras ögon, tänker jag om.
De är värda att lägga all sin tid och energi på.


Tacksam? Hm.... Jag tycker om dig också, Leise!


Helen FHHK

 
 




fredag 6 januari 2017

Kattleksaker

Jul och nyår är inte bra för tankeverksamheten.
Hjärnan domnar av, och fantasin tryter.
I ärlighetens namn, har jag inget att skriva om.....

Jag beställde garn häromdagen. Det kanske inte verkar ha så mycket
med katterna att göra, men det har det i allra högsta grad.

 Allt garnet ska förvandlas till virkade myntaleksaker, nu i piffiga
färger!

Den här är kanske lite "ute" för säsongen....

Morötter med mynta. Det ligger så klart med orange nystan i garnhögen.

Det dröjer ett tag innan det är jordgubbssäsong, men i den virkade
världen är ingen besvärad av vädrets makter.

 Att katterna gillar leksakerna, råder det inget tvivel om.

Myntaleksakerna finns för försäljning på veterinärkliniken,
på katthemmet när vi har öppet hus, samt att vi har med dom
på de loppisar vi står på, när den säsongen infaller.

Vi har en fundering på att starta en försäljningsida på vår
hemsida, FHHK ,vi ska bara fundera ut hur det praktiska ska
 fungera först.



Till påsken blir det givetvis en och annan kyckling virkad.


Det gäller hela tiden att få in tillräckligt med pengar för att
kunna ge katterna allt de behöver.
Vi har massor av annat vi också säljer för detta ändamål,
såsom kalendrar, armband, mm, mm.

Och där stannade tankeverksamheten av igen....


Helen, FHHK







onsdag 28 december 2016

Ett både bra och dåligt år.

2016 har varit ett riktigt skitår. Jag hoppas verkligen att
2017 blir bättre. 
Så klart har det varit många ljuspunkter, men det är så 
lätt att hänga upp sig på det som är negativt.

Död och elände, är det som jag klarast kommer ihåg.

Igår fick fina Tindra somna in. Måtte hon vara den sista i år! 

Tindra var skruttig redan när hon kom in för tre år sedan, och 
hade ett hälsotillstånd som gick upp och ner hela tiden.
Hon var gammal när hon kom in, men vi har lyckats ge henne 
ett drägligt liv de här åren.
Många gånger har vi varit beredda att ge upp, men Tindra hämtade
sig, och fick ett längre liv än vad någon kunnat tro.

Söta, snälla, Disa, avled plötsligt. Ingen förvarning, hon bara dog.
En underbart söt liten tjej.


Strumpa är ännu en av de som har lämnat oss.

Den deprimerande listan kan göras lång. Palle, Torkel, Dimma, Phileas,
m fl, m fl. Min svärmor.

Nu får 2017 verkligen bli ett bättre år! 

Positivt är att vi har fått placerat ut många katter, till underbara hem! 
Som sagt, kanske är det för lätt att hänga upp sig på det negativa. 

 Ville, och hans vänner, Bamse, Majsan, och Snäckan, fick
nya hem relativt fort. 
Riktigt charmiga katter, alla fyra.

Tamsin och hennes ungar flyttade i slutet av sommaren. 

Underbara, försynta, Rasmus, fick ett hem, trots att han inte
var riktigt tam.

Många har adopterat katter/kattungar, som inte varit 
helt tillgängliga.
Det är så fint, att man faktiskt vill ge katterna den tid de 
behöver. 
Och att låta dem vara de personligheter de är, utan att vilja
ändra på dem.

Tage, en försiktig kille, som får vara precis som han vill, 
så länge han vill. 

 Napoleon, ytterligare en av de försiktiga som fick hem.

 Lira var superskygg när hon kom in, men avancerade snabbt
till att ta över hela huset! Hon har fått ett eget hem, där hon 
fortsätter sin gärning.

Söta Elvira är syster till Lira, men är av en mera försynt natur.
Hon söker fortfarande efter sitt framtida hem.

Dylan, ännu en i syskonskaran, som inte fått eget hem.

Han visade sig gilla film med allas vår Arnold, kanske en hjälte
att se upp till för en försiktig liten kille.


I alla fall.
Jag vill också passa på att tacka alla som gjort det möjligt för oss
att hjälpa de hemlösa katterna ännu ett år.
Ni som ger pengar, mat, saker, adopterar katter, köper kalendrar, 
är faddrar till våra katter, mm,
samt uppmuntrar oss till att fortsätta med det vi gör. 

Alla är ni guld värda.

Vi hade inte klarat det utan er! 


GOTT NYTT ÅR!

Helen, FHHK