Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.

lördag 1 april 2017

En bil kommer lastad.....

Mjau på dig, sa de där människorna jag lever med, 
och lät mig göra hela jobbet.

Det skulle komma en bil, sa de, men de glömde att tala om
hur stor den var.

 På lite håll verkar den inte så stor.

Men hjälp! 

Gapar stort gör den också! 
Ok, mina franska nerver pallar inte detta. Jag gömde mig
på kliniken tills han hade kört igen.

Kolla så mycket mat! Wow!

Den där Oscar, han är inte mycket till modell.

 Jaha, och där försvann han!

Ja, ja, då får jag sitta här själv. Då.

Kolla så mycket mat vi har fått! 700 kg, har Mjau skänkt oss!

Hej Mjau! Åh, vad glada mina kompisar ska bli!

Där nere i katthemmet, sitter de och väntar.

Blir det bra så här?
 
 Den är min! 





Visst är det en ljuvlig syn?!

Men, men, var tog mitt berg vägen? Nu bär de ju bort det!

Kolla! Nästan ingenting kvar!

Bäst att jag sätter mig på det, så att de inte stjäler allt!

De bar bort allt till sist. Ingenting kvar.
Nå, lite bar de in på kliniken, och Oscar, den glufsen,
åt massor av det.
Eller, ja, såsen. Det är ju liksom hans grej. Äta såsen,
och lämna klumparna till mig.

Nå.
Å min och mina kamraters vägnar, vill jag sända ett stort tack
från djupet av mitt katthjärta,
till Mjau, som så frikostigt skänkte all denna mat till oss! 

Det var verkligen överdådigt!


Honey, FHHK



onsdag 29 mars 2017

Tråkigheter.

Jag tycker ofta att jag har så mycket att skriva om,
men när jag öppnar bloggen, blir huvudet alldeles tomt.

Det har varit så mycket tråkigheter senaste tiden. 
Flera av våra trotjänare har avlidit, och nu känner vi att, 
nu får det räcka med elände.

Det började med Iris, vår äldsta TNR-katt,
 för några veckor sedan. 
Hon var 12 år, och har varit i vår koloni de senaste 8 åren.

 Iris, som trivdes med oss på lite avstånd.

Iris somnade in på sitt älskade loft, där hon haft sin ligg- och
mat-plats de år vi haft förmånen att känna henne.
Även om vårt umgänge har skett på avstånd, har hon varit en stor
personlighet, och en trevlig katt att få "lära känna".

Zally, som vi inte haft inne så länge, utvecklade fip, och vi var 
tvungna att avliva henne för en dryg vecka sedan.
Hon var tingad, och skulle egentligen ha flyttat till sitt eget hem
samma dag hon dog.

Söta, underbara Zally, som stal allas hjärtan.

I fredags dog vår fina Morre. Han var en av de första 
katterna vi fångade in i föreningen, och en riktig frontkatt.
Förvisso har han överlevt sig själv med flera år, och vi har
trott att han inte skulle klara sig vid flera tillfällen.
Ändå kändes hans död överrumplande, och hastigt påkommen.
Vi har mist en av våra största personligheter, och kattflocken
har mist sin "pappa".

 Fina gamla Morre.

I tisdags hittade vi Isa, en av Lucies katter, död i stallet.
Om hon har blivit påkörd, eller om något annat hänt henne,
får vi aldrig reda på. Helt klart var att hon skadat sig på 
något sätt.
Isa valde själv att byta ut sin ombonade tillvaro i huset, med
utevistelse, mot att bli stallkatt på gamla dar.
Hon levde gott i stallet, och var en rund dam, med ganska
mycket extra trivselvikt.

Isa, som unge, den enda bilden jag hittade på henne. Hon är
katten på vår logga. 13 år blev hon.

Och idag, slutligen, dog vår fina Grålle.
Han kom in från ett misärhem, där matte legat död ett tag,
tillsammans med 9 andra katter, för  ca 5 år sedan.
Grålle rymde två gånger från kontoret, och bosatte sig i stallet
på kliniken. Han hade bestämt sig för att det var den tillvaron 
han ville ha i sitt liv.
Han kunde ha fortsatt in i huset, men det gjorde han aldrig.
Mellan jul och nyår 2016, blev han sjuk. Vi tror att han
fick en hjärnblödning. Han fick då flytta in på katthemmet,
först i karantänen, där han fick behandling, och blev bra.
Sedan har han fått bo i köket, resten av vintern. 
Vi hade tänkt släppa ut honom i hans älskade stall, nu
i vår när det blir varmt.
Han har varit dålig till och från, men repat sig förunderligt
väl, men i måndags kunde han inte resa sig.
Vi tog honom till kliniken, gav honom cortison och vätska,
och gav honom till nästa dag att hämta sig.
Vi hade inget hopp alls egentligen, utan sköt bara upp det
obehagliga beslutet till morgondagen.

Amen hallå! Från att inte kunna resa sig, till att klättra i 
bjälkarna! Lilla Grålle, vi blev så glada åt hans tillfrisknande.

Det var igår det.

I morse låg han på golvet, och kom ingenstans. 
Vi försökte verkligen allt.
Men strax före 12 i förmiddags, somnade Grålle in. 
Therese och Tilda höll honom sällskap hans sista timmar,
och tjejerna blev så ledsna när han dog.

 Grålle igår eftermiddag, precis innan jag gick hem.

Nu hoppas vi att vi ska slippa fler tråkigheter, och att
det dröjer ett tag innan nästa begravning.

Det finns gränser för vad vi orkar med .

Vila i frid, alla fina små katter!


Helen FHHK


måndag 6 mars 2017

Katter!

Vi har inte längre intagningsstopp. 
Väldigt många katter har flyttat till egna hem senaste tiden,
och vi har nu plats att ta in några.

Totalt intagningsstopp är helt omöjligt att ha. Zally är
en av de katter vi ändå tagit in under den här perioden.
Hon vill gärna ha ett eget hem.

Vi kommer dock att vara restriktiva i hur många katter vi tar
in. 
Ofta blir det så på våren, att det kommer in väldigt många
 vuxna katter, fler än vi egentligen har plats till.
Detta innebär att vi sedan har problem med att få plats med
de kattungar som väller in på sommaren.
Ex.vis fick vi in 40 ungar, plus deras mammor, första veckan
på industrisemestern förra året.
Sen droppade det in flera ungar i veckan, resten av sommaren.
Totalt 87 ungar fick vi in 2016. Plus mammor, plus alla övriga
vuxna katter och ungkatter. 

Tosca och Mazarin, två av de ungar som kom in förra året. 
Då de inte vill bli riktigt tama, är de fortfarande kvar. 

Jag hoppas verkligen att fler katter blir kastrerade i vår, så att
vi inte ska få in lika många ungar i sommar.

Dagny, en försiktig tjej.

Vi kommer att, i största möjliga mån, försöka koncentrera oss
på att ta in de hemlösa katter som finns i Höörs kommun.
Jag har ingen uppfattning om hur många de är, eller var de finns.

Nyinkommen Tuss. Nerklippt idag.

Vi är en liten förening. Vi har inte plats, eller resurser att ta hand
om hur många katter som helst.

Även om det finns precis hur många hemlösa katter som helst....


Helen FHHK









fredag 24 februari 2017

Honey kapar datorn!

Äntligen fick jag datorn för mig själv igen!
Den är välbevakad, och svår att komma åt.

Fast jag vet inte om jag orkar skriva. Man blir så sömnig av allt
det vita som trillat ner från himlen!

Just nu har jag semester.
Den där veterinären är ju sjukskriven, och det händer inget
särskilt.
Jag vill ju ha patienter att sköta om.
Och snälla människor, som kommer för att träffa mig!

Åh, det känns som en evighet sen jag fick pyssla om någon!



Jag älskar att få påsar med spännande saker i !

Lådor med presenter!

Vem är bättre lämpad att ta hand om presenter än jag?!

 För att inte tala om bokföring!

Jag måste säga att de människorna som jobbar på den här
kliniken, faktiskt har insett att de inte klarar sig utan mig.
De står alldeles handfallna utan mina insatser!

Den där gamla Oscar, han gör minsann inte mycket nytta!
Äter, och ska springa genom dörrar, dagarna i ända.
När han inte sover.
Men han är en en fin vän, och kanske hade det varit lite tråkigt
utan hans sällskap.


Men åh, nu längtar jag till våren. Mina små tassar blir så kalla
i allt det där vita!

Jag vill ha grönt, mjukt, gräs under mina känsliga trampdynor.


Honey FHHK













söndag 5 februari 2017

Vad katterna behöver.

Inga av de katter vi har inne, är akuta på något sätt.
De är inne i tryggheten, och har allt de behöver.
Dock är det nödvändigt att finna hem till dem, då det sitter
katter ute, som verkligen behöver komma in.

 Tussen har befunnit sig i trygghet i stödhem i snart 7 år.

Vi har ett begränsat antal katter vi kan ta in.
Naturligtvis skulle vi vilja ta in alla nödställda katter som
knackar på dörren, men man ska ha plats, råd, tid, och ork
att ta hand om dem också.

Vi har inte en sedelpress som spottar ut ekonomiska resurser.
Vi har inte plats till hur många katter som helst.
Vi har inte obegränsat med tid. De flesta av oss har jobb att
sköta, utöver katterna.
Vi har inte mer energi än andra människor. Vi vill också vila
ibland. Ha ett liv som inte enbart inbegriper att ta hand
om katter.

 Pauli har varit i föreningen sedan 2012.

Samtidigt som vi slåss mot det stora kattöverskottet, måste
varje utadopterad katt hamna på rätt ställe.
Vi adopterar inte ut dem till första bästa som hör av sig.
Sen händer det så klart ibland att det ändå inte stämmer i det
nya hemmet. Vi gör missbedömningar, och så även de som
adopterar katten.
Ingen av oss är ju mer än människor.

I dessa fall tar vi alltid tillbaka katten.

Långrandigman är en katt som troligen aldrig hittar
ett eget hem. Vem vill ha en katt som fräser när man
närmar sig, kan riva till en när han blir klappad, om
man inte är uppmärksam, och som överhuvudtaget är svår
i all hantering?
Fast han är tam.....

Och här kommer vi till det ämnet jag hade tänkt skriva om
från början, men ibland byter tangenterna inriktning av sig
själv.....

Det går åt mycket av allt möjligt till de hemlösa katterna.

En stor del i kattskötseln består i att tvätta filtar, handdukar,
mattor, mm. 
El och tvättmedel är därmed en stor utgift.

Städning, städning, och åter städning, gör att det går åt 
rengöringsmedel i mängd.
I detta ingår även hushållspapper i mängd.

 Filtar och handdukar är en bristvara. Ofta ligger det en hel
hög som ska tvättas, och skåpen gapar tomma.
Om någon har några att avvara, tar vi gärna emot!

Mat är något som vi aldrig kan få för mycket av. Katterna
äter mycket. Många av dom är lite yngre, och växer
fortfarande.

Kattsand går det åt mycket. Den kostar oss ca 4000 kr i månaden.

Pengar går det åt i mängd. I höst och vinter har vi kastrerat
väldigt många ungkatter. Ja, även en del vuxna.
Flera katter har fått dra ut tänder, några har haft skador som
behövt medicinsk omvårdnad.

Räkningarna på Lloyds apotek är skyhöga.
Mediciner, avmaskningsmedel, medel mot öronskabb
och annan ohyra, är en stor utgiftspost.

Vaccinationer är inte heller gratis.

Oscar, som blir 18 år i vår, får tillskott för sina stela leder.
Förutom att vi passar upp honom, som om vore han
en kunglighet.

Om det inte vore för alla er som hjälper oss med mat, pengar,
och allt annat som behövs för att driva föreningen, hade vi inte
kunnat fortsätta att ta hand om katterna.
Inte heller hade det fungerat utan alla ni som adopterar katter
av oss.
Ni är alla delaktiga i katternas väl och ve!
Tack för ert stöd! 


Helen FHHK



lördag 28 januari 2017

Det där med kastrering....

Ibland blir en "vanlig" kastrering, inte så vanlig.
Förra fredagen kastrerade vi Mazarin och Daphne. Båda
bjöd oss på överraskningar, om än inte positiva sådana. 
Dock fullt lösliga.

Mazarin, som inte vill bli tam och hanterbar.

När vi sövde Mazarin, som är en av ungarna vi fick in i somras,
visade det sig att bara ena testikeln låg på rätt plats. 
På en tam hane kan man ju kolla det innan kastreringen, 
men den här lilla mannen har varit högst omöjlig att alls 
komma åt att känna på.
Tur var att vi hade gott om tid, då det blev en bukoperation.

De här testiklarna i buken, är inte alltid så lätta att hitta. 
Ofta är de dessutom väldigt mycket mindre än de som ligger
i påsen.
Den här låg så klart lite knepigt till, samt att Mazarin har gott
hull. Så det tog en stund att hitta den. 

 Något groggy Mazarin, på kvällen efter kastreringen.

Men, testikeln blev funnen, och utopererad.


Nästa katt till kastrering, var Daphne, och inte heller hon
bjöd på en helt vanlig kastrering.


 Nyvaken Daphne.

Daphne är en äldre hona, enligt uppgift ca 11 år. 
Hon visade sig vara dräktig, i ett mycket tidigt skede, och 
dessutom hade hon cystor på båda äggstockarna.
Ganska stora cystor. 

Vid förfrågan vad som händer om cystorna spricker i buken, 
fick jag svar från två representanter av den kvinnliga delen
av mänskligheten, som båda hade erfarenhet av detta.
Det gör tydligen omåttligt ont, och man blir handlingsförlamad
av smärtan. 

 Dora.

Med tanke på att det inte är jätteovanligt att honkatter har
cystor på äggstockarna, undrar jag hur många av de som föder
ute, som råkar ut för att cystor spricker i buken på dem.

De flesta okastrerade honor vi får in, är runt året, en och 
annan något år äldre, väldigt få gamla....
Väldigt sällan de som är mellan dessa i ålder. 

Jag vill inte tänka på vart de tar vägen.


Helen FHHK







söndag 8 januari 2017

Är det värt det?

I natt när jag satt hos katterna, kände jag 
missmodet komma över mig.
Katterna är underbara, söta, ljuvliga.
Men de är så många.

Vi får förfrågningar hela tiden, om vi kan ta in den ena
katten efter den andra.
Jag vet att de fryser ute nu, de som ingen bryr sig om.
Men hur ska vi kunna, orka, ha plats, med alla de
som ingenstans har att ta vägen?

Dixie.

Det känns som om för varje katt vi tar in, produceras det 
flerfalt.
Vi lever i upplysningens tid, och folk blir bara dummare.
Eller oemottagliga för den information som sprids.
Ingenting tycks gälla en själv. Allt fler är helt befriade från
självkritik, de gör aldrig fel, bara alla andra.
Jag tror inte ens att de kan stava till ordet ansvar.

Peppar.

När missmodet kommer över mig, undrar jag över varför jag ska
ta hand om det som andra ställer till med.

Folk borde ta hand om sina djur själv.

Inte jag, inte någon av alla de andra som lägger all sin lediga
tid på katterna. För att inte tala om alla sina pengar.

 Igor och Solöga.

Men, katterna kan inte rå för det. De valde inte att bli 
födda, ratade, utslängda.
De valde inte att vara oönskade.
När jag ser hur de njuter av att vara inne, deras tacksamhet 
som lyser i deras ögon, tänker jag om.
De är värda att lägga all sin tid och energi på.


Tacksam? Hm.... Jag tycker om dig också, Leise!


Helen FHHK