Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

tisdag 29 april 2014

Skabbiga gamla katter.....

I natt gick Bruno och Thomas, de långhåriga
hanarna på Kvarnstensvägen, i fällorna. 
De var inte nödbedda. Tonfisk är tydligen värd hur stora
risker som helst! 

 Bruno.


Elna körde ner dem till kliniken, och de är nu kastrerade,
vaccinerade, och id-märkta.
Ja, och klippta, öronrensade, och tagna tandsten på.
Det tog tre timmar att få ordning på killarna, och då hann vi
ändå inte dra ut de dåliga tänderna. Detta kommer vi att göra
inom en snar framtid.

Thomas.

Bilderna som följer, talar bättre än ord om i vilket skick de är.

 Blåmärken hade de båda. 



Dessa tovor kan inte ha varit särskilt bekväma att vandra runt med.

Hela deras ryggar var stora kokor av hoptovad päls.

En koka från Bruno. Som det måste ha kliat under den!
Ingen luft kommer in under sådan päls.

Minst femtio av de här små gynnarna satt på varje katt.

Det blev inte jättemycket Thomas kvar efter rakningen.

De är båda magra, har avbrutna hörntänder, och är troligen
båda runt tio år gamla. 
Bruno har ett blomkålsöra, och hade en riktigt läskig polyp
i det andra örat. Denna lossnade, och kom ut ur örat, och
det är ingen trevlig syn! Den måste ha täppt till hörselgången
på honom.
Dock hade de ingen öronskabb, vilket förvånade oss. De hade 
heller ingen ohyra. Vi har avmaskat dem, vilket säkert behövs.

Brunos båda hörntänder uppe, är avbrutna jäms med rötterna.
Dessa måste tas ut.

I nästa vecka ska vi försöka fånga in de sista två katterna på 
Kvarnstensvägen. De ser ut att vara i ungefär samma skick som
Bruno och Thomas.....

Det finns säkert de som inte tycker att man ska lägga så mycket
tid och resurser på gamla katter som är i det här skicket.
Jag tycker att de är värda att ha några bra år, efter det de
varit med om, och få känna hur det är när någon bryr sig
om dem, och sköter om dem!

Vi hoppas att hitta kärleksfulla hem åt dem så fort som möjligt,
hos någon som verkligen uppskattar dom, och som ger dom
den omvårdnad de är värda!


Helen FHHK



söndag 20 april 2014

Bapplan-fotogeniet !

I fredags var Elna och Ludvig på besök. Med kameran i
högsta hugg!
Bapplan förstod genast att göra sig vacker, och se till att hon
blev ett lockande objekt.
Hon är verkligen en naturbegåvning.
Vogue, och andra blaskor, släng er i väggen med era modeller!









Helen FHHK

lördag 12 april 2014

Samarbete!

Inlägget om Frasse, katten med den brutna käken, har väckt
många reaktioner på Facebook.
En del har reagerat på att han inte direkt, när han kom in, 
opererades. 
Om dessa hade sett honom den kvällen han kom in till veterinär-
kliniken, hade hans skick tydligt talat om, att denna katt skulle
ha avlidit om han sövts.
 
 Frasse, nyss infångad.



Han var mager, blodig, och hade inte ätit på flera dagar.
Han kunde inte äta, troligen pga smärta.
Efter två dagar med uppvätskning, smärtstillande , och 
försiktig matning med spruta i munnen, började han äta av sig
själv. 
Frasse fick även antibiotika för alla de infektioner han hade i de 
öppna såren. På ben, i ansikte, i munnen.
 
Efter två veckor hade han hämtat sig så pass att han gick att söva.
 
 Frasse, i något bättre skick.

Frasse blev då röntgad, och, som väntat, var käken bruten. 
Han hade även en fraktur i höften, men denna kommer han 
att kunna leva med. Många katter som kommer in, har skador
i just bäckenet, oftast pga att de blivit påkörda. Så är det troligen
även i Frasses fall. Vi passade även på att kastrera honom, samt 
rensa ur hans omåttligt smutsiga öron.
Han har verkat höra mycket illa, vilket inte var konstigt, med
tanke på att öronen var igenproppade av smuts. 
Hur det får plats så mycket skit i ett litet kattöra, är en gåta!
Nu hör han, och verkar lite förundrad över alla ljud, 
som plötsligt finns i hans värld.
 
Frasse verkar inte lida nämnvärt av sin käkskada.Dock måste han
naturligtvis opereras, och få den ihopskruvad. 
Han har hela tiden befunnit sig på kliniken, och varit under
ständig uppsikt av veterinär. 
De senaste dagarna har han varit på väldigt gott humör, och låtit
oss kela med honom obehindrat. Han rullar över på rygg, och visar
tydligt att han uppskattar sin tillvaro. Vi får t o m pussa honom på
huvudet! 

I det närmaste, ska han få åka iväg till en annan veterinär, som
kan skruva ihop käken. Det är inte alla veterinärer som är utbildade
på benkirurgi, precis som att det inte är alla läkare som är kirurger.

Sen har Frasse ett väntande hem!
 
 Randolph, en hankatt som var skadad, men i betydligt bättre 
skick än Frasse, när han kom in.

En annan sak som några reagerade på när Frasse presenterades 
på Facebook, var att han inte "hörde till" vår förening, utan 
Kattjouren.

Jag undrar vad det har för betydelse?
Alla kattföreningar består av människor som räddar katter,
och sätter dessa små varelsers väl och ve främst. 
Samarbete mellan föreningarna är vanligt. 
Vi samarbetar främst med Kattjouren och Kattkommando Syd.
Detta  för att vi har personliga relationer med människor i dessa 
föreningar, men mest för katternas skull. 
Randolph, ovan, är en Kattkommando Syd-katt. 

 Ragnar. Även han tillhörde KKS.

Jag vet inte om de som reagerade negativt på att Frasse tillhör
Kattjouren, tycker att vi ska göra skillnad på katterna, och neka
dem vård, för att de är intagna av "fel" förening?!

Den illa misshandlade Heba, var en Kattjouren-katt.

Det är ett ganska stort antal katter vi hjälpt, och hjälper andra
 föreningar med. 
I gengäld kan vi räkna med deras hjälp om det skulle behövas!
Och hjälp behöver vi alla ibland, eller hur?!


Helen FHHK



 



 
 


söndag 6 april 2014

Dessa "kattuppfödare"!

En vän till mig, som också hon ägnar sitt liv åt att ta hand om
hemlösa katter, berättade att hon varit med i några grupper 
på Facebook, där de sk "kattuppfödarna" diskuterar sina nya
kullar. 
Argumenten för att "föda upp" dessa ungar är horribla. 
"Min hona tycker om att ha ungar." "Mina ungar får minsann bra hem."
"Det är så gulligt med kattungar." "Det är så  bra för barnen att få se
kattungar födas och växa upp."

Klart att de är söta. Lingo, i förgrunden, är född av en hemlös
mamma. Case, i bakgrunden, hittades på en tröska, som fraktats 
på lastbil från Sundsvall till Karlskrona. Lingos mamma, Mimmi, 
adopterade Case och hennes 2 syskon.

Det verkar som om de som tror att de gör arten en tjänst genom att
"föda upp" kattungar, gör det enbart av själviska skäl.
Jag undrar om de skriver avtal på ungarna, typ att den ska
lämnas tillbaka om man inte kan ha den längre? Eller att den
inte får släppas ut vind-för-våg, om den inte är kastrerad och 
id-märkt? 
Nej, visst, nej, det sistnämnda gör ju de själva med sina honor!


Var tror de att katter som Mimmi kommer ifrån? Hon uppstod inte bara
plötsligt ute på gatan! 

Jag vet att jag skrivit det förr, men varför tror de att deras kattungar 
inte ska hamna på gatan?
Varför är ungar ibland till salu av den nya ägaren en vecka efter
att den inköpts?
De borde rimligtvis lämnas tillbaka till "uppfödaren", för att 
omplaceras av denne.
Annars har man noll koll på var de sedan hamnar!

Sötaste Jonna, Cases syster.

Nej, folk måste sluta att vara så själviska när det gäller djur. Man
sätter obetänksamt nya små individer till världen, och tar inget
ansvar för att de ska få ett bra liv.

Mimmi är en katt jag fick in under min aktiva tid i Kattkommando Syd.
Hon finns fortfarande kvar här hemma, men det är meningen att hon 
ska få flytta till ett nytt hem, så fort någon kan ge henne en framtid
hon förtjänar. 
Mimmi är numera tam, men tyvärr var vi tvungna att dra ut alla
hennes tänder för ett år sedan. Om det beror på dålig "avel", eller 
på att hon fick ungar för tidigt, eller en kombination, vet jag inte.
Klart är dock, att detta är en ljuvlig liten dam, som egentligen, efter 
hennes insats som mamma, borde ligga på röda sidenkuddar, och
dyrkas av sin nya ägare! 
Hon adopterade fyra ungar, trots att hon hade fyra egna att ta hand
om. Och skötte dem med den äran! 


Helen FHHK


onsdag 2 april 2014

Frazze och Göran!

Det är inte lätt att skriva, när man har en Lill-Jan i famnen.
För att vara så liten och trubbig som han är, tar han ganska
mycket plats. 
Han är så positiv, den lille mannen, spinner t o m när jag
 klipper hans klor!

 Lill-Jan, alias Trubbe. 

Men, nu var det inte Lill-Jan jag skulle skriva om. Fast nu säger
han att jag visst ska göra det.... Mammas lilla charmknutte!

Det jag egentligen vill skriva om, om nu inte Lill-Jan skymmer
tangentbordet alltför mycket, är de två olycksfåglar som kommit
in den senaste tiden till kliniken.

Frazze kom in för snart två veckor sedan. Han såg ut som om han
gjort sitt på den här sidan, mager, trasig, ontig lite överallt.
Men med livsviljan kvar! 
Första dagarna åt han inte själv, men tog gärna emot maten
han fick med spruta i munnen. 
Med ganska enkla medel, har han hämtat sig bra. Nu ska han
"bara" kastreras, och dra ut lite av de tänder han troligen har
ont av.
Om någon tycker att han ser bedrövlig ut på den här bilden,
är det inget mot hur han såg ut när Jenny kom in med honom.

Frazze är dock inte "vår" katt, utan Kattjourens.

 Göran kom in igår, tisdag, uttorkad, mager,med mycket 
illa ankomna tänder. Han har verkligen ont i sin mun, och
behöver dra ut en och annan, kanske de flesta, av sina tänder.

Dock är Göran lite bättre idag, han har ätit en del i natt, och
dricker bra.
Nu får han smärtstillande, och penicillin, samt har blivit extra
uppvätskad  några gånger.

Göran finner sig snällt i allt som görs med honom, det gör
även Frazze. Säkert förstår de att de nu blir hjälpta. 
Eller ja, det vet jag att de gör! 

Vi har en insamling på gång till Görans behandling. Jag tror
att Kattjouren har en till Frazze också.
Tyvärr är pengar ofta en bristvara i kattföreningarna. 

Häromdagen såg jag en mycket vacker regnbåge då jag
körde ner till Höör för att hämta ut medicin, till katterna 
givetvis. Den var hel, och jag önskade så att den där krukan
 med guld inte bara var en myt. Jag försökte se var bågen
gick ner, men jag tyckte att den flyttade på sig. 
Hur hittar man dess nedplats?

Bappel samlar gärna in pengar till sina olycksbröder. Han kan
även sträcka sig till att samla in mediciner och annat de  behöver.
Fast ibland behöver han lite övertalning.... 
Jag brukar då berätta för honom hur det var när han
och Bapplan kom in!

Ni glömmer väl inte att vi har många katter inne som fortfarande 
söker hem? Om du söker katt, gå gärna in på vår hemsida 
och se vem av våra söta katter som skulle passa dig!


Helen FHHK