Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

torsdag 14 januari 2021

Som man orkar, får man bädda

 Vår lilla förening har i många år legat på en alltför hög nivå när det gäller intagna katter. Vi som är aktiva har dragit ett tungt lass, och flera av oss är på gränsen till utbrända. Några av oss är troligen redan över gränsen, men fortsätter ändå.

Dock måste vi minska antalet katter i föreningen, tillfälligt eller permanent, det får tiden utvisa.

Ingen av oss blir yngre, även om vi gärna vill hoppas på det...

Min man t ex, som gjort mycket som inte syns utåt, har fått allvarliga hjärtproblem. Inte pga katterna, ska sägas, utan pga av arbetsskador från sitt tidigare jobb som skogsarbetare. Han sköter bl a all tvätt till föreningen, samt ställer upp där det är möjligt, och behövs. 




En del av oss andra känner oss allmänt utslitna, och orkar inte hålla på i samma skala som förr. 
Vi kommer inte att lägga ner, den tanken existerar inte i vår sinnevärld, men vi behöver andhämtning, och kommer därför att dra ner på antalet katter till en nivå som vi orkar med. 

En del har säkert undrat varför det inte kommit in nya katter, nu när det är så många som fått egna hem, men detta är alltså anledningen. 
Om vi inte drar ner, kommer vi inte att orka särskilt länge till. Det känns ytterst frustrerande, då det verkar finnas fler katter än någonsin som far illa. Men vi kan inte ta död på oss själva, och vi har fortfarande många katter inne, som behöver egna hem. 

Se vår hemsida: 


Jag vill även påpeka att de katter som söker hem, inte sitter i sjön. De är inne, blir väl omskötta, och vi har inte bråttom att bli av med dem. De ska ha en bra och säker framtid i sina nya hem, och får stanna hos oss tills vi hittar det absolut bästa hemmet till varje individ. 

Paprika, liten , rund, och ser kramgo ut, men vill ännu inte ha den täta kontakten med oss. Man vill bara lyfta henne, och pussa henne, men jag tror att den som försöker, kommer att få ångra sig. Det får helt enkelt vänta tills hon känner sig redo.

Det som också har varit jobbigt det senaste året, är att vi inte har kunnat ha något öppet hus på katthemmet. Även om det innebär mycket jobb med att anordna dessa, och tillhörande loppis, är det ändå en del av det som lyfter tillvaron. Att få träffa en massa trevliga, snälla människor, och att få visa upp vårt fina katthem, och våra underbara katter. 
Vi saknar det, och er!


Helen, FHHK











fredag 1 januari 2021

Ansvarslösa kattägare

 Det här med folks utekatter förvånar mig ofta. Eller rättare sagt, katternas ägare, och deras inställning.



Benjamin, en av årets kattungar. Kommer från en kattägare, som tar noll ansvar för sina katter.


Jag har sett, och läst många märkliga diskussioner om detta genom åren,

Kattägare verkar tro att de är totalt i avsaknad av ansvar för sin katt, och vad denna kan tänkas ställa till med.

Om någon klagar på att lösspringande katter skiter och pissar i barnens sandlåda, får de till svar att det finns bra lock att köpa till sandlådor. "Dom kostar inte många kronor."

Ja, det finns, och kanske är de inte särskilt dyra. Men ska folk verkligen behöva bry sig i sådant, för att folk inte tar det minsta ansvar för sina djur?

Jag har aldrig hört hundägare säga så. 

Eller när katter pinkar på folks utemöbler, dynor, etc. Vem bär ansvaret för det? 

Inte kattägaren, uppenbarligen, då denna tycker att man kan ta in dynorna när de inte används.

Eller när katter går in i portuppgångar, och ev ställer till med något. Det verkar inte heller vara kattägarens ansvar. Bland normala människor, ja, men hos kattägare, nej. 


Lilja, försiktig tjej, som önskar sig ett eget, ansvarsfullt hem.


Jag hade en mycket märklig diskussion med en kvinna på klinikens telefon, då vi fått in hennes katt, när denna sprungit in på Konsum, och blivit utburen därifrån flera gånger. Den höll dessutom på att bli påkörd på gatan utanför.

Hon tyckte inte att hon hade något ansvar överhuvudtaget, varken för kattens säkerhet, eller för vad den kunde tänkas ställa till med. Den dummaste repliken i hela denna konversation var att "Hon hade inte bett katten att gå till Konsum". Så förstår väl de flesta tänkande människor hur resten av diskussionen löpte?

Inte minsta tacksamhet över att någon faktiskt brydde sig om hennes katt, att den riskerade livet ute på gatorna, och att det kanske är helt olämpligt att den springer ute i centrala Höör.

Hon tyckte dessutom att vi skulle köra ner den till byn, och släppa den på gatan där hon bor....

Det hade sett snyggt ut, om föreningens aktiva släpper katter vind-för-våg på gatorna i Höör. 

Att vi jobbade hade hon dessutom noll förståelse för. Den var en sällsynt icke-givande konversation, med noll vettig respons från ägaren. 

Denna katt läggs dessutom ut kontinuerligt på facebooks Höörs-sida, då folk tror att det är en hemlös katt. Vilket jag har full förståelse för. 

Det finns faktiskt en lag att följa, lagen om tillsyn av hund och katt. Den gäller ägaransvar, även för katter. Men det är väldigt svårt att få folk att förstå det.

Själv hade jag önskat en lag, som förbjuder folk att släppa ut sin katt lös i tättbebyggda områden. Mest för kattens skull, men även för de som inte vill ha katter som förstör för dem i deras  vardag. 

Och ärligt fattar jag inte varför man skaffar katt, när man inte vill ha den inne hos sig, och anstränga sig för att aktivera den. Vill man att katten ska gå ut, fastän att man bor i en stad, eller by, finns det utmärkta selar för ändamålet. 

Om man bor exvis centralt i Höör, fattar jag inte varför katten alls ska vara ute på egen tass. Man går ut på sin trappa, tittar åt ena hållet, där det bara finns en stor, vältrafikerad gata, och en trottoar, totalt befriad från något som växer av sig självt, och sen tittar man åt andra hållet, som ser likadant ut. Sen kommer man fram till att detta är ett bra ställe att släppa ut sin katt på. Hur f-n tänker man då?!!!

Man skaffar inte djur, om man har den bristande respekten för sitt djurs väl och ve. Sedan har man mage att påstå att man älskar sin katt, och sitter och snyftar över att den blir överkörd, eller försvinner i tomma intet! 

Min respekt för dessa människor är nere på minusnivå, om den ens är mätbar. 




Vi har en  del som vill adoptera katter av oss, som har denna inställningen. De tar en massa tid, till ingen nytta alls för vår verksamhet. Vi släpper inte våra guldklimpar till att leva på det viset. De är värda så ett så mycket bättre liv än så!


Helen FHHK





lördag 19 september 2020

Se döden på dig väntar! (Citat Maria Lang)

 


Det här är Sid. En gång i tiden var han en söt liten kattunge, utan en aning om vilket slitsamt liv han skulle komma att få leva. 

Sid är hittad längs en väg i Tjörnarp, troligen påkörd. Han känns som om han är född f Kr nån gång. Han har pålagringar i sitt skelett, både nacke och rygg är drabbade, och han har lite problem med en framtass. 

Naturligtvis var han okastrerad när han kom in, och hade ingen märkning. Någon gång i tiden har Sid haft ett hem, och någon som brytt sig om honom. Men det känns som om det är längesedan. Han är full av fula ärr, hans päls var tovig, han stank gammal fertil hankatt, och hans urinprov såg ut som om det var hämtat från regnbågen. Sids öron är förtjockade. De var fulla med skabb, och han har kliat sönder dom. 

Nu är Sid en lycklig katt. Han älskar att bli borstad, han är snäll och omtänksam mot andra katter, älskar kattungar, har lite svårt för honkatter, men har nu två vänner som han sköter om, och tycker uppriktigt om. 


Detta är Alex. En gång i tiden var han en liten söt kattunge, helt ovetande om det hårda liv som skulle följa på den lyckliga bebistiden.

Alex måste någon gång ha haft ett hem, då han är tam och väldigt snäll, trots den dagliga medicineringen. Fyra gånger om dagen får han ögondroppar i sitt enda öga.

Alex tycker om att bli borstad, och är i övrigt nöjd med att bli pysslad med. Han är ärrad av sitt långa liv som okastrerad, och ett i övrigt troligen hårt liv. 


Det här är Chili. Han är död. 

En gång i tiden var Chili en söt liten kattunge, obekymrad över de vedermödor hans liv skulle föra med sig. Troligen har han haft ett hem, annars hade han inte varit så tam som han var.

Chili kom in mager, sjuk, och med cancer (visade det sig vid provtagning) i ansiktet. Hur länge han gått ute, vet vi inte. Han var så sliten, men hade en kämpaglöd som gjorde att vi ville ge honom en chans. Han var så snäll och tålmodig, trots många behandlingar. 

Men till sist orkade hans kropp inte längre. Vila i frid, du tappra kämpe! 💔


Det här är Alexander. Han är död. En gång i tiden var han en obekymrad kattunge, som diade sin mamma, totalt ovetande om vilket bedrövligt liv som väntade honom. 

Alexander kom in mager, ovårdad, stinkande, kletig, med avskalad päls på ryggen. Han har blivit matad i Höör, men ingen har brytt sig om att ta den skamfilade katten till veterinär, trots att det finns folk som har observerat honom. Till sist var det en omtänksam kvinna , som såg honom, och fångade in honom. Kanske hade det gått att rädda honom, om han kommit in i ett tidigare skede i hans liv. 

Vila i frid, stackars lilla Alexander! 💕


Detta är Atlas. Atlas blev inte äldre än så här. Någon tyckte att det var en bra idé att låta små kattungar springa ute vind-för-våg. Atlas var så skadad när han kom in, att hans liv inte stod att rädda.

Vila i frid, du fina lilla vän, som inte fick uppleva glädjen i livet! Du var älskad de sista timmarna i ditt alltför korta liv! 💜



Detta är Evald. Han är död. Han blev inte äldre än så här.

Evald hittades på en väg med ett syskon. Tyvärr var Evald så skadad att hans liv inte gick att rädda. Hans allför korta liv är följden av att någon tyckte att det var en bra idé att låta kattungar springa ute. Hans mamma och syskon syntes inte till igen, trots letande efter dom. 

Vila i frid Evald! Du var älskad de dagarna du fick hos din stödmatte. 💗


Med tanke på de kattöden vi får ta del av, och det är riktigt många varje år, har jag noll förståelse för de som tycker att det är en bra idé att ta ungar på sin hona. Alla påstår de att deras ungar minsann får bra hem. Men vem tror de är skyldig till alla dessa miserabla kattliv, som dyker upp i en strid ström?!

Jag ser ju , på nära håll, hur tanklöst kattungar säljs till höger och vänster, utan någon kontroll på de köpare man överlåter dessa fina små liv till. 

Just nu verkar det dessutom dumpas överblivna ungar lite varstans. Nu när det blir höst och kallt, tycker folk att det är läge att slänga ut de små, till ett liv i svält och kyla, så att de, om de inte blir omhändertagna fort, blir sjuka, och troligen dör , undrandes var deras trygga liv tog vägen.

Eller också slutar de som Sid, Alex, Chili, Alexander, eller , om de är honor, födandes kattungar, som de knappt orkar ta hand om. 

Det är ytterst frustrerande när folk hör av sig till oss om kattungar, ungkatter, vuxna katter, i både bra och dåligt skick. Vi har så fullt med katter inne just nu, att vi verkligen inte kan ta in fler. Vi vill så gärna, men vi kör redan på sådan överkurs, att vi är nära att bränna oss själva. Dessutom slåss vi mot dålig ekonomi, då detta året varit extremt händelsefattigt vad gäller arrangemang, och loppisar. 

Och nej, det är inte bara negativt, vi har många, helt underbara, katter att pussa på. Jag önskar bara att det inte fanns så många katter som saknar trygghet och ett bra liv.


Helen FHHK





lördag 21 mars 2020

Det här med virus....

Så avstannade hela samhället, för en av de minsta organismerna på vår planet. 
Naturligtvis märker vi av det, även i föreningen. 
Det mesta står stilla, som om någon tryckt på pausknappen. 
Färre adoptioner, vilket leder till att vi inte kan ta in nya katter, eller ens omfördela de vi har inne. 
Ungkatterna i villavagnen kan inte flytta ner till katthemmet som tänkt, ingen av dem har ens adoptionsintressenter. Och jag kan säga att vi har många som är riktigt sociala och kärvänliga. helt underbara individer, som verkligen förtjänar att få egna, älskvärda, hem. 
Men, virus styr man inte över.

 Diamant.

Tyvärr är det så, att produktionen av katter avstannar inte. Det föds redan ungar, har jag sett. Men med villavagnen full, kommer vi inte att kunna hjälpa några små. Vi har helt enkelt inte plats till dem. Sorgligt, men sant. 
Vi ska bygga ett nytt hus till dem, men det dröjer ett bra tag innan det är klart. Just nu står det i en byggsats på gården, men mycket arbete återstår innan det går att montera ihop det. Vi har hållit på att röja planen där den ska stå, i stort sett hela vintern, men med ett liv, och djur, att sköta, tar det tid. Vi är tre personer som sköter detta. Vädret har inte varit till stor hjälp, kan jag säga....
Fler personer som hjälper till, blir det så klart när bygget påbörjas. 
Dock har jag inga förhoppningar om att huset blir klart att användas denna säsongen.

Det är detta hus vi ska bygga till de små.

Nå, under tiden sitter ungkatter, och även en del vuxna katter, och väntar på sina framtida hussar och mattar. 
Dennis, som är så kelig och tillgiven, Diamant, som sover bredvid kudden på nätterna. Hennes syster, Rubina, som älskar att åla omkring i filten jag just nu virkar på. Loa, lite neurotisk, men väldigt trevlig. Effie, Estrid, och Galia, som fikar efter att bli tama. De vill helst flytta tillsammans. Jana, som är nästan tam. M fl, m fl. Alla behöver de ett hem att kalla sitt eget. 

 Dennis.

 Jana

 Rubina.

Men, fram tills viruset har härjat färdigt, och samhället börjar leva igen, tänker jag njuta av att ha dessa fantastiska individer i min närhet!


Helen, FHHK

onsdag 27 november 2019

Oansvariga kattägare.

Dagligen läser jag om katter som har försvunnit, katter som blivit
överkörda, och ibland, katter som blivit misshandlade.

Tobias, som var illa åtgången när han kom in. Han är nu en välmående
TNR-katt, och bor på en gård.

En familj bor bredvid en väg, förvisso med dåligt doserad kurva, men,
de oroar sig för att barnen ska bli påkörda. De har haft två katter som
blev överkörda, och dödade, på vägen. 
Ett barn kan man lära trafikvett, en katt förstår inte faran. 
Släpp INTE ut dina katter om du bor precis bredvid en farlig väg! 
Behöver man ha så mycket vett för att förstå det?!

Vi har ganska många som vill adoptera katter av oss, som bor nära
farliga vägar. Och som vill att katten ska gå ut. 
En del blir irriterade på oss, när vi säger nej till detta. 

Det är dock ganska enkelt att gå in på vår hemsida, och läsa de
kriterier vi har på de som vill adoptera katt. Det är faktiskt en 
mycket lättläst, och lättförståelig text.

Höstungar.

Det står också klart och tydligt att vi inte adopterar ut kattungar
som ensamkatter. 
Trots detta blir Kristin, som håller i kontakten med adoptanterna,
ibland utskälld när hon förklarar detta.

Om man inte tycker att man uppfyller våra krav på det hem, där våra
katter, förhoppningsvis, ska tillbringa hela sitt liv, är det mycket
enkelt att låta bli att höra av sig till oss.

 Vostok, alldeles nyinkommen.

Senast vi stod på loppis i Höör, var det första vi såg, en lösspringande
katt på torget.
Jag reagerar alltid negativt vid en sådan syn. Hur kan man vara
så oansvarig, att man släpper ut sin katt när man bor så centralt?!
Älskar man verkligen sin katt då?

Jag reagerade även på en katt som sprang vid Kungshällan i Höör.
Någon vecka senare, läste jag att den hittats överkörd.

Katter försvinner i parti och minut.
Visst kan katter försvinna även på de säkraste ställen. Men ofta är de 
försvunna i stan, i små byar, intill vägar, m fl osäkra platser.

Det är bara att gå in på vilken bysida som helst på facebook, så är
det alldeles fullt med inlägg om försvunna katter, och en del upphittade,
som då oftast ingen vill kännas vid. Ibland sammanfaller det lyckligt
att en upphittad katt faktiskt är saknad.

Många tycker att katter ska ha sin frihet, och att de måste få springa
ute för att må bra. Detta fungerade på den tiden det inte fanns bilar,
tåg, och när det fanns mer natur, och mindre faror i samhället.
För övrigt fanns det inte många katter i städerna förr. Jag minns inte
att folk hade katter som sällskapsdjur i någon större omfattning
när jag var barn. De fanns på landet, och det var där man oftast
träffade på dem.
Tyvärr minns jag även att de dränktes i säckar i ån, då de blev
"för många". Även större katter....

Gisela, född ute av en hemlös mamma.

Det går att underhålla katter inomhus, om man har fantasi, och
vill göra miljön trivsam för sin fyrbenta vän. Man kan även bygga
en voljär till den, om man bor så att det är möjligt.
Katter är lättroade varelser, och det krävs inte överdrivet mycket
av en som matte/husse. 
Jag gör i alla fall hellre det, än att jag skrapar upp mina katter
från vägbanan, eller blir av med dem på annat sätt.

Jag har svårt för att tycka synd om de kattägare som blir av med sina
utsläppta katter. Däremot tycker jag väldigt synd om katten.
 Den har inte valt sin tanklösa ägare själv.


Helen FHHK





torsdag 19 september 2019

Kattungar säljes till vem som helst.

Inte alls långt ifrån oss, bor det en kvinna som producerar kattungar.
En till två kullar årligen, brukar hon annonsera ut på Blocket. 
Vi pratar så gott som aldrig med henne, men hennes närmaste granne, är 
på henne ofta om att hon borde kastrera sina katter. 
Dock tycker denna kattungeproducerande kvinna att det inte är något
problem med att hennes katter fortplantar sig. Hon får ju sålt alla ungarna.
"De har rätt färg, randiga, och hon får 500 kr för dem, och blir av med dem
alla." 
 

Valdemar, Per-Otto, Bonnie, och Humla, några av de som kommit
in i trygghet. Men finns det hem till dem alla? Har en sjuklig liten
katt som Humla, någon chans att få ett hem som är berett att ta hand
 om hennes bräcklighet? 

 
Ja, det är klart att man får sålt dem, om man säljer dem till vem som helst. 
T ex slänger hon ner en unge i en kartong, om folk "glömt" att ta buren med
sig. Ungen syntes sitta i bakrutan i bilen, då de körde förbi hennes granne. 
För övrigt satt det en skylt med "Övningskörning" på bilen, och det tog kvinnorna en kvart att köra förbi hennes granne. 
Om någon har hittat en liten randig unge, springandes ensam och förvirrad 
i Helsingborg, kan det mycket väl vara denna stackars katt. 
 
Det skrivs mycket om hur dessa "buskavlare" stjäler hem för de hemlösa
 katter som föreningarna får in. Men när jag hör om hur dessa s k 
uppfödare säljer sina katter, tänker jag att så inte är fallet.
Ingen seriös kattförening placerar katter till den sortens hem. 
Däremot producerar de nya, hemlösa, katter, just för att de säljer
sina katter till första bästa som råkar stå på deras tröskel. 

Ett annat exempel är en liten unge, som sålts som 12-veckor. Men vid veterinär undersökning, visade den sig vara ca 8 veckor. Den gick omkring och skrek efter mamma och syskon.....

En annan hade köpt ungar som var 10 veckor. Dessa släppte den nya ägaren
ut, för de skulle ju lära sig att vara ute- inne-katter.... 
 
 Jana, nyss inkommen. Hennes mamma dök upp med sina ungar
 från ingenstans vid en av våra TNR-kolonier.

Det finns många exempel på hur kattungar säljs på de, för kattens framtid,
mest ansvarslösa sätt. Men alla som säljer kattungar, hävdar att de hittar bra 
hem till sina ungar, och att de minsann inte bidrar till att någon katt 
blir hemlös. 
Men verkligheten ser helt annorlunda ut, och dessa människor lever i
nån sorts utopi om sin egen förträfflighet. 

Jag mår illa varje dag, när jag tänker på hur många katter som far illa
i sin hemlöshet, och varje gång vi tvingas säga nej till en katt som behöver
komma in i tryggheten, är det som att få en knytnäve i magen. 
För sanningen är, att överproduktionen av katter är så stor, så det 
finns inte någon som helst möjlighet att vi kan rädda alla.
Troligen finns det inte heller anständiga hem till så många oturliga
själar.
 
Och jag vet inte hur man ska komma tillrätta med problemet.


Helen FHHK


onsdag 14 augusti 2019

Synen på katter

Jag, liksom många med mig, undrar alltför ofta hur mänskligheten är funtad. 
Många människors syn på katter, är så vansinnigt låg, att man tror
att ingen kan sjunka så lågt i sitt tänkande om andra levande varelser.

Vi fick ett mail från en tjej i Maglehem. Det sprang en kattunge där, som hon matade. Den var lite skygg, och hon skulle låna en fälla att fånga den i. 
Hon gick runt och pratade med grannarna, och berättade att den var lovad
en plats hos en kattförening. 
Det hon fick till svar, av alla hon pratade med, var att katter bara var ohyra, och att de inte brydde sig. 

Dagen efter, fick Kristin det här smset från den stackars tjejen:

Idag va de nån gubbe som nån granne ringt på tomten bredvid och slog ihjäl katten typ 20 slag med en typ slägga. jag såg de på håll o fatta först inte vad som hände. Jag förstår mig inte på hur folk kan va så empatilösa. Jag skällde ut honom. Har nu tagit reda på hans namn och tänkte polisanmäla detta. Så ledsen över detta !

Ärligt!!!
Vad är det för J-a människor! Ursäkta mig, men man måste vara totalt sjuk i huvudet för att utföra en sådan handling!
Jag hoppas verkligen att hon polisanmälde det, för det är inte bara en vidrig handling mot ett försvarslöst djur, det är ett brott mot de lagar som finns när det gäller metoden att avliva djuret.
Efter en stund, hade den här mannen påstått att katten var skadad. Som om någon skulle tro på det.
Och även om så vore, har väl även katter rätt till veterinär bedömning, innan de blir ihjälslagna?!
Hade han gjort likadant om det var en hund?

Sen har vi personen som hittade en plastpåse med fyra kattungar. Tre av dom var döda. Hur den fjärde mådde, vet jag inte, men den har fått hjälp av en annan kattförening.

Jag läste även om ett fall där länsstyrelsen omhändertagit hundar, katter, och fjäderfä.
De lät avliva katterna och fjäderfäna, men hundarna placerade man på pensionat för omplacering.
Det säger mycket om synen på katter (och höns) kontra synen på hundar...



Listan på katter som råkar illa ut, kan göras lång, men de här fallen räcker för att se hur illa det är ställt i landet som påstår sig ha världens bästa djurskydd. 

Det ligger 2265 annonser på Blocket om katter. Även om en del av dessa är seriösa raskattsuppfödare, är det ändå skrämmande att det finns så många som ännu inte har förstått hur många hemlösa katter det finns, och som gladeligen föder upp fler.
Sen har vi alla dom som inte hamnar på Blocket.....

Det är tur att vi träffar så många fantastiska människor, som vill katterna väl, och som hjälper oss att få föreningen att rulla på. Annars hade vi helt tappat tron på mänskligheten!


Helen FHHK