Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

lördag 31 augusti 2013

Bapplarna tar ansvar.

Bappel och Bapplan är, som bekant, extraordinära katter.
De har lindat hela familjen om sin högra framtass. Vi springer
som betjänter åt dem så fort de vill något. 
Öppnar dörrar och släpper in dem i vardagsrummet, där de är 
upp-bapplade sen de var väldigt små. 
Ibland har de ett behov av lugn och ro, och de är de enda 
som får beträda det rummet. 
Fast just nu delar de det med Arnold och Sylvester. 



 Sylvester och Arnold vilar i lill-husses tröja.

Bapplarna känner stort ansvar för "sina" barn. Oftast ser 
de till att minst en av dem är i rummet, och håller ordning
på de små.
Hm, eller hjälper dem att välta ner, och slå sönder, de få
saker matte faktiskt är rädd om. 
Igår slog de sönder en porslins-greyhound jag haft sen jag
inte var så väldigt gammal....
Jag tror att jag hittat alla delarna, så att jag kan limma
ihop den stackars hundens framben.

 Bapplan ger Arnold "di". Eller om det bara är 
social samvaro. För mjölk har hon INTE! 

Det är lite komiskt på kvällarna, när vi går genom dörren.
En Bappel går ut, och en Bapplan kommer in. Och tvärtom,
tills man inte kan hålla reda på vilken Bappel som är  var.

Ibland tror jag att det är själva gå-genom-dörren-momentet
de är så barnsligt förtjusta i. 

Bapplans mulliga rumpa! Här på väg att kasta sig över 
en kattunge, som intet ont anande sitter bakom soffan. 

På kvällen, eller oftast natten, när jag går och lägger
mig, kommer de snällt när jag kallar på dem, och följer med
in i rummet. De och jag sover i vardagsrummet, ja, för 
tillfället även Arnold och Sylvester. 
Ibland tycker dock Bappel att han är för stor för att sova
hos matte. 
Det tycker INTE jag! 

Busungarna! 


Helen FHHK




onsdag 28 augusti 2013

Katten är ett tamdjur!

Jag hade faktiskt tänkt skriva något positivt idag. Verkligen!
Men vid åsynen av ett inlägg på Facebook, och sedan en titt
på Blocket, går det bara inte. 
Varför är det så många kattungar som föds, när det redan 
finns en uppsjö av hemlösa katter som söker hem?!!!
Hur många kattägande idioter finns det?! 
(Ursäkta språket!)
En säljer kattungar på en loppissida på Facebook.
Ärligt!!!
Katthonor släpps ut vind-för-våg, trots att de har ungar! 
En del honor har den andra kullen för säsongen, "efter en
fantastisk förstakull" ! 

Jag vill bara skrika rakt ut!
Ahrggg!!!!

Småkillar, födda ute.

Som vanligt undrar jag när folk ska fatta att de ska kastrera 
 sina katter! 
Och om man nu tvunget MÅSTE ha kattungar, kan man
väl ta ansvar för såväl ungarna, som honan.
På den tiden vi födde upp hundar, lät vi inte tikarna
springa omkring på egen hand i skogen. 
Eller för den delen valparna.
De hölls under sträng uppsikt.
Vad är skillnaden?!!!

KATTEN ÄR ETT TAMDJUR!!!

"Jag vill inte vara vild, jag vill vara tam", sa Gunilla en
dag, och blev världens tillgivnaste katt.

Mammuten var ett vilt djur. 

Nä,ett ansvarsfullt samhälle, med folk som tar hand om
 sina djur, är det för mycket begärt?


Helen FHHK




torsdag 22 augusti 2013

Småbusar.

Arnold och Sylvester (jag tror att det är Graham som har
döpt dem) är riktiga busfrön. 
Att sova i samma rum som dom, är inte helt rofyllt.
De är uppe sent och härjar, för att sedan vakna tidigt,
och fortsätta där de slutade. 
Med tidigt menar jag när det ljusnar ute....

Det var en gång ett garnnysta....

Åh nej! Hur kunde det bli så?

Man kan alltid ta det med sig....

Ja, och handarbeta har sina svårigheter, som synes!

De blir nog svårplacerade, de här killarna. 
Jag menar, vem vill ha kattungar som stjäler 
garn, är morgonpigga, inte drar sig för att välta
ner allt i sin väg, och som hämningslöst använder
alla ytor i hemmet som lekplats? 

Sen är de förvisso tillgivna, keliga, mjuka och söta. 
Och alldeles underbara!
Men det kanske inte kompenserar.... ?!


Helen FHHK

söndag 18 augusti 2013

Det är inte lätt att ha grannar!

Just i detta nu, står det fällor laddade i Broslätt. 
Förhoppningsvis ska fem ungar och två vuxna, snällt 
traska in i dem. En unge gick i igår kväll, och befinner
sig nu i villavagnen. 
De båda vuxna ska kastreras och släppas ut igen. 
De bor på en stugtomt, där en snäll dam matar dem med
finare mat än vad jag själv äter. 
Tyvärr har hon några grannar som inte alls uppskattar
katterna. Och då särskilt inte ungarna.
Det känns lite konstigt att fyra av ungarna inte synts till 
på några dagar, och att de försvann i samband med att 
mataren var hemifrån några timmar. 
Vi hoppas att de bara tagit sig en liten tur, och att allt 
har en naturlig förklaring. 

 Lilla Sylvester, från Eslöv. Leveransklar kille.

Beklagligt nog, verkar det finnas en del som tror att man har
rätt att "ta saken i egna händer", och döda kattungar
som om de vore skadedjur. Även om man vet att de 
tillhör grannen. 
Jag förstår inte hur man ens kan tänka så onda tankar
om något som är så sött som kattungar. 
Det känns faktiskt inte riktigt normalt i min värld.
Här hemma dödar vi inte ens möss som förirrat sig 
ner i källaren. De infångas i en bur, och transporteras
ut i skogen, vi brukar släppa dem där jägarna
matar vildsvinen. Då blir de väl förplägade med
nyttigheter.

Katsikan, som kastades ut i skogen här hemma, med
sina fyra små ungar, av en kvinna som hade sin lilla 
son med sig, när hon "utplanterade" dem. 

Ibland undrar jag varför vissa människor alls flyttar
ut på landet, eller i skogen. Om man har så ont av de
djur som finns i naturen, och då menar jag inte katter,
är det väl bättre att bo kvar i stan? 
Rådjur, älgar, vildsvin, och ja, även våra stora rovdjur,
har sin plats i naturen, och man får väl acceptera att de
äter på den mark man inrättat i deras revir?! 
Även om det skulle råka vara tulpaner.
Klart att man kan bli irriterad, men vem var där först? 

Och för den delen, grannens katter, hur störiga kan de
vara? 
Jag kan förstå om grannen har okastrerade hankatter,
som kissar på ens veranda, eller i soffdynorna.
Men man måste ju prata med grannen, innan man
försöker döda dennes katter.
Eller själv "ta hand om" grannens kattungar. 
Kommunikation, är en mycket bra uppfinning! 

Egentligen hade jag tänkt att bloggen skulle handla om
den här killen idag. Men det blir inte alltid som jag
tänkt mig. 
Detta är i alla fall Grey, en stor, grå, kille, som var riktigt
rädd och arg när han kom hit. 
Han är en KKS-katt, som jag bara skulle ha här i några
dagar, som nu blivit till några månader.
Idag är han en kelig och snäll katt, som t o m visar glädje
när han ser oss. Fast ibland kommer han på att han
egentligen är skygg, och backar några steg. 
Men så kommer han igen, blir kliad, spinner, och 
faller över på rygg. 
Han kommer attbli en fantastisk katt inom kort! 
Igår fick jag pussa honom! 


Helen FHHK



tisdag 13 augusti 2013

Katter vill ha nya hem!

Det här med kattungarna har gjort att jag inte
 orkar vara så social och kreativ för tillfället. Det 
är svårt när unga djur dör. I alla fall tar det mig hårt.
Jag har haft en riktig svacka, och för de som försökt få
tag i mig, eller försökt bjuda mig till sociala sammankomster,
har jag nog varit olidligt tråkig. 
Detta kommer att fortgå ett tag till, känns det som. Ni får ha
överseende med detta. 

Men, jag ska inte tjata om detta. Bara så ni vet varför
det är som det är.

 Fina Gabriel fick hem i förra veckan. Vilket är 
glädjande, då han inte har trivts bland de andra katterna.

Jag hoppas verkligen att det ska lätta på omplacerings-
fronten, då vi för tillfället inte kan ta in några katter. 
Vi har fullt, och tyvärr är det alltför många som inte 
förstått att kastrera sina katter, och nu sitter och prånglar 
ut fler ungar. Hur många av dessa som blir hemlösa
i vinter eller vår, kan man bara spekulera i. 

 Preston, som börjar bli en stor katt, har blivit superkelig,
och är som ett häftplåster på mig så fort han får en chans. 
Han skulle behöva ha ett hem där han får mycket 
uppmärksamhet, och mycket tid i någons knä. 

Den här killen går fortfarande ute i Malmö. Han får
mat och ses till, men skulle verkligen behöva ett hem
på landet, där han får komma och gå som han vill. 

De är så många, de som söker hem. En oändlig
rad av ratade katter, sådana som är intagna, och
sådana som väntar på att få komma in i tryggheten. 
Alla föreningar jobbar för högtryck, men det känns 
som om det aldrig räcker fullt ut. 

Och folk föder upp fler.... 


Helen FHHK




tisdag 6 augusti 2013

Katter som flyttat!

Så underbart det är när katterna får egna hem!
I söndags flyttade lilla Sif till nytt hem, och idag flyttade 
fina Miranda. 
Så skönt för dem att få egna människor som älskar
och tar hand om dem. 
Målet med omhändertagandet är nått för dessa 
två små söta tjejer!

Sif, som kommer från riktigt tragiska förhållanden.
Några av katterna från samma ställe, var i så dåligt
skick att de fick avlivas. En del var redan döda
då de hittades.

Miranda, med sin fina teckning. 
 Hon kommer från ett ställe där det fanns alldeles för 
många okastrerade katter, och hade de flesta
parasiter man kan tänka sig.

Nu hoppas vi att många av de kvarvarande 
katterna också hittar sin drömhusse/matte,
och får uppleva känslan av ett eget hem!

Helen, FHHK

 

fredag 2 augusti 2013

"Citat".

Utdrag ur Maria Langs Bok "De röda kattorna" :

Och var gång han såg detta, talade han om
de röda kattorna, som hade suttit på grindstolparna,
då han skulle fara till stämman. 
Kunde det vara möjligt, att de visste att det skulle
gå illa för honom den här morgonen?
Och var det sant, att den blir straffad, som förgriper 
sig på kattor?
                                                       Selma Lagerlöf

De röda kattorna, utspelar sig till stor del på 
Mårbacka, och är naturligtvis en mordhistoria 
i toppklass. Som det mesta Maria Lang har skrivit.
Man får dessutom en god portion gammal svensk
kulturhistoria på köpet! 
Jag älskar hennes böcker, och har under åren 
samlat på mig hela hennes boksamling. 

Klappa inte katten, har även den en liten katt
i huvudrollen. Klart läsvärd!


Helen FHHK