Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

lördag 28 september 2013

Elvis lever!

Elvis kom till kliniken för omplacering i början på juni.
 En stor, ståtlig herre på tre år. Han var en väldigt vacker katt.
Egenskaper som snäll och tillgiven, kunde man också tillskriva
honom utan att tveka.

Elvis.

Men då han endast varit på kliniken i 5 dagar, öppnade
en annan katt, Snövit, en dörr som ledde ut till friheten,
och Elvis rymde.
Tilläggas bör, att Snövit aldrig tidigare visat att hon hade förmåga,
eller ens vilja, att öppna dörrar.

Vi hade dörren öppen på nätterna, med ovanligt lockande mat stående,
och laddade fällor, för att Elvis skulle finna sin väg tillbaka.
Han syntes ett par veckor senare, bara hundra meter från kliniken,
och vi satte fällor där också.
Men ingen Elvis.

Så i måndagsfick vi ett meddelande om att det gick en långhårig,
mager, och skadad, katt på City Gross parkering.
Jag kopplade inte alls till Elvis. Vilket känns lite dumt.
Men på tisdagmorgonen, när han blev inlämnad på kliniken,
var det ju han!

En mycket tilltufsad, mager, Elvis.

Han verkade vara glad åt att vara inne igen, men var i ett
bedrövligt skick.
Full av fästingar, tovig, och riktigt utmärglad.
Han har inte varit långt ifrån kliniken. Fågelvägen är
det inte många hundra meter dit. Ibland undrar man hur
de tänker....

Så här kan en katt bli av att vara ute, och få klara sig helt
själv, mitt i sommaren.

Det är inte mycket Elvis kvar.

Nu var Elvis på rymmen, men när jag ser i vilket tillstånd
han blivit, och hur dåligt han klarat sig på "det naturen ger",
vill jag, ännu mer än tidigare, visa hur fel folk har, som säger
att katter klarar sig själv.
De gör inte det.

Nu hoppas jag innerligt att Elvis repar sig från det här olyckliga
äventyret, och blir sitt forna, praktfulla, jag igen.
Han mådde inte så värst vidare bra igår, men jag håller
tummarna. Han förtjänar ett bra liv!


Helen FHHK







lördag 21 september 2013

Konsum

Som väl de flesta vet vid det här laget, har vi en mattunna
på Konsum i Höör. Det var den första tunnan vi satte ut, och
den gav genast resultat. 
Den har hela tiden fyllts på, med massor av mat till våra små
hungriga katter.


Inom parentes är de flesta katter vi har inne unga, och äter väldiga
mängder.

 Vår fina tunna på Konsum i Höör. Elna håller den fri från damm 
och smuts.

Snälla Anna, som, liksom Konsums övriga personal, är
mycket positivt inställd till de hemlösa katterna.

Den fina skylten som personalen gjort, och hängt upp.

Tack till Konsum, och naturligtvis till alla deras kunder, för
att ni ställer upp!

Vi är verkligen glada åt att vi har så stort stöd i Höör.
Det gör arbetet med de hemlösa katterna, om inte lätt, 
så betydligt mycket enklare. 
Vi har stöd både från näringsidkare, och från allmänheten.
Helt fantastiskt, tycker vi som är aktiva i föreningen!


 
 Linus blir rund o go' av all maten.

Även Tussen uppskattar alla godsaker som dyker ner 
i tunnan! 


Helen FHHK

onsdag 18 september 2013

Jansson

Jansson är inget särskilt ovanligt kattnamn. Man hör
ständigt talas om "Katten Jansson".
Kanske inte så konstigt. De flesta av oss har väl vuxit upp 
 med Bamse i vår arla barndom. 

Nå, vi har också en Jansson här på gården. Han dök upp en 
dag för drygt elva år sedan, och var då troligen runt året. 
En vacker grå och vit hankatt. Vi visste inte om han var pojke 
eller flicka till att börja med. 
Var han kom ifrån, är en gåta, som han vägrat att avslöja
 svaret på. 




Nykastrerad Jansson. 

I tio år var han inte särskilt tam. Sällskaplig, ja. Mest mot mig.
Både han och jag njöt av våra dagliga pratstunder. 
Det närmsta jag kom honom, var en meter. Men han svarade
gärna på tilltal. 
Han var under dessa år okastrerad, och han har mycket barn 
på bygden. Vi försökte fånga honom, men han genomskådade
fällan, och gick inte i den. Däremot satte han gärna 
tassavtryck ovanpå den. Troligen var det fel sorts fälla.

Men så en dag förra sommaren, satt han plötsligt i fällan. Den 
stod laddad i stallet, i syfte att fånga in en katt som någon
"vänlig" människa dumpat hos oss. 
Samtidigt som jag blev glad åt att han äntligen låtit sig
infångas, bävade jag att ringa Lucie, som hade semester.
Vi hade redan kastrerat en del katter på hennes semester,
och hon hade dagen före, uttryckt en bestämd önskan om
att få slippa fler kastreringar, och istället njuta av sin 
ledighet.

 Misstänksam Jansson. "Tänker matte fånga mig igen?"

Men så klart ställde hon upp. Jansson blev kastrerad, och id-märkt.
Han visade sig, trots sin ålder, vara vid god vigör, och ha en 
bra tandstatus. Han är, trots en del kattslagsmål genom åren, 
ingen särskilt ärrad kämpe. 

Förvandlingen som blev, är förunderlig. 
Han, som under sin okastrerade tid, var asocial med 
gårdens andra katter (merparten kastrerade honor, 
och så Viktor, kastrerad hane) har fått ett litet harem, 
och är så social och sällskaplig med dem. 
"De fyras gäng", Jansson, Klara, Polly, och Ophelia, 
ser vi nu samlade varje dag. Jansson älskar "sina" tjejer.
Han som inte ville vara nära dem tidigare. 

Polly, innan hon flyttade ut.

Några veckor efter kastreringen, slutade han med sina strövtåg. 
Han är alltid på gården. Vi ser honom varje dag.
Förr kunde han vara försvunnen veckor i sträck, och just
när vi gett upp hoppet om att nånsin se honom igen, kom
han. I regel sov han i ett par dagar efter dessa strapatser,
som jag antar bestod i möten med diverse flammor. 
Han har avkommor i Karlarp och Broslätt, och säkert
på flera andra ställen.

Jansson har dessutom blivit kelig. Han kommer och ska
klappas och klias. Han trampar njutningsfullt med sina
bastanta tassar i marken, och buffar på mig för att jag inte
ska sluta. 
Dessutom följer han mig runt på gården, vilket han inte heller
gjort tidigare. 
Det känns som om Janssons liv blev rikare efter kastreringen.
Han njuter av tillvaron, nu när han inte behöver tänka
på alla tjejer som ska "dras över". Hans revir har blivit
mindre, det omfattar numera bara vår gård, inte hela trakten.
Överhuvudtaget verkar han må bättre. 

Han har så klart inte lidit tidigare, dock var han mer stressad,
och hans allmäntillstånd varierade kraftigt.

Jag misstänker att de här ungarna från Broslätt,
 är ättlingar till Jansson. Killen till vänster, är mycket
lik honom i uppsynen.

Vad jag vill ha sagt med detta inlägg är, att det är
aldrig för sent att kastrera en katt. De blir förändrade.
Snällare mot andra katter, tamare mot folk, och mer
bundna till stället där de bor. 
De håller sig också friskare, när de slipper hormonernas
berg- och dalbana. 

Jag trodde att Janssons rännande på bygden, var en vana, 
och att den inte skulle brytas av att han blev kastrerad.
Men jag hade fel, och det är jag väldigt glad över.
Det är underbart att ha honom hemma, och när jag ser
honom ligga och sola på gödselmuren med sitt "harem", 
känns det som om jag gjort livet bättre för honom.
Igår låg han och Ophelia och sov under ekarna, 
mitt i solen, tätt ihop.
Ophelia, som varit skygg och nästintill osynlig de första
tre åren hon bodde här, är nu en av de katter som syns mest.
Förändringen för henne, kom även den efter att Jansson 
blev kattsocial. 
Troligen har hans förändring varit till det bättre för alla 
våra gårdskatter. 
Känns det som.


Helen FHHK



söndag 15 september 2013

Pengar, pengar....

Det är sannerligen inte lätt att få ihop ekonomin i en kattförening.
Särskilt inte när man har ambitionen att bygga katthem, för att 
underlätta att ta hand om de små hemlösa fyrbeningarna.
Kulorna rullar, om man ska uttrycka sig slarvigt.
Vi skulle behöva en ordentlig insamlingskampanj, det kostar
massor att se till att boendet blir så bra som möjligt för 
gästerna.

 Det här gamla huset kommer att bli hur fint som helst, om vi
bara kan få ihop de pengar som behövs för att slutföra det vi
påbörjat. 

Kanske har vi satt målet högt, men det är meningen att katterna
ska ha det bra medan de väntar på sitt alldeles egna hem! 
De ska inte behöva känna att de bor på "institution". 

Bara en pall kattsand, kostar drygt 8000 kr. Men sanden är nödvändig,
och vi har ett riktigt bra pris, på förstklassig sand.

Svart katt som söker hem. Just de svarta har jag lite 
svårt att se skillnad på, särskilt på bild. 

Vi har riktigt många trevliga katter som söker hem. 
Tänk om de kunde få fira nästa jul med sina alldeles egna 
hussar och mattar! 
En önskan att stilla bedja om. (Kunde jag ha sagt, om jag
var religiös.)

 Prinsen, en riktigt charmig tuffing! 


Helen FHHK





lördag 14 september 2013

Skyltat !

Så här mycket har City Gross i Höör ansträngt sig, för att
uppmärksamma sina kunder på att de samlar in kattmat till
våra små hemlösingar. 

 Sådana här skyltar sitter på flera ställen vid kattmatshyllorna inne
i butiken.

Så här ser det ut vid själva tunnan. 

City Gross personal har själva gjort skyltarna, och verkligen 
ansträngt sig för att vi ska synas! 
Dessutom har vi två insamlingsbössor i butiken, detta på 
personalens initiativ.
Stort tack till er!  

Och tack till alla er som bidrar med mat, pengar, och annat
som underlättar vårt arbete med katterna!
Utan er.... Ja, ni vet ! 
 

 Preston tackar för maten! Han får representera katterna
den här gången. 


Helen FHHK




tisdag 10 september 2013

Kattpappor.

Bertil är en av de 6  katter vi fångade in på gamla Byggland,
i föreningens första vacklande stadie.
Det är två år sedan Theres och jag vaktade fällan, vi hade bara en,
och det tog tre veckor att fånga in dem alla. 

Bertil. (Foto: Elinleticia Högabo)

Den som tog längst tid på sig att gå in i fällan, var Morre,
Bertils förmodade pappa. 10 dagar efter att alla de andra 
låtit sig luras, pallrade han sig allra nådigast in, och lämnade
sin invanda tillvaro.

Morre är den svart och vita, här mosad av livsnjutaren
Sixten.

Morre var fruktansvärt arg över att han varit så lättlurad.
Både Theres och jag hanterade fällan med största försiktighet.
Vi var inga vana kattfångare, och Morre gjorde allt för att
försöka bita oss genom nätet. 
En arg katt har man mycket respekt för!

Både Bertil och Morre har mycket integritet, men är alldeles
ljuvliga mot de unga katterna. 
De verkar te sig som naturliga fadersfigurer för de yngre.
Man ser sällan dem ligga någonstans, utan att någon av
telningarna ligger tätt intill. 
Privatliv existerar inte i dessa båda herrars tillvaro.

 Mario är en annan stor hankatt, som alla småkatter 
tyr sig till. Här Lillan, från Ringsjöfisk.
Mario kommer från Sölvesborg, och är en ståtlig, 
rundlagd, herre, som vi adopterade från KKS för
drygt tre år sedan. 


Bertil igen!

Jag tycker verkligen om de här stora hankatterna. 
Även om varken Bertil eller Morre är klappbara,
bringar de mycket stabilitet i tillvaron. De ska bara
finnas där,driva lite med oss, få oss att gå på tå för dem, 
och inte minst, hela tiden lura oss att tro, att en dag ska
vi få gulla med dem, komma dem nära, och ha dem
spinnande bredvid oss i soffan!

Nu tycker Bappel att jag skrivit färdigt, och vill att jag
ska kasta boll med honom istället! 
Det är väl bäst att jag gör det.
Då.


Helen FHHK


 

lördag 7 september 2013

Loppis igen!

Idag har Elna och jag stått på loppis. Känns som om det var
länge sen sist. 
Vi hade jättetrevligt, och fick in 800 kronor till katterna. 
Vädret var perfekt, soligt och varmt, det var mycket folk i
farten, och alla verkade vara på gott humör. 
Allt som allt en positiv dag! 
Tyvärr har jag inga bilder att presentera.

En smått bekymrad Bapplan, får uppväga bristen på
loppisbild !

Igår fångade jag katter i Broslätt. Två ungkatter blev resultatet.
Mycket förvånande fångst, måste jag säga. Jag tror inte att någon
visste att de fanns där. 
De liknade dock de vuxna katterna som bor i området, så det
är troligen antingen tidigt födda ungar från i år, eller sent 
födda från förra året. 
Otillgängliga är de i varje fall !
Tyvärr har jag inga bilder på dom heller. 
Jag kanske borde skriva om något jag har bilder på? 

T ex Torsten Katt. (Inte att förväxla med Torsten Hund !)

Torsten Katt är en äldre man på 10 år. Han är väldigt tillgiven,
och vill hela tiden vara i centrum. 
När vi äter, sitter han i kökssoffan, hela måltiden, och undrar 
varför vi inte har dukat åt honom.
Torsten Katt är STOR. En rejäl herre, som är lätt att tycka om. 
Hans brist är att han gärna revirmarkerar, trots att han är
kastrerad. Kanske skulle han behöva ett hem där han kan 
gå ut, och "göra av sig" på mer naturliga ställen. Kanske....
Vi älskar honom trots denna ovana, men naturligtvis skulle
det vara bra för honom att få bo hos någon, där HAN är i
centrum. 

Vi har varken sabeltandade katter, eller mammutar 
till omplacering. 
Bilden har sonen tagit.....


Helen FHHK


torsdag 5 september 2013

Katter som söker hem!

Elna har varit här hemma, och tagit nya, underbara, bilder på
katterna!

 Bullen.


 Beata.


 Linus.


Prinsen.

Ett axplock av alla de hemlösa katter som söker hem genom
vår lilla förening. 
Nå, Prinsen söker hem genom Kattkommando Syd, KKS, men
befinner sig hos mig för tillfället. 

Linus och Bullen kommer från Kungshällan, och är bröder i olika
årskullar. 

Beata kommer från Hörby, där hon tiggde mat, och fick det också, 
hos ett äldre par. 

Vi har fler katter på vår fina hemsida;


som Graham har gjort till oss. 


Helen FHHK

 





måndag 2 september 2013

Stackars Bapplarna!

Bapplarna är väldigt oroliga idag. Ja, det började redan igår
 kväll, då Arnold och Sylvester flyttade till sitt nya hem.
De går och letar efter sina små skyddslingar, Bappel 
bollar med leksakerna, och jamar lockande för att få fram 
ungarna. Sen kikar han efter dem i soffan, och på andra
ställen där de brukar befinna sig. 
Bapplan gör likadant.
Dessutom har de klängt på mig hela natten, och omöjliggjort
varje försök till sömn. 
Jag saknar också de små, men det är ju det här som är målet
med att ta in katterna. De ska flytta till egna hem, och lämna 
plats tillnya små olyckskamrater. 

Arnold och Sylvester.

Men när jag ser de stackars Bapplarnas saknad, får jag
dåligt samvete. 
De vill inte lyssna på mig när jag försöker förklara för dem.
Båda två tycker att jag varit dum, och känner sig svikna.

Bappel.

Bapplan och Sylvester.

Jag hoppas att de snart förlåter mig, blir sig själva igen,
och slutar att leta efter småttingarna. 

Hoppas....


Helen FHHK