Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

onsdag 31 december 2014

GOTT NYTT ÅR!!!

Mina nyårsönskningar inför 2015:

Låt ingen katt, inget djur för den delen, svälta, frysa, fara illa,
ensam och övergiven, utan någon som bryr sig om den/det.

Låt alla som har katt förstå att den ska kastreras, och inte sätta
oönskade ungar till världen.

Låt oss inte behöva ta hand om 70 hemlösa kattungar 
detta nya år.

Låt folk bli mer ansvarstagande för de levande varelser de har 
omkring sig, och se till att de har ett bra liv.

Låt ingen kattunge dumpas, och bli i det skick Kotten var 
när han hittades.

Låt kattungar växa upp i trygghet, värme, och med bra mat.
(Kotten två månader senare.)

 Låt länsstyrelsens personal få mer respekt för djurens liv,
och inte vara så snara till avlivningsbeslut. 
Petter och hans vänner hade varit döda nu, om länsstyrelsen 
fått bestämma, om de inte haft någon som stod upp för
deras rätt att leva.



Låt katthonor slippa få kull på kull på kull i sina liv. 
Pärla hade tur som, vid 8 års ålder, efter att ha fött en-två 
kullar om året, fick komma in och bli kastrerad.


Låt katter slippa bli dumpade i lådor i skogen, såsom Robin 
och hans bror.

Ingen kattunge ska behöva hittas med krosskador. 
Viking var i riktigt dåligt skick när han kom in.

Ingen katt ska behöva dö i sviterna av sitt liv som övergivna.
Niklas klarade sig inte.

Ingen katt ska bli hatad för att den håller till i "fel" område.
De gör det för att de behöver hjälp, inte för att de är elaka.
Här en av många stora hankatter, Joker.

Bakom varje hemlös katt, finns det en människa som övergivit den,
eller dess förfäder. 

Ingen katt ska heller behöva hittas i det skick Honey var i
när hon kom in. Här dagen efter fluglarvsplockningen.

Honey i modern tappning.

Till alla som ännu inte kastrerat sin katthona, eller hane,
vill jag bara säga:

GÖR DET SNARAST!!!

Honorna börjar snart löpa, och det är så onödigt att sätta
fler katter till världen, när överskottet är så stort!


Med förhoppning om ett bättre kattår 2015

Helen FHHK




 

onsdag 24 december 2014

God Jul!

Så är det jul igen, jag som tyckte att det nyss var julafton.
Tiden rusar iväg. så mycket har hänt, många katter har passerat 
under tiden.
Många katter har fått nya hem, många katter har inte fått hem.
Alldeles för många katter springer ute i kylan, utan att någon bryr
sig om dem.

Honey är en av de katter som hade tur. Hon kom in i början
på juli. Ingen av oss trodde att hon skulle överleva, men se på
henne nu! 
En stjärna, som kom in som ett maskätet vrak!
Hon lärde oss att inget är omöjligt, att varje katt bör få en chans.
Ibland går det inte, ibland blir resultatet så här lyckat!

 Skruttan var nästan död då hon kom in, hon var iskall, och låg bara och
kippade efter luft.

Bamse var i bättre skick, men snuvig, med rinnande ögon.

Skruttan och Bamse några månader senare.


Alla kommer inte in i dåligt skick. Galina och hennes syskon fick
bra mat av snälla människor, men var ändå hemlösa. 

Lilla Timothy kom också in i somras. 
Många kattungar har passerat sen dess, vi är uppe i ca
70 nu. 
De flesta har fått hem, men ännu har vi några kvar.
Dessa behöver dock mer tid på sig att bli sociala, innan de
är flyttklara.

Alla ni kattvänner har skänkt fantastiskt mycket mat till de
små. Även leksaker, klösställningar, filtar mm mm, har vi fått
till dem.

Tack vare alla penninggåvor, kommer troligen katthemmet att 
stå klart nästa år. Det är något vi verkligen ser fram emot!

Vår fina kalender blev en succé, och det finns fortfarande möjlighet 
att förvärva ett exemplar!

Tack till alla som gjort det möjligt att rädda så många katter i år!


GOD JUL 
till er alla
önskar vi i föreningen!

Helen FHHK



torsdag 11 december 2014

Inte bara en dans på rosor!

Är det något jag verkligen har svårt för, så är det folk som försöker
 göra skit för kattföreningar (föreningar överhuvudtaget) 
och katthem. (Eller hem för vem som, som är hemlös.) 
Om man plötsligt börjar hysa agg till en förening, varför går man
inte bara ur den?
Varför stannar man kvar i den överhuvudtaget?
Är man av någon outgrundlig anledning hämndgirig, mot personer,
eller mot föreningen i sig?
Är man avundsjuk? 
Eller är man helt enkelt bara en elak person?

Jag vet inte riktigt vad man har att vara avundsjuk på. Kanske att
hålla den här lilla i famnen, när hon blev sjuk, och dog?

Har en bekant, som driver ett katthem. 
Det är ett riktigt fint katthem, med stor plats för katterna, och med
folk som verkligen månar om katterna. Jag har varit där många
gånger, och kan säga att dett är så trivsamt, att det är svårt att
ta sig därifrån.
Detta katthem blir anmält i tid och otid av illvilliga människor,
till länsstyrelsen. 
De åker ut, och hittar givetvis en massa de tycker att de måste 
anmärka på. 
Att stå utanför katthemmet på morgonen, innan folk har hunnit 
komma dit, är tydligen en taktik de gillar.
Då är det ju lätt att anmärka på att det är ostädat....

Att det sedan kostar flera tusen kronor när de åker ut, gör ju
inte katthemmets ekonomi bättre. Dessa pengar hade kunnat
användas bättre till kastreringar, eller vård av sjuk katt.

 Elof kommer från detta katthem.

Och som innehavaren själv sa: Vad tror man sig vinna på att
hela tiden försöka jävlas med katthemmet, genom att ständigt
anmäla det? 
Tycker man sig hjälpa katterna? 

Vad vi som håller på med hemlösa katter absolut inte behöver,
så är det folk som försöker ställa till det för oss.

Själv är jag ständigt trött, och all energi jag lyckas uppbåda, måste
jag lägga på katterna. Det får inte plats några människor som
försöker stjäla tid och energi med sina små intriger.



Vi har varit ganska förskonade hittills i vår förening från sådant,
men ibland poppar det upp folk, som uppenbarligen tycker att vi
gör fel i det mesta. 
 Dessa får gärna lämna bl a vår Facebook-sida, och vår förening,
omedelbart.
Min tolerans för den här typen av människa, är noll. 
Efter att ha haft en massa lögnaktiga människor i mitt liv ,
(tänk så lång tid det kan ta att fatta att folk ljuger för en)
har jag lärt mig att sortera bort dessa personer omedelbart de
visar sitt fula tryne.
Livet är för kort för att lägga tid på "dåliga" människor!

Vi tåler visst kritik i vår förening, men den ska vara relevant,
och inte bestå av små hugg i ryggen.

Ibland undrar jag om folk har ett eget liv, och varför de i så fall
inte gör något roligare av det, än att ställa till det för andra?

 Det är bäst att tvätta bort skiten, innan den gror fast, säger Shivas.

Som väl är, har vi inte lika stora problem (än), som en del andra
kattföreningar. 
Man får höra, och läsa, de mest horribla historier o hur folk
beter sig.
De mest populära diskussionerna illvilligt folk har, är vad 
föreningarna gör med alla pengar vi får in. 
Samma människor kan gnälla om hur dyrt det är att gå till 
veterinären med en katt. Eller hur mycket det kostar att
hålla den med mat. 
Tror man att det är billigare att gå till veterinär med, eller att mata,
hemlösa katter?
Undrar hur man tänker.....?

 Vad tror folk att det kostar att få in en katt i det här skicket,

och få den att se ut så här?! (Oscar)


 Det är tur att vi har Honey, som lyser upp vår tillvaro! 


Helen FHHK






 



 


fredag 5 december 2014

Snart är det jul igen....

Julen närmar sig med stormsteg, och katterna har börjat
skriva på sina önskelistor till tomten.
Jag hoppas att pappret räcker, för just nu ringlar det genom 
stora delar av huset....

Jag har tjuvtittat lite, men det är lite svårt att tyda tassavtrycken!

Oscar önskar sig MASSOR av tonfisk. Jag är inte förvånad.

Valparna vill ha en ny sopborste. Eller ja, de två av dem som är kvar,
vill ha det! 

Sylvester och Reggie önskar sig ett hem med utevistelse, så att
de får utlopp för all sin äventyrslusta.

Och det är väl det våra katter önskar sig mest. Ett eget hem, 
som passar deras personlighet! 
Det står överst på många av önskelistorna.

I övrigt önskar de sig god mat, fluffiga korgar, och andra
 trevligheter som gör livet värt att leva!

Sådant här är det ingen som önskar sig, mer än vi som passar 
upp herrskapet. 
Katterna har svårt att förstå nyttan med maskmedel, mediciner, 
och dylikt.

Rengöringsmedel är inte heller något katterna är så intresserade av.
Också detta är det bara vi på två ben, som förstår att det gör nytta.


Honey lever i ett rosa skimmer, men önskar sig god mat, och
många besökare! 

Bibbi önskar sig ett fritt liv, gärna i ett fint stall, där hon får sköta
sig, i stort sett, själv. 
 Flera av hennes kamrater, önskar sig detsamma.

De katter som går ute hemlösa, önskar säkert att de får komma 
in i värmen och bli omhuldade.
Tänk att behöva gå ute och frysa och svälta självaste julafton!



Helen FHHK


söndag 23 november 2014

Inte bara katter!

Vår förening är egentligen en renodlad kattförening.
Men ibland dyker det upp andra djur, som akut behöver
vår hjälp. 
Tidigare har vi haft kaniner, som vi fått ta hand om.
Och ett par vuxna hundar.
Nu, för några veckor sedan, fick vi in nedanstående små
sötnosar, deras mamma, och två av hennes bröder. 
 

 Cortina

 Excel

Lotus

Turbo. Detta är när han var mindre, vi har inte lyckats få 
något färskt foto på honom.

Mamma Nypon tar väl hand om sina små, och de är alla otroligt
tillgivna och sociala.
Vi vet inte vad det är för blandning, men för egen del tycker jag 
inte att det är så viktigt.
Jag skulle lätt ha kunnat behålla alla fyra grynen!

 Behöver jag säga att de är kattvana?

Två som är övermåttan förtjusta i valparna, är Buster och Holly.
Även Nypon får kärvänliga buffar av dem, och vid matdags är
de båda syskonen alltid med och tar sig en smakbit, eller fler.

Det har gått över förväntan bra att ha katter och valpar ihop. 
De leker med varandra, sover tillsammans, ja, och äter varndras mat.

Som hund och katt.....

Valparna är snart 8 veckor, och börjar så smått bli redo att leta
egna hem. Vi har inte bråttom, det viktigaste är att hitta de
bästa hemmen åt dem, hos folk som inte tröttnar på dem, och 
som är beredda att ta hand om dem i vått och torrt.
De ska heller inte gå i avel, de stora hanarna har vi kastrerat,
och även Nypon kommer att kastreras när valparna slutat
dia. 
Det finns så många hundar som söker hem, och det är onödigt 
att avla på hundar med okänd härstamning.


Helen FHHK

 
 







söndag 9 november 2014

Små hinder i vardagen!

Tre små busar bromsar mycket av det jag försöker göra numera.

Att sova, tycker Skruttan är klart överreklamerat. 
Åtminstone bör inte matte sova. Särskilt inte från kl 5 på
morgonen, och framåt. 

De tre musketörerna!

Hon måste äta, och äta, och äta.... Inte den mat de har i sina
skålar, utan välling ur flaska ska det vara.
Hon kan äta vanlig mat också, men tydligen är den inte god när det
är mörkt ute.
Ätandet väcker Opal, som då också blir hungrig. Hon äter också
fortfarande ur flaska....

Mellan ätandet, bökar Skruttan mig i ansiktet, spinner högt, och ska
ligga precis där hon inte får plats.
Vilket är en prestation, när man är så liten!

Annat som är kul på nätterna, är att leka under täcket. Då är
Bamse gärna med i gänget.
 
Men som sagt, vem behöver sova?!



Ungarna har även ett stort intresse för virkning.

Det blir inte mycket myntaleksaker gjorda just nu.
Tre små hinder sätter stopp för den aktiviteten!



Oförståelsen för leksakstillverkning är total!

Även denna aktivitet från mattes sida, gör Skruttan hungrig.
Hon MÅSTE bara äta var femte minut. Ur flaskan....

Nej, det går inte att låta bli att mata henne. Då blir hon mycket 
påträngande, och hennes små ögon blir jättestora. 
Hur kan det rymmas så mycket vilja i en 400 grams kropp?

Tur att nappflaskan aldrig är mer än en armslängd bort!

På förmiddagen kräver hon mat av husse, vilket innebär att
han somnar i soffan med henne på armen, och allt vardagsbestyr
blir försenat.

 Mitt på dagen passar Skruttan på att sova. Här bakom Tindra.

Bapplan fungerar lite sporadiskt som extramamma. Här med Bamse.

Det gäller att vila upp sig inför kvällens, och nattens, aktiviteter!

Men, vem vill vara utan de små sötnosarna?!
Inte jag i alla fall !


Helen FHHK

 


 


söndag 2 november 2014

Änglar finns!


Ända sedan vi startade den här föreningen, har vi funderat på att
ge ut en almanacka. 
En med bilder och berättelser på, och om, våra fina katter.
Året går, tiden blir snäv, och någon almanacka har det inte blivit
av att göra. 

Finaste Buster! 

Men så en dag, för alls inte längesedan, stod det en snäll person
vid namn Ann-Kristin, och knackade på dörren till kliniken.

-Ja hej, jag kommer från Höörs Tryckeri, och vi har bestämt att vi
gärna vill stötta er förening med almanackor i år! 

Sådant händer bara inte!

Vi blev så klart överlyckliga, men jag, som gärna vill ha gott om tid på
mig med allt, trodde naturligtvis att vi var för sent ute.

Ingen annan trodde det....

 Frågor typ "var ska vi få bilder ifrån?" dök så klart genast upp.
Mina misslyckade alster med mobilen, är inget att hänga i julgranen.
Ännu mindre att använda i en almanacka....

En del bra bilder har vi ju, som Elna, Linnea, och Maja har tagit.
Men vi behövde fler.....

Då kom Linda!

Linda hade tänkt på allt. Hon tog med sig saker som fick
katterna att uppföra sig som modellerna på de stora
 modemagasinen! 

T o m gamla Desirée ställde upp!

 Sådana här bilder lyckas aldrig jag ta!

Vem tänker på att använda en mini-flygel när man fotograferar?!
Skorpan gillade den!

Så, med fotografhjälp, en liten "almanacksgrupp" på fyra personer,
 ett mycket generöst tryckeri,och samarbetsvilliga katter,
ligger nu den fantastiska almanackan klar!

Och det tog inte mer än några veckor att färdigställa den!!!


Vem ska pryda omslaget, om inte vår lilla pärla, HONEY!

Tack alla som gjort detta möjligt! 

Linda, med din kreativa kamera!

Linnea och Elna för era fina bilder!

Och Höörs Tryckeri, som trycker upp, och sponsrar oss med
100 (!) almanackor! Samt trycker upp extra åt oss på generösa
villkor!

Vi är otroligt glada att vi fått möjligheten att ge ut den här
 fina almanackan!!!


Helen, FHHK