Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

onsdag 22 januari 2014

En del katter får hem!

Vi blir så glada varje gång en katt finner "sitt" hem.
För en del tar det tid, men det finns ett hem för varje katt.
Hm, förutom för Tussen, som nu väntat i tre och ett halvt år på 
att den "rätte" ska dyka upp.

Idag fick lilla Molly flytta till sitt egna hem. 
Hon har länge sökt rätt husse/matte. Och blivit lika besviken,
varje gång det inte blev hon. 
Men nu har hon hittat sin egna fåtölj i livet. Med tillhörande
ullfilt! 
Denna lilla dam förtjänar det bästa i livet! Att bo ute år efter år,
och föda kull, på kull, på kull, har meriterat henne att serveras
på silverfat ! 

Molly.

Lilla Grynet har också funnit sitt hem. 
Denna lilla dam fångades in i Broslätt i början på november 2013.
Arg som ett ilsket bi, och skygg, fick hon flytta hem till Åsa, för att
socialiseras. 
Åsa fick på bara några veckor, bra kontakt med Grynet, och nu 
har hon fått eget hem. Hon får även en kattkompis, Knyttet, 
numera Sessan, som Åsa också var stödhem till. 

 Grynet, gömmandes sig i kojan.

Grynet, efter en tid hos Åsa.

Gamle Ragnar har hittat sitt hem hos en äldre man, och
blir där precis lika bortskämd som han förtjänar.
Tänk att det finns hem, även för de gamla, något slitna katterna!

Ragnar, i ett bedrövligt skick då han kom in.

Ragnar, två månader senare! Här inspekterandes sin
julklapp från Elin.

Lill-Elof kommer att flytta på på fredag, till en familj, där
han får flera att fördela sin charm på.

Lill-Elof. 

Igår fick vi in en ny liten sötnos, Tulle. 
Idag har vi kastrerat honom och Emrys.

Tulle, en tillgiven liten kille!

Keliga Emrys, som helst sitter i knäet på oss!


Helen FHHK

tisdag 14 januari 2014

En saga all.

Tidigt i morse dog gamla Jansson. 
Han dök upp på vår gård för snart tolv år sedan, var han kom ifrån, 
är en gåta. 
Plötsligt fanns han här, en vacker grå och vit ungkatt, som vi först inte
visste könet på. 
Trots alla stökiga slädhundar, valde han att bosätta sig här hos oss,
och förgylla vår tillvaro.

Jansson, elva år gammal, nyss infångad, kastrerad, och id-märkt.

Det visade sig att han var en hane, och i perioder var han försvunnen,
ute på bygden, spridandes sina gener.
Men han återvände alltid hem, trött, mager, och tilltufsad. 
Tam, ville han inte bli.
Vi lånade fälla för att fånga in honom, och kastrera honom. 
Denna gick han dock inte i. Hans små tassavtryck syntes ovanpå fällan....

Det tog tid för Jansson att våga komma nära oss. Däremot pratade han
gärna med oss. Långa samtal, gällande hans lilla person.

 Fortfarande försiktig.

En dag, för ett och ett halvt år sedan, gick Jansson i en fälla, som jag
laddat till en katt som någon dumpat här. 
Och då, äntligen, blev gamlingen kastrerad. Samt tatuerad, 
i båda öronen för säkerhets skull. 

Det gick ett par veckor, sen bosatte han sig här för gott. Sen dess,
har han inte lämnat gården. 
Dessutom blev han tam, kelig, och efterhängsen.
I släptåg hade han alltid Klara, en rund liten dam, som älskade sin
Jansson. Hur hon ska kunna smälta hans frånvaro, vet jag inte.
Vi har lagt honom hos hans flickor, även Polly och Ophelia
ingick i hans "harem", så att de ska få ta adjö av honom, och kanske
förstå vad som har hänt. 

Han dog inne i villavagnen, i värmen, inbäddad i filtar. 
Vad som tagit slut i hans bastanta kropp, får vi aldrig veta, men
han var gammal, har levt ett ganska hårt liv, och måste ha
varit ganska sliten. 

Två av Janssons döttrar, födda hos grannen, men boendes här
hos oss. Jana borterst, och Muffin.

Jag tyckte inte att han såg särskilt illa däran ut, och han har
egentligen bara varit dålig över helgen. Så igår kväll fick han 
mediciner, men de bet uppenbarligen inte på vad-det-nu-var.
Kanske var han helt enkelt "slut". 

Sorgligt är det, och gården kommer att bli betydligt tommare.
Jag hoppas att hans "flickor" kommer över honom, och kanske
tyr sig till Viktor i framtiden.

Vila i frid, lilla Jansson!


Helen FHHK

söndag 12 januari 2014

Kastrera!

En önskan så här i början av året, är att det i år inte ska födas ens
i närheten så många kattungar som förra året.
Igår fredag, kastrerade vi första dräktiga honan. Så det är redan 
på gång. 
Alltså hög tid att kastrera alla de katter som fortfarande är fertila. 

 Kattungar (här representerad av en Bappel) är söta, charmiga, 
och alldeles underbara, men, det finns ingen anledning att
 föda upp fler, så länge överskottet av katter är så stort som det är.


Många tror att katterna inte kan bli dräktiga då de är under året. 
Men det är tyvärr många honor som föder sin första kull, både vid
7- och 8-månaders ålder. Dvs de är själva unga tonåringar
 när de föder. Som om ens tolvåriga dotter (om jag nu hade en),
skulle föda barn.

I hundvärlden finns det regler för hur ung en tik får vara, när den
föder sin första kull. 
Varför finns det inte det när det gäller katter?
Inom hundvärlden finns det också regler om hur ofta en tik får
ha valpar, hur många kullar den får ha, och hur gammal den
som mest får vara vid sista kullen. 
Man måste också ha friskhetsintyg på tikar över 7 år (tror att 
gränsen är satt där), om man ska para den.
En katthona kan få 2-3 kullar på ett år, varje år, tills den
dör av brusten livmoder, eller något annat fysiskt slitage.

Missan kom in med 3 nyfödda ungar. Hur många kullar hon
fått i sitt liv, vill jag inte tänka på. Hon fick akut-kastreras innan
ungarna slutat dia, då hon blev sjuk. Jag har en bild på hennes
livmoder, men jag ska inte plåga er med att visa den. 
Vad jag kan säga är att, den såg mer ofräsch ut, än en köttbit
som legat i rumstemperatur för länge.

Missan klarade upp krisen, två av ungarna överlevde, 
den svarta dog tyvärr, och idag lever hon som en uppskattad
familjemedlem i utkanten av Höör.


 De här två hittades på egen tass vid ett bageri, nu nyligen. Ingen
mamma syntes till, inga fler ungar heller. 

Tyvärr känns det inte som om budskapet om problemet med hemlösa
katter, går in i huvudet på de som låter sina honor få ungar.
Jag vet inte hur man ska få dessa att förstå vilket lidande
de bidrar till med sin s k "uppfödning". 
Och vad de utsätter sin hona för, då de låter den få kull på kull
på kull.
Inte sällan ser man annonser på Blocket, i augusti, om den andra 
kullen till salu efter samma hona. 
Dvs hon ger fortfarande di, då hon blir på smällen igen. 

Fullt lagligt kan man låta sin hona utstå detta elände.

De honkatter vi får in, är i regel max 2-3 år. I sällsynta fall dyker
det upp en äldre.
Vad händer med alla honor i åldrar däremellan? Vill vi ens
tänka på det?

 Nej, alla kattvänner måste ta sitt ansvar. Var inte rädd för att 
säga åt din granne, dina bekanta, din familj, att de MÅSTE
kastrera sin katt. Problemet är för stort, för att man ska vända
ryggen åt det. Följderna för de drabbade katterna är alldeles
för kostsamma!


Helen FHHK



 

måndag 6 januari 2014

Inkomster och utgifter.

Jag har läst på en del ställen att folk undrar över vart pengarna
de sätter in till kattföreningarna tar vägen. Vad de går till.
Lägger man mat i en tunna på exvis City Gross, äter katterna den,
lägger man leksaker, leker katterna med dem. Ger man filtar, korgar,
och annat mjukt, sover katterna på, och i dem. Osv.

Men med pengar blir det mer diffust. 

Men om man då betänker att tre doser Advocate, som används mot
öronskabb, kostar 179 kr till de små katterna, och runt 200 kr till
de större, och merparten av katterna har detta då de kommer in, 
inser man hur mycket pengar det går bara till att köpa ut detta medel.
Vi får in i runda tal ca 200 katter om året, som tyvärr ibland smittar de
katter vi redan har inne.....


En liten del av det vi köpte in förra året.

Många katter har även annan ohyra, såsom löss och loppor. 
Alla har mask. De måste avmaskas flera gånger för att bli av med
masken, då de i regel aldrig blivit avmaskade i sitt liv. 

Många katter har snuva, eller lider av andra sjukdomar då de
kommer in. Detta måste de ha medicinbehandling för. 
Medicin är mycket kostsamt!

Alla som är gamla nog, måste kastreras, vaccineras, och id-märkas. 
I stort sett alla, blir numera vaccinerade före flytt.  

En del katter måste operera bort diverse knutor, såsom juvertumörer, 
och andra utväxter. 
En del katter har kroniska besvär, och ska gå på långvariga, kanske
livslånga, kurer med exvis cortison.

 Tindra kom in, utmärglad, med öroninflammation, snuva, dåliga
tänder, samt okastrerad. Hon hade, och har fortfarande, 
polyper i öronen, en biverkan av öroninflammationen.
Innan hon hämtat sig riktigt, fick hon nedsatt leverfunktion, 
och dessutom lunginflammation. Efter långvariga behandlingar,
är hon (peppar, peppar) "frisk". Hennes immunförsvar är fortfarande
dåligt, och hon drar lätt på sig nya infektioner. 


Tvärrandigman kom från ett ställe med mycket katter. Han var mager 
och mycket skygg då han kom in tillsammans med sina bröder.
De hade öronskabb, inälvsparasiter, och var allmänt nedsatta. 
Hans bror ville aldrig bli riktigt frisk, och vi behandlade honom på 
alla upptänkliga vis. Han blev bättre i perioder, men dog slutligen i Fip.
Tvärrandigman kastrerades och allt såg bra ut. Sen blev han sjuk, också
han i Fip. Deras mamma, som kom in lite senare, dog även hon i Fip. 
I stort sett alla katter från detta ställe, avled i Fip. 

Tyvärr är det ett faktum vi måste acceptera, att alla katter inte
överlever. 
För vår del spelar inte de reella kostnaderna någon roll när det
gäller dessa katter.
Där har vi en annan investering, som är svårare att tackla.
Den känslomässiga. Den kan inte skattas i pengar.
Vi investerar så mycket av oss själva i dessa små varelser,
och förlusten av varje individ som inte klarar sig,
 är mycket tung att bära. 

Men, vi skulle hålla oss till den ekonomiska biten.
De katter som dör, inbringar, efter alla kostnader, ingen
adoptionsavgift. 
Denna avgift täcker i regel inte kostnaderna för katten,
men med de insatta bidragen från generösa givare, går 
det hela runt.


Rengöringsmedel är också en kostnad. Denna håller vi i regel med
själva. Irriterande nog, gick dammsugaren till dessa påsar 
sönder. Tre gamla dammsugare har totalhavererat i höst, och
vi måste investera i en ny....
Nej, Häxan används inte till att städa med. Jag tänkte putsa upp
några silversaker, som jag ska sälja. Dessa pengar kommer att gå
till katternas överlevnad.

Tvättmedel får vi numera från ICA i Höör. Så tvätten av kattfiltar 
kostar för närvarande ingenting. Tja, lite sköljmedel då, om man
ska vara petnoga.

Uppvärmningen av villavagnen går på ca 4-500 kr i månaden, 
beroende på hur kallt det är ute.

Tyvärr täcker inkomsterna endast de fortlöpande utgifterna för tillfället.
Detta betyder att färdigställandet av katthemmet står stilla just nu.
Pengarna räcker inte till att både ge katterna det de behöver,
och till att bygga katthem. 

Om någon känner en väldigt rik miljonär, som älskar katter....

För att inga missförstånd ska uppstå: 
Vi för bok över alla inkomster och utgifter. Detta är ett krav
från skattemyndigheten, då föreningen är registrerad.

Jag skriver inte detta för att någon har ifrågasatt ärligheten
i vår förening. Men jag har läst diskussioner som rör andra 
föreningar. Och jag vill inte att någon ska tro att vi festar
på Bahamas för de pengar vi får in till katterna.


Helen FHHK



 

 

 


 


torsdag 2 januari 2014

Bappels jul!

Jag har allt läst att matte tror att vi katter är nöjda med julen.
DETTA ÄR FEL!!!!
Det fanns MASSOR som saknades vår julafton.

Andra katter fick en julgran att leka i. Det fick inte vi! 
Jag vill också klättra i granen, och leka med de roliga bollar
som folk hängt upp i den. 

Jag vill också leka med tomtar, och annat julpynt.

Det här var vad jag tvingades ställa upp på! Julposering. Humpff! 

Jag och Bapplan, och våra kompisar, fick inte ens julskinka. Inte heller
blev det något julbord för oss att frossa i ! 
Vi fick vara ensamma i flera timmar, hänvisade till torrfoder och
burkmat . 
JAG VILL HA ÄGG OCH SILL OCH HEMGJORD GRÖT!!!

 Hämnden är ljuv! 

Julbock! Bah! Den är inte ens god! 

Nej, den där människan, som ska förväntas ge mig guldkant på
tillvaron, varje dag, är det inte mycket bevänt med. 

Jag fick inte ens julklappar!!!

 Tänk vad kul jag kunde haft med den här! Men sånt har vi inte hemma.

Och sen var det tydligen nyår! 
Då åkte människan också bort! Kom hem och var mätt. På vad då?!

Enda förmildrande omständigheten var att jag fick smaka en räka.
Men jag fick INTE leka med skalen! 
Jag tror faktiskt att Rutger fick fler räkor än jag!  Är det rättvist?

Nej, nästa år vill jag ha en riktig BAPPELJUL!!! 
Jag har redan börjat skriva önskelista! 

Förresten håller Bapplan med mig! 


Bappel FHHK