Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

måndag 26 maj 2014

Dammsugare!

Ok, vem släpade in den där vita tingesten i huset?!
Den är ju igång, ALLTID!

JAG STÅR INTE UT!!!

Hallå! Släpp ut mig!!!

Det surrar och brusar, och allt det hemtrevliga dammet försvinner.


 Och de har mage att ösa beröm över den "fantastiska dammsugaren!


 Åh, jag flyttar!


 Hos hönsen dammsugas det minsann aldrig! Jag flyttar ut till dom!


Pjuh! Nu blev det äntligen tyst! 

Men, men, nu börjar det lukta...    Urk, var tog den hemtrevliga
kattlukten vägen?!

 Här kan man ju inte vara!



En något irriterad
Bappel


tisdag 20 maj 2014

Bappel sätter ner tassen!

Matte tror att hon kan be mig och Bapplan om vad som helst
för tjänster! Men idag sa jag ett absolut och ovillkorligt NEJ! 


Hon hade mage att be mig om att kolla om någon har en dammsugare
som bara står och skräpar!
En dammsugare!!!
När hon vet hur illa jag tycker om den där hiskeliga manicken!
BLÄ!!!
Bapplan säljer sig inte heller till vad som helst.


En enad front (hm, eller bak) mot matte!

Matte påstår att de två dammsugarna som gick sönder i höstas, 
gjorde det på grund av all kattgrus som åkte in i dom.
PFF!!!
Skyll på det! Kanske var de gamla?! Va? Va?!

Nu har hon en liten rosa sak, som låter så att våra öron
går i spinn.
Den blir visst full nästan meddetsamma hon startar den. 
Bra, för nu är påsarna slut! 

Hon kan väl virka leksaker till oss istället för att städa, den
där människan! 


Vad gör det om man får lite grus i tassarna? 
Som om jag bryr mig!!!

Förresten har hon en sopkvast! Använd den!!!


Bappel

fredag 16 maj 2014

Sockan.

I måndags var Sockan med mig på kliniken för undersökning
av hennes tänder, som jag tycker har sett dåliga ut. Hon har varit
röd i tandköttet, och känts lite halvskruttig ett tag. 
Pälsen har hon inte heller hållit ordning på, och hon hade tovor 
lite överallt, trots att pälsen inte är särskilt lång.

 Sockan.

Sockan är två år, knappt, och är född på Ringsjöfisk. Hon är en
pigg liten (med betoning på liten) tjej, ganska stimmig och
impulsiv. 
Hon är helt galen när vi äter, och försöker under hela måltiden
stjäla min mat. 
Inte resten av familjens mat, bara min. 
Kanske tror hon att mannen och sonen bara äter skräpmat....

 Liten Sockan före infångningen.

Nå. På kliniken blev Sockan nersövd, och Lucie tittade henne i 
munnen. Efter en noggrann undersökning, blev domen Forl, en
tandsjukdom, som enkelt uttryckt (mycket enkelt) innebär att katten 
är allergisk mot sina egna tänder. Rötterna löses upp, och det blir
inflammation i tandköttet.
Ibland är det bara några tänder som måste dras ut, ibland fler.
Sockan var tvungen att dra ut alla sina tänder.

Alla tänderna satt löst i munnen på henne.....

Hon måste ha haft ont i munnen, stackars lilla Sockan. 
Morgonen efter operationen var hon jätteglad, och tuggade 
leverpastejmacka som hon stal från mig!
Hon blev också tamare mot oss, och satt t o m och spann i
lill-husses knä. Hon som inte varit hanterbar innan! 

Sockan är nu en betydligt gladare katt, och verkar inte ha några
som helst problem med munnen längre.

Jag känner mig lite skyldig för att jag inte observerat hennes
problem tidigare, men jag anade inte att en så ung katt kunde
ha så dåliga tänder. 
Och Sockan får ta på sig en del av ansvaret hon med. Det är inte
precis så att hon varit särskilt samarbetsvillig, när det gäller
fysiska undersökningar....

 Blä på dig! är väl ungefär minen jag fått när jag velat
ha närkontakt med denna dam!

Sockan är som hon är, och vi älskar henne!
Jag tror att hon gillar oss också. Särskilt när vi äter....


Helen, FHHK










 

söndag 11 maj 2014

Frasse!

Frasse kom in för ca 6 veckor sedan, skadad, mager, och
närapå död.
Det var ingen som gav honom något större hopp om överlevnad.

Frasse innan han gick i fällan.

Han kunde inte äta själv de första dagarna, och vi fick mata honom
med spruta i munnen.

Det finns ett tidigare inslag på bloggen om honom, så jag ska 
inte berätta hela historien om honom  idag.

Första dygnet han var inne, var Anna här, och pratade med
honom. För henne berättade han att han absolut tänkte kämpa
sig igenom krisen, och att han hade en enorm livsvilja.


 Mycket nöjd Frasse.


Han älskar sin bur, och är i den även när grinden är öppen. 

Frasse hade brutit käken, såg vi när han var i skick att kastrera mm.
Och nu har han varit på Öland, där det verkar en veterinär, 
Satu, som också är mycket generös mot de hemlösa katterna, och fått 
sin brutna käke hopskruvad.

Tack vare alla generösa personer, fick han möjlighet till denna
 nödvändiga operation. 

Hans sneda lilla mun är nu som den ska, och han kommer att kunna
leva ett fullvärdigt kattliv.

Bilderna ovan, är tagna efter hemkomsten. 
Frasse blev verkligen glad åt att komma till kliniken igen, och visade
det genom att trampa i sina älskade filtar, och återta sin bur.
Samt kelade han omåttligt mycket med oss.

 Frasse oroar sig för Katsikan, som här ligger på uppvak
efter att ha dragit ut sina sista dåliga tänder.

Igår flyttade Frasse till eget hem, där han kommer att bli älskad
och uppskattad för den fantastiska personlighet han är.

Vi önskar honom all lycka i livet!


Helen FHHK



söndag 4 maj 2014

Gör inget själv.....

En sak som jag ofta förvånar mig över, är när folk som matar 
katter ute, ringer och vill ha hjälp.
Man har matat katterna länge, ibland i flera år, men när de blir sjuka, 
vill man plötsligt inte ta hand om dem längre.

Då är de "inte mina katter", "jag vill inte betala för dem".
Då ringer man närmsta kattförening, och tycker att vi ska ta hand
om katten/katterna.
Som om vi hade hur mycket pengar som helst att röra oss med!

Wilma, Malin, Strumpa, och Bertil. (De har inget med texten att göra.)

Tyvärr har vi inte det, och tyvärr blir det upp till var och en enskild
som tycker om, och värnar om, katter, att stå för notan.
Och jag vet inte, men hade jag matat en, eller flera, katter, oavsett 
hur länge, hade jag tagit den/dom till veterinär om det behövdes.

För att ingen ska tro något så, nej, jag har inte heller pengar, men 
om djuren behöver något, kan jag sätta mina, och familjens,
behov väldigt mycket åt sidan. 

Jag bor på en gård, och ibland dumpar folk katter här. De är inte
mina, men det går inte att strunta i dem, "äh, jag skiter i att fånga
in och kastrera den, den är inte min". Men det är jag....

 Katsikan, som dumpades med sina små ungar, för många år sedan.
Dessa katter kostade oss en förmögenhet i mat, och kastrering. Skulle
vi ha struntat i dem för att "de är inte våra"?!

Vi i föreningen hjälper gärna hemlösa katter, men den  som matar 
 en katt, och då kanske under en längre tid, har, om än inte i lagens mening,
(nej, det finns ingen lag som säger att du automatiskt är ägare 
till en katt du matar, även om myndigheterna försöker inbilla folk det)
ett moraliskt ansvar för djuret man börjat sköta om.

 För man matar väl den för att man tycker om den?

Scarlet, en KKS-katt som söker hem.

Hade vi haft resurser, och hade vi inte haft så förtvivlat många 
katter att ta hand om, och försöka hitta hem till, kunde vi bara ha
tagit in katterna som ingen vill betala för, men i nuläget har vi
inte riktigt den möjligheten.

Och alltmedan det föds upp nya katter.... Eftersom man är för 
snål för att betala kastrering.....

Jag måste dock tillägga, att det finns fantastiska människor, 
som fångar in, och betalar för, katter som kommer och blir
matade. Ibland trots att det rör sig om ganska många katter....


Helen FHHK