Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

fredag 25 juli 2014

Söta bilder!

Idag ska jag vara positiv. 
Solen skiner, och fåglarna kvittrar i lunden!
All tvätt är tvättad. I alla fall tills jag ska byta alla kattfiltar
i eftermiddag.

Vi har så mycket sött att glädjas åt. Det här är två av Smulans ungar.

De kan somna precis hur som helst! 

Honey, som ofta får trängas i sin korg.


Coolaste Timothy! 

Mario låg och njöt i lådan, när Elof också tryckte ner sig.
Till sist gick Mario. Han höll antagligen på att kvävas.....

 Bapplan tycker att Rutger är något störig ibland.

Jag slutar där jag började. Smulans ljuvliga ungar! 


Helen, FHHK

 

 





söndag 20 juli 2014

Den tröttsamma verkligheten!

Varenda dag dyker det upp nya katter som behöver hjälp.
Jag vet inte hur man ska kunna lösa detta gigantiska problem. 
Alla kattföreningar har mer än fullt, men katterna som ingen tar
ansvar för, blir bara fler.

Katter som Shabby växer tyvärr på träd, känns det som.

Min sommar har gått åt till att ta hand om, mestadels, kattungar,
som ingen vill kännas vid. 
För oss som jobbar (utan ersättning) med hemlösa katter, blir det
ingen semester att ta igen sig på. 
Vi kan inte åka iväg ens över dagen. Kattungar behöver mycket 
omvårdnad, och tar tid att sköta.

Timothy, som hittades ensam och övergiven.

För att inte tala om alla de sjuka vrak, som ska medicineras, tvättas,
och omhuldas på olika sätt.
Men det är väl inget som oansvariga "kattägare" bryr sig det minsta om?!
För dem är det bara skönt att bli av med "problemet"!

 Vi har många katter som söker hem. Detta är Bobby och Panik.

Ute sitter det mängder av katter som behöver hjälp, det finns katt-
kolonier  som hotas av avskjutning, vilket jag vänder mig starkt
emot, men vad ska vi kunna göra?

Jag känner mig maktlös, och oändligt trött.

I min värld, är alla som inte kastrerar sina katter idioter. Hur kan
man bara producera fler ungar, när läget är som det är?!
Kattsituationen är en fullständig katastrof, som bara accelererar!

Varför kan inte vissa nöja sig med porslinskatter istället?!

I allt detta kattkaos, försöker vi samla in pengar så att vi ska kunna
bygga färdigt katthemmet. Men alla resurser går åt till att ta hand
om folks bortslängda stackars katter.
Och de som slänger ut sin katt, bidrar inte med ett öre! 


En mycket uppgiven
Helen FHHK





onsdag 9 juli 2014

Stackars Honey!

Nu får det väl för h-lv-t-s  s-t-n vara nog med folks oansvariga
sätt att behandla katter på! 
Jag är så j---a arg idag!

Elna fick ett samtal om en katt som var illa däran. Hon körde genast
och hämtade den, i Stockamöllan. Sen fortsatte hon direkt till kliniken.

Det var något av det vidrigaste jag har sett!

Den här söta tjejen var mager, sårig, och alldeles full av fluglarver. Och 
då menar jag verkligen full !

Optimister som vi är, trodde vi först att hon var så svag, att det 
skulle gå att bada henne utan sövning. 
Det gick inte så bra.... 
Hon for runt, och det landade små larver lite överallt. Även på oss!
Jag ska tillägga att just fluglarver, är det äckligaste jag vet. 
Verkligen!

 Vi var tvungna att chansa på att hon tålde att sövas, och hon fick en 
minimal dos. Den slocknade hon helt av.


Ett infekterat sår, som det hela tiden kröp ut nya larver ur.

Tyvärr var badning inte särskilt effektivt mot de otäcka krypen.
 Särskilt inte på de som befann sig inne i henne.

Vi blev tvungna att plocka larverna med pincett, eller som Elna, med
fingrarna. 

Hundratals larver krälade i och på henne. De kom ut ur alla kropps-
öppningar, och jag menar alla!

Ur detta sår, och ur små hål runtomkring det, kröp det maskar. 
Upp ur ett hål, och ner i ett annat. Lite förvånande är det att de är
så snabba som de är.

I mjukdelarna runt klorna, gick det att köra in pincetten, och få ut
knippe efter knippe av larver. 

Även i munnen krälade det ! Till sist fick vi skölja ur larverna. 

Vi plockade, och plockade, och plockade....

I två och en halv timme, stod vi och plockade fluglarver!
Dessutom hade den stackars katten löss i massor.

Men ärligt! Ska det behöva bli så illa med en katt, innan någon
reagerar?
Uppenbarligen gäller det att katten ber "rätt" person om hjälp!
 
Just i, och runt, Stockamöllan, lär det vara fullständig katastrof
när det gäller katter. 
Elna har redan tagit hem två små kattungar, som hittades övergivna.
Dessa var inte mer än 2-3 veckor gamla. Mamman hittades aldrig.
En annan förening har försökt att rensa upp i träsket, men inte
mäktat med eländet. 
Det lär finnas gårdar, där det kryllar av katter. Med ägare som
inte bryr sig.

Hur många ställen finns det runt om i Skåne, och Sverige, där 
situationen är likadan?!
Var finns välfärdslagarna när det gäller katter?
De finns ju för andra husdjur!

 Yrvaken "Honey", som hon numera heter.

Jag är verkligen utled på situationen. Den är så illa, och jag misströstar
att den någonsin ska bli bättre. 
I år är det värre än föregående, eller också har vi hittills varit
förskonade från den värsta soppan.
Det ramlar in katt efter katt, många av dem ungar, men också vuxna.

Vi känner oss maktlösa över folks vettlösa behandling av sina katter!
F-n, hur är folk funtade?!

Hur ska man lösa det?

 Jag blir gråtfärdig när jag ser dessa båda, som jag hämtade igår. De 
låg och sov, och den minsta, till vänster, drömde troligen om sin mamma.
Hon började buffa på systern, som om hon trodde att det var mamma, 
och letade efter en spene att dia från. Sen vaknade stackarn, och fick
 nöja sig med nappflaskan. 


Låt det snart bli slut på dårskapen! 


Helen FHHK



 

söndag 6 juli 2014

Sylvester!


Ska det bli något skrivet här, får man tydligen göra det själv!

Inte ens Bappel verkar orka pallra sig till datorn. 

Jag och min bästa kompis Reggie, huserar på kontoret. Det är vi som
bestämmer här! 

Reggie är han i bakgrunden. Själv är jag en riktig förgrundsfigur!

Jag har alltid varit en stor initiativtagare! När jag och mina syskon
var små, hade vi planer på att bli inredningsarkitekter. 
Alla kan väl se att vi hade fallenhet för det ?!

Jag har alltid många ide´er, och är alltid på jakt efter nya livsuppgifter! 

 Numera är jag bl a förste tunnelprovare!

Det är ett jobb jag verkligen gillar!

Jag tänkte att jag skulle möblera om på kontoret, men bordet var
envisare än jag. Men jag är en tassig katt, så nästa projekt blir
att montera ner det! 

 För tillfället har jag tagit lite semester, men vänta bara....
Snart ska jag och Reggie skruva ner en bokhylla! 


Livsnjutaren
Sylvester, FHHK




onsdag 2 juli 2014

Denna dagen, åtta liv!

Får jag ösa ur mig igen om alla som inte förstår att kastrera 
sina katter?
Min dag har bestått av att samla ihop "skräpet" efter ansvarslösa
människor, som inte förstår att ta hand om sina djur.

I förmiddags körde jag till Snogeröd, och fångade in den här familjen.
Det är en hona med 5 ungar, som Ninni har tagit hand om. 
Plötsligt en dag fanns hon och ungarna bara där!

Första ungen gick att ta som den var, och sätta in i en transportbur.
3 gick i fällorna. Mamma katt är tam, så när 4 var infångade, satte 
vi henne i en bur. Hon är toppensöt! 
Sista lilla ungen försvann. Vi hittade honom inte, förrän Ninni kom 
på att vi kanske skulle titta i motorn på våra bilar.

Och där, i Ninnis bilmotor, låg han. (Jag tror att det är en han.)
Det gick att ta honom i nackskinnet, och sätta honom i en bur.

Både Ninni och jag var lättade och lyckliga över att ha fått in
hela familjen. 

Nu bor de i ett rum i villavagnen! De verkar vara mycket nöjda.

Från dessa välmående katter, kom jag hem till en ny liten stackare.

Bilden är urdålig, men jag tror att den talar om vilket skick den 
här ungen är i.

En bil stannar och en bildörr öppnas. När dörren stängs, och bilen
kör sin väg, sitter det en liten, oälskad, unge ensam kvar.
Han blir blöt och kall, svansen är bruten, och han undrar var
mamma är.

Tur är att det så småningom kommer en kattälskande människa 
körandes förbi. Och får till lycka för den lilla, nu snuviga, ungen,
syn på honom, och tar med honom hem.
Hans ögon är geggiga, och hans syn är lite suddig.

Han är hungrig, men kan inte lukta maten genom sin täppta 
nos.

Tack vare Jessica, lever han fortfarande.
Det är verkligen tur att det finns folk som bryr sig!

Nu är han uppvätskad, matad, samt får penicillin mot sin snuva
och täppta ögon.
Närmaste veckan tar Cecilia hand om honom, och sen hoppas vi 
att han är frisk nog att få en ny mamma. 

 Ja, sen ringde telefonen....

En liten unge satt på en trappa vid en sommarstuga.
Trots letande, hittades varken mamma eller syskon. 
Han är i fint hull, pigg och tuff, men har löss, är ca 3 veckor,
och har lite kala fläckar.
Men han äter! 
Nu ska han flytta hem till Sarah, som kommer att se till att han
blir matad, avlusad, och växer upp till en vacker kille.

Hade inte Cecilia kommit och hjälpt mig att reda upp i röran 
kattungar, vet jag inte hur det hade gått. 
Det var ett kaos här hemma, och det går ju inte att vara på
flera ställen samtidigt.

Gissa om jag är utled på alla puckon som inte kastrerar sina 
katter!!!
Och på alla empatilösa idioter som dumpar misstagen som 
kunde undvikits!
Hur är man funtad, när man kan slänga ut en liten unge, i kyla,
regn och rusk?
Det måste vara något allvarligt fel på dessa människor. Något
vitalt måste fattas i ens sinne. 
Kan dessa människor överhuvudtaget känna något för någon?


Slut i huvudet är jag efter denna dag. 

Helen FHHK