Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

torsdag 23 oktober 2014

Lite trött, kanske.....

När man är aktiv i en kattförening (det kanske är likadant i alla föreningar),
verkar det som om många tror att man  är en sorts "övermänniska",
som ska klara av så mycket mer än alla andra i samhället.

Vi ska klara av att ta hand om hur många katter som helst, 
vi ska ha råd att ta hand om dem, vi ska ha obegränsade
resurser till kastreringar och veterinärvård.
 Man sätter betydligt högre krav på oss, än på sig själv.

 Kanske tror dessa människor att vi bara sitter och gullar med
katterna, dagarna i ända?

Sanningen är, att många som är aktiva är utarbetade, inte
av sitt ordinarie jobb, utan av att ta hand om den oändliga
raden av hemlösa katter. Samt av den maktlöshet vi alla 
känner, när det hela tiden dyker upp nya katter, och av vetskapen
om alla de katter, som aldrig får någon hjälp.
Ju fler katter man hjälper, desto fler vill man hjälpa.
Orken finns bara inte där.

Det ligger mycket arbete bakom varje trygg katt. 

Stressen man känner över att inte "räcka till", är ibland övermäktig.
Att vilja så mycket, men helt enkelt inte kunna....
Lägg sedan till frustrationen när det ringer, eller skriver, någon
om en katt, sin egen, eller en som dykt upp, och börjar prata 
om avlivning, om inte just DU tar hand om katten.
Och tycker att katten har det bättre som död, än att man själv
kanske skulle kunna ta ansvar för den! 

Jag gillar inte utpressning. Folk som försöker lägga skulden på mig, 
för att ursäkta sitt dödande av katter. 
Det är vars och ens ansvar, när man dödar en levande varelse.
När jag måste göra det själv, skyller jag inte på någon annan.
Jo, när det kommer in en katt som är så misskött, att den 
måste avlivas. Då förbannar jag den som låtit katten/ djuret
hamna i detta skick.


Dumpad på vår gård, numera kastrerad mm, Einstein, som 
har flyttat till en toppen-familj!

När det kommer folk och berättar, om sig, eller någon vän, att
de tagit omhand de katter som blivit dumpade/upphittade själv, 
och ombesörjer kastrering av dessa, blir jag riktigt glad.

Jag har full förståelse att alla inte har denna möjlighet, alla 
lever inte ett sådant liv, men jag är säker på att fler skulle kunna, 
om de bara ville. 

För tyvärr är det ju så, att kattproblemet inte kommer att minska
inom överskådlig framtid, och de som verkligen är djurvänner,
får ta hand om det som oempatiska, ansvarslösa, människor
lämnar efter sig.
Och kanske skulle fler kunna ha större förståelse för att man
inte kan lasta över hela problemet på kattföreningarna.
Vi är alldeles för få personer, som är aktiva, för att ta hand 
om hela det överskott av katter som produceras av folk,
som inte har förstått att kastrera sin katt!



Helen, FHHK



lördag 18 oktober 2014

Stackars katt !

Igår morse kom Yvonne in med en kattunge hon hittat på vägen,
på väg till jobb.
Jag ska inte plåga er med bilder, men den var illa tilltygad.
Ena ögat hade poppat ut, och käken var bruten. 

Min första tanke när jag såg den, var att den måste avlivas.
Men när Yvonne sa att den gått omkring i hennes bil, ändrade jag mig,
och stackars Lucie fick komma ut, dåligt påklädd, utan frukost, och ställa
sig att operera. Med tanke på hur ung katten var, kändes det lönt att
försöka.

Lilla knytet, ny-opererad.

Det som stör mig oerhört mycket i hela den här historien, 
är att någon har kört på ungen, och sedan bara låtit den 
ligga kvar på vägen i regnet.
Hade inte Yvonne bestämt sig för att ta bilen till jobbet denna dag,
hade den lilla fått ligga och dö, ensam, våt, och kall. 
JAG BLIR SÅ ARG!

Man kan ofta inte hjälpa om man kör på ett djur, men man kan
f-n-i-mig se till att det inte blir liggandes!
Jag har inte ord, inte vackra åtminstone, för vad jag tycker om 
en sådan person.

Och vad jag tycker om folk som låter små kattungar vara ute
och springa vind-för-våg, ska jag inte heller sätta ord på!
Ibland undrar jag om dessa människor släpper ut sina 1-2-åringar
att leka själv i stad eller skog? Vid vägar, eller andra farliga
ställen?!
 
 Hur det gick med ungen?
Tyvärr dog hon i morse. Av vad, vet vi inte, men hon var kanske
mer skadad än vad vi trodde.
Hon fick en chans, men ibland går det bara inte.
Hon slapp dö i plågor, kall och ensam.

 Pyttan och Opal. Tur att det finns så många fina katt-öden att
glädjas åt!


Helen, FHHK






söndag 12 oktober 2014

Sammanfattning!

Det händer mycket nu. 
Det mesta är positivt, något är riktigt tråkigt.

Många katter har fått nya hem senaste veckan:

Keliga buskillen Ozzy har fått eget hem!

 Thomas har flyttat till eget hem. Han fick byta plats med Kenneth,
som var dum mot 3 av hemmets honkatter. Och han fick lång tid
att skärpa till sig! Nu hoppas vi att Thomas ska sköta sig bättre!



 Myran har flyttat tillsammans med Louise.

 Louise har flyttat tillsammans med Myran.

Ametist har flyttat till sitt egna hem.

Skorpan är tingad!

Viking har varit tingad länge. Nu är han kastrerad, och ögat
igensytt, då det höll på att sluta sig. Han kommer aldrig att
kunna se med det, och det samlades bara skräp i ögat så att han
fick infektion i det. 
Viking åker på tisdag.

 Charmiga Teodora är tingad, och åker om knappt 2 veckor.

Det har även kommit in en del katter, två 3-veckors ungar,
 Skruttan och Bamse. Tre 12-veckors ungar, flickor alla 3, och halvtama.
Samt två vuxna hanar, varav en infångad i fälla på min gårdsplan.
En av minst sju främmande katter som på något sätt flyttat hit
 i skogen inom relativt kort tid....

 Skruttan som var så gott som död när hon kom in. Iskall, ända ner
i luftvägarna. Men med massage och värme hämtade hon sig.

En av de tre som är runt 12 veckor.

Vi har även haft två loppisar i det blivande katthemmet. 
Många kom och handlade på loppisen, och många passade
på att titta på de hemlösa katterna. 
Det var verkligen jätteroligt att träffa alla!

Katterna fick många gåvor, mat, lådor, värmefiltar, leksaker, 
och andra nyttiga saker! 
Samt att vi fick in ett välbehövligt tillskott i kassan till katter
 och katthem!

 En tråkig händelse är att Niklas är död. Han fick problem med
lungorna, och trots att vi satte in alla resurser, dog han igår 
morse. Det är så orättvist, han kämpade så tappert, och länge.

 Jag måste avsluta med något trevligt. Honey blev överlycklig
när hon fick syn på den här klöspelaren, och kastade sig genast
över den! 


Helen FHHK