Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

tisdag 31 mars 2015

Våra fantastiska hemlösingar!

Till alla de som funderar på att ta en kull ungar på sin katt,
(fast de läser troligtvis inte den här bloggen) 
vill jag rikta en uppmaning att ta en titt på kattföreningarnas
hemsidor.
Titta på bilderna på alla de katter som redan finns, som är till
adoption, enbart för att ansvarslösa människor tvunget ska
föda upp kattungar i överflöd.

Mamma katt, med sina små, utslängda av någon som tröttnat på
dem. Hon och hennes dotter vill gärna ha ett hem, hos någon
som bryr sig om dem, och älskar dem, och aldrig någonsin sviker
dem igen! 

Det finns så många underbara katter som redan är födda, och som 
inget annat önskar än att få bli älskade.
Katter som, utan föreningarna, hade varit dödsdömda, och antingen
svultit/frusit ihjäl, eller blivit skjutna/avlivade av någon, som saknar 
empati och respekt för levande varelser.

Petra, som kanske inte är den mest tillgivna katten, men ändå 
ett charmtoll, på sitt eget personliga sätt.
Hon förtjänar att få ett hem, där någon uppskattar henne för
den hon är, om än på en halvmeters avstånd.

 -Kan jag få hålla efter mus- och råttbeståndet i ditt stall?
undrar Jessica. -Jag är riktigt bra på det!

Ingen har velat ha Mimmi, som är en helt underbar tjej.
På 4 år är det ingen som ens har tittat på henne.
Hon, som var så enastående duktig när hon kom in. 
Utöver sina egna fyra ungar, adopterade och skötte hon, 
fyra ytterligare. Vi fick inte ens stödmata dom, hon hade mjölk
till dom alla!

Så många katter, så många öden. Gemensamt för de flesta av
de katter som tagits in, är att de är ratade av någon, i första, andra, 
eller tredje generationen.
Och alla är de fantastiska individer, som letar sin plats i tillvaron.
Hos någon som vill dem väl, och som tycker att de är värda att
satsa på, oavsett vad de tidigare varit med om.

Tösen vill också gärna ha ett hem, där hon får den omvårdnad
hon suktar efter.

Om du ska skaffa katt, gå in på kattföreningarnas sidor,
det finns många föreningar i landet.
Där finns det mängder av katter som redan är födda, som har haft
det svårt, och som gärna vill ha ett ställe de kan kalla sitt hem för 
resten av sitt liv.

De hemlösa katterna är otroligt tacksamma varelser, 
som verkligen uppskattar det liv man skänker dem.
De betalar tillbaka tiofalt, i tillgivenhet, uppskattning, 
en del bus, och en och annan krossad blomkruka.
De är så väl värda att lägga sin tid och energi på!


Helen FHHK

 




lördag 21 mars 2015

Kastreringar i det oändliga....

Förra helgen, 14-15 mars, var Kastreringsbussen återigen
på kliniken, och kastrerade katter. 
(Bilden längst ner på sidan är inte för känsliga personer.)

Nykastrerad, och yrvaken.

35 katter hanns med, varav 4 var hanar. 
Två veterinärer vardera dagen, var i fullt arbete, Lisa och
Lina ena dagen, och Andrea och Lina andra dagen.

Samt att vi var några som gjorde allt annat med katterna,
id-märkning, vaccination, sövning, klippning, mm.

 Allt börjar med ett kaos. Här blir katterna dokumenterade,
och får sina papper i ordning av Andrea (inte veterinär-Andrea,
mycket förvirrande när folk har samma namn).

 Honey gillar vågen. Den är perfekt formad till hennes dagliga toalett.

Här vakar hon över en av patienterna, medan den somnar inför
kastreringen.

Bäst är att hålla lite koll på soporna också, så att inget
otillbörligt slängs.

 Veterinärer i arbete.


Lilla Singoalla blir kastrerad. (De sover alltid med ögonen öppna.)

En annan liten tjej blir kastrerad. 

 Livmoder på väg ut. De två klumparna längst ut, är äggstockarna.
Man tar ut både livmoder och äggstockar, därför kallas det 
kastrering.

De här kastreringshelgerna är mycket effektiva, och det är
många katter som blir kastrerade på kort tid.
Flera föreningar kör sina katter till kliniken, samt hämtar
dem när de är färdiga. 

Det är till mycket stor ekonomisk hjälp, att Djurens Rätt
skänker pengar till detta projekt! Vi är mycket tacksamma över 
det! 
De veterinärer som offrar sin fritid, för att hjälpa till med 
katterna, är också guld värda!

Det som stör mig däremot, är att man överhuvudtaget ska behöva
göra sådana här insatser i ett modernt samhälle.
Att folk, i upplysningens tid, är så ansvarslösa, och nonchalanta
över katternas situation, och att man inte själv har förstånd
att kastrera sin katt. Samt att man fortfarande bara slänger 
ut den i hemlöshet när man är trött på den.

Jag skulle kunna skriva något osnällt om alla de som "föder" 
upp ungar också, men jag tror att de flesta vet min inställning 
till dessa människor vid det här laget....


Helen FHHK
 




 


tisdag 17 mars 2015

Honey blir opererad

Idag har Honeys dag inte varit så rosa som den brukar.

Vi har vetat länge att hon har dåliga tänder, men hon har 
inte själv brytt sig så mycket, och därför har vi väntat med 
att göra något ingrepp. 

Egentligen hade vi tänkt dra hennes tänder i förra veckan, men då 
hann vi inte. 

Men idag var det dags. Det är alltid lite nervöst att söva just
Honey. Hon känns extra bräcklig. Eller också är det bara vi 
som inbillar oss att hon är det.....

Naturligtvis somnade den lilla prinsessan utan att kräkas,
precis som när vi kastrerade henne i höstas. 

Hennes tänder var verkligen inte bra. 

Alla tänderna var mer eller mindre lösa, och var inte svåra
att dra ut. 

Vi drog ut alla, så dåliga var de. Förhoppningsvis ska hon
bli av med sin envisa snuva nu, då den mycket väl kan ha haft
 med tänderna att göra.

Vi passade även på att göra rent hennes öron. Detta är något
en vaken Honey INTE gillar! 

Honey på uppvak. 

Det är inte lätt att se intelligent ut, när man precis har vaknat!

Den lilla underbara Honey är dock så positiv i sitt sinne, att hon
genast försökte vara sig själv så fort hon återfick balansen.

Nu hoppas vi att vår ljuvliga guldklimp snart ska hämta sig
 efter ingreppet!


Helen FHHK
 




fredag 6 mars 2015

Gårdskatter

En del katter är svåra att få riktigt tama. De vill bara inte,
hur man än fjäskar och gör sig till för dom.
De är inte skygga, utan rör sig gärna omkring oss, och är med 
när det händer saker. 
De når bara inte riktigt "ända fram".

Bibbi är en av dessa katter. 

Vi har ett gäng som skulle lämpa sig bra som stallkatter/gårdskatter.
Vissa av dem skulle troligen trivas bäst om de fick vara ute, bo i ett
stall, och sköta sitt liv så som de själva tycker är bäst.

 Ebba är en självständig "sköter-mig-själv"-dam.

Ett stall, eller annan lämplig byggnad, att fånga möss i, är en
ypperlig tillvaro för dessa katter.
Om de bara har utrymmen där de kan ligga torrt och bekvämt, 
samt tillgång till mat och vatten, är det ett bättre liv för 
dessa katter, än att tvingas frottera sig med oss 
människor inomhus.

Jessica har troligen varit ute i hela sitt liv, och skulle även hon önska 
en arbetsuppgift på en gård.

Fördelen med att ha skygga katter som stall-/gårdskatter, har 
jag själv upplevt med de vi har.

De gör först och främst ett bra jobb med att hålla gården ren 
från de små gäster vi inte bjudit in, men som gärna förser
sig ur de andra djurens skafferi, eller av hönsens ägg.

De hoppar aldrig in i bilar, det är de för försiktiga för.
De går aldrig fram till människor, alltså kan ingen vara elak
med dem. 

När det är jakt i skogen, håller de sig undan, och riskerar 
inte att råka ut för olyckor. Inte för att jägarna här skjuter
dom, men de lösa hundarna kan ju hitta på något när de
ser en liten katt. 

Sådana här små gynnare ser vi sällan numera.
 

Våra gårdskatter har alltid mat och vatten tillgängligt, och
behöver inte jaga för att de är hungriga.
De kan istället jaga för att de tycker att det är roligt, och för att
det är deras naturliga instinkt. Och det gör de.
Jenny, Gittan, Polly, och Victor, är alltid på jakt, verkar det som.

De andra är lite äldre, och inte så på hugget som förr,
men de är trevlig dekoration, och jag blir alltid glad när jag ser 
dem. Det ser så hemtrevligt ut när de solar sig på stenmuren, 
eller när Klara undrar om hon ska få lite skinka när jag varit
och handlat. Och de är alltid öppna för ett litet samtal, om än 
på lite avstånd.

En annan kategori av de "nästan-tama" katterna, är t ex Moa.
Hon, och några till, skulle också vilja bo på en gård, men ha
möjlighet att gå in i huset, och njuta i en mjuk, varm, bädd.

Moa är en underbar katt, men vill inte bli klappad. Hon myser
gärna i elementsängen, och är överhuvudtaget ganska bekväm
av sig.

 Vår allra finaste Bertil, skulle nog inte ha något emot en egen
gård att styra och ställa på. Men med vistelse inomhus också, 
hos någon som inte kräver att han ska sitta i soffan och
gosa.

Jag hoppas att även dessa katter ska få sin drömtillvaro en
dag, att det finns en gård, eller ett ställe där de kan få vara
så självständiga som de vill.
Det verkar vara svårt att hitta, men kanske.....


Helen FHHK

 






måndag 2 mars 2015

En nyttofull vecka!

I helgen som gick, samt i onsdags eftermiddag, hade kliniken
besök av Kastreringsbussen .
Under dessa besök utförs kastrering av katter på ett mycket
effektivt, och koncentrerat, "löpande band". 

Nyss så små (juli), nu "stora damer" , som blivit kastrerade. Pyttan
och Grynet.

Det är så bra att veterinärkliniken kan bli nyttjad till ett så viktigt
arbete, när den står tom på helgerna.

Även de här två, nyinkomna, tjejerna, blev kastrerade.

Helgen har varit mycket trevlig. Fin stämning, glada, arbetssamma, 
veterinärer, som det var ett nöje att få jobba ihop med.

 Andrea, som administrerar dessa dagar, gör en enormt bra insats,
och hur hon får allt att flyta, är imponerande! 

 Givetvis hade hon inte klarat det utan Honeys hjälp.

Monika, som kom med katter till kastrering, fick också rycka in.
Sofie, från vår förening, blev även hon engagerad. 
Samt Hanna, som högg in överallt där hon behövdes.

Utan veterinärer, som rycker in på sin fritid, hade detta projekt 
inte varit genomförbart. Lina, Alexandra, och Anna, (samt Anja 
på lördagen), gjorde en ovärderlig insats.

Allt som allt, var helgen mycket positiv, och 54 katter, mestadels
honor, blev kastrerade.
 I ondags kastrerades 19 hanar, så veckan har verkligen känts
nyttofull !

Om nu alla som tänkt sig kattungar i vår och sommar, ombestämmer
sig, och kastrerar sin katt istället, kanske vi kunde slippa
så många hemlösa ungar och ungkatter i år!

Det tråkiga i helgen, var att Görans kropp inte orkade hålla
honom uppe längre. Han fick somna in på Honeys rosa, mjuka,
fäll i söndags.

När man ser det stora engagemanget från alla som är involverade
i kattföreningarna, hur de vänder ut och in på sitt eget liv, uppoffrar 
sina hem, helger, ja, hela sitt liv och ekonomi, för att se till att
de hemlösa katterna får ett nytt liv, och en dräglig tillvaro, 
vill man ruska om alla som är ansvarslösa nog att producera
fler katter. Tvinga dom att se det elände de skapar med
sin själviskhet,och snålhet.
Samt skrika i deras öron tills de blir döva: 
KASTRERA DIN KATT!!!


Helen FHHK