Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

lördag 27 juni 2015

Kastrering

I onsdags kastrerade vi lilla Malva. Hon är ganska
nyinkommen, en katt som troligen är dumpad.
Hon har hållit till hos en kvinna ett tag, kommer från
"ingenstans", och ingen ville kännas vid henne.

Malva, nykastrerad.

Malva visade sig vara dräktig, som så många andra katthonor
är nu.
En del honor är dräktiga för andra gången i år....

Vi kastrerar alla dräktiga honor vi får in. 
En del tycker att de som är dräktiga, ska få gå hela dräktigheten
ut, och föda sina ungar. 
Oavsett om de är för unga, för gamla, för slitna. Om det är
första, andra, eller tredje gången för säsongen.

Det tycker inte vi.
 

Rosa var också dräktig vid kastreringen, tidigare i vår.

Det föds alldeles för många kattungar som det är.
Vi behöver inte låta de honor som kommer in i tid, 
föda några ungar.
Många av honorna är i dåligt skick då de hittas.
Att då utsätta dem för en födsel,
och sen digivande, är inte optimalt för honan.
Och hur som helst, är det hon som är den viktigaste individen.
Hon finns redan, och har ofta fullt upp med att själv existera.

En del honor som tas in och tillåts föda, dör i sviterna av 
förlossningen. Några är så skygga att de, då de fött sina ungar,
inte vågar ta hand om dem. 
I båda fallen står man med moderlösa ungar, och en död, 
eller olycklig hona. 

Gandalf och Bappel kom in utan mamma för tre år sedan.
Från olika ställen.


 Honan vet inte vad som ska hända så länge ungarna ligger 
i magen. Hon längtar inte efter att bli mamma.
Det är bara en följd av en parning.

Inte förrän ungen är född, vet hon det.
Jag har aldrig sett en hona sakna sina ofödda ungar.
En katt är inte en människa, med vårt konsekvenstänkande.
Hon vet inte om att hon blir dräktig då hon parar sig.
Hon vet inte varför hon hela tiden är hungrig, och känner
sig konstig. 
Hon planerar inte heller sitt födande, inte förrän i sista stund.

Många gör det inte ens då. De "råkar" bara lägga ungen
nånstans.

Jonna föddes i en tröska, troligen i Sundsvall. Hon, och hennes
2 syskon, hittades i Karlskrona, dit tröskan fraktats....

En annan liten unge, som jag tyvärr inte har bild på, 
föddes på gatan i en by. Han överlevde.

En annan aspekt på att låta dräktiga honor föda sina ungar,
är att det går inte att hitta hem till hur många katter som 
helst.
Förra året fick vi in ca 70 ungar. Hade vi låtit de dräktiga
honorna som kom in då, föda, hade vi haft runt 100
ungar till att placera ut.
Detta faller på sin egen orimlighet.
Dessutom hade de tagit hem från 100 katter som redan finns.
Hypotetiskt räknat.

Jag kan också tycka att det kanske inte är riktigt rättvist 
mot de "tillverkade" ungarna.
Men vi kan inte vara hur blödiga som helst.
Vi gynnar ingen, allra minst de redan födda katterna, 
genom att sätta fler ungar till världen.
Gränsen måste dras någonstans.

Klart att vi kan låta alla dräktiga honor föda, men sen 
måste vi säga nej till alla de som redan är födda i 
hemlöshet.
Och jag föredrar att ta hand om redan födda katter,
istället för de som ännu inte sett dagens ljus.


Helen FHHK





 




lördag 20 juni 2015

Man blir besviken på folk!



 Småbapplorna. De har dock inget med följande text att göra.


I november förra året, fick jag ett samtal om en kattunge.
Den var sjuk, och verkade ha ohyra.
Den befann sig i en trädgård, där det bor en man och en
kvinna.
Kvinnan ringde mig, och frågade om jag kunde komma och
hämta den. Nu!
Nej, det kunde jag inte, då jag jobbade, och inte kunde ta mig
ledigt hur som helst.
 
Mannen och kvinnan var dock lediga, och har två bilar.
De bor ca 18 km från där jag bor.
Jag bad henne att sätta ungen i en bur, och köra den, 
antingen hem till mig, eller till veterinärkliniken, där jag
jobbar.
Ja, men kunde jag verkligen inte hämta den? Mannen var så arg
på den stackars kattungen, för den kunde ju smitta ner deras
hundar med ohyran.

Men jag kan faktiskt inte bara strunta i mitt jobb när det passar
mig.
Jag sa till henne att, antingen kunde hon köra kattungen till mig,
eller gå in till sina grannar med den. 
De har nämligen en hona, som lägger ungar varje år, och de 
vägrar att kastrera den, då det ju kostar pengar.
Och det är ju inte deras katt, egentligen, de har bara matat 
den ett antal år.
Nåväl, jag hörde inget, ingen kom med katten, det blev alldeles 
tyst.
Så, på kvällen skickar jag ett sms till kvinnan, och frågar hur 
det har gått.
Svaret?

Tja, mannen hade tagit ungen, och dumpat den på en gård
 i närheten.
I november!!!
En gård där den säkerligen aldrig har satt sin tass, där det
troligen finns andra katter, som den inte känner, och som 
den dessutom kan smitta ner, med vad den nu bar på!
Ärligt!
Får man vara hur dum och känslokall som helst?
Jag talade nogsamt om vad jag tyckte om detta tilltag,
och har inte varken träffat, eller pratat, med idioterna sen
dess.
Vem det var?
Min yngre syster, och hennes sambo!
Folk som ringer om katter, är i 99 ,9 % av gångerna, beredda
att köra katterna till Höör, när vi säger att vi kan ta hand
 om dem.
Snälla kattvänner har kört dem från Malmö, Trelleborg, 
Tomelilla, Karlskrona, m fl, m fl, ställen.
Min egen familj kan inte köra 18 km för att rädda livet
på en kattunge!

Är jag besviken? Arg? Förbannad på att folk jag trodde var
djurvänner, kunde bete sig så här?

Ja, milt uttryckt!
Numera får resten av familjen välja om de vill bjuda oss, 
eller dom!
 Nyligen inkomna ungar, räddade av folk som bryr sig!
Snälla människor, som körde dem från Malmö till Höör,
på kvällen, efter jobb.


Helen FHHK






lördag 13 juni 2015

Kattungar....

Nu börjar kattungarna så sakteliga att droppa in. 
Än så länge inte i mängd, men säsongen har definitivt
börjat.
Samtidigt flyttar nu första kullen, efter 12 veckors hotell-vistelse
i föreningen, till sina nya hem.
Det är 5 riktiga busar! 

Nyss var de små och hjälplösa, nu är de en rivningsbenägen skara!

5 flyttar, några nya har redan flyttat in:

 Lill-Mario är nu drygt 3 veckor.


Marianne är syster till Lill-Mario.

De här två hade ytterligare en bror, men en dag hade mamman ätit
upp honom. Hela honom, det enda som återstod, var en fläck på
mattan, och en ruva han haft på magen. 
Väldigt obehaglig upplevelse. Troligen var han redan död då hon åt 
upp honom. 

Tobias har bara varit inne i några dagar. Han är upphittad på 
en parkering, mager, skitig, och skygg. Han är ca 6-7 veckor.
Nu börjar han hämta sig, och äter som han ska. Han älskar sin
välling!

En positiv upplevelse har varit renoveringen av villa-vagnen.
Jessica och Andreas (med systrar) har målat och lagt golv i den.
 Den har blivit jättefin, och lättstädad! 

Lite återstår att göra, men den är i stort sett färdig!

 Så här såg stora rummet ut när vi fick vagnen. En oprakisk
heltäckningsmatta, och fastskruvade möbler.
Det kommer färska bilder så småningom! 

Jag måste bara visa världens sötaste mun! Onyx är en
ljuvlig liten dam! 

Imorgon, söndag, har vi loppis i vårt blivande stora katthem.
När denna är över, ska det färdigställas, och katterna ska
äntligen få flytta dit.
Detta är något vi har sett fram emot länge! 



Helen FHHK








lördag 6 juni 2015

Honeys dag på Glashyttan!

Honey är en enastående fantastisk katt!
Men det har väl alla förstått vid det här laget?

 Idag har hon har hon gjort reklam för vår förening på Glashyttan
i Höör.

Det har varit många arrangemang idag, på Nationaldagen, 
lite överallt i kommunen. 
Incendi glasblåseri upplät plats till Honey, där hon ohämmat
 kunde breda ut sig, och framträda som den prinsessa hon är.

Hon tronade i sitt rosa fluff, och njöt av uppmärksamheten i 
flera timmar. 

Ingen tvekan om att den lilla damen älskar att vara i centrum!

Honey hade emellanåt många besökare, betydligt fler än på
denna bild.

Den här glaskulan har jag hängande i ett fönster. 
Den ser kanske inte så märkvärdig ut, men jag tycker att den
är enastående fin i sin enkelhet! 

Det hängde många glaskulor på Glashyttan, men tyvärr
missade jag att ta några bilder. 
Lite skyller jag på min mobil, vars batteri är urdåligt, 
och inte räcker mer än till några få bilder, innan det tar
slut.
Jag hade även velat visa de fantastiska glasskålarna, men, men,
det får bli en annan gång!

 Batteriet i mobilen räckte åtminstone till ännu en Honey-bild!

Kanske samlade Honey inte in någon förmögenhet idag, 350 kr,
men hon gjorde bra reklam för föreningen.
Hon bar sig åt som om hon var van vid sådana här tillställningar,
men faktum är, att det här är första gången hon är med och
visar upp sig någon annanstans än i katthemmet, och på kliniken!

Ingen behövde hålla i henne, hon fann sin plats, och hade ingen
önskan att gå därifrån!

Honey och vi träffade så många trevliga människor idag!
Den bästa nationaldag jag upplevt!


Helen FHHK