Det oändliga eländet.....

Tänk om man kunde få lön för att ta hand om de hemlösa katterna!

Om man kunde leva på att sköta om, och umgås med dom! 

Dream on! 

Tyvärr är det inte så. Noll kronor i ersättning, för att ta hand om

de underbara individer, som någon betraktade som skräp.

Osmakliga små varelser, som tydligen var så gemena, att de

inkräktade på någons liv.

Som Othello, som blev dumpad. Vad ont hade han hunnit göra

i sitt korta liv?

Hur resonerar de som dumpar katter? Eller djur, överhuvudtaget?

"Jag ska på semester, och den fördömda katthonan har ungar!"

Eller?

Och de som avlivar sina djur, för att de ska åka bort några veckor?

Man lägger tusentals kronor på sin egen resa, men kan inte lägga

en betydligt lägre summa på sitt djur. Det finns massor av fina

pensionat, som kan ta hand om djuren, de få veckorna man är

på annan ort.

Hur snål får man bli?! Okänslig för ett litet liv, som litar på en,

och som är lojal och trofast!

Vad hade du för viktigt, som övergav underbara Tindra?

Jag skulle gärna vilja få ett svar från någon, som dumpar sitt

djur för sin egen bekvämlighet.

Var finns samvetet? 

Åker man sen lugnt hem och dricker kaffe, utan att tänka på

individen som är lämnad ensam ute i kylan?

Bryr man sig om om det lilla pyret svälter ihjäl?

Snälla, ett svar!!!

Jag kan omöjligt förstå det!

Jag känner mig så här, när jag tänker på det!

(Herr Apa söker för övrigt också ett hem. Han sitter och surar

i väntrummet på kliniken just nu.)

Jag lägger gärna min tid, och mitt liv, på att ta hand om de ljuvliga

katterna som passerar i mitt liv. 

Hela sommaren går åt till att sköta om alla ratade kattungar, 

utöver alla de vuxna katter vi redan har inne.

Jag har inget behov av att resa till främmande platser, inte ens av 

att lämna gårdsplanen.

Jag har världens bästa jobb, med världens bästa chef.

Jag har underbara Honey och Oscar som möter mig varje morgon,

som förgyller min dag.

 "Fritiden" ägnar jag åt de hemlösa katterna.

 Honey och Oscar.

Jag är aldrig ledig. Ibland, någon dag då och då, kanske

även jag skulle vilja vara helt fri från förpliktelser.

Det är dock aldrig möjligt. 

De hemlösa katterna tar aldrig slut. 

Och det beror helt och hållet på alla de människor 

som producerar fler och fler, och inte uppskattar de

fantastiska individer de har nära sig.

Mitt liv är utstakat. För all framtid....

Helen FHHK

En-om-dan

Så kom då vågen av kattungar. Just nu känns det som om vi

får in en unge om dagen.

Nu är det inte kullar med ungar. 

Nu är det de där som hittas ensamma, lite här och där.

Sittandes ensamma vid en väg.

Som lilla Marmelad, upphittad sittandes helt för sig själv, full

med öronskabb, och inflammerade ögon.

En del av de som hittas på parkeringar och vägar, tror jag

har krupit upp i motorn på en bil, och sen ramlat ur.

en del är borttappade av sin mamma.

Några är helt enkelt dumpade.

Oavsett på vilket sätt det har skett, står det en oansvarig

 människa bakom den ensamma ungen.

En röd liten hane, nu i betydligt bättre skick, än då han hittades

vid kanten av E22 i fredags. Då såg han inget, ögonen var 

igenklistrade. När vi öppnade dem åt honom, sprutade 

det ut var ur dom. 

Kattungar har inte ute att göra. De ska inte ha möjlighet att krypa

upp i en bilmotor, eller tappas bort av sin mamma.

Kattungar ska födas, och växa upp inomhus, i trygghet.

De klarar sig inte ute. Som många andra djurungar.

Katter är inte vilda djur. De är tama, och bör behandlas som

våra andra husdjur. 

Både av djurägaren, och av lagen.

Tyvärr tror fortfarande alltför många på myten att katter klarar

sig själv.

Av lathet, dumhet, eller av andra orsaker. 

Tobias, numera storebror till de andra hemlösa ungarna i villavagnen.

Upphittad på en parkering i Höör, skitig, skygg, och pytteliten.

Det verkar som om många tolkar lagen om tillsyn av djur, så som 

att den inte innefattar katter. Så även myndigheterna.

Varför?

Varför har man inte lika stort ansvar för sin/sina katt/katter,

som man har för sina andra djur?

Jag har varit med om folk som tar hunden med sig när de flyttar,

katten "glömmer" man att man har.

Det upphör aldrig att förvåna mig, det beteendet.

Rafaela och Lennart, upphittade i en grävmaskin, tillsammans

med sin två övriga syskon, Esmeralda och Lillof.

Om man inte kan tycka lika mycket om sin katt, som om sina

övriga djur, kanske man inte ska skaffa katt från början?!

Alla föreningar sitter med många övergivna kattungar vid

den här årstiden. 

Och samtidigt producerar idioter (ursäkta uttrycket) ännu

fler ungar. Det är bara att slå upp Blocket, med alla annonser

om "Gulliga Kattungar", "Söta små kisebebisar", "Äkta bondkatter".

Gahhh!!!

Hur många av dessa ungar (om de uppnår vuxen ålder), 

slutar som stackars Pavarotti, strövandes omkring, okastrerad, 

smutsig, ärrig, och med dåliga tänder?

Det finns inte längre något att skylla på, att man är okunnig

om problemet. 

Samhället har aldrig varit så upplyst som nu. 

Hur svårt kan det vara att fatta?!!!

Helen FHHK

Förbättringar!

Just nu håller vi på att färdigställa vårt katthem, som ligger

i anslutning till veterinärkliniken.

Det känns lyxigt att ha 50 meter till veterinären....

Det mesta som ska göras nu, är det invändiga. Samt att 

inhägna den 200 kvadratmeter stora rastgården.

Vi längtar verkligen tills katthemmet är färdigt, och katterna

får börja flytta ner dit!

Ett annat projekt har varit att göra vid villavagnen, där det

mest är tänkt att kattungarna ska bo.

Så här såg vagnen ut när vi fick hem den. Det här är stora 

rummet.

Samma rum idag! 

Även detta är stora rummet.

Köket.

"Köket" idag. Nypon älskar att vara med i vagnen 

och hjälpa till.

Ett av de små rummen.

 Samma rum idag.

Och en bild till på rummet!

I det tredje rummet bor Lill-Mario, Marianne, och deras mamma.

Marianne.

Arbetet med villavagnen har stått stilla i ett par år, mycket

på grund av att vi fått in så många katter, att den alltid varit

i bruk. 

Men nu i våras fick katterna flytta på sig, och då blev det

tillfälle att göra vid den.

Det hade dock inte hänt så mycket, om inte Jessica och

hennes Andreas (Strömsture), samt Andreas systrar, hade ordnat 

material, och dessutom gjort jobbet! 

Tack till er! Det blev superbra!!! 

Helen FHHK