Ingen ände.....

När man slår upp Blockets djurannonser, blir man verkligt

deprimerad över hur dumma folk är.

Vi sliter dagarna i ända med att försöka minska kattbeståndet

till en rimlig nivå, och så läser man annonser som:

15 kattungar efter 3 olika mammor.

5 jättefina kattungar.

Skånska skogskattungar.

Ärligt, vad tänker dessa människor på?

Med det tänket dessa människor måste ligga inne med, finns det 

inget som helst hopp om att vi ska lyckas i vårt arbete.

De här annonserna är bara i Höör, jag orkar inte läsa om

kattungar i hela Skåne. 

 En av de ungar vi fått in i sommar. Hona, född i en vedhög.

Det här året slår det förra i antal ungar vi får in.

2014 fick vi in ca 70, vi är snart uppe i den summan,

och det känns inte som om strömmen sinar.

Därför blir jag extra irriterad på dessa människor som producerar

ännu fler kattungar.

Har man någon som helst förmåga att se vad som existerar

utanför sitt eget snäva synfält?

Ytterligare 2 ur vedhögen.

När jag sitter och sällskapar med ungarna vi har inne,

och jag njuter verkligen av att umgås med dom,

kan jag inte låta bli att tänka på att de, eller deras mammor, 

inte var önskvärda där de ursprungligen hörde hemma.

Hur kan det finnas så många ratade individer?!

År efter år efter år....

 Fina mys-Mimmi.

Man blir ledsen när man tänker på det. Tänk att vara oönskad 

redan i den späda åldern.

Om man inte orkar, eller vill, ta sitt ansvar när man skaffar

en katt, varför köper man då inte en i porslin eller plysch

istället?

Helen FHHK

 

 

På förekommen anledning.

Allting upprepar sig, gång på gång på gång.

Den som hör av sig till oss om upphittade katter, och vill att vi

ska ta hand om dem, måste finna sig i att vi ibland tvingas säga nej.

Ingen har rätt att bli vrång över detta.

Vi är inte skyldiga att ta hand om alla världens hemlösa katter.

Det är en omöjlighet. 

Jag är så trött på folk som kräver att vi ska ställa upp, och som

när vi inte gör det, blir sura, och kastar skit.

Personligen tar jag inte åt mig, jag vet vad jag gör, 

vad vi som förening gör, för väldigt många hemlösa katter.

Däremot blir våra nyrekryterade medhjälpare ledsna över det.

Och dessa vill vi absolut inte mista, då de verkligen behövs!

 

Loppan.

När man går omkring med konstant huvudvärk, stressad

för att trycket är så stort av alla katter som är inne, av de 

av dom som är sjuka, och av de som väntas komma in, då ska 

man förväntas orka ta in ännu en katt. Och ännu en, och...

Varje gång jag tänker att jag orkar inte ta in en enda katt till, 

ringer telefonen. 

Jag måste sluta att tänka....

Odöpt sötnos, kille. Lite försiktig, men han blir säkert en

charmknutte med tiden.

För varje år blir problemet med hemlösa katter värre.

Jag vet inte om det beror på att de blir fler, eller om folk

helt enkelt hellre ringer en förening, än jägare.

Jag hoppas att det är det sistnämnda.

Utöver de hemlösa katterna, har vi haft några stora ärenden 

med övergivna och vanvårdade katter.

Supertrevlig kille, spinner så fort man tar i honom. 

Vi vet också att vi har några större kattärenden framför oss.

Öppnar man sedan Blocket, och ser alla de som annonserar

ut sina egenuppfödda kattungar, blir man så oändligt trött.

Jag undrar hur många av dessa ungar som ska hittas dumpade

i höst....

Helen FHHK

Okastrerade katter.....

Jag skulle kunna tjata om det i det oändliga.

Kastrera alla katter som går ut utan uppsikt! 

Släpp aldrig ut en okastrerad katt, kommer den bort,

medför det stort lidande för katten. 

 Om den är en hane, blir den bortkörd från andra hanars revir, 

hamnar i slagsmål och blir skadad.

Samt är den hela tiden stressad, då den ägnar livet åt att leta honor,

och då över stora områden.

Det finns alldeles för många hanar som Pavarotti. De är 

oönskade varhelst de kommer. 

Vi får många samtal om just stora hankatter. 

De revirmarkerar överallt, och jag kan förstå att folk blir

irriterade, när deras verandor, soffdynor, och mera känsliga

ställen, blir nerkissade av stinkande hankattsurin.

De slåss med alla grannskapets katter, och jamar högljutt

på nätterna.

Vi har en hane som stryker förbi vår gård ibland. Man kan 

känna när han är här. En doft av kattkiss kan kännas vid

soptunnorna, eller bakom logen.

Det gör inte oss något, sådana lukter får plats i skogen.

Vi har inte heller några känsliga saker han kan kissa på.

 

Vi har försökt att få tag i honom, men våra egna

 stallkatter sitter i fällorna på löpande band....

Han får gärna vara här, men då i kastrerat skick....

En liten Missan solar.

De okastrerade, vuxna, hankatter vi får in, är oftast i

ganska dåligt skick.

De är smutsiga, fulla med ruvor, ibland öppna sår, samt

har massor av fästingar. 

Ofta är de magra, med risig päls, samt luktar riktigt illa.

Hur bra mår man då, i sitt okastrerade tillstånd?!

En del tycker att de ska vara okastrerade, för att få ha 

sitt lilla roliga.

Men är det värt allt lidande, för att ha några minuters roligt,

med väldigt långa mellanrum?

Är det roligt för dom, att springa runt hela bygden, och leta

efter en hona att sätta på?

Katten är ett tamdjur, inte ett vilt djur! Honorna löper året om,

alltså gör hanarna det också.

 

Zack, som sprang runt ett äldreboende, och gjorde honorna

i området på smällen. 

Nu är han kastrerad, och bor på en gård, i ett paradis för

katter! 

Honor som får gå ut okastrerade, blir så gott som alltid dräktiga.

Även de kan springa långt när de löper.

Kommer de bort, kan väl alla tänka sig in i vilken situation

de hamnar i, om de försvinner....

För att inte tala om deras ungar.

Ibland, eller alldeles för ofta, läser man annonser om

bortsprungna kattungar.

Ibland har de rymt genom dörren, men alldeles för ofta,

har folk släppt ut sin nyinköpta unge, för att den på 

egen tass ska upptäcka världen.

Ärligt! Hur dum får man bli?!

För små för att gå ut!

Nästan ingen släpper ut sin lilla valp vind för våg. 

Vad är skillnaden?!

Jag tycker inte synd om dessa "kattägare". 

Däremot är det väldigt synd om katten, som hamnar hos

sådana obetänksamma människor.

Helen FHHK

Jag blir galen!

Kattungarna verkar födas i större antal än förra året.

De sitter i varenda buske, och väntar på att någon ska 

förbarma sig över dom. 

Hittade i en vedhög, med sin mamma, i förra veckan.

Tur att det finns snälla människor som tar in dom, och inte

bara låter dem ligga.

Så här kan de se ut när man får in dom. Den här lilla honan är

från ett vanvårdsärende.

Idag ser hon bättre ut, men behöver troligen en operation för att

få rätt på det sista. Ögat är förstört, men den lilla är pigg

och glad. 

Lille Totte. En snäll kvinna tog in familjen. Nu ingår han, 

och hans bror, samt mamman, i vår förening.

De här kallar vi Röda Khmererna. En stor familj, med enbart röda 

mammor och ungar.

Marmelad. Ännu inte helt tillgänglig, men snäll att handskas med.

Maddox, som flyttar i nästa vecka.

Lennart, flyttar på måndag.

Sovande Khmer.

Jonna är trött efter vaccinering.

Söta lilla Castor. när han inte sover, är han en pratsam ung

man, som inte ger sig, förrän han får som han vill.

 Adrian, med sammetspäls, hane som gärna vill ha ett hem.

Apollo, troligen bror till Adrian, också han flyttfärdig.

Han är kelig, busig, rolig, ja, det finns bara positivt att

säga om denna kille!

Ska det vara så här? Ska det finnas så många hemlösa

ungar, och utöver dessa, de äldre katterna?!

Vad är det för fel på folk, som inte tar ansvar för sina djur?

Varför bryr man sig inte om vilket lidande man utsätter

sina katter för?

Många av dessa ungar vi har inne, är tama, tillgivna individer.

Så trevliga, och det är helt underbart att ha förmånen att 

umgås med dom.

Samtidigt blir jag tokig på alla de, som uppenbarligen skiter 

i hur deras öde kunde ha sett ut.

Ute sitter det fortfarande kullar, men var ska de få plats?

Kan ingen snäll mångmiljonär skänka en förmögenhet, så

att vi kan bygga ett jätte-katthem, och kunna ta in fler av 

dessa nödlidande stackare?!

Den här hade varit toppen:

Katthem?!

Drömmar får man väl ha?!

Helen FHHK