Så många, så fina!

Katter, katter, katter!

Hur många finns det egentligen?!

Det hör av sig folk varje dag om katter som springer vind för våg. 

Mest honor med ungar, och ungar utan mammor. 

Jag fattar inte att det kan finnas så många. Förvisso är det helt galet

varje år, men med all upplysning, alla som blir kastrerade, borde det 

snart minska.

Kattungar är söta, den här killen är extremt söt, men måste de

produceras i sådana mängder?!

Vi är nu uppe i drygt 60 ungar, bara i vår lilla förening, minst 20 till 

är på ingång. Plus alla mammor. Samt att vi har ett gäng vuxna, som

är akuta att ta in. Som vi inte kan ta in, hur gärna vi än vill det. 

Torsten, som ingen vet var han kom ifrån. Plötsligt var han på gården,

okastrerad, givetvis, och rädd. När han gick i fällan, blev han 

kastrerad, vaccinerad, och id-märkt, och fick flytta ut igen. 

Tjej, ca 14 veckor, inte helt tam. Infångad utanför Hörby, med

två syskon, samt mamma.

 Två mammor med sammanlagt 6 ungar, kom in för två veckor sedan.

Ungarna är inte helt tama. 

Liten tjej, från samma ställe som ungen ovan. 

Underbara Ville. Han är en verkligt trevlig katt, så lugn, trygg, 

och genomsnäll ! Hans matte dog, och han och hans tre vänner, 

kom till oss.

För tillfället står det ganska stilla med omplacering av de vuxna katterna. 

Det är många som vill ha ungar, vilket kanske är tur, med tanke på

hur många vi fått in. 

Men de vuxna behöver också egna hem. 

Många av mammorna är helt underbara, keliga, snälla, kloka.

De flesta är unga, men har ändå tagit moderskapet på allvar.

Fina Tamsin, vars fyra ungar flyttat till egna hem.

Susanna, vars ungar är leveransklara om fyra veckor. 

 Opal, vars ungar flyttar om en dryg vecka.

Och de är så många fler.....

Vad gör man?!!

Helen FHHK

TNR i bilder!

 Varje kväll, om det är fint väder, har vår lilla TNR-koloni vägmöte.

Häromdagen fick jag äran att delta i det.

Det är så underbart att sitta bland katterna, och se hur de njuter

av sin frihet. Ingen av dessa katter trivs om de är instängda inomhus

med oss, men ute på gården, är de sociala, om än på lite distans. 

 

Missan håller sig på respektfullt avstånd. 

Klara njöt i den nedgående solen. 

 I år är det ett överdåd av skogshallon.

Lillan.

Just den här kvällen var inte alla med på mötet. Kanske berodde 

det på det störande inslaget (jag) .....

Helen FHHK

Semester, vad är det?

Jag undrar om kattsituationen någonsin kommer att bli bättre.

Det här är faktiskt inte klokt. På en dryg vecka har vi fått in ca 

40 kattungar, och fler är på väg in den närmaste veckan.

År, efter år, efter år, fortsätter det på samma sätt.

Vad är det för fel på folk?!

 En del tycks tro att katter är gosedjur, som man kan kasta bort när

man tröttnat på dem.

Varför har folk så dålig respekt för just katter?

Det dumpas förvisso kaniner, råttor, ormar, sköldpaddor, mm,

men inget annat djur kastas bort i samma utsträckning som just 

katterna.

 Tarzan, son till en frånflyttad mamma. En av de lyckliga, som har

ett väntande hem.

Många människor tycker sig uppenbarligen ha rätt att dumpa sina

katter på andra. 

Precis som de som slänger sopor längs med vägarna, så att någon

annan ska ta rätt på deras skit. 

Skillnaden är den, att här gäller det levande varelser, men jag

tror att mentaliteten på folket är densamma.

Louise och Palle.

Resten av sommaren är fylld av att ta hand om kattungar. 

Medan deras "producenter" firar semester med uppenbarligen

gott samvete, kan vi som tar hand om deras bortkastade katter,

inte ens ta en dagstur någonstans.

Inte för att jag har lust att göra det, men det är irriterande hur

lätt vissa dumpar sina semesterhinder på andra.

 Turbo, infångad i Hässleholm, njuter i kattgräset.

De närmaste månaderna, kommer vi inte att kunna ta in "ensamstående"
katter, vi måste koncentrera oss på mammor med ungar, eller ensamma
ungar.
Det är oerhört frustrerande att behöva säga nej till de vuxna katterna,
men faktum är att vi, och alla andra föreningar,  tar emot
hemlösa katter, långt över vad vi egentligen orkar med.
Särskilt under sommarmånaderna.
Trött är bara förnamnet på det tillstånd de flesta som håller
på med detta är i.
Alltmedan deras egentliga ägare, sitter med en drink på Rivieran,
eller vad man nu gör på en semester....


Helen FHHK

Honey-prinsessan!

På lördag, den 9 juli, är det två år sedan Honey kom till oss.

Hon måste vara sänd av gudarna, denna underbara lilla tjej.

Så ljuv, vänlig mot alla, hon ger så mycket av sig själv, varje dag.

Så klart kommer vi att fira vår prinsessa på hennes stora dag!

Ni som inte känner till hennes historia, kan läsa om henne här:

Stackars Honey

 Detta lilla vrak är Honey, den dagen hon kom in.

Honey ett par veckor senare. Hon vårdade ömt Smulans ungar.

Alla blir föralskade i Honey, t o m gamle Teddy.

Hon kilar numera stadigt med Sören Fernström, ni vet, Sveriges
mest klappade katt !

Sören skickar romantiska presenter till sin fjälla ibland. Det är
tur att även han har en fallenhet för rosa!

Honey är också en kvinna i arbetslivet. Här beställer hon färgpatroner!

 Hon är utbildad sjuksköterska, och vårdar ömt en del av de patienter
som kommer till kliniken. Här vakar hon över Tussen, som dragit ut
en del tänder.

Hon agerar också hästskötare, de gånger detta erfordras.

Som sagt, alla tycker om Honey.

 Honey är med på olika tillställningar, och klappar, precis som Sören,
in en del pengar till sina kattkompisar.

Att Honey älskar rosa, har väl inte undgått någon?
Hon har t o m en egen gran, så klart är den rosa!

Hela min dator är full av bilder på Honey. På två år, har det
blivit väldigt många foton. Hela hennes liv är dokumenterat.
Men är det konstigt?
Denna lilla dam är så fotogenisk. Så fort man tar fram kameran,
poserar hon villigt.

Jag hoppas att hennes dag blir extra minnesvärd, och att vi blir
riktigt många som firar henne.
Det är hon väl värd, vår lilla solstråle!


Helen FHHK