Ett olösligt problem!

Vi har totalt intagningsstopp av katter.

Inte ens med ett jätteskohorn, får vi in fler.

Det är så tragiskt, för ute sitter det många katter som

vill in.

Den enkla ekvationen är, att vi hittar inte hem till katterna

i samma utsträckning, som det föds katter till hemlöshet.

Söta Smilla, hittad utanför ICA i Hörby, okastrerad, med dåliga

tänder. Totalt utmärglad. Vem ratade denna äldre, keliga katt?

Det är så vansinnigt många katter som behöver hjälp, att folk inte 

tror på oss, när vi berättar om det.

Det föds ju för h-e kattungar i varenda buske! 

Finns det ingen moral och empati överhuvudtaget, hos alla dessa 

människor som vägrar att kastrera sina katter?!!!

Jag blir så j-a arg (ursäkta språket) på de som tycker att de inte

behöver ta ansvaret för att kattpopulationen bibehålls på samma

höga nivå år, efter år, efter år!

 Rudi, född på en gård där man inte kastrerar.

Alla måste ta sitt ansvar när det gäller kastrering, bönder,

barnfamiljer, och andra som tycker att det är så "gulligt"

med kattungar.

Alla som föder upp kattungar, spär på problemet!

Ja, jag är ordentligt trött på det hela nu. Det känns inte som

om det blir någon som helst bättring.

Alla borde, i vårt upplysta samhälle, vara medvetna om problemet.

Men det är tydligen väldigt enkelt för många, att titta åt andra 

hållet, och låtsas att det inte gäller dom.

Varför hittas det kattungar ensamma vid vägar?

Vem var den oansvariga "uppfödaren" till den här lilla knatten?!

Alla kattföreningar sliter häcken av sig, med att ta hand om

"soporna" som folk tycker sig ha rätt att slänga bort.

En del föreningar lägger ner, helt enkelt för att de inte längre

orkar med pressen som sätts på dem.

De flesta som ringer till oss om övergivna katter, förstår 

vårt dilemma. Men en del blir sura, och arga, när vi inte kan 

ta in fler.

De har ingen förståelse alls över att vi gör det här helt ideellt.

På vår fritid, på vår "semester", med mycket av våra egna 

resurser, på bekostnad av umgänget med familjen, osv.

Topas, en av de som har svårt att hitta hem, för att hon

inte tycker att det är viktigt att bli handtam.

Det verkar vara en masspsykos hos folk att slänga ut sina

katter, och det övergår mitt förstånd, hur man alls kan bete

sig så mot sina djur, i ett samhälle som påstår sig vara ett 

av de djurvänligaste på den här planeten.

Skaffa inte katt, om du inte vill lägga pengar på kastrering!

Argumentet att det är för dyrt, håller inte. Det kostar runt

en tusenlapp att kastrera sin honkatt. Lite mindre för en hane.

Med tanke på vad folk reser för på sin semester, är det verkligen

inget att gnälla om. 

Många tycker att det ska vara subventionerat. Att veterinärerna

gott kan göra det billigare.

Hundägare gnäller så gott som aldrig över samma sak.

Vad är skillnaden?

Vem vill jobba gratis?!

Helen FHHK

 

 

Det kostar!

Kostnaderna för de hemlösa katterna är enorma just nu.

Alla mammor ska kastreras, många av de större ungarna 

likaså.

Vi har stora utgifter för maskmedel, medel mot öronskabb, 

och annan ohyra, samt mediciner.

Det går åt mycket mat, och kattsanden går åt som i en sandstorm

i Sahara. 

Sture ca 5 månader.

Några katter har besvärliga infektioner, och får gå på långa

antibiotikakurer.

Några ytterligare, är kroniker, och kommer att få gå på medicin

livet ut.

 Louise (katten) går på två sorters medicin mot sin epilepsi. 

Två gånger per dygn, måste hon ha den. Naturligtvis är hon

så värd denna omsorg! 

Vi har några katter som går på sköldkörtelmedicin. Några går på

naturmediciner för att de annars har problem med luftvägarna.

En del katter är "bara" gamla, och får tillskott för att hålla sig fräscha.

Så länge katterna mår bra, vill vi gärna göra allt för dem.

Den dagen de inte gör det, underlättar vi deras övergång till

 "andra sidan" .

Zorro, en av de som inte gick att rädda.

Utöver att vi hela tiden försöker få in pengar, mat, mm, till katterna,

lägger vi mycket tid, ork, och känslor , på dem. 

Oron när de är sjuka, glädjen när de blir friska, sorgen när de

inte klarar sig. 

Honey, som överlevde.

 Nyinkommen hona, som ska kastreras.

Gusten, kom in i fredags.

Avslutningsvis vill jag bara säga att:
Vi behöver pengar för att kunna ta hand om, och kastrera de
katter vi har inne nu.
Inom de närmaste månaderna kommer vi inte att ha den
fantastiska Kastreringsbussen, som har hjälpt oss med
detta de senaste åren.
Den kommer kanske inte att vara verksam alls i höst.
Jag hoppas att vi ska klara det ändå.


Helen FHHK

Vi har att pyssla med.....

Som alltid vid den här årstiden är jag trött.
Trött på folk som inte tar ansvar för sina djur, och då speciellt
sina katter.

Det är inte rimligt att det ska finnas så många katter som

behöver hjälp i vårt "civiliserade" samhälle. 

Otam kille från Malmö.

Många som bor i småbyar ute på landet, har katter att berätta om.
Katter som springer vind-för-våg, som förökar sig, som ingen bryr sig om.
Jo, i regel finns det folk som matar dem, för att de har hjärta i kroppen,
men de har ingen möjlighet att kastrera dem, av ekonomiska skäl
i regel, och katterna blir bara fler, och fler, och fler.....
Till sist är det ogreppbart, och det går fort, ibland bara ett år eller två.

Tjej, 7 veckor.

Sen i januari, har vi fått in 83 kattungar. Vi vet att det inte är slut än.
Många av dessa har fått egna hem, några har dött, men vi har
fortfarande ca 30 ungar som väntar på att någon ska tycka
att just de är önskade i ett älskvärt hem.
 Tyvärr är en del av dem skygga fortfarande, en del är på väg att bli
tama, och en del är tama. Några är för unga.

 Kille ca 7 veckor.

Vi har även fått in 17 mammor, som skött om sina, och andras, ungar
väldigt väl.

Fina Alexandra.

Lite försiktig hane, som har hunnit bli ca 14 veckor.

 Det senaste tillskottet. Hane, ca 4 veckor. Som tur är, kunde Dina
och hennes ungar bli hans nya familj.
Han är hittad intill en stor väg, inga syskon, eller mamma, blev funna.

Så klart är det mycket kostsamt, och tidskrävande att ta hand om alla
dessa katter. Vi är mycket tacksamma över att det finns så många
godhjärtade människor, som skänker mat, filtar, och annat som
behövs i det dagliga. De ekonomiska bidragen är också mycket
välkomna. Utan dessa hade vi inte kunnat kastrera, vaccinera,
köpa mediciner, maskmedel, sand, och annat, som är så nödvändigt.

 Fina Beatrice, kastrerad idag. Hon har även flyttat till sitt nya hem.

Positivt nu är, att många vuxna katter är på väg ut i egna hem.
Även en del "långliggare", som Linus, Petra, m fl, kommer att
flytta inom det snaraste.
Jag hoppas att de alla ska uppskatta att få ett "riktigt" liv!


Helen FHHK