Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

lördag 22 februari 2014

Ammunition, fästingar, och TNR!

En liten rättelse från förra blogginlägget, är på sin plats.
Efter att några som kan lite mer om vapen och ammunition
 än vi lekmän, tittat på röngenbilderna,
konstaterades att Maurice är skjuten med ett luftgevär.
Detta gör ju inte saken bättre. Om jag fattat rätt, får vem som 
helst inneha ett luftgevär. 
Med tanke på att det går att skada andra varelser ganska rejält
med dessa vapen, är det för mig en gåta att man inte ens behöver
ha licens för detta vapen!

Maurice! 

Just nu kastrerar vi väldigt mycket katter. Vilket känns riktigt
bra. 
Det finns folk som tar ansvar för att kattbeståndet inte ska öka!
En, i mina ögon, hjälte, är en man utanför Hörby, som "ärvt" sin
fd grannes många katter. Istället för att bara strunta i dem, eller 
ringa jägare, eller en kattförening, har han börjat kastrera dem.
Samt att han matar och tar hand om dem.
När man inte valt att skaffa så många katter själv, tycker jag att
det är helt fantastiskt av honom att göra detta för katterna!

En annan man i Hörby har gjort samma sak, dock med något färre
katter. 

Heder åt dessa män!!!

De här små gynnarna har redan kommit igång på sina ställen.
 

Fästingarna ovan satt på den här lilla upphittade katten. Hon hade
sökt sig till ett hus, där snälla människor tog hand om henne.

Nu befinner hon sig i villavagnen, tillsammans med katter i sin egen
ålder.
Hon ser ut som en liten kattunge, men har bytt tänder, och måste vara
minst 6-7 månader gammal. 
En väldigt småväxt dam, i inte alltför bra skick, men pigg och livlig. 

 En liten hankatt, som ingår i TNR-projektet på Blommeröd.

Två honor, också de från Blommeröd.

De tre katterna ovan, har vi kastrerat, id-märkt, och vaccinerat,
och de är nu utsläppta i sitt stall igen. 
TNR-katterna id-märker vi i båda öronen, om de av någon anledning
skulle skada det örat de normalt blir märkta i.

Minst två katter återstår i detta projekt, och jag vill påminna om
Bappels TNR-insamling, som vi just nu driver.

Det är verkligen hög tid att kastrera sin hona nu, om det inte 
redan är gjort. De flesta som kommer in för kastrering, är i löp, 
eller i närheten av det. 
Jag hoppas att fler än förr tar sitt förnuft till fånga, och låter
bli att föda upp kattungar i år. 

Vi har mycket katter inne som behöver hem, och situationen 
är likadan för alla kattföreningar.
Vad vi INTE behöver, är att ta hand om folks överflödiga 
ungar i vår och sommar.

 Liten unge som kom in för ett och ett halvt år sedan, dumpad i
skogen tillsammans med sitt syskon. Syskonet dog dagen efter de
kommit in, den här tjejen efter en vecka drygt.

Låt oss slippa se mer sådant elände i år!!!!


Och efter detta, behövs det en muntrare bild:

Bappel i full färd med att plundra burken med kattmynta! 


Helen FHHK







tisdag 18 februari 2014

Stackars Maurice !

Idag kom fina Maurice till kliniken. 
Han har haft ont i magen i några dagar, och inte velat äta.
Därför blev han röntgad, för att se om det hade fastnat något
i tarmarna, eller om det var något annat som var fel.

Maurice är en f d hemlös katt, en av många som hans matte Lotta
har fångat och kastrerat, och som hon nu gett ett hem där han 
kan känna sig trygg och älskad.

Maurice, lyckligt lekande med en myntaleksak. Stora, tuffa
hankatten! 

Det är inte helt lätt att röntga en stor hankatt, med så mycket
vilja som den här mannen har!
Men vi var tre personer, och med förenade krafter, lyckades 
vi övertyga honom om att ligga stilla den lilla stund det tog
för att få honom att fastna på plåten. 
Stackarn fick genomlida det fyra gånger....

En otrevlig överraskning väntade oss när första plåten var
framkallad.

Lägg märke till den ljusa pricken på bilden.
Ett gammalt hagel sitter fast i Maurices bröstkorg. Mycket
nära hjärtat. 
Någon har med berått mod försökt att skjuta honom. En kota
är trasig, kanske har ett hagel gått rakt igenom honom.
Detta är ingen ny skada. Men någon gång under Maurices 
liv, har en människa försökt att avrätta honom, troligen på
alltför långt avstånd.

En lite suddig bild, men man ser att kotan är trasig.

Hans svans är bruten på tre ställen.

Vad har den stackars katten fått utstå i sitt tidigare liv?!

Hur många katter ser ut så här invändigt? Hur många springer
omkring med hagel i sig?!

Maurice hade tur. Han träffade på en snäll människa som ville
hjälpa honom, och ge honom ett fortsatt bra liv.

Troligen beror hans lite sjukliga tillstånd, som han befinner
sig i för tillfället, på att han blev avmaskad, och reagerade på
de döda maskarna.
Han slurpade glatt i sig Mjau burkmat och tre räkor på kliniken,
efter den, för honom, obehagliga behandlingen vi utsatte honom för.

Nu önskar vi Maurice ett snart tillfrisknande, och ett, 
i fortsättningen, lyckligt liv!

För övrigt har vi idag kastrerat 3 katter från Blommeröd,
i TNR-projektet som startats där.
Två honor och en hane infångades igår av Tove, som verkligen
ställer upp för katterna! 
 


Helen FHHK




lördag 15 februari 2014

Information om TNR !

Vi samlar just nu in pengar för att kunna kastrera så många
hemlösa katter som möjligt i det vi kallar TNR-projekt.
TNR är självklart för oss insatta, men ibland glömmer vi att alla
faktiskt inte kan veta vad det innebär.

Välmående TNR-katter på Ringsjöfisk utanför Höör.



TNR betyder Trap-neuter-return.
På svenska blir det Fånga in-kastrera-sätta tillbaka.

De kolonier av katter som lever ute, och samlas i, ofta koncentrerade
grupper, blir i regel inte permanenta om ingen matar dem.
Får de inte mat, drar de vidare. 
Problemet med, och för, katterna är att de är duktiga på att 
fortplanta sig. Det föds otaliga ungar, som späder på kolonin.
Många ungar dör på inte alltför trevliga sätt, i sjukdomar, av svält,
i olyckor, mm. 
Dessutom blir många människor störda av det stora antalet katter.
De flesta, tror jag, mår dåligt av att se, sjuka katter och ungar. 
Människor med hjärta i kroppen, tycker inte om att se lidande djur.

En katt-population kan leva ute utan lidande. Katter lägger bra
vinterpäls, de fryser inte, om de inte är sjuka, eller svälter.

 Plätten, från Lindhaga. Han fick stanna inne, då han var ung,
och tam. I Lindhaga finns numera en väl fungerande TNR-koloni,
ett av våra första projekt som förening.

När vi startar ett TNR-projekt, pratar vi med personen/personerna
som matar katterna. Vi försöker få en överblick över kattbeståndet,
hur många individer det är, vilka åldrar katterna är i, om de är tama,
samt hur många katter som kan få stanna kvar i kolonin.
 Viktigast är om de kommer att fortsätta att bli matade. Annars
går det inte att genomföra projektet. I sådana fall, måste alla
katter istället få komma in, och omplaceras.
Ungarna tar vi alltid in, och omplacerar i "riktiga" hem.

Sen fångar vi in katterna, oftast blir det med fälla, men i vissa fall 
är mataren på god fot med katterna, och kan då själv sätta dem i
burar.
När katten är infångad, tas den till veterinär, i vårt fall Ringsjöns 
Veterinärklinik, där den blir kastrerad, vaccinerad, och id-märkt 
genom en tatuering i örat. 
Om inget komplicerat tillstöter, får de som inte ska stanna inne för
omplacering, åka tillbaka hem efter ett-två dygn.

 Rutger kommer från en TNR-koloni i Broslätt. Han fick stanna inne,
då han bara var en liten unge när han fångades.

När TNR-kolonin är "färdig", består den av ett begränsat
antal vuxna katter, alla kastrerade, id-märkta, och vaccinerade.
 De blir matade av en, eller flera,personer, som också håller koll 
på dem så att de mår bra.
Det hålls också uppsikt på om det dyker upp en ny katt i gruppen,
och denna blir i så fall kastrerad mm. Är den tam, får den i regel
komma in för omplacering, i det fall det inte hittas någon ägare
till den.

Att inte alla katter får flytta in och få nya hem, beror dels på att
det finns så förtvivlat mycket katter, det är helt enkelt inte möjligt
att finna hem till dem alla, dels på att många katter är födda
ute, de är inte tama, och de mår bäst av att få leva det liv de
alltid varit vana vid. 

DET ÄR INTE BÄTTRE FÖR DEM ATT DÖ, SOM MÅNGA AV LÄNSSTYRELSERNAS KONTROLLANTER ANSER!!!

 Tre ungar från Ringsjöstrand utanför Hörby. Här har mataren själv
tagit initiativet att kastrera de katter han matar! Ungarna fick
flytta in, och alla utom Eskil i förgrunden, har fått nya hem.

Nu ska vi, först och främst, kastrera en kattkoloni på Blommeröd. 
Vår förhoppning är dock att vi ska få in så mycket på vår insamling,
att vi kan fortsätta på fler ställen. 
Vi vet om flera ställen där det finns kattkolonier, men vår 
ekonomiska situation är inte sådan att vi kan kastrera hur
många katter som helst.

Därför har Bappel dragit igång en insamling, som han kallar
Bappels TNR-insamling. Bg 821-5147 .

Vi tackar Bappel för hans initiativ!

Jag hoppas att informationen om TNR är tillräckligt 
belysande och klar, och att alla nu är väl insatta i ämnet !

Helen FHHK








söndag 9 februari 2014

Besök !

För två år sedan, skulle jag titta på ett antal katter på
Ullstorps gård. Deras husse låg för döden på sjukhus, och
hans älskade katter behövde tas omhand. 
Tur för katterna var, att mannens släktingar hellre valde livet
än döden, då det gällde djuren.
Det finns folk med hjärta i kroppen! 
Alltför ofta hör vi om släktingar, som antingen väljer att avliva 
djuren, eller som vissa, som städar ur den avlidnes bostad, och sätter
katten/katterna utanför dörren, för att sedan "glömma" den/dom.

 Penny, ännu ofångad.

Penny, inne lite senare på våren. Hon var en så kallad "skeppskatt",
dvs hon hade för många tår på sina tassar. Detta är en icke-önskvärd
defekt, som kan ge vissa problem om de extra tårna växer fel.
Flera av katterna hade denna defekt.

Nå, några minuter innan jag kom fram till gården, hade jag pratat 
i telefon med Cecilia, som nu är aktiv i vår förening.
Hon ville ha en långhårig hankatt.....

Jag svänger upp på infarten till gården, och vad sitter på verandan,
om inte en ljuvlig, röd, långhårig katt ! 
Som tur var hade jag precis hämtat min fälla, och hade denna med 
i bilen.

Katterna var egentligen tama, men när husse/matte blir sjuk,
är det många av dem som får en psykisk flipp. Katter har ett känsligt
psyke (min erfarenhet), och det tar tid för dem att komma över
den chock de får när deras allt i tillvaron plötsligt försvinner.
Därför får man ta även den tamaste katt i fälla.

Jag laddade fällan på verandan, och genast satt den tilltänkta
katten i den! 
Sen fick jag syn på en liten svart-vit kattunge, som såg ovanligt
ynklig ut.
Han hade gömt sig i huset när de andra katterna flyttades ut,
 och varit ensam därinne i nästan en vecka.

En liten, rädd, och tilltufsad Skorpan, nyss inkommen.

Ungen var nyfiken på maten i fällan, och när han var en liten bit
ifrån mig, kastade jag mig efter honom, och lyckades fånga honom.
Jag fick en bur att ha honom i, och han fick följa med till 
kliniken, där vi klippte ner den fina, långhåriga, mycket toviga, 
katten till det oigenkännliga, samt kastrerade, id-märkte, 
och vaccinerade honom.

Cecilia hämtade honom samma dag.

Skorpan blev genast tingad, hans blivande husse och matte
hade ringt några dagar tidigare, och velat ha en hankattunge.
När jag ringde upp dem, tvekade de inte en sekund, de ville
ha honom!

Den här fina killen, Willy, fångades in några dagar senare.
När jag la ut honom på Facebook, blev han genast tingad. 
Av Skorpans husse och matte....

Härom veckan kom det två katter till kliniken som skulle 
vaccineras.

Skorpan, som numera heter Gustav. Fortfarande lite försiktig
av sig, men vad han hade blivit stor!

Willy, som numera heter Månsson, också han hade vuxit rejält !

Det är så roligt att återse de katter som vi fångat in genom åren.
Eller få bilder på dem i deras nya hem. Jag tröttnar aldrig på det !
Och ja, jag kommer ihåg varenda en!

Och katterna på gården?
De fångades in, 16 var de till antalet. 5 av dem dog tyvärr, men de 
som överlevde fick egna hem. 


Helen FHHK


torsdag 6 februari 2014

Party-time!

Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Reggie, som fick ett nytt hem i förra veckan, efter att faktiskt själv ha
ansträngt sig att bli vald av denna familj, ångrade sig, och tyckte
plötsligt inte alls att det var någon bra ide' att flytta. 
Han ville inte bo i sitt nya hem, och fick flytta hem igen. 

Reggie.

Sylvester, som blev mycket sur när Reggie flyttade, lät sig inte
klappas under hela tiden hans kompis var borta
Så klart hade vi, dumma människor, inte förstått HUR goda vänner 
de två var. 

Men Reggie blev väl besviken över att Sylvester inte flyttade med honom,
och Sylvester tyckte att vi var idioter som ryckte Reggie ifrån honom.

Sylvester.

Det är inte lätt att vara människa i dessa komplexa djurs värld!

Nå, nu är alla nöjda. 
Vi vet att Reggie och Sylvester MÅSTE flytta tillsammans.
Vi gör inte om samma dumhet igen!

Problemet är nu bara, att Sylvester bjuder Reggie och de andra
katterna på fest i väntrummet på kliniken, var och varannan natt.
Det ser ut som ett krig dragit fram på morgonen, som om ett gäng
huliganer dragit fram! 
De har party bland smycken och leksaker på hyllorna, de har 
t o m öppnat en säck hundmat och festat på.
Hundmat!!!

Jag skulle ha tagit en bild på det, men den tanken faller inte för
mig när jag chockat stirrar på kaoset! 
I tisdags tog det en och en halv timme att reda upp efter deras 
party, idag något kortare tid.

 Sylvester tittar bara nonchalant på oss när vi grälar på honom.
Sen tycker han att vi gott kan ge honom mat. Genast. 

Han är så fräck, och bara driver med oss! 
Men vad gör man? 
Älskar honom ändå? 
Ja, självklart!

Fast nog är han redo för ett eget hem nu? Tillsammans med Reggie
då, så klart! 


Helen FHHK

 





söndag 2 februari 2014

Katter ut, och katter in.....

Vi har fått placerat ut en del katter den senaste månaden, 
vilket känns mycket skönt. Främst för katternas skull, men även
för att vi har haft för många katter inne. 
Det har vi fortfarande, men antalet har minskat, och bördan har
lättat något.

Men i fredags fick vi in 4 nya katter. 2 flickor, och 2 pojkar, syskon, ca 10 månader gamla. 
De är jättefina, och snälla.
Egentligen har vi bestämt att vi inte ska ta in fler katter på ett tag, 
men ibland misslyckas vår planering. 
Alltför ofta, faktiskt.

Två nya pojkar, Bertram och Marvin. Flickorna har jag ingen 
bild på än.

Tyvärr dog söta Bingo i veckan som gick. Hans lilla lever
slutade att fungera.
Han som kämpat så länge med sina skador, och allmänna klenhet.
Jag vill åtminstone tro att han tyckte att han hade glädje av sitt liv,
även om det blev alltför kort. 

 Bingo.

Det här får bli ett kortare inlägg än normalt.
Inspirationen försvann plötsligt, och fullständigt.


Helen FHHK