Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

lördag 20 juni 2015

Man blir besviken på folk!



 Småbapplorna. De har dock inget med följande text att göra.


I november förra året, fick jag ett samtal om en kattunge.
Den var sjuk, och verkade ha ohyra.
Den befann sig i en trädgård, där det bor en man och en
kvinna.
Kvinnan ringde mig, och frågade om jag kunde komma och
hämta den. Nu!
Nej, det kunde jag inte, då jag jobbade, och inte kunde ta mig
ledigt hur som helst.
 
Mannen och kvinnan var dock lediga, och har två bilar.
De bor ca 18 km från där jag bor.
Jag bad henne att sätta ungen i en bur, och köra den, 
antingen hem till mig, eller till veterinärkliniken, där jag
jobbar.
Ja, men kunde jag verkligen inte hämta den? Mannen var så arg
på den stackars kattungen, för den kunde ju smitta ner deras
hundar med ohyran.

Men jag kan faktiskt inte bara strunta i mitt jobb när det passar
mig.
Jag sa till henne att, antingen kunde hon köra kattungen till mig,
eller gå in till sina grannar med den. 
De har nämligen en hona, som lägger ungar varje år, och de 
vägrar att kastrera den, då det ju kostar pengar.
Och det är ju inte deras katt, egentligen, de har bara matat 
den ett antal år.
Nåväl, jag hörde inget, ingen kom med katten, det blev alldeles 
tyst.
Så, på kvällen skickar jag ett sms till kvinnan, och frågar hur 
det har gått.
Svaret?

Tja, mannen hade tagit ungen, och dumpat den på en gård
 i närheten.
I november!!!
En gård där den säkerligen aldrig har satt sin tass, där det
troligen finns andra katter, som den inte känner, och som 
den dessutom kan smitta ner, med vad den nu bar på!
Ärligt!
Får man vara hur dum och känslokall som helst?
Jag talade nogsamt om vad jag tyckte om detta tilltag,
och har inte varken träffat, eller pratat, med idioterna sen
dess.
Vem det var?
Min yngre syster, och hennes sambo!
Folk som ringer om katter, är i 99 ,9 % av gångerna, beredda
att köra katterna till Höör, när vi säger att vi kan ta hand
 om dem.
Snälla kattvänner har kört dem från Malmö, Trelleborg, 
Tomelilla, Karlskrona, m fl, m fl, ställen.
Min egen familj kan inte köra 18 km för att rädda livet
på en kattunge!

Är jag besviken? Arg? Förbannad på att folk jag trodde var
djurvänner, kunde bete sig så här?

Ja, milt uttryckt!
Numera får resten av familjen välja om de vill bjuda oss, 
eller dom!
 Nyligen inkomna ungar, räddade av folk som bryr sig!
Snälla människor, som körde dem från Malmö till Höör,
på kvällen, efter jobb.


Helen FHHK






2 kommentarer:

Mi sa...

Nä fy fan vilka människor. Såna behöver man inte i sitt liv.

Anonym sa...

Så sorgligt. Varför vill vissa människor bara dumpa över problemen på andra?