Nu får det väl för h-lv-t-s s-t-n vara nog med folks oansvariga
sätt att behandla katter på!
Jag är så j---a arg idag!
Elna fick ett samtal om en katt som var illa däran. Hon körde genast
och hämtade den, i Stockamöllan. Sen fortsatte hon direkt till kliniken.
Det var något av det vidrigaste jag har sett!
Den här söta tjejen var mager, sårig, och alldeles full av fluglarver. Och
då menar jag verkligen full !
Optimister som vi är, trodde vi först att hon var så svag, att det
skulle gå att bada henne utan sövning.
Det gick inte så bra....
Hon for runt, och det landade små larver lite överallt. Även på oss!
Jag ska tillägga att just fluglarver, är det äckligaste jag vet.
Verkligen!
Vi var tvungna att chansa på att hon tålde att sövas, och hon fick en
minimal dos. Den slocknade hon helt av.
Ett infekterat sår, som det hela tiden kröp ut nya larver ur.
Tyvärr var badning inte särskilt effektivt mot de otäcka krypen.
Särskilt inte på de som befann sig inne i henne.
Vi blev tvungna att plocka larverna med pincett, eller som Elna, med
fingrarna.
Hundratals larver krälade i och på henne. De kom ut ur alla kropps-
öppningar, och jag menar alla!
Ur detta sår, och ur små hål runtomkring det, kröp det maskar.
Upp ur ett hål, och ner i ett annat. Lite förvånande är det att de är
så snabba som de är.
I mjukdelarna runt klorna, gick det att köra in pincetten, och få ut
knippe efter knippe av larver.
Även i munnen krälade det ! Till sist fick vi skölja ur larverna.
Vi plockade, och plockade, och plockade....
I två och en halv timme, stod vi och plockade fluglarver!
Dessutom hade den stackars katten löss i massor.
Men ärligt! Ska det behöva bli så illa med en katt, innan någon
reagerar?
Uppenbarligen gäller det att katten ber "rätt" person om hjälp!
Just i, och runt, Stockamöllan, lär det vara fullständig katastrof
när det gäller katter.
Elna har redan tagit hem två små kattungar, som hittades övergivna.
Dessa var inte mer än 2-3 veckor gamla. Mamman hittades aldrig.
En annan förening har försökt att rensa upp i träsket, men inte
mäktat med eländet.
Det lär finnas gårdar, där det kryllar av katter. Med ägare som
inte bryr sig.
Hur många ställen finns det runt om i Skåne, och Sverige, där
situationen är likadan?!
Var finns välfärdslagarna när det gäller katter?
De finns ju för andra husdjur!
Yrvaken "Honey", som hon numera heter.
Jag är verkligen utled på situationen. Den är så illa, och jag misströstar
att den någonsin ska bli bättre.
I år är det värre än föregående, eller också har vi hittills varit
förskonade från den värsta soppan.
Det ramlar in katt efter katt, många av dem ungar, men också vuxna.
Vi känner oss maktlösa över folks vettlösa behandling av sina katter!
F-n, hur är folk funtade?!
Hur ska man lösa det?
Jag blir gråtfärdig när jag ser dessa båda, som jag hämtade igår. De
låg och sov, och den minsta, till vänster, drömde troligen om sin mamma.
Hon började buffa på systern, som om hon trodde att det var mamma,
och letade efter en spene att dia från. Sen vaknade stackarn, och fick
nöja sig med nappflaskan.
Låt det snart bli slut på dårskapen!
Helen FHHK
12 kommentarer:
Ja, vad säger man? Vill bara gråta och samtidigt blir man såå förbannad!!!
Vilket fantastiskt jobb ni gör!!! Eloge och hatten av!! Vilket lidande för lilla Honey!! Fruktansvärt! Ibland undrar jag hur långt man ska gå?? Hade denna katt föredragit en stillsam död?? Jag undrar hur ni tänker bara! Ingen kritik utan jag är ett stort fan av vad ni gör för utsatta katter!! När ska man sätta gränsen till vad som är värdigt för en katt?? (eller hund, eller häst...)
Hoppas någon tar sig an Honey och ger henne all den kärlek hon förtjänar!!! Hälsar Ewa
Vilket fantastiskt jobb ni gör!!! Eloge och hatten av!! Vilket lidande för lilla Honey!! Fruktansvärt! Ibland undrar jag hur långt man ska gå?? Hade denna katt föredragit en stillsam död?? Jag undrar hur ni tänker bara! Ingen kritik utan jag är ett stort fan av vad ni gör för utsatta katter!! När ska man sätta gränsen till vad som är värdigt för en katt?? (eller hund, eller häst...)
Hoppas någon tar sig an Honey och ger henne all den kärlek hon förtjänar!!! Hälsar Ewa
Vilket fantastiskt jobb ni gör!!! Eloge och hatten av!! Vilket lidande för lilla Honey!! Fruktansvärt! Ibland undrar jag hur långt man ska gå?? Hade denna katt föredragit en stillsam död?? Jag undrar hur ni tänker bara! Ingen kritik utan jag är ett stort fan av vad ni gör för utsatta katter!! När ska man sätta gränsen till vad som är värdigt för en katt?? (eller hund, eller häst...)
Hoppas någon tar sig an Honey och ger henne all den kärlek hon förtjänar!!! Hälsar Ewa
usch!h!! lider så in i vassen stackars små underbara underverk o fy fan för dessa jävlar till fyle som inte tar hand om dom är ju bara helt åt helvete detta hoppas dessa må brinna i helvetet ,,
Mina tårar rinner och hjärtat gråter. Så fruktansvärt vad våra älskade fyrbenta vänner får gå igenom för människors äckliga idioti. Se bara kattungarnas ögon och blick!!! Så mycket sorg... helt förfärligt hemskt!!
Det finns egentligen bara ett ord för detta beteende; VIDRIGT !!!
Usch ja. Man tappar tron på människan (om man nu har en tro). Förbannade pack! Bra att även svårt sjuka katter får hjälp till ett nytt liv genom er förtjänst. Gärd
Jag är en djur älskare. .. Förstår inte hur man kan nonchalera djur så pass att dom far illa... Stor eloge till er
Ni är mina hjältar alltid!!! Det går inte att uttrycka i skrift det jag önskar åt den som åsamkat Honey detta lidande. Yvonne
tack gode gud för föreningar som ni. Jag är från Stockholm och bor också där nu men under några ås bodde jag i Brösarp... Huga.När vi skulle köpa hus hade ägaren minst 15 katter (som levde/överlevde runt huset. Jag sa: du måste ta bort alla innan vi flyttar in - vi har redan 5 katter. han la alla i en säck och knöt fast den bakom avgasröret och startade bilen... (grannarna berättade) Efter några månader förstod vi att 2 katter var kvar... Efter lång tid lyckades vi fånga in dem bägge. De blev aldrig tama trots att jag jobbade med det och har stor kattvana. Den ena som dessutom var dräktig fångade vi i en fälla och tog in då det var nästa 20- ute. Hon var helt hysterisk, kastade sig mot fönstret, det blev blöta tassavtryck när hon gick på golvet. Så småningom tog jag henne till vet så hon fick ro :( I gårdarna runt om hade de minst 20 katter och ingen kastrerade dem... Vi upptäckte så småningom att det var katter som strök omkring vårt hus och i uthusen, jag la ut massor av mat och gjorde sovplatser i uthuset. Det gick åt säckvis med mat. När vi efter några år skulle flytta hade vi fått 5 katter till som gick inne i huset och ett antal som vi aldrig såg som var extremt skygga. Så småningom skulle vi flytta tillbaka till Stockholm, vi hade 10 tama katter och ett okänt antal som levde ute. Jag bestämde mig för att fånga in all "utekatter" med fällor och låta vet avliva dem. Jag ansåg det mer humant än att de skulle svälta ihjäl när vi flyttade. Det var vissa av katterna som vet fick blåsa bedövningspilar på då de var helt ohanterbara. 8 Katter avlivades. Det finns säkert de som tycker det är hemskt MEN ingen skulle någonsin kunna göra dem tama. Med denna långa historia ville jag egentligen bara säga - att Skåne är vedervärdigt när det gäller katter :(
Tårarna vill inte sluta rinna. Hur fan är folk funtade???? Ursäkta mitt ordval!
Skicka en kommentar