Sockan.

I måndags var Sockan med mig på kliniken för undersökning

av hennes tänder, som jag tycker har sett dåliga ut. Hon har varit

röd i tandköttet, och känts lite halvskruttig ett tag. 

Pälsen har hon inte heller hållit ordning på, och hon hade tovor 

lite överallt, trots att pälsen inte är särskilt lång.

 Sockan.

Sockan är två år, knappt, och är född på Ringsjöfisk. Hon är en

pigg liten (med betoning på liten) tjej, ganska stimmig och

impulsiv. 

Hon är helt galen när vi äter, och försöker under hela måltiden

stjäla min mat. 

Inte resten av familjens mat, bara min. 

Kanske tror hon att mannen och sonen bara äter skräpmat....

 Liten Sockan före infångningen.

Nå. På kliniken blev Sockan nersövd, och Lucie tittade henne i 

munnen. Efter en noggrann undersökning, blev domen Forl, en

tandsjukdom, som enkelt uttryckt (mycket enkelt) innebär att katten 

är allergisk mot sina egna tänder. Rötterna löses upp, och det blir

inflammation i tandköttet.

Ibland är det bara några tänder som måste dras ut, ibland fler.

Sockan var tvungen att dra ut alla sina tänder.

Alla tänderna satt löst i munnen på henne.....

Hon måste ha haft ont i munnen, stackars lilla Sockan. 

Morgonen efter operationen var hon jätteglad, och tuggade 

leverpastejmacka som hon stal från mig!

Hon blev också tamare mot oss, och satt t o m och spann i

lill-husses knä. Hon som inte varit hanterbar innan! 

Sockan är nu en betydligt gladare katt, och verkar inte ha några

som helst problem med munnen längre.

Jag känner mig lite skyldig för att jag inte observerat hennes

problem tidigare, men jag anade inte att en så ung katt kunde

ha så dåliga tänder. 

Och Sockan får ta på sig en del av ansvaret hon med. Det är inte

precis så att hon varit särskilt samarbetsvillig, när det gäller

fysiska undersökningar....

 Blä på dig! är väl ungefär minen jag fått när jag velat

ha närkontakt med denna dam!

Sockan är som hon är, och vi älskar henne!

Jag tror att hon gillar oss också. Särskilt när vi äter....

Helen, FHHK