Lucie påstår till kronofogden, att hon försökt få mig att lämna över inloggningsuppgifterna till min blogg till henne. Nå, det är en ren lögn. Ingen har bett mig om något sådant.
För övrigt är bloggen min privata, och har alltid varit så. Sen att jag en gång i tiden lät föreningens namn och kontonr stå på bannern, var enbart för att få in pengar till katterna i FHHK. Detta är sådant hon aldrig varit intresserad av. Hon har inte ens läst bloggen, om jag inte påpekat att jag skrivit en.
Det finns mycket min före detta arbetsgivare inte brytt sig om genom åren. Jag kommer att skriva om detta på bloggen. Det finns mycket material....
Jag börjar med en händelse förra sommaren, som stör mig jävligt mycket.
Jag och Elna stod på loppis nere på Björks, ni vet fiskaffären nere vid Ringsjön. För att få in pengar till FHHK. Ja, det har blivit många loppisar genom åren, i syfte att alstra inkomster till föreningen. Men enligt vad Kristin har sagt till en av de före detta volontärerna på katthemmet, bryr sig inte Lucie om sådana skitsummor som kommer in via loppisar. Inte heller de pengar som öppet hus har dragit in. Enligt K har Lucie bättre sätt att dra in pengar på, och mer lönsamma.
Nåja, när loppisen är slut, och vi packat bilen , ringer min son mig. Rosamunda, en knappt ettårig honkatt i stugan, har plötsligt fallit ihop och kan inte resa sig. Hon ligger på golvet och gnyr. Lucie var hemma hos oss den dagen, hon och en till håller på att sätta upp några sektioner på rastgården, precis utanför stugan. Hon har varit in och tittat på Rosamunda, och konstaterat att hoppet är ute för henne.
Jag, som vet att det kommer att dröja innan jag hinner hem, tänker att det är ju lugnt, Lucie kommer att avliva henne. Det tar ju bara tio minuter att köra ner till kliniken, hämta avlivningsvätska, och vara tillbaka på vår gårdsplan.
Där trodde jag helt fel. Istället skickar hon min man....
Han som inte vet var de olika preparaten står, som inte vet vad det är han ska hämta, han som tar tid på sig att komma ifrån gårdsplanen då han går dåligt. Men det bekymrar inte Lucie. Hon tycker uppenbarligen att det är viktigare att bygga staket, och snacka skit om sitt ex med sin medhjälpare. Och jodå, sonen hörde allt som sas.
När jag kommer hem, ca en och en halv timme efter budet om Rosamunda, är katten fortfarande inte avlivad, mannen har inte hunnit hem med avlivnigsvätska, den stackars katten ligger kvar på golvet och gnyr. Efter en stund kommer mannen med grejorna, och det slutar med att jag själv får avliva henne. Inget intresse från Lucie alls kan uppdagas.
Så i nästan två timmar ligger det en döende katt i stugan, några få meter från en veterinär, som på tio minuter hade kunnat hämta avlivningsvätska på sin klinik och få slut på lidandet. Och det stör mig än idag!
Och denna människa vill stjäla mina katter, och sätta ner dem på ett redan överfullt katthem, som ligger på hennes gårdsplan. En person, som vid dagen då vår ovänskap startade, inte hade satt sin fot på katthemmet på 8 dagar. Trots att det satt sjuka katter där nere! Och ja, jag hade full koll på det.
Jag har mängder med kunskap om hur hon underlåtit att avliva djur i tid. Det har verkligen varit många stackars djur som inte har fått avsluta sin tid på jorden på ett snällt sätt, där Lucie varit ansvarig för dem. Det kommer mer i MIN blogg i framtiden.
Helen Westergren, Kattsugan i Höör
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar