Livet blir aldrig som man tänker sig.
När döden knackar på, och tar över, förvandlas tillvaron till
ett svart helvete.
För en dryg månad sedan blev min svärmor sjuk.Hon fick åka
ambulans till Lund, där det efter provtagningar konstaterades
levercancer.
Då hon var 94 år, fanns det inget att göra.
Underbara Signe.Världens bästa svärmor. Så klok, så snäll !
Signe hade "tur". Hon slapp att lida så länge. Fyra dagar efter att
hon kommit hem, dog hon.
Under tiden som Signe var sjuk, och oron över att hon skulle
tvingas hem till sin vedeldade stuga i skogen, blev min älskade
Palle sjuk.
Palle är en kattunge. Många tycker säkert att "Vad är en kattunge mot
en människa?"
Men Palle och jag var ett.
Palle var en dag gammal när han kom till mig.
Han var min bebis, som jag levt med i nästan fem månader.
Vi försökte verkligen rädda honom, på alla sätt.
Den dagen vi fick ge upp,och jag satte mitt ego åt sidan,
är den värsta dagen på väldigt många år i mitt liv.
Det är märkligt att man kan fortsätta att leva, att existera,
trots det tomrum och den sorg som uppstår.
Dvs utsidan av en lever, håller masken, man anlägger en fasad
utåt.
Insidan fortsätter att sörja, sakna, undra över om man kunde
ha gjort något mer.
Underbara, fantastiska Palle, livet är så orättvist.
Döden är så definitiv, så svåröverskådlig. För tid och evighet,
är ogreppbart.
Just nu orkar jag inte hålla gnistan uppe. Jag tänker inte ens
försöka.
Palle tar tid att komma över, och det får ta den tid det tar.
En sådan individ är det sällan man får lära känna, och även om
det finns många trevliga katter i mitt liv, var han mitt allt,
den korta tid han fick leva.
Men, under tiden måste allt annat i livet skötas om.
Jobb, hem, djur, vi har sorgligt nog ett dödsbo att röja.
Kanske är det tur att det finns annat att göra. Det går
inte att gräva ner sig totalt, och glömma resten av sina
åtaganden.
Däremot kommer vi inte att ta in några nya katter på ett tag
framöver.
Som synes på hemsidan, http://fhhk.se/ , har vi fortfarande
alldeles för många katter som det är, att hitta hem till.
Helen FHHK
Signe hade "tur". Hon slapp att lida så länge. Fyra dagar efter att
hon kommit hem, dog hon.
Under tiden som Signe var sjuk, och oron över att hon skulle
tvingas hem till sin vedeldade stuga i skogen, blev min älskade
Palle sjuk.
Palle är en kattunge. Många tycker säkert att "Vad är en kattunge mot
en människa?"
Men Palle och jag var ett.
Han var min bebis, som jag levt med i nästan fem månader.
Vi försökte verkligen rädda honom, på alla sätt.
Den dagen vi fick ge upp,och jag satte mitt ego åt sidan,
är den värsta dagen på väldigt många år i mitt liv.
Det är märkligt att man kan fortsätta att leva, att existera,
trots det tomrum och den sorg som uppstår.
Dvs utsidan av en lever, håller masken, man anlägger en fasad
utåt.
Insidan fortsätter att sörja, sakna, undra över om man kunde
ha gjort något mer.
Döden är så definitiv, så svåröverskådlig. För tid och evighet,
är ogreppbart.
Just nu orkar jag inte hålla gnistan uppe. Jag tänker inte ens
försöka.
Palle tar tid att komma över, och det får ta den tid det tar.
En sådan individ är det sällan man får lära känna, och även om
det finns många trevliga katter i mitt liv, var han mitt allt,
den korta tid han fick leva.
Men, under tiden måste allt annat i livet skötas om.
Jobb, hem, djur, vi har sorgligt nog ett dödsbo att röja.
Kanske är det tur att det finns annat att göra. Det går
inte att gräva ner sig totalt, och glömma resten av sina
åtaganden.
Däremot kommer vi inte att ta in några nya katter på ett tag
framöver.
Som synes på hemsidan, http://fhhk.se/ , har vi fortfarande
alldeles för många katter som det är, att hitta hem till.
Helen FHHK
4 kommentarer:
Vi som älskar våra katter vet hur det känns.
Varma tanker till dig Helen och din familj. Finaste lilla Palle - det känns i hjärtat - jag kommer ihåg du visade honom till mig i somras. Han var så liten och fin, han fick så mycket kärlek, trygghet och värme hos dig. Han hade tur att komma till dig vet jag. Vila i frid lilla Palle.
Åh lille fine Palle, så sorgligt.
Lite sorgligt här också. Viking skulle fått en buskompis i december men finaste lille Jepson hittades död en morgon (övriga syskon helt ok) Han var störst, mest framåt och matglad - så inget förstår nånting.
Det tar lite tid att tänka om nu fast jag vet att Viking behöver en yngre polare.
Kram och nospuss från Viking
Vet hur det är att förlora sitt älskade djur.
Skönta att Palle fick ha dig i sitt korta liv. <3
Ewa Angantyr
Skicka en kommentar