När kylan kommer....

Det dyker upp katter överallt nu när hösten börjar bli kylig. 

Folk ringer varje dag om katter som behöver komma in i värmen.

Tyvärr har vi fullt. I katthemmet, i våra få stödhem, i villavagnen.

 Alla hemlösa ungar, tar upp en stor del av platsen.

Och det föds fortfarande nya.

Det går inte att pressa in fler. Hur gärna vi än vill det.

Vi är inga övermänniskor. Vi kan inte trolla med vår tid, ork,

eller plats.

Det hjälper inte att bli sur över att vi inte kan ta in "bara en katt till".

Skäll inte på oss. Det är inte vi som har skapat problemet.

Inte heller hjälper det att hota med avlivning. Platsbristen blir 

inte mindre för det.

Vi tar endast in katter som är hemlösa. I enstaka fall katter från

dödsbon.

Katter som ska omplaceras, tar vi inte in. Har man skaffat sig 

en katt, får man ta ansvar för den själv. 

Kan man inte ha den längre, får man bemöda sig om att hitta 

ett nytt hem till den. Det är man skyldig sin fyrfota vän.

Att dumpa sina katter i naturen, eller var som helst för den

delen, är aldrig ok. Tyvärr finns det alldeles för många 

ansvarslösa människor i det här landet, som är kapabla

att slänga ut sina skyddslingar i kylan.

Det som hela tiden är i mina tankar, är hur vi ska kunna ta in

fler av de drabbade katterna. 

En extra bod, en villavagn till, bygg fler rum i stallet....

Men ska man verkligen behöva gå och tänka så? 

Vi bor i ett civiliserat samhälle, eller jag trodde det, och

folk borde kunna ta ansvar för sina katter.

Allt de behöver göra, är att kastrera sin katt. 

Hur svårt kan det vara?

 Om folk kunde öppna ögonen, och se hur stort problemet med 

de hemlösa katterna är! En, två, tre, många....

Drömmen är ju naturligtvis att kunna bygga ut. Dock hjälper

det föga, när man inte har tiden. Att jobba är en nödvändighet

för att överleva. Katterna tillhör fritiden, och den har vi inte 

betalt för. 

Men drömma får man.... 🐱

Helen FHHK