Ekonomin när det gäller stugan.

 Jag ska tjata lite till om det brev jag fick från Lucie Havelka och Kristin Börstad häromveckan.

Det blir ju så när man tänker på saker, och analyserar dem. Jag förstår till fullo om folk inte orkar läsa mer om det hela. 

De båda resonerar kring allt som är inköpt i föreningen genom åren, som om jag inte varit ett dugg delaktig när det gäller att få in de pengar som spenderats. 

Jag är inte den som gärna briljerar över mina egna insatser, men för att förklara det ekonomiska, är jag tvungen att göra det.

Exvis när det gäller de 100 000 kr som byggsatsen till stugan kostade, var det pengar vi fick tack vare att jag tog in nio kattungar, som jag egentligen inte hade plats till. Damen som lämnade in dem, skänkte då de hundratusen som gjorde att vi kunde köpa själva stugan. Givetvis var det ingen av de två som bråkar om stugan nu, som ville hjälpa till och ta in någon unge i sitt hem.  På den tiden bodde ungarna i villavagnen, som jag använde då. 

Sen fick vi 50 000 kr av Inga. Dels för att vi skulle kunna röja färdigt det som behövdes för att marken där stugan skulle stå, del som hjälp till stugbygget. Jag behöver väl knappast nämna att ingen av de två hjälpte oss med att ta ner gamla hundgårdar, sten, och annat, det gjorde vi själva. Och det är inte det att vi är rädda för att hugga i med det jobbet, det gjorde vi gärna, men det irriterar mig omåttligt att Lucie och Kristin nu behandlar mig, och i förlängningen oss, som skit. Att sedan Lucie försöker lura i folk att hon ligger ute med 200 000 kr på stugan, är bara bullshit. Jag vet att stugan är betald, och skuldfri. De insamlingar vi la ut om den, gav mer än väl kostnaden för byggnationen. 

Det är ingen av de två som stått på loppisar ute i bygden. Även om det inte ger några större summor, är det ändå reklam för föreningens verksamhet, som  ofta renderar givare i förlängningen, adoptioner av katter, mm. Öppet hus är det oftast jag som tagit initiativet till, sen har många av volontärerna  hjälpt till med att göra det till en lyckad, och inkomstbringande, tillställning. Min loppisinsats på öppet hus, är väl det som dragit in minst på dessa. 

De virkade myntaleksakerna, som jag suttit och gjort på kvällarna, efter jobb, och skötsel av katter och andra djur, har också gett ett bra tillskott i kassan. Samt har jag virkat en del sjalar och grytlappar, som vi sedan sålt till katternas överlevnad. 

Gudarna ska veta att jag egentligen skulle behövt de pengarna själv i vår usla privatekonomi, då jag på kliniken var timanställd i tio år, med en riktigt dålig lön. Men för min del har det varit viktigare att katterna fått sitt. Och jag tyckte om mitt jobb, så jag bortsåg från lönens storlek. 

När jag la ut om husvagnsbranden här hemma, där alla mina loppissaker brann upp, var folk väldigt snälla och generösa, och vi fick in 22000 kr drygt. Efter min ena blogg, var det en snäll man som satte in 10000 kr på föreningens konto. På öppet hus i april fick vi in 16000 drygt, sen dubblade Inga summan, och vi kom upp i 32000 kr. 

Man kan visst säga att FHHK har betalt stugan, men kanske ska man då också minnas vem som drog in pengarna till den. Att slita häcken av sig i tolv år i en förening, lägga alla vakna timmar på katternas väl och ve, är nu i efterhand ingenting värt i Lucies och Kristins ögon, 

Och  nu sitter Lucie och skriver  på messenger till en del av de som kommenterar på min sida på Facebook, att hon och Kristin haft problem med mig sen jag sa upp mig från kliniken. Vilket jag har massor av meddelanden mellan mig och dessa två, som säger motsatsen. Men det bekräftar i alla fall att det är min uppsägning som inte föll i god jord, precis som jag misstänkt. 

För min del känns det som det måste göra att gå ur en religiös sekt, både med uppsägning, och utträdet ur föreningen. Man ska klämmas åt, kosta vad det kosta vill för de som är kvar i sekten. Faktum är att det känns som om de försöker sko sig på allt det arbete jag lagt ner på FHHK, Samt att det är ren hämndgirighet över att jag inte är kvar och ser till att det kommer in pengar till deras sekt. 

Att det sedan också drabbar ett gäng katter, och att riskera livet på dessa, är väl för de två ett billigt pris att betala, för att sätta åt mig på. 

Simon, som är blind, och dessutom kissar inne vid minsta förändring, vill Kristin och Lucie sätta ner på ett katthem, som innebär livsfara för honom. Dessutom går han på tillskott varje dag för att hans urinvägar ska hålla sig friska. De kommer att bli dåliga igen av stressen dt är för honom att flyttas på.

Jag publicerar deras brev igen, för de som inte läste det i förra bloggen. 

Numera är tydligen FHHK en myndighet, då de t o m skrivit ut mitt personnr i rubriken. Jag har beskurit bilden så att detta inte syns. 

Men, de får väl dra det i rätten, om de så gärna vill lägga föreningens insamlade medel till detta. Trots att föreningen är skyldig Lucies veterinärklinik sexsiffriga belopp redan. 

Jag vet inte hur de ens orkar lägga så mycket energi på att bråka som de gör, men troligen har de för lite att göra i sitt vardagsliv. 

Själv har jag egentligen varken tid eller ork till sådant här, men jag får väl försvara mig så gott det går mot dessa två intrighungriga kvinnor. 

Vår nya förening, som  jag och andra som blivit illa behandlade av framförallt Kristin Börstad, har bildat, heter Kattstugan i Höör, och vi finns på Facebook.  Om någon som är utbildad jurist vill titta på ärendet, går det bra att skriva på vår messenger. 

Obs att ovanstående banner, och de uppgifter som står där, inte gäller längre.

Helen, Kattstugan i Höör