Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

måndag 22 juli 2013

Livet är orättvist!

Just nu är livet som ett svart hål. 
Det här med att rädda katter, tär verkligen på psyket.
Mina älskade Små-Bapplar är döda. De utvecklade fip, 
och dog båda nu i helgen. 
Jag tycker att jag har skyddat dem mot det mesta, men
det räckte tydligen inte. 

Att investera så mycket tid, och framför allt, enorma 
mängder känslor, i de små fantastiska varelserna,
bara för att se dem dö i slutänden, är som att dö en
bit själv. 

De små har kämpat hårt för att överleva. Från att ha
varit i princip döda, till att bli de livfulla ungar de var, 
så länge de var friska. Resan har varit lång, och stundtals
krokig, men ytterst angenäm.
Tills nu. 

De är döda, och jag, och flera i deras närmaste bekantskaps-
krets, är chockade, och ledsna. 
Huset känns tomt och öde, och varje gång jag kör pick-upen,
tänker jag på dem, och hur de for runt i bilen. 
Hur de stod med sina små tassar på ratten, och "körde själv". 

Mycket påminner om dem, hela tiden, och livet känns inte
särskilt attraktivt. 

Nyss så fulla av liv....

Det kommer att ta tid att komma över dem, och för min
del , vill jag helst lägga katträddandet på hyllan ett tag.
Vilket naturligtvis inte går, då det sitter flera kullar 
med mammor, och väntar därute. 

Och jag svär förbannelser över alla de, rent ut sagt, 
jävla idioter, som inte har vett att kastrera sina katter.
Som inte fattar hur mycket ärftliga svagheter den svenska
kattstammen bär på. 


Helen FHHK





8 kommentarer:

ullaj sa...

Fy så tragiskt. Känner med dej ♥♥♥

ullaj sa...

Fy så tragiskt. Känner med dej ♥♥♥

Anonym sa...

Ryser när jag läser det! Att mista djuren är hemskt.
Men tänk vilken lycka du var i deras liv!!! Även om det inte tröstar nu, så är du värd allt i deras liv!! Stora kramar till dig!!

Milla

Irene Ludvigsson sa...

Tänk på allt du gjorde för dem. De fick känna kärlek och trygghet. Jag förstår att du lider men tänk på vilken lycka dina små fick uppleva som de inte fått utan dig.

Gudrun sa...

Håller med dig Helene, varför tar inte kattägare ansvar för sina katter.
Hemskt att dom dog men jag tänkte ändå så här tack vare dig hann dom med att vara levande & pigga Gudrun

Ceitinn sa...

As you know, I only met Små-Bapplar a couple of times yet they took a little piece of me with them when they left us at the weekend.

Though it is not easy to see it now try to remember the amazing success you have. Maybe we need days like this to appreciate the successes?

Had it not been for you I would not have little Eric. Without you he would not have me and he would be certainly be dead!

Life isn't fair. It's pretty shitty actually but these two little sods came into your life for a reason and I don't think it was to make you feel like you do today. Maybe they managed to live as long as they did to give you the happy memories like how you felt when they were driving with you?

A couple of years ago I was going through a phase of trying to look after all the wild ducklings in the area and one day I was upset that some of 'my' ducklings had been killed. Someone said to me "You can't save them all!"

"No." I said "But I'll die trying!"

Remember the good times that have been and a big thank you for giving me Eric! <3

Anonym sa...

Så sorgligt. Hemskt ledsen... Gärd

Unknown sa...

Men kära du!

Vad fruktansvärt sorgligt! Vilken förlust för dig som har gett så mycket för dom små underbara...

En stor och mycket innerligt tacksam kram till dig!!