Tystnad.

För tillfället försöker jag vara tyst så mycket som möjligt.

En besvärlig förkylning, som naturligtvis var tvungen att

sätta sig i halsen, har medfört att jag har lite svårt att bl a svara

i telefon, tjata på familjen, och säga till djuren när de busar till det.

 

Katterna och hundarna tycker att jag är lite konstig, de är vana 

vid att jag pratar med dem jämt och ständigt, om allt möjligt.

Både om sådant de förstår, och sådant som måste vara totalt

obegripligt för dem. 

 

Kanske tycker de att det är skönt att slippa höra på alla

triviala floskler, som matte bubblar ur sig. 

 

 Små-Bapplarna, störda i sin dagliga toalett. 

 

Katterna tycker bäst om när vi diskuterar vilken sorts

burkmat de önskar serveras. 

Då deltar de livligt i debatten.

De brukar ha lite svårt för att bestämma sig,

det finns ju hur många delikata sorter som helst! 

 

 Tussen inspekterar maten som alla snälla kattvänner

bidrar med. 

Omväxling förnöjer!

Hundarna är inte så noga. De äter nästan vad som helst,

gärna och mycket.

Utom Troll och Virus, som ibland kan vara lite kinkiga. 

 

 Virus och en av ungarna från förra året.

Med tanke på hans kattätargener, borde han ha

slukat den lilla tjejen. Men han är verkligen genomsnäll!

De som njuter mest av min tystnad, är säkert mannen

och sonen.

Kanske borde jag överösa dem med lappar istället! 

Nå, det ska säkert bli bra snart, och då.....!

Helen, FHHK