Sorgligt .

Igår, måndag, var en lite tragisk dag på kliniken. Tre ledsna 

ungdomar från Svalöv, kom in med en katthona som var nästan

död. Hon hade blivit påkörd av en smitare, och blivit liggande på

vägen. Ingen vet hur länge. Folk passerade den stackars katten,

men struntade i dess plågor. 

Tur var att rätt personer, med empati i kroppen, kom förbi, och 

kunde ta hand om den lilla damen.

Lucie vätskade upp henne, och efter en stund piggnade hon till, 

och började äta. 

Men lyckan varade inte länge. Senare på kvällen dog den underbara 

varelsen. 

Det var en katt som berörde många av oss som träffade henne, och 

hennes öde är bara så grymt. Men tyvärr inte alltför ovanligt. 

Att köra på en katt, verkar i mångas ögon inte vara värre än att 

backa över en pappmugg. Man rycker på axlarna och kör vidare. 

Säkert är det samma människor, som på sensommaren, kör rakt in i en fågelflock utan att lätta på gasen.

Det finns inga ursäkter i världen, som kan motivera ett sådant beteende. 

Idag, tisdag, kom ytterligare en påkörd katthona in. Hon var dräktig, 

och hade börjat kasta sina foster, som var döda. 

En akut kastrering var nödvändig. Det var inte en helt enkel operation,

men den lyckades, och vi hoppas att den här lilla sötnosen ska klara

sig. 

Uppdatering följer. 

Nu till något roligare! Det händer inte bara sorgliga saker.

Lilla Preston, som kom för ungefär en månad sedan, syns nu

betydligt mer här hemma. Han är väldigt duktig på att hjälpa

till vid spisen, och kan även avgöra om maten smakar ok efter 

tillagning. Det är ju himla praktiskt, för då vet vi om vi vågar 

äta av den själva. Dvs om det blir något kvar.... 

Det här är en gammal bild på Preston. Ny följer när den lille mannen

åter fastnar på bild. Han är lite större, och lite mer ungkatt nu. 

Och på tal om att laga mat; Bapplan är en hejare på att koka potatis! 

Hon passade grytan i minst en kvart. Ingen risk för att potatisen

förkokte sig! 

Helen FHHK