Att lägga bandage

Gangstern Tilly har gått med brutet framben länge. Han har levt ute, 

och har troligen råkat ut för någon otäck olycka i sitt liv.

 Frambenet är av, samt fattas sporren på det benet. Om jag får gissa,

 har han fastnat med benet på något sätt, slitit sönder det,

 och dragit av sporren samtidigt. 

Hur det än har gått till, har det säkert varit mycket smärtsamt.

Tilly verkar dock obekymrad om sitt handikapp, och är en 

riktig Al Capone. 

Enda gången han får ont och haltar lite, är när han hoppar 

ner från höga höjder. Han har inga problem att ta sig upp

på de mest konstiga ställen. Inte heller har han problem med 

att klösa på sin pappersklösbräda, som han älskar. Det är

kattmynta i den, och när han har rivit färdigt, rullar han sig

gärna på den. 

 

Det första stödbandaget Lucie satte på Tilly. Det lät han inte sitta 

kvar ens så länge, att han var riktigt vaken.

 Det senaste snitsiga bandaget. Flera timmar höll Lucie och jag 

på med det. Första gången lyckades han kränga av det, trots 

den fina lilla tröjan. Han var inte ens vaken ordentligt. 

Andra gången fick han av det halvvägs, också i halvvaket tillstånd,

 och vi var tvungna att ta av honom det.

Den här lille gynnaren har MYCKET bestämda åsikter. Ingen talar

om för honom vad han ska göra. Vill han smita ut i väntrummet,

talar han nogsamt om att han låter sig bäras tillbaka under

protest. Har han bestämt sig för att radera filer i datorn,

finns det inget som säger att någon har rätt att avbryta honom.

Uppenbarligen gillar han när tangentbordet skriker honom

i öronen. 

Hur han fick av detta, är en gåta! 

Den dagen Tilly ska ha ett nytt hem, lär det få bli hos en 

mycket kattvan person. Någon som lär sig att leva helt efter hans

villkor. HAN kommer inte att leva efter några andra lagar, 

än dem han själv skapar.

Behöver jag säga att jag och Lucie älskar honom?!

Utom när han kränger av sig bandaget....

Men skam den som ger sig. Imorgon försöker vi igen! 

Helen FHHK