Jaha, ja. Så kom då årets första kattungar.
Det är den tiden nu. Den tiden de flesta kattföreningar
våndas inför.
Att inte hinna med, att inte ha plats, att inte kunna rädda
alla små.
Att neka vuxna katter att komma in, för att ungarna tar upp
alla platser. Detta är ju ett stort problem året runt, men det blir
så mycket värre på sommaren.
Jag älskar kattungarna, det är inte det.
De är roliga, söta, och underhållande att titta på.
Jag kan tillbringa timmar med dom.
Men det gör mig oändligt ledsen över att det ska vara så
här, år efter år.
Jag tror faktiskt att folk som föder upp kackerlackor har bättre
hum om blommor och bin än vad många kattägare har.
Ja, de flesta som föder upp djur överhuvudtaget.
De står inte och gapar av förvåning när deras djur förökar
sig. De flesta släpper inte ut sina hormonstinna hondjur,
och tror att de ska "hålla på sig".
Ibland är jag färdig att ge upp. Det känns som om det aldrig
kommer att bli bättre.
Man vill så mycket, men det räcker aldrig.
För överallt sitter det folk och producerar fler katter.
Och jag vet inte om dessa människor någonsin kommer att
fatta hur illa de gör sina djur, och vilket lidande de
utsätter dem för.
Piraten kom in igår. Ett vandrande skelett, med en stinkande
öroninflammation, mycket tandsten, och en jättedålig tand,
som fick dras ut. Varför reagerar ingen på en katt i det skicket?!
Det krävdes att rätt person råkade passera, och fick syn på
honom. Han är tam, så någon borde ha reagerat!
I nuläget är vi inte ens säkra på att han överlever.
Vi har en TNR-M-koloni att kastrera nu. Minst 9 katter,
kanske fler. Ett ställe dit, mestadels, hanar vandrar, nu när
de blir bortkörda från gårdarna runtomkring av äldre
revirhanar.
För den som vill bidra till detta projekt, kan jag rekommendera
vår webshop http://butik.fhhk.se/
Hela behållningen från denna går till kastreringen av dessa katter.
Helen FHHK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar