Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

söndag 12 januari 2014

Kastrera!

En önskan så här i början av året, är att det i år inte ska födas ens
i närheten så många kattungar som förra året.
Igår fredag, kastrerade vi första dräktiga honan. Så det är redan 
på gång. 
Alltså hög tid att kastrera alla de katter som fortfarande är fertila. 

 Kattungar (här representerad av en Bappel) är söta, charmiga, 
och alldeles underbara, men, det finns ingen anledning att
 föda upp fler, så länge överskottet av katter är så stort som det är.


Många tror att katterna inte kan bli dräktiga då de är under året. 
Men det är tyvärr många honor som föder sin första kull, både vid
7- och 8-månaders ålder. Dvs de är själva unga tonåringar
 när de föder. Som om ens tolvåriga dotter (om jag nu hade en),
skulle föda barn.

I hundvärlden finns det regler för hur ung en tik får vara, när den
föder sin första kull. 
Varför finns det inte det när det gäller katter?
Inom hundvärlden finns det också regler om hur ofta en tik får
ha valpar, hur många kullar den får ha, och hur gammal den
som mest får vara vid sista kullen. 
Man måste också ha friskhetsintyg på tikar över 7 år (tror att 
gränsen är satt där), om man ska para den.
En katthona kan få 2-3 kullar på ett år, varje år, tills den
dör av brusten livmoder, eller något annat fysiskt slitage.

Missan kom in med 3 nyfödda ungar. Hur många kullar hon
fått i sitt liv, vill jag inte tänka på. Hon fick akut-kastreras innan
ungarna slutat dia, då hon blev sjuk. Jag har en bild på hennes
livmoder, men jag ska inte plåga er med att visa den. 
Vad jag kan säga är att, den såg mer ofräsch ut, än en köttbit
som legat i rumstemperatur för länge.

Missan klarade upp krisen, två av ungarna överlevde, 
den svarta dog tyvärr, och idag lever hon som en uppskattad
familjemedlem i utkanten av Höör.


 De här två hittades på egen tass vid ett bageri, nu nyligen. Ingen
mamma syntes till, inga fler ungar heller. 

Tyvärr känns det inte som om budskapet om problemet med hemlösa
katter, går in i huvudet på de som låter sina honor få ungar.
Jag vet inte hur man ska få dessa att förstå vilket lidande
de bidrar till med sin s k "uppfödning". 
Och vad de utsätter sin hona för, då de låter den få kull på kull
på kull.
Inte sällan ser man annonser på Blocket, i augusti, om den andra 
kullen till salu efter samma hona. 
Dvs hon ger fortfarande di, då hon blir på smällen igen. 

Fullt lagligt kan man låta sin hona utstå detta elände.

De honkatter vi får in, är i regel max 2-3 år. I sällsynta fall dyker
det upp en äldre.
Vad händer med alla honor i åldrar däremellan? Vill vi ens
tänka på det?

 Nej, alla kattvänner måste ta sitt ansvar. Var inte rädd för att 
säga åt din granne, dina bekanta, din familj, att de MÅSTE
kastrera sin katt. Problemet är för stort, för att man ska vända
ryggen åt det. Följderna för de drabbade katterna är alldeles
för kostsamma!


Helen FHHK



 

2 kommentarer:

Claudia sa...

Dear Helen,
yes, it is not believable, that there are still so many kittens arround, who do not find a new home, and they still want to get more and more kittens.....I guess,people only like them as babies, when they grown up, they are too normal, not neat enough any more .....
Glad you found a new home for the cat with her two babies!
Wishing you all the best, and thank you for your so kind words on my blog :O)
Have a good week,
love and hugs,
Claudia

Anonym sa...

Gamla myter är seglivade... Gärd