En vän till mig, som också hon ägnar sitt liv åt att ta hand om
hemlösa katter, berättade att hon varit med i några grupper
på Facebook, där de sk "kattuppfödarna" diskuterar sina nya
kullar.
Argumenten för att "föda upp" dessa ungar är horribla.
"Min hona tycker om att ha ungar." "Mina ungar får minsann bra hem."
"Det är så gulligt med kattungar." "Det är så bra för barnen att få se
kattungar födas och växa upp."
Klart att de är söta. Lingo, i förgrunden, är född av en hemlös
mamma. Case, i bakgrunden, hittades på en tröska, som fraktats
på lastbil från Sundsvall till Karlskrona. Lingos mamma, Mimmi,
adopterade Case och hennes 2 syskon.
Det verkar som om de som tror att de gör arten en tjänst genom att
"föda upp" kattungar, gör det enbart av själviska skäl.
Jag undrar om de skriver avtal på ungarna, typ att den ska
lämnas tillbaka om man inte kan ha den längre? Eller att den
inte får släppas ut vind-för-våg, om den inte är kastrerad och
id-märkt?
Nej, visst, nej, det sistnämnda gör ju de själva med sina honor!
Var tror de att katter som Mimmi kommer ifrån? Hon uppstod inte bara
plötsligt ute på gatan!
Jag vet att jag skrivit det förr, men varför tror de att deras kattungar
inte ska hamna på gatan?
Varför är ungar ibland till salu av den nya ägaren en vecka efter
att den inköpts?
De borde rimligtvis lämnas tillbaka till "uppfödaren", för att
omplaceras av denne.
Annars har man noll koll på var de sedan hamnar!
Sötaste Jonna, Cases syster.
Nej, folk måste sluta att vara så själviska när det gäller djur. Man
sätter obetänksamt nya små individer till världen, och tar inget
ansvar för att de ska få ett bra liv.
Mimmi är en katt jag fick in under min aktiva tid i Kattkommando Syd.
Hon finns fortfarande kvar här hemma, men det är meningen att hon
ska få flytta till ett nytt hem, så fort någon kan ge henne en framtid
hon förtjänar.
Mimmi är numera tam, men tyvärr var vi tvungna att dra ut alla
hennes tänder för ett år sedan. Om det beror på dålig "avel", eller
på att hon fick ungar för tidigt, eller en kombination, vet jag inte.
Klart är dock, att detta är en ljuvlig liten dam, som egentligen, efter
hennes insats som mamma, borde ligga på röda sidenkuddar, och
dyrkas av sin nya ägare!
Hon adopterade fyra ungar, trots att hon hade fyra egna att ta hand
om. Och skötte dem med den äran!
Helen FHHK
1 kommentar:
Det är en gåta hur man kan lura sig själv och andra till att tro att man gör katten eller nån annan en tjänst genom att låta den gå okastrerad. Dumhet och själviskhet går ofta hand i hand. Och som du skriver, nåt ansvar för ungarna tar man ju inte och man avkräver inte köparna nåt ansvar heller. Tur att det finns några som i alla fall försöker ta det ansvar för dessa stackars djur när de blir övergivna, som "uppfödarna" inte tar.
Skicka en kommentar