Denna dagen, åtta liv!

Får jag ösa ur mig igen om alla som inte förstår att kastrera 

sina katter?

Min dag har bestått av att samla ihop "skräpet" efter ansvarslösa

människor, som inte förstår att ta hand om sina djur.

I förmiddags körde jag till Snogeröd, och fångade in den här familjen.

Det är en hona med 5 ungar, som Ninni har tagit hand om. 

Plötsligt en dag fanns hon och ungarna bara där!

Första ungen gick att ta som den var, och sätta in i en transportbur.

3 gick i fällorna. Mamma katt är tam, så när 4 var infångade, satte 

vi henne i en bur. Hon är toppensöt! 

Sista lilla ungen försvann. Vi hittade honom inte, förrän Ninni kom 

på att vi kanske skulle titta i motorn på våra bilar.

Och där, i Ninnis bilmotor, låg han. (Jag tror att det är en han.)

Det gick att ta honom i nackskinnet, och sätta honom i en bur.

Både Ninni och jag var lättade och lyckliga över att ha fått in

hela familjen. 

Nu bor de i ett rum i villavagnen! De verkar vara mycket nöjda.

Från dessa välmående katter, kom jag hem till en ny liten stackare.

Bilden är urdålig, men jag tror att den talar om vilket skick den 

här ungen är i.

En bil stannar och en bildörr öppnas. När dörren stängs, och bilen

kör sin väg, sitter det en liten, oälskad, unge ensam kvar.

Han blir blöt och kall, svansen är bruten, och han undrar var

mamma är.

Tur är att det så småningom kommer en kattälskande människa 

körandes förbi. Och får till lycka för den lilla, nu snuviga, ungen,
syn på honom, och tar med honom hem.

Hans ögon är geggiga, och hans syn är lite suddig.

Han är hungrig, men kan inte lukta maten genom sin täppta 

nos.

Tack vare Jessica, lever han fortfarande.

Det är verkligen tur att det finns folk som bryr sig!

Nu är han uppvätskad, matad, samt får penicillin mot sin snuva

och täppta ögon.

Närmaste veckan tar Cecilia hand om honom, och sen hoppas vi 

att han är frisk nog att få en ny mamma. 

 Ja, sen ringde telefonen....

En liten unge satt på en trappa vid en sommarstuga.

Trots letande, hittades varken mamma eller syskon. 

Han är i fint hull, pigg och tuff, men har löss, är ca 3 veckor,

och har lite kala fläckar.

Men han äter! 

Nu ska han flytta hem till Sarah, som kommer att se till att han

blir matad, avlusad, och växer upp till en vacker kille.

Hade inte Cecilia kommit och hjälpt mig att reda upp i röran 

kattungar, vet jag inte hur det hade gått. 

Det var ett kaos här hemma, och det går ju inte att vara på

flera ställen samtidigt.

Gissa om jag är utled på alla puckon som inte kastrerar sina 

katter!!!

Och på alla empatilösa idioter som dumpar misstagen som 

kunde undvikits!

Hur är man funtad, när man kan slänga ut en liten unge, i kyla,

regn och rusk?

Det måste vara något allvarligt fel på dessa människor. Något

vitalt måste fattas i ens sinne. 

Kan dessa människor överhuvudtaget känna något för någon?

Slut i huvudet är jag efter denna dag. 

Helen FHHK