Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

torsdag 25 februari 2016

Se döden på oss väntar.....

Det enda vi är säkra på i livet, är att vi alla ska dö en dag.
Kanske inte det mest upplyftande man kan tänka på.
Många tänker inte ens på det, och vissa verkar tro att de ska
klara sig undan döden med livet i behåll.

 Två små, i början av livet. Lillebil och Lillebror.


Själv hör jag till den kategori människor som inte planerar min 
jordliga tillvaro alls.
Säkert jobbigt för många i min omgivning, men det fungerar för mig.

Däremot planerar jag för tiden efter livet. För familjen, för djuren,
och för alla de värdelösa ting jag samlat på mig.
Folk runtomkring mig ska veta vad de ska göra med det som är 
mitt när jag dör.

Särskilt med djuren. Ingen ska stå villrådig, och undra var de 
ska göra av de levande varelser som förgyller min, och familjens,
tillvaro. 

Exempelvis måste Malte och lilla Nypon få fortsätta att kampera ihop.

Givetvis tar familjen hand om djuren om bara jag dör. 
( Jag har t o m givit mannen tillåtelse att flytta ihop med en, 
av mig noga utvald, kvinna, omedelbart efter mitt frånfälle. 
Alla parter är invigda.)  

Men tänk om, jag menar, det händer ju att hela familjer raderas 
på ett ögonblick.
Det kan synas negativt att tänka så, men för mig är det viktigt
att veta att alla har det bra när inte jag finns.
Och då särskilt de som inte kan föra sin egen talan, djuren.

 Isolde.

Vi ser hur det kan bli när folk inte planerar för sina djur, katter
i vårt fall, efter döden.
Alltför många katter sitter kvar ensamma på trappan, när husse
eller matte har avlidit.
Släkten tömmer hemmet, ordnar med sitt arv, och begravning, 
och lämnar katten kvar att klara sig själv. 
Att katten har förgyllt gamla morfars sista, i övrigt ensamma,
år, verkar inte ha betydelse. 
Eller också avlivas helt sonika gamla mormors katt, trots att
den är i sina bästa år. 

Även om det sistnämnda är att föredra, framför en frysande katt
på trappan, är det ändå mycket dålig respekt för den dödas 
värde i livet.

Diana.

Så, ordna det för era djur, prata med folk, skriv in dem i era 
testamenten.
Det är viktigt, särskilt för djuren. De vill ha ett bra liv, även efter 
det att matte och husse inte finns längre. 
De vill inte bli övergivna, eller dö, för att det inte finns klara 
riktlinjer för deras fortsatta existens.

När min pappa dog, för ganska många år sedan, fick jag 
färdigtryckta blanketter på begravningsbyrån.
De är mycket bra, och man kan i detalj beskriva hur man vill
bli begravd, och även fylla i vad som ska göras med det
som lämnas efter en. 
Enkelt för de efterlevande, vill mamma bli kremerad, 
ha begravning för hela släkten, var ska jag göra av alla 
hennes dammsamlare?
Om de då kommer ihåg att jag har lagt detta papper underst 
i en låda, slipper de tänka.


Helen FHHK





1 kommentar:

tatjana sa...

Very nice photos, big hugs and kisses
from tatjana