När man sitter och surfar runt på olika sidor på nätet, dyker det upp
en del konstigheter. Både när det gäller utanför mina intresseområden,
och när det gäller det jag är intresserad av.
Läste på en sida om en man som sökte en kattunge. Bara så där lite
allmänt. Genast kom det en massa kommentarer från folk som hade
kattungar till salu.
Nu vet jag inte någonting om mannen, han kan ju vara världens justaste
kille, och en superbra blivande kattägare.
Men det vet inte de som svarar honom heller.
Det kändes på deras svar, som om det bara var att komma att hämta
en unge, utan att kolla upp vad för slags framtid den går till mötes.
Men jag kan ha fel där också.
Dock, i mina ögon känns det lite desperat att svara på ett sådant
inlägg. Är det så bråttom att bli av med sina ljuvliga ungar?
Varför vill man ha ungar på sin hona, om målet bara är att göra
av med dom?
Eller ville man inte det egentligen? Det "liksom bara hände"?
Aska, som gladeligen ger di , även till ungar som inte är hennes.
Nå, sen har vi en kategori som svarar på dessa inlägg, som tycker
att han ska vända sig till ett katthem istället.
Ja, det är ju vällovligt. Men vilket katthem med självaktning,
placerar ut kattungar genom dessa kanaler?
Inte vi i alla fall. Våra ungar ska ha hem, där man är beredd
att anstränga sig för att få äran att bli deras husse/matte.
Föräldralösa Bjarne.
Däremot tycker jag att de som kommenterar, och påpekar
problemet med antalet hemlösa katter, och argumenterar för
varför man inte ska ta ungar på sin hona, gör en bra insats.
Detta är något som tåls att ältas gång efter annan. För tydligen
är det rena rymdvetenskapen för många, något som är så svår-
begripligt, att det är omöjligt att ta in.
Och jag vet inte vilka argument som biter på dessa människor.
Troligen är de så upptagna av sig, och sin lilla värld, att de inte
kan se det som händer utanför detta upptagningsområde.
Jag, mig, mina, är ord som ofta återkommer i deras resonemang.
Absolut ingen ödmjukhet inför det stora problemet med hemlösa
katter. Ingen av dessa människor inser att de är medskyldiga
till problemet. För "deras ungar får minsann hem, och alla hemmen
är seriösa, ingen av deras ungar bidrar till att kattproblemet ökar".
Någon hade t o m kommenterat ett inlägg om detta, med att hon
struntar totalt i de hemlösa katterna, de har inte med hennes
"uppfödning" att göra.
Men de hemlösa katterna kommer någonstans ifrån. De uppstår
inte ur tomma intet. Som frön som sår sig i vinden...
Någon dumpar sina osålda kattungar, någon släpper ut sin
okastrerade katt, som springer iväg och "försvinner".
Någons försvunna katt förökar sig i det fria.
Och det är ju också så, att utan de hemlösa katterna, skulle många
honor inte ens bli på smällen.
Tabasco. Kanske uppstod han bara där vid bäcken, plötsligt.
Många av de som tycker att de är seriösa "uppfödare", släpper ut
sin hona, i vetskap om att de finner en hane att para sig med.
Vilken hane som helst verkar duga. De kan inte ens redogöra
för ursprunget till sina ungar. De har inte en susning om ärftliga,
eller smittosamma sjukdomar. Faktum är, att de flesta vet ingenting,
om någonting. Men de ger kattungarna Royal Canin, och det är
tydligen deras betyg på att man är seriös.
Ja, en del t o m avmaskar sina ungar!
Hur uppstod lilla Humlas nackskada, eller skadan på hennes ena bakben?
Att pappan till ungarna kanske bär på Fiv eller Felv, att honan
kanske är smittad, att någon av föräldrarna har dålig tandstatus,
är inget som man har något hum om.
För man vill bara ha ungar på sin honkatt!
Helen FHHK
4 kommentarer:
Håller med dig fullständigt.
Man kan slå skallen blå i väggen på dom de fattar inget ändå.
Jag kan inte vara tyst utan skriver på deras kommentarer på fb att för tusan kastrera/steraliserad era djur.
Men då får jag kommentarerna att jag vet inte vad jag pratar om.
Det finns många människor av dom som inte ens borde skaffa barn ens de avlat allt som går på ben tyvärr....
Säger bara tack för att du finns som vågar säga din mening.
Bra skrivit Helen
Tycker också att det är bra skrivet. Det hade varit bra om människor tänkte efter först och inte bara handlar på impulser. Det är trots allt en levande varelse som behöver vår hjälp och ska tas om hand i många år på ett så bra sätt som möjligt!
Det där var det bästa jag har läst på länge.Mina tre katter på 11,13 och 14 år är alla hittade utomhus av mej som små kattungar. Han på 14 år var så liten så jag flaskmatade honom. Kämpar för att alla katter ska kastreras och märkas.
Skicka en kommentar