Kattungar säljes till vem som helst.

Inte alls långt ifrån oss, bor det en kvinna som producerar kattungar.

En till två kullar årligen, brukar hon annonsera ut på Blocket. 

Vi pratar så gott som aldrig med henne, men hennes närmaste granne, är 

på henne ofta om att hon borde kastrera sina katter. 

Dock tycker denna kattungeproducerande kvinna att det inte är något

problem med att hennes katter fortplantar sig. Hon får ju sålt alla ungarna.

"De har rätt färg, randiga, och hon får 500 kr för dem, och blir av med dem

alla." 

 

Valdemar, Per-Otto, Bonnie, och Humla, några av de som kommit

in i trygghet. Men finns det hem till dem alla? Har en sjuklig liten

katt som Humla, någon chans att få ett hem som är berett att ta hand

 om hennes bräcklighet? 

 

Ja, det är klart att man får sålt dem, om man säljer dem till vem som helst. 

T ex slänger hon ner en unge i en kartong, om folk "glömt" att ta buren med

sig. Ungen syntes sitta i bakrutan i bilen, då de körde förbi hennes granne. 

För övrigt satt det en skylt med "Övningskörning" på bilen, och det tog kvinnorna en kvart att köra förbi hennes granne. 

Om någon har hittat en liten randig unge, springandes ensam och förvirrad 

i Helsingborg, kan det mycket väl vara denna stackars katt. 

 

Det skrivs mycket om hur dessa "buskavlare" stjäler hem för de hemlösa

 katter som föreningarna får in. Men när jag hör om hur dessa s k 

uppfödare säljer sina katter, tänker jag att så inte är fallet.

Ingen seriös kattförening placerar katter till den sortens hem. 

Däremot producerar de nya, hemlösa, katter, just för att de säljer

sina katter till första bästa som råkar stå på deras tröskel. 

Ett annat exempel är en liten unge, som sålts som 12-veckor. Men vid veterinär undersökning, visade den sig vara ca 8 veckor. Den gick omkring och skrek efter mamma och syskon.....

En annan hade köpt ungar som var 10 veckor. Dessa släppte den nya ägaren

ut, för de skulle ju lära sig att vara ute- inne-katter.... 

 

 Jana, nyss inkommen. Hennes mamma dök upp med sina ungar

 från ingenstans vid en av våra TNR-kolonier.

Det finns många exempel på hur kattungar säljs på de, för kattens framtid,

mest ansvarslösa sätt. Men alla som säljer kattungar, hävdar att de hittar bra 

hem till sina ungar, och att de minsann inte bidrar till att någon katt 

blir hemlös. 

Men verkligheten ser helt annorlunda ut, och dessa människor lever i

nån sorts utopi om sin egen förträfflighet. 

Jag mår illa varje dag, när jag tänker på hur många katter som far illa

i sin hemlöshet, och varje gång vi tvingas säga nej till en katt som behöver

komma in i tryggheten, är det som att få en knytnäve i magen. 

För sanningen är, att överproduktionen av katter är så stor, så det 

finns inte någon som helst möjlighet att vi kan rädda alla.

Troligen finns det inte heller anständiga hem till så många oturliga

själar.

 

Och jag vet inte hur man ska komma tillrätta med problemet.

Helen FHHK