Oansvariga kattägare.

Dagligen läser jag om katter som har försvunnit, katter som blivit

överkörda, och ibland, katter som blivit misshandlade.

Tobias, som var illa åtgången när han kom in. Han är nu en välmående
TNR-katt, och bor på en gård.

En familj bor bredvid en väg, förvisso med dåligt doserad kurva, men,

de oroar sig för att barnen ska bli påkörda. De har haft två katter som

blev överkörda, och dödade, på vägen. 

Ett barn kan man lära trafikvett, en katt förstår inte faran. 

Släpp INTE ut dina katter om du bor precis bredvid en farlig väg! 

Behöver man ha så mycket vett för att förstå det?!

Vi har ganska många som vill adoptera katter av oss, som bor nära

farliga vägar. Och som vill att katten ska gå ut. 

En del blir irriterade på oss, när vi säger nej till detta. 

Det är dock ganska enkelt att gå in på vår hemsida, och läsa de

kriterier vi har på de som vill adoptera katt. Det är faktiskt en 

mycket lättläst, och lättförståelig text.

Höstungar.

Det står också klart och tydligt att vi inte adopterar ut kattungar

som ensamkatter. 

Trots detta blir Kristin, som håller i kontakten med adoptanterna,

ibland utskälld när hon förklarar detta.

Om man inte tycker att man uppfyller våra krav på det hem, där våra
katter, förhoppningsvis, ska tillbringa hela sitt liv, är det mycket
enkelt att låta bli att höra av sig till oss.

 Vostok, alldeles nyinkommen.

Senast vi stod på loppis i Höör, var det första vi såg, en lösspringande
katt på torget.
Jag reagerar alltid negativt vid en sådan syn. Hur kan man vara
så oansvarig, att man släpper ut sin katt när man bor så centralt?!
Älskar man verkligen sin katt då?

Jag reagerade även på en katt som sprang vid Kungshällan i Höör.
Någon vecka senare, läste jag att den hittats överkörd.

Katter försvinner i parti och minut.

Visst kan katter försvinna även på de säkraste ställen. Men ofta är de 

försvunna i stan, i små byar, intill vägar, m fl osäkra platser.

Det är bara att gå in på vilken bysida som helst på facebook, så är
det alldeles fullt med inlägg om försvunna katter, och en del upphittade,
som då oftast ingen vill kännas vid. Ibland sammanfaller det lyckligt
att en upphittad katt faktiskt är saknad.

Många tycker att katter ska ha sin frihet, och att de måste få springa
ute för att må bra. Detta fungerade på den tiden det inte fanns bilar,
tåg, och när det fanns mer natur, och mindre faror i samhället.
För övrigt fanns det inte många katter i städerna förr. Jag minns inte
att folk hade katter som sällskapsdjur i någon större omfattning
när jag var barn. De fanns på landet, och det var där man oftast
träffade på dem.
Tyvärr minns jag även att de dränktes i säckar i ån, då de blev
"för många". Även större katter....

Gisela, född ute av en hemlös mamma.

Det går att underhålla katter inomhus, om man har fantasi, och
vill göra miljön trivsam för sin fyrbenta vän. Man kan även bygga
en voljär till den, om man bor så att det är möjligt.
Katter är lättroade varelser, och det krävs inte överdrivet mycket
av en som matte/husse. 
Jag gör i alla fall hellre det, än att jag skrapar upp mina katter
från vägbanan, eller blir av med dem på annat sätt.

Jag har svårt för att tycka synd om de kattägare som blir av med sina
utsläppta katter. Däremot tycker jag väldigt synd om katten.
 Den har inte valt sin tanklösa ägare själv.


Helen FHHK