Ett rättsväsende i förfall.

Så fick vi återigen ett bevis för att svenska myndigheter och
rättsväsende enbart är intresserade av att hålla varandra
 om ryggen.

Den lilla människan, eller katten, saknar helt betydelse när 

giganterna dansar med varandra.

Att besegra Goliat, är inte lika enkelt, eller självklart, som när

David besegrar jätten i Bibeln.

 Länsstyrelsen i Skåne anser att Honey inte ska få vistas på sin 

arbetsplats, och därmed inte få sköta sitt jobb, som hon älskar.

Det hela började med ett besök för två år sedan av två av länsstyrelsens

inspektörer. De kom i ett annat ärende, som ganska omgående avskrevs.

Däremot hängde man upp sig att Honey och Oscar bodde på kliniken.

I sammanhanget kan nämnas att det är många veterinärkliniker

som har katter, och även hundar. 

Men tydligen är det bara Honey och Oscar som är farliga för den

allmänna hälsan för patienterna.

Man har gått så långt, att man kallat Honey en samhällsfara. 

Jo, det finns i ett av dokumenten. 

Samhällsfaran....

Länsstyrelsens beslut har blivit överklagat till Förvaltningsrätten,

där man i sedvanlig ordning ställde sig på länsstyrelsens sida.

Därefter överklagades det till Kammarrätten i Göteborg, som givetvis 

även de gick på samma linje, trots ett flertal dokument som visade 

att länsstyrelsens beslut inte hade stöd i lagen, och att de är helt
okunniga om hur bakterier och virus smittar mellan djur.

Lucie har bevisat på vetenskaplig basis, att deras påstående inte
har stöd i verkligheten, med massor av skriftlig dokumentation.
Trots detta, ignorerar de helt fakta, och
stödjer sina beslut på endast personliga åsikter.
Kanske orkar de inte läsa igenom så mycket faktabaserad
information.....

Lilla Lina blev lugnare och mer tillfreds med Honey vid sin sida.
Hon till och med kallade på sin sköterska, när hon inte fanns intill
henne.

Fraser som "Jag tycker", "Jag anser" , och liknande, är inte förenligt
med ett professionellt utövande av sitt jobb. Beslut får aldrig tas på
grundval av tjänstemäns tyckande, eller för den delen deras åsikter
och illvilja till den de besöker.
Men tyvärr är det så inom många områden i det svenska samhället.
Det är för lite professionalitet, och för mycket privata värderingar.
När det drabbar andra, får man inte tycka och anse.

 Tycka och anse kan man göra när man ska byta tapeter i sitt
vardagsrum, eller köpa en ny fåtölj, men absolut inte i sitt jobb.

Lucie har överklagat kammarrättens beslut till Högsta Förvaltnings-
domstolen, men där tyckte man uppenbarligen att det var en
icke-fråga, och ville inte ens ta upp målet.

Detta trots att det gäller en särbehandling av en veterinärklinik i landet,
en klinik som enligt rättsväsendet av odefinierbara skäl inte ska få ha
klinikkatter.  Att många andra kliniker har både katter och hundar,
är tydligen inget problem.

Honey, och 19-åriga Oscar, de enda katterna som inte får vistas
kontinuerligt på en veterinärklinik. Kanske i hela världen...

Allt detta började i samma period, som Lucie hade hjälpt några
andra personer, som hade drabbats av länsstyrelsens godtyckliga
behandling.
Ett väldigt märkligt sammanträffande....

Honey har en pågående namninsamling, som syftar till att protestera
mot länsstyrelsens beslut att frånta henne det jobb hon älskar.

Namninsamling i syfte att låta Honey behålla sitt jobb

Skriv gärna under, och glöm inte att bekräfta underskriften i
svarsmailet.

Vi kommer att slåss för klinikens och Honeys rättigheter till
sista blodsdroppen, och vi hoppas att det sitter någon på
länsstyrelsen med vett i huvudet, som inser det absurda i hela
detta fall.

Vi har, under de år Honey har vistats på kliniken, tagit regelbundna
prover på henne, för att säkra oss om att hon inte bär på någon smitta.
Dessa har vi skickat till ett stort laboratorium i Tyskland, och svaren har
alltid varit negativa vad gäller huruvida hon bär på något som kan
utsätta andra djur för fara. 

 Kanske är de samhällsfaror alla tre....?



Helen FHHK