Se döden på dig väntar! (Citat Maria Lang)

 

Det här är Sid. En gång i tiden var han en söt liten kattunge, utan en aning om vilket slitsamt liv han skulle komma att få leva. 

Sid är hittad längs en väg i Tjörnarp, troligen påkörd. Han känns som om han är född f Kr nån gång. Han har pålagringar i sitt skelett, både nacke och rygg är drabbade, och han har lite problem med en framtass. 

Naturligtvis var han okastrerad när han kom in, och hade ingen märkning. Någon gång i tiden har Sid haft ett hem, och någon som brytt sig om honom. Men det känns som om det är längesedan. Han är full av fula ärr, hans päls var tovig, han stank gammal fertil hankatt, och hans urinprov såg ut som om det var hämtat från regnbågen. Sids öron är förtjockade. De var fulla med skabb, och han har kliat sönder dom. 

Nu är Sid en lycklig katt. Han älskar att bli borstad, han är snäll och omtänksam mot andra katter, älskar kattungar, har lite svårt för honkatter, men har nu två vänner som han sköter om, och tycker uppriktigt om. 

Detta är Alex. En gång i tiden var han en liten söt kattunge, helt ovetande om det hårda liv som skulle följa på den lyckliga bebistiden.

Alex måste någon gång ha haft ett hem, då han är tam och väldigt snäll, trots den dagliga medicineringen. Fyra gånger om dagen får han ögondroppar i sitt enda öga.

Alex tycker om att bli borstad, och är i övrigt nöjd med att bli pysslad med. Han är ärrad av sitt långa liv som okastrerad, och ett i övrigt troligen hårt liv. 

Det här är Chili. Han är död. 

En gång i tiden var Chili en söt liten kattunge, obekymrad över de vedermödor hans liv skulle föra med sig. Troligen har han haft ett hem, annars hade han inte varit så tam som han var.

Chili kom in mager, sjuk, och med cancer (visade det sig vid provtagning) i ansiktet. Hur länge han gått ute, vet vi inte. Han var så sliten, men hade en kämpaglöd som gjorde att vi ville ge honom en chans. Han var så snäll och tålmodig, trots många behandlingar. 

Men till sist orkade hans kropp inte längre. Vila i frid, du tappra kämpe! 💔

Det här är Alexander. Han är död. En gång i tiden var han en obekymrad kattunge, som diade sin mamma, totalt ovetande om vilket bedrövligt liv som väntade honom. 

Alexander kom in mager, ovårdad, stinkande, kletig, med avskalad päls på ryggen. Han har blivit matad i Höör, men ingen har brytt sig om att ta den skamfilade katten till veterinär, trots att det finns folk som har observerat honom. Till sist var det en omtänksam kvinna , som såg honom, och fångade in honom. Kanske hade det gått att rädda honom, om han kommit in i ett tidigare skede i hans liv. 

Vila i frid, stackars lilla Alexander! 💕

Detta är Atlas. Atlas blev inte äldre än så här. Någon tyckte att det var en bra idé att låta små kattungar springa ute vind-för-våg. Atlas var så skadad när han kom in, att hans liv inte stod att rädda.

Vila i frid, du fina lilla vän, som inte fick uppleva glädjen i livet! Du var älskad de sista timmarna i ditt alltför korta liv! 💜

Detta är Evald. Han är död. Han blev inte äldre än så här.

Evald hittades på en väg med ett syskon. Tyvärr var Evald så skadad att hans liv inte gick att rädda. Hans allför korta liv är följden av att någon tyckte att det var en bra idé att låta kattungar springa ute. Hans mamma och syskon syntes inte till igen, trots letande efter dom. 

Vila i frid Evald! Du var älskad de dagarna du fick hos din stödmatte. 💗

Med tanke på de kattöden vi får ta del av, och det är riktigt många varje år, har jag noll förståelse för de som tycker att det är en bra idé att ta ungar på sin hona. Alla påstår de att deras ungar minsann får bra hem. Men vem tror de är skyldig till alla dessa miserabla kattliv, som dyker upp i en strid ström?!

Jag ser ju , på nära håll, hur tanklöst kattungar säljs till höger och vänster, utan någon kontroll på de köpare man överlåter dessa fina små liv till. 

Just nu verkar det dessutom dumpas överblivna ungar lite varstans. Nu när det blir höst och kallt, tycker folk att det är läge att slänga ut de små, till ett liv i svält och kyla, så att de, om de inte blir omhändertagna fort, blir sjuka, och troligen dör , undrandes var deras trygga liv tog vägen.

Eller också slutar de som Sid, Alex, Chili, Alexander, eller , om de är honor, födandes kattungar, som de knappt orkar ta hand om. 

Det är ytterst frustrerande när folk hör av sig till oss om kattungar, ungkatter, vuxna katter, i både bra och dåligt skick. Vi har så fullt med katter inne just nu, att vi verkligen inte kan ta in fler. Vi vill så gärna, men vi kör redan på sådan överkurs, att vi är nära att bränna oss själva. Dessutom slåss vi mot dålig ekonomi, då detta året varit extremt händelsefattigt vad gäller arrangemang, och loppisar. 

Och nej, det är inte bara negativt, vi har många, helt underbara, katter att pussa på. Jag önskar bara att det inte fanns så många katter som saknar trygghet och ett bra liv.

Helen FHHK