Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

lördag 30 januari 2016

Lite blandat.

Det känns som om vi haft Pinglan inne mycket längre än vi har.
Det är mycket med henne. Hon har verkligen tagit stryk av sin 
korta vistelse ute. 
Tassarna har hon förfrusit, de har börjat spricka upp. 
Mjölkstockningen har visserligen släppt, men hon har sinat helt, 
och hon nobbar åter sina små.

Lillebror, som försöker flörta med sin mamma.

Pinglan har även drabbats av illamående, vilket gör att hon inte
vill äta. Så nu står tvångsmatning på schemat. 

Hon får B-vitamininjektioner, utöver annan medicinering.

Detta till följd av den samvetslösa sadist som slängde ut henne
och hennes små i vinterkylan.
Det kostar i lidande för Pinglan först och främst, men även tid,
oro, och pengar, för oss. 

Pinglan. Hon var totalt urfälld när hon slängdes ut.
Inte helt konstigt att hon frös.

Jag kan tjata i det oändliga över hur trött jag är på folk som 
behandlar sina djur så här.
En sak som är lite underlig i dessa sammanhang, är att ingen
verkar känna igen de dumpade djuren.
Någon måste väl ändå vara bekant med personerna bakom
detta ansvarslösa beteende?! 
Men det händer aldrig att någon hör av sig, och påtalar 
vems djur det var, och vem som är skyldig till detta lidande.

Jag hoppas att de som känner igen djuren, åtminstone skäller
ut sin bekant, och inte bara tiger stilla.

Storebror, busen bland busar! 

Mellanbror, som älskar att mysa. 

Nå, nu till de som hör av sig med frågor om långhåriga
katter, både ungar och vuxna.
Några få ringer och undrar om vi har några långhåriga
katter som är okastrerade, för de vill avla på dem.
Jag vet inte riktigt varför man hör av sig till en kattförening
om detta. 
Har dessa människor missat vår policy? Ingen avel på
 hemlösa djur, helst ingen avel på huskatter överhuvudtaget.
Har man även missat hur illa de långhåriga katterna far,
när de blir hemlösa?

Avrakad tova från hankatt. Hur skönt är det när hela pälsen
ser ut så här? 
Ofta sitter det fästingar under pälsen....

Hur man överhuvudtaget vill avla på djur, där man inte vet vad
som ligger bakom, med sjukdomar, ärftliga defekter, mm, 
är mycket märkligt tycker jag.
Kommen ur slädhundsvärlden, där vi på den tiden var petnoga
med vad vi avlade på, känns vind-för-våg-aveln mycket udda.

Dessutom kan man inte vara säker på att ungarna blir långhåriga.
Det kanske var den enda med päls i kullen. Vad händer med de
korthåriga ungarna? Slumpas de bort?

Nej, avelskatter tillhandahåller vi inte. 
Det är inte därför vi räddar katter, för att spä på populationen.

 Casper, en av dessa ratade katter. Numera kastrerad, 
med eget hem.

Jag hoppas verkligen att fler tänker efter innan de låter sin
hona få ungar, att 2016 blir året då folk börjar ta ansvar 
för sina djur.
Det har inte börjat så bra....

Helen FHHK










söndag 24 januari 2016

Arg, ledsen, och frustrerad!

Vi bor i ett land som ska föreställa civiliserat. 
Ett "modernt" samhälle, där allt ska vara så välordnat,
lagar och regler för allt.
Stiger man upp på morgonen, har man genast brutit mot
ett otal lagar. 
Blir man kvar i sängen, har man brutit mot ännu fler.

Pinglan gillar att ligga i sängen.

Så varför är samhället alldeles fullt av ociviliserade människor, 
som tycker att man kan behandla djur hur som helst?!

Att slänga ut en kattmamma, i innepäls, med sina små ungar,
på en väg mitt i vintern, är tydligen helt ok för dessa
lågt stående varelser. 
De är värda mindre än en skit under kängan i mina ögon.

Vad ont hade dessa små varelser gjort?

När man vet att det ska bli 15 minusgrader på natten, hur tänker
man att de ska klara sig då?
Eller vill man kanske att de ska frysa ihjäl? 
Är de så förhatliga och i vägen, att man med berått mod kastar
ut dem för att dö en inte helt angenäm död?

Bryr man sig om att Lillebror fick lunginflammation?

Eller att Pinglan fick mjölkstockning, och inte vill ta hand 
om sina små?

Eller att den här lilla är så mån om närhet, att han tvunget ska 
dricka ur nappflaskan så fort han ser oss?

Hur kan man?

Dom är så underbart tillgivna, att någon måste ha sysslat
mycket med dom. De är rumsrena. 
Så vad föranleder att denne någon har ansett att de förtjänade 
att dö? 

Nu blir det medicineringar ett tag framöver, för Lillebror, 
som vi hoppas klarar krisen. För Pinglan, som bara vill
ligga varmt och sova. 

Medan aset som slängde ut dom, troligen har slutat 
att tänka på dom. 


Helen FHHK




söndag 10 januari 2016

Svart och vitt

Många som kommer till katthemmet på besök, utbrister ofta:
Oj, vad mycket svart och vita katter här är!

Ja, när man tittar efter, är det det. Vi som umgås med dem,
ser bara personligheterna, inte färgerna.
Nå, ibland kan det vara svårt att se skillnad på vissa i en hast, 
om jag nu ska vara helt ärlig....

Rafaela.

Men det är underligt hur de svart och vita katterna alltid blir "över". 
Själv älskar jag den färgen, och personligheten som hör till den.
Så för mig är det obegripligt.

Esmeralda, Rafaelas syster. (mina favoriter, jag har fött upp dem
på flaska). 

Det är lättare att hitta hem till helsvarta katter än till de med vitt på.
Ja, jag gillar svarta katter också. Och de är mycket klädsamma till 
kvasten nu i påsk! Hm, när jag tänker efter, är det många kvinnor,
som adopterar just de svarta katterna....

Jag tror att Lillebil får följa med mig till Blåkulla i vår! 

 Liisa är ytterligare en av våra katter på katthemmet. Om vi nu ska 
återgå till det väsentliga!

Vega, sötnosen från vanvårdshemmet.

Morre. (Nej, visst nej, han är inte riktigt till omplacering.)

Gimli, stora, ståtliga killen, som är försiktig i början, men
när man väl får klappa honom, är han hur tillgiven som helst!
Han tycker mycket om våra hundar, och frotterar sig gärna 
med dem. Han är även mycket vänlig mot katter. 
En riktig charmör! 

Alla katter har sin personlighet, oavsett färg. De är alla underbara,
var och en på sitt speciella sätt !


Helen FHHK