Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

lördag 26 november 2016

Skruttiga katter.

Vi har en del katter i föreningen, som behöver livslång vård.
Dessa katter stannar kvar som ständiga stödkatter, och vi
har därför månatliga utgifter på dem, som i vissa fall är ganska 
betungande.

Louise är en av de katterna. Hon har epilepsi, av en hjärnskada hon
fick som liten, då hon ramlade ner från ett loft,
 rakt ner på ett cementgolv.
Hennes konto är inte betungande, då den medicin hon går på, är
relativt billig. Däremot ska hon snart ta prover, så att vi ser att 
hennes lever inte tar stryk av medicineringen.


Tindra går på medicin, som kanske i och för sig inte är en stor utgift,
men för att hon ska hålla vikten, måste hon ha Mjau i tetrapak
varje dag. Hon är ganska kräsen, samt har hon inte många 
tänder kvar. Om vi vill att hon ska överleva, har vi funnit
att dessa dyra förpackningar, är det som krävs. 
Tindra är en äldre dam, helt underbar, snäll, och mild, och vad
gör man inte för en sådan liten stjärna?

 Oscar, denna fantastiska, självcentrerade, sjuttonåring, som
får oss att springa hans ärenden dagarna i ända.
Han behöver ingen medicinering, men har lagt sig till med dyra
matvanor. Påsmat, sådan med sås, eller mycket gelé, är det
enda han exmerar. I mängd. 
Pussi, Mjau, ProPlan, mm, smaskiga sorter. 
Och för att den gamle mannen ska behålla det lilla hull han 
har, får han nya påsar så fort han tittar på sitt matskåp.

Buster, en av ungarna från förra året. Han har kroniska
luftvägsproblem, och går på ständig medicinering.
I nästa vecka ska han börja gå på astmamedicin, som är en 
ganska kännbar kostnad. 
Han behöver också mycket mat för att hålla hullet. 

Honey, som pga fluglarvernas härjningar i hennes nosslemhinnor, 
har problem med snorproduktionen i perioder, får naturmedel 
för att hålla sig fräsch. 
Ingen jätteutgift, men dagligen återkommande. 
Hon tar också prover med jämna mellanrum, så att vi ser att det
inte uppstår några bakterier eller virus, som hon behöver
behandling för. 

Gamle Morre, som har haft mycket problem med sina öron. 
Han går inte på medicin, och äter mat som andra katter,
men ibland behöver han en "renovering" , och även om
vi har bra pris på hans vård, kostar det givetvis en del.


Kanske en del undrar varför vi lägger ner så mycket tid och pengar 
på dessa skruttar.
Svaret är att vi tycker att de förtjänar det.
De kommer från dåliga förhållanden, och har inte haft det så lätt
i sina tidigare liv. 
De är snälla och trevliga, och oändligt tålmodiga.
De vill gärna leva, och njuta av tillvaron, trots att de är lite
 mer begränsade än "friska" katter.

Så länge de inte lider av att vara på den här sidan om livet,
har de rätt att få sina behov tillgodosedda.

Vi älskar dem! 


Helen FHHK

onsdag 9 november 2016

Saker man läser.....

När jag inte har någon inspiration att skriva, ägnar jag 
en del av min tid åt att sitta och slöläsa det andra skriver. 
Det skrivs mycket bra, idiotiskt, och elakt om kattfolk,
och föreningar. Ja, om katter, överhuvudtaget.

Rudi, som skulle skjutas.

På ett ställe läste jag en kommentar, under en delning av bloggen, 
att vår förening drivs av en maktgalen kvinna.
Jag vet inte, men om man är "maktgalen" , kanske inte en kattförening
är det man ska hålla på med.

Jag vet inte på vilket sätt man har "makt" ....

Men kanske denna person tycker att man har det, när man lägger 
ner all sin tid på att försöka rädda sjuka, undernärda, och på
annat sätt illa åtgångna katter, till livet . 
När man inte har ett liv utöver detta .
När man inte kan prioritera något annat i sitt liv.
När man dessutom måste ägna all den tiden man inte har, till att
försöka dra in pengar, så att man kan betala för allt det kostar med
dessa små missgynnade individer.
Eller ingår det i "maktens" nöje, att avliva en katt, som det inte går 
att rädda till livet?

 Vitnos, som är på väg att bli tam. 

I ett annat inlägg, som inte handlade om vår förening, läste jag
att det är idiotiskt att lämna över en massa katter, från ett 
kattsamlande misärhem, till "halvgalna kattanter", istället för
 att avliva dom. 
Tja, vi är väl halvgalna då.....

Lilleman.

Sen har vi de som tyckte att det var rätt, att som i gamla tider, 
dränka alla kattungar som var oönskade.
Eller skjuta dom.

I min barndom var det så. På gården där jag tillbringade en del
av somrarna som barn, dränktes det kattungar, både stora och små, 
i bäcken bakom huset.
Vilket jag fattat när jag blev äldre.
En vidrig hantering av djur.

En sommar när vi var hos farsan på landet, ja, jag är uppvuxen 
i utkanten av Malmö, hade han dit en man som sköt katterna. 
Det var "bara" det, att de glömde att tala om för barnen, att 
katterna är döda, även om de hoppar runt med huvudet avskjutet.
Behöver jag berätta om mardrömmarna efter den upplevelsen?

 Vackra Disa, frånflyttad av sin husse.

Det står även mycket om bortsprungna katter på facebook.
I allt det hemska med de försvunna katterna, tycker jag personligen
att det är värst med de kattungar som förirrat sig iväg.
Jag har aldrig förstått varför man släpper ut en kattunge, att 
klara sig ute själv.
För inte släpper man ut sin hundvalp, fölunge, marsvinsunge,
eller kaninunge, i den stora världen, och tror att den ska 
överleva, och klara av alla faror?!
När man ser hur mycket dumma saker kattungarna gör när de
är inne i tryggheten, fattar man väl att de gör samma saker
ute, med de risker det medför?!

 Lillebil, dumpad på en parkering i Hässleholm.

Eller när folk precis har flyttat in i en ny bostad, och genast
 släpper ut katten. Och den försvinner....
Hur ska den veta var den bor?
En katt kan bli sur över att man möblerar om hemmet,
hur sur blir den då inte av att flytta?

Kim, vars mamma bodde med sina ungar på en campingplats.

Det bästa på facebook, är, utan konkurrens, när det dyker upp bilder
på våra bortadopterade katter i deras nya hem.
Att se dom mysa i soffor och sängar, eller i någons knä, att få läsa
om hur uppskattade de är, får en att orka fortsätta.

Som t ex Opal, som myser med de äldre på Björken. 


Eller Klara, som njuter av livet som TNR-M-katt.


Helen FHHK





onsdag 2 november 2016

Vägs ände.....

Livet blir aldrig som man tänker sig.
När döden knackar på, och tar över, förvandlas tillvaron till
ett svart helvete.

För en dryg månad sedan blev min svärmor sjuk.Hon fick åka
ambulans till  Lund, där det efter provtagningar konstaterades
 levercancer.
Då hon var 94 år, fanns det inget att göra.

 Underbara Signe.Världens bästa svärmor. Så klok, så snäll !

Signe hade "tur". Hon slapp att lida så länge. Fyra dagar efter att
hon kommit hem, dog hon.

Under tiden som Signe var sjuk, och oron över att hon skulle
tvingas hem till sin vedeldade stuga i skogen, blev min älskade
Palle sjuk.
Palle är en kattunge. Många tycker säkert att "Vad är en kattunge mot
en människa?"
Men Palle och jag var ett.

Palle var en dag gammal när han kom till mig.

Han var min bebis, som jag levt med i nästan fem månader.
Vi försökte verkligen rädda honom, på alla sätt.
Den dagen vi fick ge upp,och jag satte mitt ego åt sidan,
är den värsta dagen på väldigt många år i mitt liv.

Det är märkligt att man kan fortsätta att leva, att existera,
trots det tomrum och den sorg som uppstår.
Dvs utsidan av en lever, håller masken, man anlägger en fasad
utåt.
Insidan fortsätter att sörja, sakna, undra över om man kunde
ha gjort något mer.

 Underbara, fantastiska Palle, livet är så orättvist.

Döden är så definitiv, så svåröverskådlig. För tid och evighet,
är ogreppbart.

Just nu orkar jag inte hålla gnistan uppe. Jag tänker inte ens
försöka.
Palle tar tid att komma över, och det får ta den tid det tar.
En sådan individ är det sällan man får lära känna, och även om
det finns många trevliga katter i mitt liv, var han mitt allt,
den korta tid han fick leva. 


Men, under tiden måste allt annat i livet skötas om.
Jobb, hem, djur, vi har sorgligt nog ett dödsbo att röja.
Kanske är det tur att det finns annat att göra. Det går
inte att gräva ner sig totalt, och glömma resten av sina
åtaganden.

Däremot kommer vi inte att ta in några nya katter på ett tag
framöver.
Som synes på hemsidan, http://fhhk.se/ , har vi fortfarande
alldeles för många katter som det är, att hitta hem till.


Helen FHHK