Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

torsdag 14 januari 2021

Som man orkar, får man bädda

 Vår lilla förening har i många år legat på en alltför hög nivå när det gäller intagna katter. Vi som är aktiva har dragit ett tungt lass, och flera av oss är på gränsen till utbrända. Några av oss är troligen redan över gränsen, men fortsätter ändå.

Dock måste vi minska antalet katter i föreningen, tillfälligt eller permanent, det får tiden utvisa.

Ingen av oss blir yngre, även om vi gärna vill hoppas på det...

Min man t ex, som gjort mycket som inte syns utåt, har fått allvarliga hjärtproblem. Inte pga katterna, ska sägas, utan pga av arbetsskador från sitt tidigare jobb som skogsarbetare. Han sköter bl a all tvätt till föreningen, samt ställer upp där det är möjligt, och behövs. 




En del av oss andra känner oss allmänt utslitna, och orkar inte hålla på i samma skala som förr. 
Vi kommer inte att lägga ner, den tanken existerar inte i vår sinnevärld, men vi behöver andhämtning, och kommer därför att dra ner på antalet katter till en nivå som vi orkar med. 

En del har säkert undrat varför det inte kommit in nya katter, nu när det är så många som fått egna hem, men detta är alltså anledningen. 
Om vi inte drar ner, kommer vi inte att orka särskilt länge till. Det känns ytterst frustrerande, då det verkar finnas fler katter än någonsin som far illa. Men vi kan inte ta död på oss själva, och vi har fortfarande många katter inne, som behöver egna hem. 

Se vår hemsida: 


Jag vill även påpeka att de katter som söker hem, inte sitter i sjön. De är inne, blir väl omskötta, och vi har inte bråttom att bli av med dem. De ska ha en bra och säker framtid i sina nya hem, och får stanna hos oss tills vi hittar det absolut bästa hemmet till varje individ. 

Paprika, liten , rund, och ser kramgo ut, men vill ännu inte ha den täta kontakten med oss. Man vill bara lyfta henne, och pussa henne, men jag tror att den som försöker, kommer att få ångra sig. Det får helt enkelt vänta tills hon känner sig redo.

Det som också har varit jobbigt det senaste året, är att vi inte har kunnat ha något öppet hus på katthemmet. Även om det innebär mycket jobb med att anordna dessa, och tillhörande loppis, är det ändå en del av det som lyfter tillvaron. Att få träffa en massa trevliga, snälla människor, och att få visa upp vårt fina katthem, och våra underbara katter. 
Vi saknar det, och er!


Helen, FHHK











fredag 1 januari 2021

Ansvarslösa kattägare

 Det här med folks utekatter förvånar mig ofta. Eller rättare sagt, katternas ägare, och deras inställning.



Benjamin, en av årets kattungar. Kommer från en kattägare, som tar noll ansvar för sina katter.


Jag har sett, och läst många märkliga diskussioner om detta genom åren,

Kattägare verkar tro att de är totalt i avsaknad av ansvar för sin katt, och vad denna kan tänkas ställa till med.

Om någon klagar på att lösspringande katter skiter och pissar i barnens sandlåda, får de till svar att det finns bra lock att köpa till sandlådor. "Dom kostar inte många kronor."

Ja, det finns, och kanske är de inte särskilt dyra. Men ska folk verkligen behöva bry sig i sådant, för att folk inte tar det minsta ansvar för sina djur?

Jag har aldrig hört hundägare säga så. 

Eller när katter pinkar på folks utemöbler, dynor, etc. Vem bär ansvaret för det? 

Inte kattägaren, uppenbarligen, då denna tycker att man kan ta in dynorna när de inte används.

Eller när katter går in i portuppgångar, och ev ställer till med något. Det verkar inte heller vara kattägarens ansvar. Bland normala människor, ja, men hos kattägare, nej. 


Lilja, försiktig tjej, som önskar sig ett eget, ansvarsfullt hem.


Jag hade en mycket märklig diskussion med en kvinna på klinikens telefon, då vi fått in hennes katt, när denna sprungit in på Konsum, och blivit utburen därifrån flera gånger. Den höll dessutom på att bli påkörd på gatan utanför.

Hon tyckte inte att hon hade något ansvar överhuvudtaget, varken för kattens säkerhet, eller för vad den kunde tänkas ställa till med. Den dummaste repliken i hela denna konversation var att "Hon hade inte bett katten att gå till Konsum". Så förstår väl de flesta tänkande människor hur resten av diskussionen löpte?

Inte minsta tacksamhet över att någon faktiskt brydde sig om hennes katt, att den riskerade livet ute på gatorna, och att det kanske är helt olämpligt att den springer ute i centrala Höör.

Hon tyckte dessutom att vi skulle köra ner den till byn, och släppa den på gatan där hon bor....

Det hade sett snyggt ut, om föreningens aktiva släpper katter vind-för-våg på gatorna i Höör. 

Att vi jobbade hade hon dessutom noll förståelse för. Den var en sällsynt icke-givande konversation, med noll vettig respons från ägaren. 

Denna katt läggs dessutom ut kontinuerligt på facebooks Höörs-sida, då folk tror att det är en hemlös katt. Vilket jag har full förståelse för. 

Det finns faktiskt en lag att följa, lagen om tillsyn av hund och katt. Den gäller ägaransvar, även för katter. Men det är väldigt svårt att få folk att förstå det.

Själv hade jag önskat en lag, som förbjuder folk att släppa ut sin katt lös i tättbebyggda områden. Mest för kattens skull, men även för de som inte vill ha katter som förstör för dem i deras  vardag. 

Och ärligt fattar jag inte varför man skaffar katt, när man inte vill ha den inne hos sig, och anstränga sig för att aktivera den. Vill man att katten ska gå ut, fastän att man bor i en stad, eller by, finns det utmärkta selar för ändamålet. 

Om man bor exvis centralt i Höör, fattar jag inte varför katten alls ska vara ute på egen tass. Man går ut på sin trappa, tittar åt ena hållet, där det bara finns en stor, vältrafikerad gata, och en trottoar, totalt befriad från något som växer av sig självt, och sen tittar man åt andra hållet, som ser likadant ut. Sen kommer man fram till att detta är ett bra ställe att släppa ut sin katt på. Hur f-n tänker man då?!!!

Man skaffar inte djur, om man har den bristande respekten för sitt djurs väl och ve. Sedan har man mage att påstå att man älskar sin katt, och sitter och snyftar över att den blir överkörd, eller försvinner i tomma intet! 

Min respekt för dessa människor är nere på minusnivå, om den ens är mätbar. 




Vi har en  del som vill adoptera katter av oss, som har denna inställningen. De tar en massa tid, till ingen nytta alls för vår verksamhet. Vi släpper inte våra guldklimpar till att leva på det viset. De är värda så ett så mycket bättre liv än så!


Helen FHHK