I fredags var jag, Lucie, Anders, och Kristin, i Kristianstad
på demonstration mot Länsstyrelsen.
Vi fick ta del av så många tragiska djur- och människo-öden,
alla drabbade av länsstyrelsens självsvåldiga agerande.
Bilden ovan symboliserar Länsstyrelsens vs döden och förintelsen.
Blommorna är utlagda för att hedra de som tagit livet av sig, samt
de som krossats av myndigheten.
De kördes sedan och lades på graven, där den bonde ligger, som
i december 2017 tog livet av sig, efter att ha fått länsstyrelsens
brev.
Honey hade egna skyltar, givetvis.
När man hör folk berätta om hur de blivit behandlade av länsstyrelsens
utskickade, om hur många djur som dött till följd av deras agerande,
hur människor blivit krossade, känns vårt fall med Honey litet.
Men hon är en länk i kedjan, även hon, en följd av att rättssystemet
är satt ur spel.
Efter inlägget jag gjorde om Honey vs länsstyrelsen, har det kommit
många reaktioner. De flesta tycker att vi har rätt, men det finns ett
fåtal personer som tycker att ärendet med Honey blivit alltför stort.
Uppdrag Granskning!
Ja, det har blivit stort.
Inte på grund av oss. Vi har inte kontaktat journalisterna om henne.
De har kontaktat oss. Sen har de kopierat varandra.
Kanske är det så, att de faktiskt tycker att Länsstyrelsen burit sig
underligt åt, och att det i sig har ett nyhetsvärde.
Vi hade aldrig kunnat ana hur omfattande rapporteringen om vår
lilla klinikkatt skulle bli.
Men hon är numera omskriven i Polen, Danmark, Italien, Illinois,
med flera länder. Man kan titta på underskrifterna i vår namn-
insamling, så förstår man att hon figurerar i många
delar av världen.
En del blir irriterade på uppmärksamheten.
Exempelvis har en bloggerska ondgjort sig över Honey, och oss,
i tre bloggar på rad,
och tycker att det är väl bara att flytta henne, när nu länsstyrelsen
tycker det.
Tja, det hade ju varit den enkla utvägen.
Men när en myndighet har fel, varför ska man då inte slåss för sina
rättigheter?!
Historien är full av människor som bara lydde order, även då ordern
var helt fel.
Om ingen protesterar när myndigheterna gör fel, kommer de
i förlängningen att trampa ner alla i skiten!
Men, de som vill fösas som en skock får, rakt ner i avgrunden,
kan ju göra det.
Vi andra slåss för våra rättigheter!
Ytterligare en i kommentarsfältet, tycker att kampen för Honeys
rätt till sitt arbete, är ett i-landsproblem.
Jag vet inte riktigt vad personen menar med det.
Var drar man gränsen för vad som är värt att slåss för,
eller för nyhetsredaktioner att skriva om?
Vem ska bestämma det?
Det finns mycket att slåss för här i världen.
Var och en väljer sin strid.
Någon tycker att de minsann inte vill gå in in med sitt djur
i ett behandlingsrum, som inte är helt sterilt.
Big surprise, men det finns inga sterila behandlingsrum,
varken på sjukhus, eller på veterinärkliniker.
Eller tycker denna person att vi ska spraya rummet med
lite Cyklon B, så att allt levande dör i det?!
Det här svaret har folk som mailat länsstyrelsen om Honey fått:
Även om det inte är mitt område längre så var smittskyddet mitt område när beslutet fattades. Därav mitt svar.
Det råder ett stort missförstånd angående vad som faktiskt beslutet om katten innebär.
Beslutet innebär att katten inte får vara i behandlingsrum.
Det finns således inte något förbud i beslutet för katten att vistas på kliniken i övrigt.
Upprinnelsen var att en djurägare hittade katten bredvid sitt nyopererade djur när det skulle hämtas vilket ur smittskyddshänseende inte är acceptabelt eftersom det är farligt för det opererade djuret.
Mvh
Marcus Björklund
Enhetschef
Djurskyddsenheten
Länsstyrelsen Skåne
010-224 12 46
0768-000915"
Eftersom kliniken består av två behandlingsrum, och ett väntrum,
finns det inte annat än förrådet och toaletten för Honey att vistas
i. Och det vet de som hanterat ärendet.
Lite info om denne man, finns att hämta på nätet.
Det verkar inte krävas kompetens på området, för att få fatta beslut
i viktiga djurskyddsärenden.
Arrogansen han visar gentemot de som var på demonstrationen
igår, speglas mycket väl i det här inslaget:
Lite ödmjukhet hade kanske varit på sin plats. Men denna
egenskap besitter troligen få på Länsstyrelsen.
I fredags fick vi oss de mest horribla historier till livs.
"Du måste ha värpreden till dina hönor!"
Mm, det är tuppar....
(Hönsen blev omhändertagna, och man debiterade bonden
20 kr/dag/fågel. Han sitter med en räkning idag på 60000 kr för
80 höns. Jag har sett bilderna på dem, hemma hos bonden, och de
har det bättre än vilken burhöna som helst! Ja, faktiskt bättre
än många höns.
Kor som ska svältas ut, för att man inte lyckas fånga dem.
I tre månader! Detta för att bonden som äger korna, inte
får hjälpa till....
Poliser som vaktar gårdarna, så att den drabbade bonden
inte ska komma åt att sköta sina djur.
Polisen, som inte har resurser att åka ut när vanliga brott begås!
Förföljelser av katthem, det är enkla ärenden att hantera för
länsstyrelsen.Det verkar vara något av en favoritsysselsättning,
samtidigt som man klagar över sina bristande resurser.
"Chincillapersern har för lång päls!"
Eh, va?! Inte tovig, inte misskött, den har för lång päls....
Men länsstyrelsen gör alltid rätt.
Lyssna gärna på denna man. Han säger så många kloka saker!
Så gör även vår veterinär!
Vi skulle ha lämnat in namninsamlingen för Honey till
länsstyrelsen, men de ville inte ta emot oss.
Att lämna den i receptionen, kändes inte som ett alternativ.
Faktum är att de inte ens ville gå ut ur sin byggnad.
Däremot stod en del av dem i fönstren och fotograferade
med sina mobiltelefoner.....
Vi får väl se vad som händer nu. Hur många av oss som var där,
som får oväntade besök. Vi vet ju i så fall vad det beror på....
Helen FHHK