Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

söndag 24 april 2016

Kattungar.......

Vi är bara inne i april, och redan har ungarna börjat trilla in.
På en dryg vecka har vi fått in 6 ungar, från tre olika kullar. 

Är det vettigt?!

Den senaste kom in i förrgår. Jessica med sina tre söner.

Jag hoppas verkligen inte att det här fortsätter.
Vi vill inte ha förra årets situation upprepad.

Folk MÅSTE fatta det här med kastrering, det går inte att bara
fortsätta med denna vansinniga kattproduktion! 

Många av de vuxna honorna vi får in nu, utan ungar, är dräktiga.
Senast i onsdags kastrerade vi en med halvgångna foster.
5 ungar ytterligare, kunde det ha blivit, om vi inte avslutat 
graviditeten.

 Aska, som inte blev mamma.


Missy med sin son. Också nyss inkommen.

Ronja, som dog i sviterna av den vanvård hon utsatts för. 
Hon efterlämnar två ungar.

Folk gnäller över att de tycker att det är för dyrt att kastrera 
sin honkatt. 
Men kanske ska man inte ha djur, om man tycker att en dryg
tusenlapp är för mycket att offra på henne.
Honan och ungarna betalar ett högt pris i lidande, p g a
folks snålhet. 

För att inte tala om de pjollriga människorna som så gärna vill
ha kattungar på sin hona, för att de är så söta. 
Och som sen inte bryr sig om var ungarna hamnar.
De fick sina "gulliga" tolv veckor, och det var det.

Man kan bli tokig på folks dumhet. 


Helen, FHHK



 


fredag 8 april 2016

Vad gör man?

Jaha, ja. Igår visste jag precis vad jag skulle skriva.
Orden var klara, bara att använda. Men ord är flyktiga. 
De har ett bäst-före-datum. 
Används de inte genast, är de förbrukade, utgångna. 

Det får bli en bild, så länge. 

Kanske kommer det nya ord, fräscha, nybildade. 

Jag ville skriva om den situation som råder inom kattvärlden
just nu. Ja, den som handlar om de hemlösa katterna.
För den är i det närmaste katastrofal.

Katterna som springer ute, är oändligt många.
Katterna som är intagna, är också alldeles för många. 
Kolonier med mellan 10-20 katter, okastrerade, är inte ovanligt.
Katter som hotas av avskjutning, finns det gott om.
Det känns bara så nödvändigt att få in dem alla, innan de 
börjar föda ungar ute i buskarna.

Småbapplorna, som kom in för snart två år sedan. Pyttan och Grynet.

Men hur tar man in stora kattgrupper, när det redan är fullt överallt?
Eller fullt, det är ett för litet ord. 
Överfullt, megafullt, översvämmat, är mer adekvata lydelser.

Och snart kommer kattungarna....

Var ska vi sätta dessa? 
För kommer gör de. Det kan vi vara säkra på.

 Louise, som kom in förra året.

Trots att vi hittar hem till många av de katterna som kommer in, 
fylls tomrummet hela tiden upp av nya katter.
Nå, tomrum är väl för mycket sagt.
Sanningen är att ingen förening någonsin har ett tomrum.
Det kan åka 20-30 katter, och det är ändå överfullt. 

Ja, det känns hopplöst. 
För vad gör vi med alla idioter som inte kastrerar sina katter?!
De som låter sina honor få kullar varje år, utan en tanke på det
överflöd som redan finns?

Hela tiden hör man om gårdar, eller andra ställen, där katterna 
förökar sig varje år.

 Imelda.

Vi hinner inte, orkar inte, har inte råd, att ta hand om dem alla.

Vid den här årstiden känns det som en kapplöpning med tiden.
Hur många hinner vi kastrera, innan de föder sina ungar?

För nej, det är inget hinder att kastrera den hona som är dräktig.
Många verkar tro det. En del använder det som ursäkt för att inte
kastrera.
Och gnäller sedan om kattungarna som de inte lyckas hitta hem 
till. 

Kastrera, oavsett!
Det gör vi!  


Helen FHHK

 

söndag 3 april 2016

Jakten på pengar!

Det kostar mycket att driva en kattförening. 
Nästan ingen katt vi får in, kommer fix och färdig att 
placeras ut. 
De flesta kräver, förutom kastrering, vaccinering, och id-märkning, 
en del, eller mycket, medicinsk behandling. 

Viktor, som vi i fredags fick operera ett blodöra på. Naturligtvis
var det det id-märkta örat som drabbades, så han var tvungen
att märkas om i det andra örat. 

Vi har många katter som har dåliga tänder, och som måste dra ut
flera, eller i värsta fall, alla sina tänder. 

 Strumpa fick utdraget några tänder för drygt ett år sedan, men behöver
dra några ytterligare.

Just tänder är en av de stora kostnader vi har på katterna.
Forl är vanligare än man tror.

Diverse provtagningar på sjuka katter, för att få veta vad de bär på,
och vilken medicin som är lämplig att använda, är också en stor
utgift.
Samt då medicinen de ska behandlas med.

Morre har fått operera sitt "brottaröra" ett flertal gånger.
Nu är det bra, men nu har det andra örat blivit dåligt, och 
han går på behandling. 
Han är en dyr katt för föreningen att ha, då vi har tagit prover på 
honom, och skickat in, samt alla efterföljande behandlingar.
Jag vill bara säga att han är värd vartenda öre, han är en stor
personlighet! 

Louise (katten) måste gå på epilepsimedicin resten av sitt liv, för
att slippa sina anfall. Hon får två sorter, två gånger om dagen.

Buster, här på besök på kliniken, har ständiga luftvägsproblem.
Vi måste samla ihop pengar till en rinoskopi, vilket bara
utförs på de stora djursjukhusen, för att undersöka hans 
andningsvägar.

Det är inte bara katterna själva som kostar. Mycket runtomkring 
dem, är också penningslukande.

Kattsanden går på mellan 7 och 8000 kr varannan månad.
 
Uppvärmning av villavagnen på vintern, ligger på mellan 1500 
och 2000 kr i månaden på vintern. Den är inte isolerad, och för 
att katterna inte ska frysa, får de ha elementen högt uppskruvade. 
På sommaren kostar den i stort sett ingenting.

Katthemmet har varit dyrt att värma upp under den kallaste
perioden i vinter. Solcellerna har inte fungerat som de skulle,
och vi fick en räkning på 4700 kr ca, nu. 

Maten kostar också. Även om många skänker mat, vill det inte 
riktigt räcka till alla de hungriga små munnarna. 

 Det är en ständig jakt på pengar till katterna. Här leker Li med
en lycklig liten tjej under vårt kombinerade loppis/öppet hus,
som vi hade förra helgen. 
Dessa dagar inbringar en del.

Samma när vi står ute på olika loppisar, och säljer alla de saker
vi får skänkta till oss.

Faddrarna är en viktig inkomst. De ger stabilitet i ekonomin.

Adoptionerna ger tillbaka en del av det katterna kostat under 
tiden vi haft dem inne.

Donerade medel ger också oss möjlighet att fortsätta.

Ibland känns det som om livet går ut på att få in pengar till
att göra tillvaron dräglig för de hemlösa katterna. 
Mycket annat får stå åt sidan i jakten på kronor och ören.
Nåja, ören finns väl inte längre.... Utom i momskolumnen.

Det är tur att det finns så många snälla människor, som bidrar, 
annars hade det absolut inte gått att ta hand om de små.
Vi skulle bara behöva en egen sedelpress, utöver detta! 


Helen FHHK