Som jag anade, eller faktiskt visste, kunde Lucie Havelka och Kristin Börstad, inte ge sig i frågan om att sno åt sig de katter jag haft ansvar för sedan de var kattungar, och även stugan.
Folket som är kvar i Föreningen för Höörs Hemlösa Katter måste verkligen ha för lite att göra. Och en stor ovilja att hjälpa de katter som befinner sig ute i nöd. Jag ser dagligen föreningar som får stora ärenden på halsen, med massor av avlivningshotade och övergivna katter. Varför inte hjälpa dessa istället? FHHK tycker inte att de har plats eller råd att ta in fler katter, men de jag har hand om har de tydligen massor av plats och pengar till.
Min man var och pratade med Lucie, på hennes gårdsplan. Hennes argument för att de tvunget skulle ta mina katter, var att de är ett kapital. Trots att hon vet att de är sjukliga och aldrig går att placera ut, är de alltså ett KAPITAL för henne. Det är också ett märkligt sätt att resonera om katter, när man påstår sig driva ett djurskyddscenter. Alla som håller på med hemlösa katter, vet att varenda katt är en minuspost, och då snarare ett riskkapital, om man nu ska använda den termen. Särskilt de som behöver extra omsorger. Om nu föreningen ska drivas som ett företag, eller vad det nu är tänkt, så finns det inget företag som medvetet tar på sig defekta "varor", som de bara får slänga . Och som dessutom kostar en massa i utgifter i åratal.
Ja, det stör mig som fan att hon betraktar katterna jag har hand om som ett kapital. De är levande, kännande individer för mig, med stora behov av omsorg och kärlek. De vill sova i min säng på natten. Ja, för en del år sedan bestämde jag mig för att sova med dem, först i villavagnen, som vi hade dem boende i då, sedan i stugan. De har tillsyn, sällskap, och underhållning dygnet runt, och de trivs bra med det livet. De har sin rastgård att gå ut i, springa och leka i, rusa ut och in genom det öppna fönstret. De har allt de behöver och mer därtill.
Men vid samtalet igår mellan Lucie och min man, framkom det att de anmält mig till kronofogden, och de ska nu bestämma vad som ska ske med katterna, och med stugan. Om de ska få stanna här, och respekteras för de individer de är, eller vara på katthemmet, och betraktas som ett kapital.
Det är det de menar med det mail de skickat ut till de f d faddrarna på de katter som jag, än så länge, har hand om.
Och här är brevet:
Att försöka ge sken av att man tänker på katterna, rimmar verkligen illa när man betänker vad de håller på med. Lucie gjorde dessutom klart att hon hade alla i föreningen med sig i detta tilltag. Tja, fadderansvarig verkar ju gå all in, Kristin vet jag att hon gör det, de övriga har jag ingen uppfattning om deras åsikt i frågan. Men säger ordförande det, torde det ju vara sant....
Men jag tycker att det är ytterst ledsamt, att den kattförening jag var med och startade för tolv år sedan, och som jag lagt ner all min vakna tid på, har förvandlats till det den är idag. Jag har ingen lust att svärta ner denna förening, men jag känner att det gör det väldigt bra själva,
Jag har aldrig varit med i någon kattförening tidigare, som inte är tacksamma över att någon tar hand om, och betalar allt, för de sjuka katter, som enbart kostar en massa, inte ens när man lämnar föreningen, och går in i en annan. Och ja, jag har varit med i KKS, och de var inte varken hämndgiriga eller hatiska när jag lämnade dom för att starta FHHK. Inte krävde de att få de skruttiga katter jag hade kvar heller.
Sen kan jag tycka att det är väldigt underligt av Lucie att ta upp min uppsägning från kliniken i det samtal mannen och hon hade. Och börja klaga över det. Har jag inte rätt att säga upp mig från mitt jobb?! Är det inte en mänsklig rättighet att göra det, utan att bli utsatt för repressalier från arbetsgivaren? Är det så för alla som avslutar sin anställning på eget bevåg?
Nåja, till Lucies uppfattning om stugan. Hon tycker att den är lösöre. Det framkom också vid detta samtal. Den står på en gjuten grund, golvet och golvvärmen ligger direkt på cementplattan. Stugan sitter fast i grunden. Då kan ju lika gärna vårt boningshus, loge, och garage, betraktas som lösöre. Enligt henne är det bara att köra in balkar under stugan, och lyfta upp den på en kranbil. Stugan är 4 meter bred, och knappt tio meter lång. Samt ca 4 meter hög.
Jag tvivlar inte på att de flesta hus går att flytta på, om man totalt skiter i kostnaden, samt att en tillräckligt stor kranbil ska kunna ta sig fram till byggnaden. Och en isolerad stuga som placeras på hennes gård, höjer ju naturligtvis värdet på hennes fastighet. Kan man sedan låta kattföreningen samla ihop pengar till detta, har man ju ordnat det bra för sig.
Men vill folk verkligen skänka pengar till ett sådant projekt?
Och om jag nu ska vara sådan, restaureringen av katthemmet, som föreningen bekostat, har också det höjt taxeringsvärdet på hennes fastighet. Men nu är jag inte missunnsam av naturen, och jag tycker fortfarande att det var helt ok att FHHK gjorde denna investering. Det har ju gagnat katterna, och även föreningen. Jag hoppas verkligen att de som driver FHHK numera, tänker om, och börjar driva den i den gamla andan, eller en förbättrad, ny anda. Kattföreningar behövs, och katterna behöver folk som tar hand om dem. Ju fler, desto bättre.
Vi hyr bara vår gård, så vi behöver inte tänka på vad som höjer värdet på den. Ägaren till gården bryr sig inte heller om denna petitess, då han överlever med, eller utan, stugan.
Men för katterna som bor i den, betyder den mycket, Den är deras trygghet, men som väl är förstår de inte hotet som hänger över dem.
Jag får ingen rätsida på bannern på bloggen, men i vilket fall som, är den helt inaktuell för min del, och för den nya förening jag och några till har startat. Ni hittar oss på Facebook, under Kattstugan i Höör.
https://www.facebook.com/profile.php?id=100094307918169
Helen, Kattstugan i Höör
Om du vill bidra till vår verksamhet, är vårt swishnummer 0733449483 (Vi använder mitt privata swishnr, då vi ännu inte har registrerat föreningen på skatteverket. Dock är alla protokoll i ordning.)
