Tråkigheter.

Jag tycker ofta att jag har så mycket att skriva om,

men när jag öppnar bloggen, blir huvudet alldeles tomt.

Det har varit så mycket tråkigheter senaste tiden. 

Flera av våra trotjänare har avlidit, och nu känner vi att, 

nu får det räcka med elände.

Det började med Iris, vår äldsta TNR-katt,

 för några veckor sedan. 

Hon var 12 år, och har varit i vår koloni de senaste 8 åren.

 Iris, som trivdes med oss på lite avstånd.

Iris somnade in på sitt älskade loft, där hon haft sin ligg- och

mat-plats de år vi haft förmånen att känna henne.

Även om vårt umgänge har skett på avstånd, har hon varit en stor

personlighet, och en trevlig katt att få "lära känna".

Zally, som vi inte haft inne så länge, utvecklade fip, och vi var 

tvungna att avliva henne för en dryg vecka sedan.

Hon var tingad, och skulle egentligen ha flyttat till sitt eget hem

samma dag hon dog.

Söta, underbara Zally, som stal allas hjärtan.

I fredags dog vår fina Morre. Han var en av de första 

katterna vi fångade in i föreningen, och en riktig frontkatt.

Förvisso har han överlevt sig själv med flera år, och vi har

trott att han inte skulle klara sig vid flera tillfällen.

Ändå kändes hans död överrumplande, och hastigt påkommen.

Vi har mist en av våra största personligheter, och kattflocken

har mist sin "pappa".

 Fina gamla Morre.

I tisdags hittade vi Isa, en av Lucies katter, död i stallet.

Om hon har blivit påkörd, eller om något annat hänt henne,

får vi aldrig reda på. Helt klart var att hon skadat sig på 

något sätt.

Isa valde själv att byta ut sin ombonade tillvaro i huset, med

utevistelse, mot att bli stallkatt på gamla dar.

Hon levde gott i stallet, och var en rund dam, med ganska

mycket extra trivselvikt.

Isa, som unge, den enda bilden jag hittade på henne. Hon är

katten på vår logga. 13 år blev hon.

Och idag, slutligen, dog vår fina Grålle.

Han kom in från ett misärhem, där matte legat död ett tag,

tillsammans med 9 andra katter, för  ca 5 år sedan.

Grålle rymde två gånger från kontoret, och bosatte sig i stallet

på kliniken. Han hade bestämt sig för att det var den tillvaron 

han ville ha i sitt liv.

Han kunde ha fortsatt in i huset, men det gjorde han aldrig.

Mellan jul och nyår 2016, blev han sjuk. Vi tror att han

fick en hjärnblödning. Han fick då flytta in på katthemmet,

först i karantänen, där han fick behandling, och blev bra.

Sedan har han fått bo i köket, resten av vintern. 

Vi hade tänkt släppa ut honom i hans älskade stall, nu

i vår när det blir varmt.

Han har varit dålig till och från, men repat sig förunderligt

väl, men i måndags kunde han inte resa sig.

Vi tog honom till kliniken, gav honom cortison och vätska,

och gav honom till nästa dag att hämta sig.

Vi hade inget hopp alls egentligen, utan sköt bara upp det

obehagliga beslutet till morgondagen.

Amen hallå! Från att inte kunna resa sig, till att klättra i 

bjälkarna! Lilla Grålle, vi blev så glada åt hans tillfrisknande.

Det var igår det.

I morse låg han på golvet, och kom ingenstans. 

Vi försökte verkligen allt.

Men strax före 12 i förmiddags, somnade Grålle in. 

Therese och Tilda höll honom sällskap hans sista timmar,

och tjejerna blev så ledsna när han dog.

 Grålle igår eftermiddag, precis innan jag gick hem.

Nu hoppas vi att vi ska slippa fler tråkigheter, och att

det dröjer ett tag innan nästa begravning.

Det finns gränser för vad vi orkar med .

Vila i frid, alla fina små katter!

Helen FHHK