Välkommen till Föreningen för Höörs hemlösa katters officiella blogg.
  • Donationer och gåvor tas emot på: Swish 123 390 72 92 eller vårt donationskonto: BG 562-1305

torsdag 13 juni 2013

Kattungar.....

Det börjar dyka upp kattungar i mängd nu.
Vi har fått in ett antal i föreningen, och det känns som om det
 kommer in nya var och varannan dag.
Allt från små bappelbebisar, till lite äldre, upp till 4 månader. 

Tänk om folk kunde kastrera sina katter!!! 
Det ska inte vara så här med ett husdjur. Varför behandlas katthonor
så annorlunda mot andra husdjursmammor? 
Varför ska de få föda ute, utan uppsikt?
Varför släpper man ut en hona som har ungar? 
Kattmammor blir överkörda, dör vid förlossningen, överger
sina ungar av olika orsaker. 
Och varför blir en del så arga på sina honor, när de kommer
hem och är dräktiga?

Igår var jag och handlade på City Gross. 
I en av gångarna möter jag en barnfamilj.
Något av barnen pratar om kattungarna de har hemma.
 Varvid mamman högt förkunnar att
"Det ska bli så skönt om två veckor när vi är av med dom! "
Jag hade tänkt säga något dräpande, men hejdade mig.
Jag orkar inte alltid vara "på jobb". 
Dessutom hade jag säkert valt ord, som inte hade varit så smickrande. 
Men mina tankar om denna vidriga människa, var lägre än den
undre värld som sägs brinna för evigt. 
Fast naturligtvis borde jag ha gett henne en lektion om blommor och bin. 
Eller om att ta ansvar för sina djur. 

Eric var en i allra högsta grad oönskad unge i sitt födelse"hem". 
Idag är han en mycket älskad familjemedlem, med en husse som värderar 
honom mycket högt i tillvaron.

De här två hittades dumpade i en låda utanför Tomelilla, ihop med två döda syskon. Tyvärr dog den lilla svarta efter en vecka. 
Men Bappelman, eller Innis, som han numera heter, är en kär
familjemedlem. 

Vi har många, alltför många, bilder och minnen, av katter som behandlats
illa av sina förra hussar och mattar. 
Det hade varit oerhört skönt, om folk uppskattade sina underbara
katter på det sätt de förtjänar. 
Runt mig ligger ett hav av katter som någon ratat en gång. Den ena 
lika fantastisk som den andra. 
Personligheter som någon inte fattat att ta till vara.
Men kanske har en del människor inte förmågan att  förstå
sina djurs inre kvaliteer. 
Jag vet inte, men visst känns det oförståeligt?! 

Bertil. Även om han inte går att klappa, har han en charm och
integritet, som är helt enastående. 

Det är helt vansinnigt att det ska finnas så många hemlösa,
och/eller oönskade katter. 
Sanslöst att det varje dag dyker upp flertalet nya.
Ska det vara så svårt att ta hand om sina djur?!!! 


Helen FHHK






4 kommentarer:

MICKAN from QUEENS FIELD¸.•°`♥✿⊱╮ sa...

Det är inte alls roligt när det är så. Jag skulle ju inte ha någon katt, nu har jag sju stycken.

Men livet går väl vidare för det :)

Claudia sa...

It always makes me so sad and angry,when I see and hear what people do to their animals ....
Good, that there are people liek you to help all this so bad treated creatures!
Big hugs to you,
Kram
Claudia

Ceitinn sa...

I am Eric's 'dad' and he's my little boy! :) I wish that I could take him with me to see a football match and visit my home 'town', London with me. :)

I want to give him all the love he deserves and help him forget the evil people who FHHK rescued him from. <3

Elna sa...

Bra formulerat och visst är det så, men just nu känns det som "a never ending story".